MONEY MAKEZ EVRYTHIN K
Humör: 
distressed
Bok: "Män kan inte våldtas" av Märta Tikkanen
Hmm.
Musik: Oh what a circus -Evita
"You let down your people Evita!
You were supposed to be immortal!"
Jag gillar den delen...
Inatt kan jag inte sova.
Full med tankar
Inte har jag tjänat pengar. Är inte duktig en. Ännu en natt, en dag utan pengar.
Min mamma har gjort illa benet
Min mamma kan egentligen inte jobba men gör de ändå
Jag funderar på att ringa dagiset som betalde bra. Men jag var olycklig.
Kanske kan jag ta en lugnande, Valerina, innan jag går dit?
Vi måste ha pengar
jag måste
annars har det här året varit slöseri
jag är för feg för australien
för dålig för att någonsin bli känd som min regissör syssling
varför har du inga vänner.
Det är bara slöseri. Allt är kött
alla blir aska eller kött på en grill
jag orkar
Vem tror du att du lurar
skammen var alltid min
Ja inatt kommer all min oro att hålla mig vaken. Såsom den alltid gör.
Egentligen.
PENGAR; VI MÅSTE HA
D.V.S: Jag
Annars har jag bara varit hemma och värdelös!
Nu, måste jag pröva att sova. Annars blir det kaffediet imorrn!
distressedBok: "Män kan inte våldtas" av Märta Tikkanen
Hmm.
Musik: Oh what a circus -Evita
"You let down your people Evita!
You were supposed to be immortal!"
Jag gillar den delen...
Inatt kan jag inte sova.
Full med tankar
Inte har jag tjänat pengar. Är inte duktig en. Ännu en natt, en dag utan pengar.
Min mamma har gjort illa benet
Min mamma kan egentligen inte jobba men gör de ändå
Jag funderar på att ringa dagiset som betalde bra. Men jag var olycklig.
Kanske kan jag ta en lugnande, Valerina, innan jag går dit?
Vi måste ha pengar
jag måste
annars har det här året varit slöseri
jag är för feg för australien
för dålig för att någonsin bli känd som min regissör syssling
varför har du inga vänner.
Det är bara slöseri. Allt är kött
alla blir aska eller kött på en grill
jag orkar
Vem tror du att du lurar
skammen var alltid min
Ja inatt kommer all min oro att hålla mig vaken. Såsom den alltid gör.
Egentligen.
PENGAR; VI MÅSTE HA
D.V.S: Jag
Annars har jag bara varit hemma och värdelös!
Nu, måste jag pröva att sova. Annars blir det kaffediet imorrn!
IM SUCH NERD
Humör:
nerdy
Bok: "Saker under huden" av Linda Skugge
Musik: Kidnap the Sandy Claws - KoRn
Äntligen har jag lärt mig hur man lägger in animerade gifs i bloggen! Det är mest för att jag är avundsjuk för att man kan skriva sitt humör på LiveJournal, så jag laddade ner mood themes och anpassade dem till min blogg.
Och eftersom jag är en nörd för Disney...
Dessutom pallar jag inte att skriva vikte och psyke varje gång. Det är bara stressande.
Nu ska jag se SAW (nr.det kan jag inte säga).
Jag ska för övrigt leva på enbart sallad och frukt i egypten. Min onda onda kropp måste lära sig det.
Usch, det är sådana här kvällar man önskar man kunde se nåt positivt i sig själv.
Här sitter man, fet rivit sig själv i ansiktet, med en frisyr man hatar, ögonlock som hänger så att man ser knarkad ut, rumphaka...
Usch, Usch.
Fast jag är en jävel på bloggar? Fast det syns ju inte i utseendet.
Vad hopplöst allt är.
Jag vill kämpa jag vill! Snälla var inte arga!
nerdyBok: "Saker under huden" av Linda Skugge
Musik: Kidnap the Sandy Claws - KoRn
Äntligen har jag lärt mig hur man lägger in animerade gifs i bloggen! Det är mest för att jag är avundsjuk för att man kan skriva sitt humör på LiveJournal, så jag laddade ner mood themes och anpassade dem till min blogg.
Och eftersom jag är en nörd för Disney...
Dessutom pallar jag inte att skriva vikte och psyke varje gång. Det är bara stressande.
Nu ska jag se SAW (nr.det kan jag inte säga).
Jag ska för övrigt leva på enbart sallad och frukt i egypten. Min onda onda kropp måste lära sig det.
Usch, det är sådana här kvällar man önskar man kunde se nåt positivt i sig själv.
Här sitter man, fet rivit sig själv i ansiktet, med en frisyr man hatar, ögonlock som hänger så att man ser knarkad ut, rumphaka...
Usch, Usch.
Fast jag är en jävel på bloggar? Fast det syns ju inte i utseendet.
Vad hopplöst allt är.
Jag vill kämpa jag vill! Snälla var inte arga!
DOAN DO ANYTHIN
Humör: Nedbruten
Psyke: värkande
Vikt: jag är inte ens hungrig.
Bok: Ingen just nu.
Citat om mig just nu:
Oh, somewhere deep inside of these bones
An emptiness began to grow
-Jack's Lament, The Nightmare Before Christmas
Varför får man inte göra saker? Idag har mamma tagit ut sitt dåliga humör på mig, och de är alltid två mot en i varje diskussion vi har. Jag blev rent dissad för att jag ville klippa håret och bli annorlunda.
"Vill du bli stirrad på?!"
Ja? Det är kul att vara annorlunda och väcka lite uppmärksamhet. Jag borde begripet att den egentliga frågan var:
"Vill du att vi ska bli sittade på när du går med oss?!"
En lista på vad jag inte får:
Inte klippa mig för mamma (för pappa med gissar jag)
Inte äta för marorna
Inte svälta för mina vänner (knepigt, huh?)
Inte äta fet mat för pappa ("Ta en sallad")
Inte söka hjälp (för mig själv för mina föräldrars skull)
Inte skämma ut min familj (men jag tror jag misslyckats med det)
INTE! INTE! INTE!
Jag vet att man ska lyssna på sig själv, men hur kul är det att göra sådant som man vet att folk inte vill att man gör? Då vet man ju att de kommer bli arga.
Förlåt att jag gör allting fel.
Hon som inte gillar pluffar
Humör: ledsen
Psyke: ...still fat.
Vikt: mucho grande. Åt sallad när alla andra åt pizza, men fortfarande jag åt!
Bok: "Men mest av allt vill jag hångla med någon" av Linda Skugge
Citat om mig just nu:
Deception (An outrage!)
(Just leave us alone!)
Disgrace (For shame!)
- Not One of Us, The Lionking 2
Om jag kunde förstå mina humörsvängningar. Förut var jag "on top of the world!", glad,glad,glad och drömde om en framtid som journalist med massa kattungar.
Nu är jag deppad igen.
Det är nog för att jag åt.
Jag får påminna mig själv att jag bara blir deppad om jag äter middag. Aldrig tugga, aldrig öka mer.
Vilket mantra (säger hon med en suck, för att hon vet djupt inom sig att det är fel) att skrika, aldrig tugga aldrig öka, aldrig tugga aldrig öka, aldrig tugga aldrig öka!
Kanske mina fulbröst försvinner då. De är ivägen och inte ens fina. De sitter långt ifrån varandra som två separata enheter, som två klumpar, pluff pluff2. Vänta bara, snart ska ni krympa era jävlar och inte bli nåt alls. Jag får gå promenader, trots kylan bara de försvinner.
Egentligen tycker jag bröst är fina. På andra. På mig sticker de ut konstiga och får min rumpa att bli större. Åh min rumpa! Don't get me started.
Jag vill klippa mig men mamma och pappa tycker att jag passar i långt hår. Om jag lyckas gå ner tillräckligt många kilo innan egypten ska jag klippa mig när jag kommer hem.
Bzzt!
För då har jag viljestyrkan.
Deception
Disgrace
Deception
Disgrace
Deception
Psyke: ...still fat.
Vikt: mucho grande. Åt sallad när alla andra åt pizza, men fortfarande jag åt!
Bok: "Men mest av allt vill jag hångla med någon" av Linda Skugge
Citat om mig just nu:
Deception (An outrage!)
(Just leave us alone!)
Disgrace (For shame!)
- Not One of Us, The Lionking 2
Om jag kunde förstå mina humörsvängningar. Förut var jag "on top of the world!", glad,glad,glad och drömde om en framtid som journalist med massa kattungar.
Nu är jag deppad igen.
Det är nog för att jag åt.
Jag får påminna mig själv att jag bara blir deppad om jag äter middag. Aldrig tugga, aldrig öka mer.
Vilket mantra (säger hon med en suck, för att hon vet djupt inom sig att det är fel) att skrika, aldrig tugga aldrig öka, aldrig tugga aldrig öka, aldrig tugga aldrig öka!
Kanske mina fulbröst försvinner då. De är ivägen och inte ens fina. De sitter långt ifrån varandra som två separata enheter, som två klumpar, pluff pluff2. Vänta bara, snart ska ni krympa era jävlar och inte bli nåt alls. Jag får gå promenader, trots kylan bara de försvinner.
Egentligen tycker jag bröst är fina. På andra. På mig sticker de ut konstiga och får min rumpa att bli större. Åh min rumpa! Don't get me started.
Jag vill klippa mig men mamma och pappa tycker att jag passar i långt hår. Om jag lyckas gå ner tillräckligt många kilo innan egypten ska jag klippa mig när jag kommer hem.
Bzzt!
För då har jag viljestyrkan.
Deception
Disgrace
Deception
Disgrace
Deception
Hon som bara vill ha en sak för juklapp
Humör: Pissed of!
Psyke: fetnoja och liten röst i mitt huvud. Maniac
Vikt: FETTYFETTY
Bok: "Lindas samlade" Krönikor av Linda 93-95....den här boken är så skum
Citat om mig just nu:
I'm out of my head
Oh hurry, or I may be dead
- Eddies' Teddy, The Rocky Horror Picture Show
OCH
Nobody likes you...
Everyone left you...
They're all out without you...
Having fun...
- Letterbomb, Green Day (Jag har lyssnat på Green Day. Sue me)
Kära bloggläsare
Allt jag vill ha i julklapp är mer kommentarer.
Det är snällt att ni kommenterar när jag mår dåligt men det är trevligt utöver det också.
SÅ MORE COMMENTZ PLZ?
Som svar på din fråga Dorro, att om du knullar i samma rum som jag, så kommer jag 1, fråga om jag får vara med och om jag inte får det så 2. kasta ut er med ett stadigt handtag på att hans ädlare delar.
Threesome or get out and get some!
Har ni små röster som iblnd upprepar meningar i ert huvud?
Jag har haft en röst som skriker Så gööööööör man inte! i mitt huvud för ungeför en månad nu.
What's up with that?
Irriterande. Dyker alltid upp när jag är slafsigt klädd.
Vilket är mestdels på morgonen.
exempel:
*vakna*
*sätt på morgonrock*
*spegel*
Så gööööööör man inte
ARGH!
Jag är så fet nu. Julafton ska bli min sista dag i frihet sen är det byebye bröst!
Jag hatar mina bröst som växer pga av kalorinintag.
Jag hatar dem.
Jag hatar hela min kropp.
Jag ser det såhär, det är min kropp, så jag får göra vad jag vill med den. Jag ÄGER den och den är min att forma och pressa till det jag anser behagar mig.
Jag förstår inte varför jag ska ta hand om den "fint" när jag kan pressa och trycka för att få vad jag vill ha!
Kroppjävel.
Äcklig, Äcklig.Fet. Fet.
Jag önskar mig en vacker kropp.
SNälasnaöaklölal
SNÄLLA!
Och jag är inte Sandra just nu, nejnej, jag är den store Hamlet och jag dör i slutet av pjäsen för alla älskade mig and you will remember my words.
Jag var galen på riktigt och jag ÄR inte sandra, det är ett fult namn.
I am Hamlet, jag är Hamlet!
Jag är vacker och mina ord är vackra och mina ögon rullar, men det är okay, för jag dör och det är tillslut fint- jag ska aldrig brinna.
Jag var älskad.
Jag är glad, hahahah!
Psyke: fetnoja och liten röst i mitt huvud. Maniac
Vikt: FETTYFETTY
Bok: "Lindas samlade" Krönikor av Linda 93-95....den här boken är så skum
Citat om mig just nu:
I'm out of my head
Oh hurry, or I may be dead
- Eddies' Teddy, The Rocky Horror Picture Show
OCH
Nobody likes you...
Everyone left you...
They're all out without you...
Having fun...
- Letterbomb, Green Day (Jag har lyssnat på Green Day. Sue me)
Kära bloggläsare
Allt jag vill ha i julklapp är mer kommentarer.
Det är snällt att ni kommenterar när jag mår dåligt men det är trevligt utöver det också.
SÅ MORE COMMENTZ PLZ?
Som svar på din fråga Dorro, att om du knullar i samma rum som jag, så kommer jag 1, fråga om jag får vara med och om jag inte får det så 2. kasta ut er med ett stadigt handtag på att hans ädlare delar.
Threesome or get out and get some!
Har ni små röster som iblnd upprepar meningar i ert huvud?
Jag har haft en röst som skriker Så gööööööör man inte! i mitt huvud för ungeför en månad nu.
What's up with that?
Irriterande. Dyker alltid upp när jag är slafsigt klädd.
Vilket är mestdels på morgonen.
exempel:
*vakna*
*sätt på morgonrock*
*spegel*
Så gööööööör man inte
ARGH!
Jag är så fet nu. Julafton ska bli min sista dag i frihet sen är det byebye bröst!
Jag hatar mina bröst som växer pga av kalorinintag.
Jag hatar dem.
Jag hatar hela min kropp.
Jag ser det såhär, det är min kropp, så jag får göra vad jag vill med den. Jag ÄGER den och den är min att forma och pressa till det jag anser behagar mig.
Jag förstår inte varför jag ska ta hand om den "fint" när jag kan pressa och trycka för att få vad jag vill ha!
Kroppjävel.
Äcklig, Äcklig.Fet. Fet.
Jag önskar mig en vacker kropp.
SNälasnaöaklölal
SNÄLLA!
Och jag är inte Sandra just nu, nejnej, jag är den store Hamlet och jag dör i slutet av pjäsen för alla älskade mig and you will remember my words.
Jag var galen på riktigt och jag ÄR inte sandra, det är ett fult namn.
I am Hamlet, jag är Hamlet!
Jag är vacker och mina ord är vackra och mina ögon rullar, men det är okay, för jag dör och det är tillslut fint- jag ska aldrig brinna.
Jag var älskad.
Jag är glad, hahahah!
Hon som har en underbar familj (not)
Humör: arg (och ont i ryggen)
Psyke: det är någon som pratar med mig men ingen är hemma.
Vikt: fettofetto, åt middag och ska åka båt snat, gissa hur det kommer gå!
Bok: "Linda Skugge Blogg 2005-2007"
Citat om mig just nu:
I always thought my movie, would be a comedy not quite the tragedy it's become.
- Bowling For Soup, Val Kilmer
Hur faen ska jag åka båt och sova i samma hytt som de andra när jag har haft panikaattacker två kvällar på raken?!
I förrgår så tog jag mina tabletter och hade freak out och smsade alla.
Det och tabletterna lugnade ner mig, men jag var ändå tvungen att vrida ner huvudet i kuddeb för att inte de andra skulle höra mig flämta efter luft.
Jag säger som Berny Pålsson, galenskap är inte vackert, jag grät och snorade sån att den kudden blev alldeles plaskvåt. Och nu har jag ont i ryggen eftersom jag får spapsmer när jag gråter för hårt.
Eller, ja min kropp liksom trycktes ihop....
svårt att förklara
Igår natt så tänkte jag "Jag ska vara normal, inga piller!" Jo tjena.
Jag hade ätit så först var marorna på mig om det, sen så hade jag tänkt på den fina fina döden och då plågade de mig med de värsta scenariorna som kunde hända.
Som att drömma mardrömmar när man är vaken, så är det att ha maror på hög aktivitet.
Var inte det kul. De fick mig se hur det skulle kännas att hoppa från hus (asfaltenkommerasfaltenkommer,) om någon av mina bröder upptäckte mig (sandra?)
Om jag låg i sängen och ingen ruskade på mig och jag var död eller sjuk i två dagar utan att någon brydde sig.
Att mamma hittade mig och skämdes att jag gjort så inför anders så hon skällde ut mig och sa att jag var skammen (kandu inte göra något rätt! hur ska du nu jobba? hur ska du nu studera? hur ska jag kunna leva, hur ska anders och jag stå ut?)
Att jag hade vandrat ut i skogen och valt piller dä och ingen hitttade mig
HEMSKT!
Återigen blötte jag ner kudden och spasmade. Det är om natten maror grows big.
Jag måste framstå som en hycklare, när folk möter mig är jag glad och fet och äter, men det är för att vänskap och glada stunder gör mig friskare.
Sen kommer jag hem och marorna har makten över mig (de pratar med mig när jag är med vänner, men de skulle aldrig kunna få mig att skada er. När jag var Dorro ville de bara att jag skulle slänga all mat jag köpt, men jag vann! Fast när jag kom hem så...)
HYCKLARE HYCKLARE säger de.
Och mamma är snäll. Kan du: dammsugatorkadiskahämtadennis m.m
Varje dag?
Jag är en husefru. Eller deras bitch. Hyr ut mig! Use me, use me!
Jag är eran hovnarr!
Mackenzie Crook har spelat olycklig narr, det gör mig så glad. Jag gör hans krumbukter, jag dansar för er!
Jag kan städa!
SJunga!
Jag kan spela död
MEN HÅLL KÄFTEN MARJÄVLAR, MINA LÅR SER UT SÅHÄR!
Jag har inte bytt om från morgonrock ock då är de lite griniga. Nu ska jag städa fort för jag är en sådan som vill ha allting gjort på en gång. Det ska vara slut och över.
Over and Out
Mamma visste du att när ni var så glada i halmen, pressade jag aniktet i kudden för att du inte skulle höra mig gråta? Varför frågar du inte om mina armar längre mamma?
Varför frågar du aldrig pappa?
Jag ska städa er golv nu. Sen ska jag le och skratta.
Jag är inte eran dotter, jag är eder narr.
och nu ska narren åka båt. Bybye, be för mig.
Psyke: det är någon som pratar med mig men ingen är hemma.
Vikt: fettofetto, åt middag och ska åka båt snat, gissa hur det kommer gå!
Bok: "Linda Skugge Blogg 2005-2007"
Citat om mig just nu:
I always thought my movie, would be a comedy not quite the tragedy it's become.
- Bowling For Soup, Val Kilmer
Hur faen ska jag åka båt och sova i samma hytt som de andra när jag har haft panikaattacker två kvällar på raken?!
I förrgår så tog jag mina tabletter och hade freak out och smsade alla.
Det och tabletterna lugnade ner mig, men jag var ändå tvungen att vrida ner huvudet i kuddeb för att inte de andra skulle höra mig flämta efter luft.
Jag säger som Berny Pålsson, galenskap är inte vackert, jag grät och snorade sån att den kudden blev alldeles plaskvåt. Och nu har jag ont i ryggen eftersom jag får spapsmer när jag gråter för hårt.
Eller, ja min kropp liksom trycktes ihop....
svårt att förklara
Igår natt så tänkte jag "Jag ska vara normal, inga piller!" Jo tjena.
Jag hade ätit så först var marorna på mig om det, sen så hade jag tänkt på den fina fina döden och då plågade de mig med de värsta scenariorna som kunde hända.
Som att drömma mardrömmar när man är vaken, så är det att ha maror på hög aktivitet.
Var inte det kul. De fick mig se hur det skulle kännas att hoppa från hus (asfaltenkommerasfaltenkommer,) om någon av mina bröder upptäckte mig (sandra?)
Om jag låg i sängen och ingen ruskade på mig och jag var död eller sjuk i två dagar utan att någon brydde sig.
Att mamma hittade mig och skämdes att jag gjort så inför anders så hon skällde ut mig och sa att jag var skammen (kandu inte göra något rätt! hur ska du nu jobba? hur ska du nu studera? hur ska jag kunna leva, hur ska anders och jag stå ut?)
Att jag hade vandrat ut i skogen och valt piller dä och ingen hitttade mig
HEMSKT!
Återigen blötte jag ner kudden och spasmade. Det är om natten maror grows big.
Jag måste framstå som en hycklare, när folk möter mig är jag glad och fet och äter, men det är för att vänskap och glada stunder gör mig friskare.
Sen kommer jag hem och marorna har makten över mig (de pratar med mig när jag är med vänner, men de skulle aldrig kunna få mig att skada er. När jag var Dorro ville de bara att jag skulle slänga all mat jag köpt, men jag vann! Fast när jag kom hem så...)
HYCKLARE HYCKLARE säger de.
Och mamma är snäll. Kan du: dammsugatorkadiskahämtadennis m.m
Varje dag?
Jag är en husefru. Eller deras bitch. Hyr ut mig! Use me, use me!
Jag är eran hovnarr!
Mackenzie Crook har spelat olycklig narr, det gör mig så glad. Jag gör hans krumbukter, jag dansar för er!
Jag kan städa!
SJunga!
Jag kan spela död
MEN HÅLL KÄFTEN MARJÄVLAR, MINA LÅR SER UT SÅHÄR!
Jag har inte bytt om från morgonrock ock då är de lite griniga. Nu ska jag städa fort för jag är en sådan som vill ha allting gjort på en gång. Det ska vara slut och över.
Over and Out
Mamma visste du att när ni var så glada i halmen, pressade jag aniktet i kudden för att du inte skulle höra mig gråta? Varför frågar du inte om mina armar längre mamma?
Varför frågar du aldrig pappa?
Jag ska städa er golv nu. Sen ska jag le och skratta.
Jag är inte eran dotter, jag är eder narr.
och nu ska narren åka båt. Bybye, be för mig.
Hon som tackar er.
Humör: frussen
Psyke: ....efter ångest gladhet. Typ, "hurrah, nu kan jag andas lite"
Vikt: Imorgon får jag veta! Jag åt lite så lite, det borde inte märkas!
Bok: "Linda Skugge Blogg 2005-2007" Tjock jäkla bok. Men jag vill få tag på en av hennes böcker som håller hennes samlade krönikor, men den boken går tydligen bara att låna i Viksjö.
Citat om mig just nu:
Vad pågår runt omkring mig,
nu faller allt isär
kan nångonförklara vad som hänt,
den ömhet som jag kände
finns inte längre där
- Lämna Inga Dörrar på Glänt, Chess
Tack för alla snälla kommentarer och sms samtal. Jag mår lite bättre.
Såhär såg min eftermiddag ut:
12:00 Anders hemma, Dennis hemma, Lugna favoriter på och Dennis ska ha hem kompisar
STRESS
13:00 (typ) Mamma kommer och säger "nu är du ledig" jag säger att jag ska träffa nån i centrum
13:15-17:00 Drar runt i centrum och läser och har sms konversationer.
Sätter mig utanför biblioteket och skrämmer förbi passerande genom att gråta, dunka huvudet i väggen, få andnöd och slå boken i väggen, allt för att lindra ångestattackerna.
Inser i ett sms till Malin att något är fel eftersom jag får ångest typ 5 gånger i veckan istället för 2 gånger i månaden som förut.
Har smskonversation med Jess och inser att jag har ett skal som en såpbubbla och det är inte bra och att jag borde söka hjälp.
Pratar med Anneli i telefon.
Kommer på efteråt att det kostar antagligen pengar att söka hjälp och jag vill inte avsätta mammas och pappas pengar på det.
17:00-17:20 Promenar hem och blir plötsligt arg-varför gjordes inga uppföljningar när mamma lades in på psykakuten? Om hon sa att hennes styvman är ett arsel, varför tog ingen in mig och Dennis och kollade så att vi mådde bra?
Vi levde ju också med honom.
17:20-17:45 Äter så lite middag som möjligt, ingen frågar.
Tydligen inte tillräckligt liten portion och marorna kommer på mig, ajfan jag trodde de lagt sig för idag.
17:45-Nu Hjälper dempa med sims. Ajfan Anneli och jag skulle promenera och jag som ska sova snart eftersom jag ska upp så jävla tidigt
Nekat att äta glass. Jag tror jag är hungrig. Hurra!
Jag tacker alla som står ut med min galenskap och jag vet att ni säger att jag ska söka hjälp. men vart?
Och jag hinner inte trots allt. SÖker jag nu sabbar jag julen, söker jag efter sabbar jag semestern.
Jag sabbar och förstör.
Det är tre veckor kvar till semestern med pappa. Fram tills dess är jag rädd. Tre veckor och jag som inte ens orkade idag.
På nåt sätt ska det gå. Jag får fokusera på att magra så att jag inte skämmer ut mig i en baddräkt. Så fort min lön kommer ska jag skaffa gymkort.
Jag älskar er mina vänner. Jag älskar dig Jess, jag älskar dig anni, jag älskar dig malin, jag älskar dig Dorothea.
Jag skulle fucking dö för er.
Jag vet att jag är suicidal, men jag skulle kunna torteras och våldtas till döds bara för er skull.
Psyke: ....efter ångest gladhet. Typ, "hurrah, nu kan jag andas lite"
Vikt: Imorgon får jag veta! Jag åt lite så lite, det borde inte märkas!
Bok: "Linda Skugge Blogg 2005-2007" Tjock jäkla bok. Men jag vill få tag på en av hennes böcker som håller hennes samlade krönikor, men den boken går tydligen bara att låna i Viksjö.
Citat om mig just nu:
Vad pågår runt omkring mig,
nu faller allt isär
kan nångonförklara vad som hänt,
den ömhet som jag kände
finns inte längre där
- Lämna Inga Dörrar på Glänt, Chess
Tack för alla snälla kommentarer och sms samtal. Jag mår lite bättre.
Såhär såg min eftermiddag ut:
12:00 Anders hemma, Dennis hemma, Lugna favoriter på och Dennis ska ha hem kompisar
STRESS
13:00 (typ) Mamma kommer och säger "nu är du ledig" jag säger att jag ska träffa nån i centrum
13:15-17:00 Drar runt i centrum och läser och har sms konversationer.
Sätter mig utanför biblioteket och skrämmer förbi passerande genom att gråta, dunka huvudet i väggen, få andnöd och slå boken i väggen, allt för att lindra ångestattackerna.
Inser i ett sms till Malin att något är fel eftersom jag får ångest typ 5 gånger i veckan istället för 2 gånger i månaden som förut.
Har smskonversation med Jess och inser att jag har ett skal som en såpbubbla och det är inte bra och att jag borde söka hjälp.
Pratar med Anneli i telefon.
Kommer på efteråt att det kostar antagligen pengar att söka hjälp och jag vill inte avsätta mammas och pappas pengar på det.
17:00-17:20 Promenar hem och blir plötsligt arg-varför gjordes inga uppföljningar när mamma lades in på psykakuten? Om hon sa att hennes styvman är ett arsel, varför tog ingen in mig och Dennis och kollade så att vi mådde bra?
Vi levde ju också med honom.
17:20-17:45 Äter så lite middag som möjligt, ingen frågar.
Tydligen inte tillräckligt liten portion och marorna kommer på mig, ajfan jag trodde de lagt sig för idag.
17:45-Nu Hjälper dempa med sims. Ajfan Anneli och jag skulle promenera och jag som ska sova snart eftersom jag ska upp så jävla tidigt
Nekat att äta glass. Jag tror jag är hungrig. Hurra!
Jag tacker alla som står ut med min galenskap och jag vet att ni säger att jag ska söka hjälp. men vart?
Och jag hinner inte trots allt. SÖker jag nu sabbar jag julen, söker jag efter sabbar jag semestern.
Jag sabbar och förstör.
Det är tre veckor kvar till semestern med pappa. Fram tills dess är jag rädd. Tre veckor och jag som inte ens orkade idag.
På nåt sätt ska det gå. Jag får fokusera på att magra så att jag inte skämmer ut mig i en baddräkt. Så fort min lön kommer ska jag skaffa gymkort.
Jag älskar er mina vänner. Jag älskar dig Jess, jag älskar dig anni, jag älskar dig malin, jag älskar dig Dorothea.
Jag skulle fucking dö för er.
Jag vet att jag är suicidal, men jag skulle kunna torteras och våldtas till döds bara för er skull.
Hon som är: ....
Humör: Långsam.
Psyke: Jag pratar högt för mig själv men det beror nog på kaffet
Vikt: 78,0 -77.9 Vågen kan inte bestämma sig riktigt.
Bok: "Jag kommer ihåg alla mina älskare och hur de brukade ta på mig" av Kerstin Thorvall.
Citat om mig just nu:
"We´re sick! We´re sick! We're sick sick sick!"
- Gee Officer Krupke! , West Side Story
Och precis innan jag somnade på min eftermiddagslur igår så pratade någon tyska i mitt öra.
What's up with that?
Hörsel hallisar.
HAHAHAHA!
...jag är fortfarande trött.
Psyke: Jag pratar högt för mig själv men det beror nog på kaffet
Vikt: 78,0 -77.9 Vågen kan inte bestämma sig riktigt.
Bok: "Jag kommer ihåg alla mina älskare och hur de brukade ta på mig" av Kerstin Thorvall.
Citat om mig just nu:
"We´re sick! We´re sick! We're sick sick sick!"
- Gee Officer Krupke! , West Side Story
Och precis innan jag somnade på min eftermiddagslur igår så pratade någon tyska i mitt öra.
What's up with that?
Hörsel hallisar.
HAHAHAHA!
...jag är fortfarande trött.
Hon som hade en manisk Måndag
Humör: Arg och trött
Psyke: Smått manisk efter måndagen men ok.
Vikt: 78,6 Antagligen eftersom jag mest druckit kaffe i dag och vi bara har vitt bröd hemma.
Bok: "Ett tal till min systers bröllop" av Linda Skugge. Fan vad bra!
Citat om mig just nu:
"facing your loneliness
facing the fact you live a lie
Yes you live a lie
Tell you why
You're always preaching not to be numb
When that's how you thrive"
- Rent, Goodbye Love
Så, jag är hemma någorlunda tidigt och det första jag gör är dricker kaffe. Hurrah Hurrah. Och imorrn ska jag upp så jävla tidigt och på kontoret säger de åt mig att verkligen kämpa för att få ihop kompletteringsenkäten på tre jävla turer och mamma ber mig att hämta dempa vilket betyder att hon vill att jag ska sova hos dem vilket gör att jag måste lyssna på dem mellan väggarna, urk urk urk vad människor är ÄCKLIGA!
Och ingen verkar tycka att jag har ett seriöst jobb när jag slutar klockan två och ALLA ANDRA slutar typ FEM, HALV SEX.
Hallå? Jag går upp fucking fyra!
Bah, jag hadde någonslags psykos från söndagen till tisdag morgon (idag).
Det började med att jag i min Mackenzie Crook fani fixade två filmer han var med i, The Brothers Grimm (biroll) och Three and Out (huvudroll).
Fan vad sjuk The Broher's Grimm är! Det märks att det är en gammal Monty Pythonare (Terry Gilliams) som regisserat den för vissa scener skriker det bara Monty om! Typ....öppningsscenen haha!
Men det som gjorde att det skrek i huvudet var att Mackenzies karaktär dör off-screen och hans huvud visas upp med hängande tunga och vita ögon, tack så mycket.
Jag hatar giljotiner så det var nog lika bra han dog off-screen.
Så det var traumatiserande.
I Three and out får man ser hur han kör över en vän med sitt tåg eftersom vännen är döende och Mackenzie vill inte kära över honom för han är hans vän och han har redan kört över två andra (han blev skämtad med att om man körde över tre människor på en månad så åkte man "ut" med tio årslöner. Och han trodde dem och betalde en suicidal kille för att ha kul de sista dagarna i sitt liv och de blev vänner och nu fattar Mackenzie att hans död inte kommer tjäna något till än att ge vännen ett snabbt slut) och han vill inte se sin vän dö, inte med sina händer.
(Läs IMDB om inte jag makes sense)
Sådär gråter han i sitt tåg medan han kör och jag gråter för det är så sorgligt meningslöst och Mackenzie Crooks ögon är fan de mest sorgsna i hela världen med sina små påsar under och hans skeletthuvud.
Så nu har jag sett det och ligger och gruvar mig ochjag ska upp tidigt på måndagen och jag blir så lätt effekterad. Små ord i böcker kan göra mig helt manisk och filmer som dessa kan fan göra mig dödsbenägen.
Så jag går omkring hela dagen och delar ut enkäter och har samtidigt detta
http://plif.courageunfettered.com/archive/wc236.gif
i huvudet.
Så jag mumlar hela tiden "Tell me you're not already dead" och avhuggna huvuden och tåg susar för min blick och alla människor aktar sig för mig när jag går fram och tillbaka på busstationerna för jag kan inte sitta stilla och jag lyssnar på min mp3 och mimar orden samtidigt som jag vet att jag är already dead.
Svårt att dela ut enkäter med detta i skallen men jag gjorde det.
Vid tiotiden kör vi förbi karolinska där min morfar var inlagd och där han dog och plötsligt greps jag av en sån oerhörd saknad och jag såg honom framför min blick full med slangar och att han aldrig mer skulle prata till mig och han ligger här i ett rum vi var tvugna att byta avdelning på han, han behöver mer apprarater.
Ni skulle älskat min morfar, han är dansken i mig han är min stolthet. Morfar kom tillbaka!
Snälla morfar du var den första som läste min lilla fantasybok och du gillade den, du var den första som fick läsa eftersom du läste så mycket, alla dina deckare och morfar kom tillbaka!
Du måste se att mamma är lycklig, när du dog så var hon fortfarande ihop med Stefan och hon var olycklig morfar! Dog du när du insåg att du inte kunde hjälpa din dotter mer?
Morfar kom tillbaka, när du dog så började jag säga rö´ istället för röd och kunde inte längre utala rrrrrr sådär långt bak i strupen och jag började byta ut svenska ord utan anledning. Du kan lära mig mer Morfar!
Morfar kom tillbaka, du var den ÄNDE stabila när jag var liten och stor. När pappa blev trött på mig och mamma var någon annanstans så tog du och mormor hand om mig och jag sov över hos er när mamma var på semster med sin pojkvän och förklarade jämt allt och vi skulle kunnat diksutera böcker tillsammans snälla morfar.
Sen blev dagen helt manisk och färgerna tycktes blekna.
Tillslut värkade världen som en ända stor bild och jag bara klev förbi, klev förbi tillslut kom jag hem och knarkade upp mig på kaffe. Jag minns inte första delen av mitt arbetspass, bara de känslor jag hadde och det skrämmer mig.
Men nu är det rätt okej. Jag ska sätta på mig raggsockor och göra mer kaffe och fixa en må bra film.
(Förmodligen deleta Three and out).
Kanske borde jag söka hjälp.
Hon som är fet. Punkt slut.
~Ja detta kommer vara ett sånt där "JAGÄTERFÖRMYCKET inlägg igen~
Jag älskar tacos och jag åt för mycket. Jag trodde jag gått ner några kilon, (jag vet inte vad jag väger, vågen hos mamma är trasig och efter denna tacofrossa så vågar jag inte väga mig hos pappa) men den fula jäveln stirrar tillbaka på mig.
Jag ser inte alls ut som jag känner mig.
Jag ser ut som en fet jävel med för stor rumpa och bilringar och ett lätt drogat ansikte (inte undra på att regissörerna har sådana problem med att få mig titta upp, mina ögonlock tycks hänga naturligt)
Och tungt slibbigt hår som har tunna trådlika testar utstickandes.
Jag vill vara mager och cynisk för om en fet människa är cynisk är hon bara jobbig och äcklig.
Äckel päckel.
äcklet ska gå och leta upp bra thinspo bilder för sådant kanske hjälper ikväll med.
Jag vill se ledsen och mager ut som Mackenzie Crook ( http://www.imdb.com/name/nm0188871/ )
Han ser jämt ledsen ut och ibland kanske han är lite väl skelettliknande men han är min dröm nu. Han är brittisk miljöaktivist, spelat Billy Bobbit (Gökboet, i en pjäsverision) och ser så fruktansvärt....jag har inget ord för det.
Han ser bara så mager och ledsen ut att jag älskar och också vill vara så.
Och han har varit med i Pirates.
Cyniker kan inte vara feta. Då skulle de vara mjuka.
Fuck this shit, nu går jag och väger mig. Fast pappas våg säger alltid att jag väger mest.
Nuvikt: 80kg
Målvikt: ...tills jag blir Mackenzie Crook? Det går nog inte? 65kg? Död?
I dagens intervju kommer Sandras hjärna spelas av hennes tilltagande cynism. Resten av ensemblen är densamma. Vi önskar er en god kväll och mycket nöje.
Cynism: Så du vill gå ner i vikt?
Sandra: Jah...
Cynism: Varför?
Sandra: För att jag ska bli finare.
C: Du är inte fin nu?
S: nej. fetfetfet.
C: Intressant (egentligen inte).Gör du det för dig själv eller...?
S: Såklart! Jag ska bli vacker!
C: Så du siktar inte på att bli vacker för någon liten människa ska lägga märke till dig?
S: Nej! Inte nu! Eller, jag har gett upp det. Kärlek alltså.
C: Men är inte att säga "jag ska bli vacker" ett sätt att söka bekräftelse av världen?
S: Vad...vad menar du?
C: Du säger att du inte vill bli accepterad av någon speciell. Men kanske vill du att världen ska acceptera dig?
S: Nej! Jag gör detta för mig själv!
C: Och när du gör det för dig själv så är det för att världen ska se dig och att DU ska må bättre.
S: NEJ! Jag vill bli vacker i MINA ögon!
C: Dina ögon är världens ögon. Det är rena almmän fakta att du har så dåligt självförtroende att du söker acceptans från resten av världen. Du gör alldrig något för dig, du gör det för att världen ska bli ditt sjävförtroende.
S: Det är inte sant! Jag bryr mig bara om mig! Om min kropp!
C: För att du ska bli accepterad av världen och då bli lycklig.
S: va? Nej!
C: Om du bara brytt om dig själv skulle du kunnat vara fet och inte brytt dig om att resten av världen tycker att du är äcklig.
S: ....är jag fet?
C: Är inte det redan fastslagit?
S....
C: Tack för ikväll. Logga in på vår hemsida för att få se intervjun igen. Vissa saker måste upplevas flera gånger eler hur?
S:...huuuuh....
C: Var vänlig sluta hänga er i ljussladdarna tack. De tar inte er vikt.
*end all*
kan man inte dammsuga min mage mina armar mina ben och min rumpa.
åh malendetta, malendetta.
Jag står inte ut med mig själv och att känna bilringarna runt min mage.
Jag skrattar rakt ut hahahahah. Kan man få sömnpiller utskrivna? Jag är så trött men allting kommer aldrig att låta mig sova
Jag älskar tacos och jag åt för mycket. Jag trodde jag gått ner några kilon, (jag vet inte vad jag väger, vågen hos mamma är trasig och efter denna tacofrossa så vågar jag inte väga mig hos pappa) men den fula jäveln stirrar tillbaka på mig.
Jag ser inte alls ut som jag känner mig.
Jag ser ut som en fet jävel med för stor rumpa och bilringar och ett lätt drogat ansikte (inte undra på att regissörerna har sådana problem med att få mig titta upp, mina ögonlock tycks hänga naturligt)
Och tungt slibbigt hår som har tunna trådlika testar utstickandes.
Jag vill vara mager och cynisk för om en fet människa är cynisk är hon bara jobbig och äcklig.
Äckel päckel.
äcklet ska gå och leta upp bra thinspo bilder för sådant kanske hjälper ikväll med.
Jag vill se ledsen och mager ut som Mackenzie Crook ( http://www.imdb.com/name/nm0188871/ )
Han ser jämt ledsen ut och ibland kanske han är lite väl skelettliknande men han är min dröm nu. Han är brittisk miljöaktivist, spelat Billy Bobbit (Gökboet, i en pjäsverision) och ser så fruktansvärt....jag har inget ord för det.
Han ser bara så mager och ledsen ut att jag älskar och också vill vara så.
Och han har varit med i Pirates.
Cyniker kan inte vara feta. Då skulle de vara mjuka.
Fuck this shit, nu går jag och väger mig. Fast pappas våg säger alltid att jag väger mest.
Nuvikt: 80kg
Målvikt: ...tills jag blir Mackenzie Crook? Det går nog inte? 65kg? Död?
I dagens intervju kommer Sandras hjärna spelas av hennes tilltagande cynism. Resten av ensemblen är densamma. Vi önskar er en god kväll och mycket nöje.
Cynism: Så du vill gå ner i vikt?
Sandra: Jah...
Cynism: Varför?
Sandra: För att jag ska bli finare.
C: Du är inte fin nu?
S: nej. fetfetfet.
C: Intressant (egentligen inte).Gör du det för dig själv eller...?
S: Såklart! Jag ska bli vacker!
C: Så du siktar inte på att bli vacker för någon liten människa ska lägga märke till dig?
S: Nej! Inte nu! Eller, jag har gett upp det. Kärlek alltså.
C: Men är inte att säga "jag ska bli vacker" ett sätt att söka bekräftelse av världen?
S: Vad...vad menar du?
C: Du säger att du inte vill bli accepterad av någon speciell. Men kanske vill du att världen ska acceptera dig?
S: Nej! Jag gör detta för mig själv!
C: Och när du gör det för dig själv så är det för att världen ska se dig och att DU ska må bättre.
S: NEJ! Jag vill bli vacker i MINA ögon!
C: Dina ögon är världens ögon. Det är rena almmän fakta att du har så dåligt självförtroende att du söker acceptans från resten av världen. Du gör alldrig något för dig, du gör det för att världen ska bli ditt sjävförtroende.
S: Det är inte sant! Jag bryr mig bara om mig! Om min kropp!
C: För att du ska bli accepterad av världen och då bli lycklig.
S: va? Nej!
C: Om du bara brytt om dig själv skulle du kunnat vara fet och inte brytt dig om att resten av världen tycker att du är äcklig.
S: ....är jag fet?
C: Är inte det redan fastslagit?
S....
C: Tack för ikväll. Logga in på vår hemsida för att få se intervjun igen. Vissa saker måste upplevas flera gånger eler hur?
S:...huuuuh....
C: Var vänlig sluta hänga er i ljussladdarna tack. De tar inte er vikt.
*end all*
kan man inte dammsuga min mage mina armar mina ben och min rumpa.
åh malendetta, malendetta.
Jag står inte ut med mig själv och att känna bilringarna runt min mage.
Jag skrattar rakt ut hahahahah. Kan man få sömnpiller utskrivna? Jag är så trött men allting kommer aldrig att låta mig sova
Hon som gör ett emoärr till ett dödande blödande sår
(Min egen version av "göra en höna av en fjäder")
Tänk om jag kunde begripa varför jag ska må dåligt. Jag kanske inte ens mår dåligt vem vet.
Jag har inte haft det sorgligt.
Ingen jag känner har begått självmord.
Mina föräldrar hatar mig inte öppet.
Jag har inte varit med om en våldtäkt.
Jag har inte haft anorexia nervosa.
Jag har aldrig haft kärlek som tar slut.
....eller bulimia nervosa heller, trots att jag försökt. Jag kan bara inte spy av mig själv.
Det är inte synd om mig!
Så varför har jag de senaste veckorna gått ner, ner, ner i helvetscirklarna och måste börja ha långärmat igen?
En del av problemet ligger också däri. Jag hatar för att jag mår dåligt för att jag inte ska göra det.
Mitt liv har inte varit hemskt!
Jag har vänner! jag har familj!
Hör ni det maror?
Så sluta förgifta mig med ert molade gnolande hat. Sluta vilja få mig att bära omkring på hammre fär att slå mig själv på benen, åh, jag var tvungen att tänka på det eller hur?
Varför,varför,varför?
Det här inlägget är inte "tyck synd om mig egentligen!", jag är arg för att någonting äter upp min hjärna och jag kan inte ens lista ut varför det någonsin skulle göra det.
ARGHHFUH!
Tänk om jag kunde begripa varför jag ska må dåligt. Jag kanske inte ens mår dåligt vem vet.
Jag har inte haft det sorgligt.
Ingen jag känner har begått självmord.
Mina föräldrar hatar mig inte öppet.
Jag har inte varit med om en våldtäkt.
Jag har inte haft anorexia nervosa.
Jag har aldrig haft kärlek som tar slut.
....eller bulimia nervosa heller, trots att jag försökt. Jag kan bara inte spy av mig själv.
Det är inte synd om mig!
Så varför har jag de senaste veckorna gått ner, ner, ner i helvetscirklarna och måste börja ha långärmat igen?
En del av problemet ligger också däri. Jag hatar för att jag mår dåligt för att jag inte ska göra det.
Mitt liv har inte varit hemskt!
Jag har vänner! jag har familj!
Hör ni det maror?
Så sluta förgifta mig med ert molade gnolande hat. Sluta vilja få mig att bära omkring på hammre fär att slå mig själv på benen, åh, jag var tvungen att tänka på det eller hur?
Varför,varför,varför?
Det här inlägget är inte "tyck synd om mig egentligen!", jag är arg för att någonting äter upp min hjärna och jag kan inte ens lista ut varför det någonsin skulle göra det.
ARGHHFUH!
Hon som leker ängel med hål sig
Hela veckan har jag gått runt med ett hål i mig.
Jag försöker fylla det med mat, med svält, med annat att tänka på och tillsist med blod. Det är alltid min sista utväg, tro mig, men jag blir desperat.
Ibland funkar det och hålet försvinner, men oftast inte.
Då får jag lust att gräva fram en hammare, för då när hålet värker och dunkar som allra värst, då vill jag slå fram blåmärken på mina ben och då ska äntligen all min stress och oro släppa.
Men jag gråter aldrig.
Förbannade tårar! Ni ska frälsa mig och så kommer ni inte!
Jag blir så lätt deppad. Jag vet ine om det beror på att det är vinter men det tvivlar jag på. Jag hatar sommarsvett och värme. Jag blir helt enkelt lite mer galen för var dag.
Är det bara jag som får ångest av de fula pensionärerna (de växer hår på deras ansiktsvårtor och deras kinder HÄNGER!) som talar om att fika?
Är det bara jag som blir manisk av mannen med svensk-amerikansk dialekt på tåget (jag hatar den dialekten, den är falskfalsk och full av hån)?
Är det bara jag som blir galen och biter mig själv i händerna när min familj kommer hem och jag måste le och äta mat och snabbt byta om till långärmat?
Bara jag vill lägga mig en snöhög och bli en liten tunn flicka med svavelstickor.
Då har jag iallafall något att fly från.
Jag har ett hål och jag skriver bara när jag är deprimerad och är inte det allt oftare nuförtiden och är det inte sorgligt att du ens skriver om det, du borde svälja som alla andra, men jag vill bli sedd.
Och tidigare idag satte jag på mig änglavingarna mamma köpte åt mig och gick runt i centrum och kände mig speciell.
Sen kom jag håg att jag var ful och åt sallad till middag när vi åt på pizzerian.
I'm no angel, jag är ingen ängel, men jag önskade.
Och du kommer alltid vara speciell i mina ögon kära läsare för egentligen älskar jag för mycket, för jag är emotionell, jag är emo.
och det är inte bra (?)
Hon som spyr av sig själv
Det känns som jag vill kräkas på allting som är jag ikväll.
Urk för dig Sandra, urk för dig.
Varför talar inte folk om saker om mig som är så uppenbart igentligen? Sådana där, urk saker.
Nu när jag fick titta igenom "Varför det är så ont om Q", "Vännplan" och blahaha...
Jag är inte stolt. Jag tycker jag gör samma eviga rollpresenation jämt. Jag ser jämt ut som en knarkare med halvstänga ögonlock. Inte undra på att jag aldrig får några ragg. Ska man se knarkad ut i ansiktet borde man iallafall leva upp till rollen.
Nåja. Nåja. Nåja.
Som om att säga nåja skulle rättfärdiga de rollerna. Uschusch.
Men jag var glad, mestadels i allafall. Jag fick folk att skratta och folk blev inte ledsna av att se mig.
Och jag är nöjd med det.
Jag skulle så gärna vilja ha min punkfrisyr tillbaka. Den med lugg och uSCH!
Ni får ursäkta, men ikväll mår jag inte bra av nånting. Jag åt för mycket och mina ord tycks falska och jag känner mig fulare än någonsin.
Jag måste tänka på något annat.
Hon som förändras
Jag sitter och läser "Ett Ufo gör entre" igen och ignorerar rösterna i huvudet.
"När ska du börja skina?"
"När kommer din storslagan förändring?"
"Varför är du fortfarande fet?"
Den där sista är förövrigt något jag alltid hör så det kan inte hjälpas.
Men hela dagen idag har jag fantiserat om mina blodiga musor och om Pepsi. Jag älskar pepsi.
I England levde jag på Pepsi. Det var så varmt och sockersliskig pepsi var så underbart.
Jag letar efter min förändring och jag tror jag har hittat den. Imorgon ska jag gå och göra hål i öronen (+ordna alla mina papper inför fredagens intervju) och en liten bit till av den jag är ska falla på plats.
Man måste inte alltid veta, ibland räcker det faktist med att leta
Nu ska jag dricka Pepsi och äta min sista ostmacka på länge
"När ska du börja skina?"
"När kommer din storslagan förändring?"
"Varför är du fortfarande fet?"
Den där sista är förövrigt något jag alltid hör så det kan inte hjälpas.
Men hela dagen idag har jag fantiserat om mina blodiga musor och om Pepsi. Jag älskar pepsi.
I England levde jag på Pepsi. Det var så varmt och sockersliskig pepsi var så underbart.
Jag letar efter min förändring och jag tror jag har hittat den. Imorgon ska jag gå och göra hål i öronen (+ordna alla mina papper inför fredagens intervju) och en liten bit till av den jag är ska falla på plats.
Man måste inte alltid veta, ibland räcker det faktist med att leta
Nu ska jag dricka Pepsi och äta min sista ostmacka på länge
Hon som hade en stor dag
Så, efter allt planerade så är mitt Höstmyz förbi.
Målet är ingenting, vägen är allt antar jag. Jag hadde planerat lekar, vinster, egen version av paintball, snacks, lokalhyrning m.m
Jag planerade och planerade.
Och det var kul.
Jag hadde roligt när alla satt ner och lekte "slå sexa ooch ät". Jag hadde roligt när jag tog foton av "göra tårtor i blindo" och när vi lekte "Dansk karoke".
Jag hoppas bara att alla andra hadde kul.
Vi var sex stycken till att börja med, sen blev vi fem, och sen fyra och tillsist tre. Jess var tvungen att dra tidigt sen så droppade alla av, en efter en.
Det kändes smått löjligt att vara sex när jag på början av dagen trodde att vi skulle vara tio.
Men det är okej, vi hadde kul. Iallfall jag och de flesta sa att de hadde kul.
Fast det kändes löjligt att jag var så lycklig över att jag fått en sådan stor lokal som kompensation för att lokaluthyraren hade överbokat när vi trots allt var så få som kunde fylla upp den.
Jag hadde kul. Jag var så glad över att ändå så många kunde komma. Jag har aldrigt haft så mycket "fester" så att det kom sex stycken är ändå mycket för mig.
En gång organiserade jag ett Hallowenmys i högstadiet och då var vi tre.
Det är rätt talande.
Okej, så jag är lite ledsen över att fyra stycken droppade av, en efter en via sms.
men, det 'är väl deras förlust.
Det är det.
Anneli kom dagen efter med en extra present, som tack och tröst. Jag är så glad att hon gjorde det. Hon är den ända som kan läsa mig så och förstå att jag blir ledsen över så dumma saker.
jag kände mig bara som den fär kvinnan i den där gamla dansbandslåten, den där om hon vars barn inte besöker henne...
Ok, jag kollar upp det nu.
Visade sig heta Den stora dagen
En gammal kvinna går omkring och pyntar i sitt hus
Idag är det hennes stora dag.
Hon har köpt kaffebröd och tårta som smyckats med små ljus
och en likör av bästa slag.
Och när hon lägger på en duk, den finaste hon har,
så ringer det på hennes telefon.
Hon blir glad och lyfter luren och hör rösten på en karl,
hennes allra yngsta son.
Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
för jag finns ju här var dag.
Hon tar fram finservisen, den med små violer på,
en kopp har visst en gång gått i kras.
Men hon tänker att det gör nog ingenting,
vi blir så få på mitt årliga kalas.
Och när kaffet kokar upp så ringer det på telefon,
och hon glömmer allt och springer därifrån,
och på ett ögonblick hon mister något av sin illusion
när hon hör sin äldste son.
Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
för jag finns ju här var dag.
Flera timmar drar förbi och dagen blir till kväll,
en trött gammal kvinna somnar in.
Hon har stått där hela dan och väntat sina barn
vid sin blommiga gardin.
Hennes kaffebröd finns kvar och tårtan där den står,
den visar hur barn kan överge.
Och när dottern ringer finns det inget mer att förstå,
då har ljusen brunnit ner.
Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
för jag finns ju här var dag.
http://www.youtube.com/watch?v=OhOeyNNUlDU
Jag minns den, för att robert Gustavsson sjöng den på Tältprojektet.
Jag gillar deras scener ^^
Men, jag är glad ändå. Jag har ju gjort en nystart och jag kan inte låta mitt nya jag tänka på sådant som mitt gamla jag tänker på!
På tal om presenter, jag fick så fina.
Av Elina...? Hon råkade glömma dem, jag får dem sen.
Av Jess....ett halsband från godishemsidan som jag älskar! Ett chokladtårta halsband som matchar tårtan hon hadde gjort. Åh den var så söt
Av Malin....Toalettpapper där man skriver en historia. Lol.
Av Dorro....Mark Levengoods senaste bok. Den är fin.
Av Anneli En tröja som spelar på "jag ska till toaletten" "Följ med att torka skämt" med citatet "Att tänka innan man talar är som att torka sig i röven innan man skiter". Den passar perfekt för min kärlek av roliga tröjor.
Sen fick jag Annigjorda ljus som jag inte haft hjärta att bränna ännu.
Jag fick också en present dagen efter, en stor hundplushie som jag kallar Muffin och min kära broder kallar Bullen. varför vi både associerar den med bakverk vet jag inte.
Syskon.
Han sover brevid mig i sängen och jag sover lättare när någon är där. Det är nästan som om någon håller om mig.
Det är alltid skönt.
Hah, skönt att få det där ur systemet. jag älskar att skriva.
Nu ska jag skriva på min bok och dricka O'boy. Jag fick inget jobb idag men kanske imorgon. Jag tänker jobba ihop pengar till en resa och piercingar.
Jag vill ha fler hål i örat.
Jag vill bli ny.
Målet är ingenting, vägen är allt antar jag. Jag hadde planerat lekar, vinster, egen version av paintball, snacks, lokalhyrning m.m
Jag planerade och planerade.
Och det var kul.
Jag hadde roligt när alla satt ner och lekte "slå sexa ooch ät". Jag hadde roligt när jag tog foton av "göra tårtor i blindo" och när vi lekte "Dansk karoke".
Jag hoppas bara att alla andra hadde kul.
Vi var sex stycken till att börja med, sen blev vi fem, och sen fyra och tillsist tre. Jess var tvungen att dra tidigt sen så droppade alla av, en efter en.
Det kändes smått löjligt att vara sex när jag på början av dagen trodde att vi skulle vara tio.
Men det är okej, vi hadde kul. Iallfall jag och de flesta sa att de hadde kul.
Fast det kändes löjligt att jag var så lycklig över att jag fått en sådan stor lokal som kompensation för att lokaluthyraren hade överbokat när vi trots allt var så få som kunde fylla upp den.
Jag hadde kul. Jag var så glad över att ändå så många kunde komma. Jag har aldrigt haft så mycket "fester" så att det kom sex stycken är ändå mycket för mig.
En gång organiserade jag ett Hallowenmys i högstadiet och då var vi tre.
Det är rätt talande.
Okej, så jag är lite ledsen över att fyra stycken droppade av, en efter en via sms.
men, det 'är väl deras förlust.
Det är det.
Anneli kom dagen efter med en extra present, som tack och tröst. Jag är så glad att hon gjorde det. Hon är den ända som kan läsa mig så och förstå att jag blir ledsen över så dumma saker.
jag kände mig bara som den fär kvinnan i den där gamla dansbandslåten, den där om hon vars barn inte besöker henne...
Ok, jag kollar upp det nu.
Visade sig heta Den stora dagen
En gammal kvinna går omkring och pyntar i sitt hus
Idag är det hennes stora dag.
Hon har köpt kaffebröd och tårta som smyckats med små ljus
och en likör av bästa slag.
Och när hon lägger på en duk, den finaste hon har,
så ringer det på hennes telefon.
Hon blir glad och lyfter luren och hör rösten på en karl,
hennes allra yngsta son.
Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
för jag finns ju här var dag.
Hon tar fram finservisen, den med små violer på,
en kopp har visst en gång gått i kras.
Men hon tänker att det gör nog ingenting,
vi blir så få på mitt årliga kalas.
Och när kaffet kokar upp så ringer det på telefon,
och hon glömmer allt och springer därifrån,
och på ett ögonblick hon mister något av sin illusion
när hon hör sin äldste son.
Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
för jag finns ju här var dag.
Flera timmar drar förbi och dagen blir till kväll,
en trött gammal kvinna somnar in.
Hon har stått där hela dan och väntat sina barn
vid sin blommiga gardin.
Hennes kaffebröd finns kvar och tårtan där den står,
den visar hur barn kan överge.
Och när dottern ringer finns det inget mer att förstå,
då har ljusen brunnit ner.
Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
för jag finns ju här var dag.
http://www.youtube.com/watch?v=OhOeyNNUlDU
Jag minns den, för att robert Gustavsson sjöng den på Tältprojektet.
Jag gillar deras scener ^^
Men, jag är glad ändå. Jag har ju gjort en nystart och jag kan inte låta mitt nya jag tänka på sådant som mitt gamla jag tänker på!
På tal om presenter, jag fick så fina.
Av Elina...? Hon råkade glömma dem, jag får dem sen.
Av Jess....ett halsband från godishemsidan som jag älskar! Ett chokladtårta halsband som matchar tårtan hon hadde gjort. Åh den var så söt
Av Malin....Toalettpapper där man skriver en historia. Lol.
Av Dorro....Mark Levengoods senaste bok. Den är fin.
Av Anneli En tröja som spelar på "jag ska till toaletten" "Följ med att torka skämt" med citatet "Att tänka innan man talar är som att torka sig i röven innan man skiter". Den passar perfekt för min kärlek av roliga tröjor.
Sen fick jag Annigjorda ljus som jag inte haft hjärta att bränna ännu.
Jag fick också en present dagen efter, en stor hundplushie som jag kallar Muffin och min kära broder kallar Bullen. varför vi både associerar den med bakverk vet jag inte.
Syskon.
Han sover brevid mig i sängen och jag sover lättare när någon är där. Det är nästan som om någon håller om mig.
Det är alltid skönt.
Hah, skönt att få det där ur systemet. jag älskar att skriva.
Nu ska jag skriva på min bok och dricka O'boy. Jag fick inget jobb idag men kanske imorgon. Jag tänker jobba ihop pengar till en resa och piercingar.
Jag vill ha fler hål i örat.
Jag vill bli ny.
Hon som borde vetat bättre.
Så jag läser kommentarerna, de sneaste och jag är förvirrad och äcklad (av mig själv).
Samtidigt som jag vet att jag kan inte bara leva på mina dietdrickor (och knappt dem) allena så skriker ändå vågen på mig, TYNGRE TYNGRE FETAST!
Fetast av alla man känner, det är inte kul. Jag får ständigt nyheter om att tillochmed Stefan bantar om mina smala kusiner som går på fina skolor och åker konståkning, min duktiga syssling som ska flytta till USA.
Och plötsligt så verkade det som att bli en författande biblotikarie inte funkar längre.
OCH NU GNÄLLER JAG IGEN OCH JAG BLIR SÅ ARG PÅ MIG SJÄLV FÖR ATT JAG GNÄLLER!
Gud finns det inget mellanläge?
Ett av Top Models avsnitt heter "Episode 305 The Girl Who Cries When She Looks in the Mirror"
Och jag dör lite inombords.
Om jag bara inte fastat så helgen vi filmat så vore ju lättare nu. Den 9 oktober ska vi se hela min släkt på en släktmiddag.
Då vill jag vara vacker.
Då vill jag vara något att vara stolt över.
SLUTA GNÄLLA !
På helt annat ämne (för jag ska åtminstone försöka tänka på annat)
Hur mycket kostar en japanresa? Jag har spenderat senaste halvtimmen åt att titta på kläder och saker från japan och jag drägglar oavbrutet. Det är så SPUNKY!
Hah, japan är jag.
Samtidigt som jag vet att jag kan inte bara leva på mina dietdrickor (och knappt dem) allena så skriker ändå vågen på mig, TYNGRE TYNGRE FETAST!
Fetast av alla man känner, det är inte kul. Jag får ständigt nyheter om att tillochmed Stefan bantar om mina smala kusiner som går på fina skolor och åker konståkning, min duktiga syssling som ska flytta till USA.
Och plötsligt så verkade det som att bli en författande biblotikarie inte funkar längre.
OCH NU GNÄLLER JAG IGEN OCH JAG BLIR SÅ ARG PÅ MIG SJÄLV FÖR ATT JAG GNÄLLER!
Gud finns det inget mellanläge?
Ett av Top Models avsnitt heter "Episode 305 The Girl Who Cries When She Looks in the Mirror"
Och jag dör lite inombords.
Om jag bara inte fastat så helgen vi filmat så vore ju lättare nu. Den 9 oktober ska vi se hela min släkt på en släktmiddag.
Då vill jag vara vacker.
Då vill jag vara något att vara stolt över.
SLUTA GNÄLLA !
På helt annat ämne (för jag ska åtminstone försöka tänka på annat)
Hur mycket kostar en japanresa? Jag har spenderat senaste halvtimmen åt att titta på kläder och saker från japan och jag drägglar oavbrutet. Det är så SPUNKY!
Hah, japan är jag.
Läser enbart jag själv mina ord?
Ibland funderar jag på att sluta blogga eftersom det är bara typer likt Blondinbella som får kommentarer.
Sådana med sjukt stor vänlista som Lisa och Miakela.
Men, my heart will go on and skit.
Orka ge hänsyn.
Så hur har veckan varit?
Jag tror aldrig mitt humör har pendlat som det gjort nu. Förut ville jag drukna i simbassängen i går var jag glad och idag var jag bittert glad och nu vill jag kräkas.
Jo jag vill.
Jag har börjat banta hårdare nu. Jag ska ner till Coop och köpa vaniljte, för något ska jag kunna unna mig.
Och kanske kan jag låtsas att det smkar, kanske,kanske!
Jag har köpt fina matsaker som inte är fettiga att äta, men jag har skrivit vikter på dem.
När jag väger detta får jag ta det. så mycket, det O.S.V
det känns som jag förlorat mig själv någon gång på vägen.
Jag hoppades att vikariepoolen skulle ringa, men inte ännu. Så jag passar på att simma lite idag och söka jobb.
Jag vill ha jobb, jag vill inte vara en latmask. SItta hemma på ett brett arsle.
det är kallt.
"Och när du gått din väg, vänd dig inte om. Det finns ingen väg tillbaka vartifrån du kom."
Jag ska bli vacker. Jag vägrar att väga 80kg igen.
jag ska inte tortera mig själv genom att väga mig varje dag, men jag har hittat en motivering.
"Och när du gått din väg, vänd dig inte om. Det finns ingen väg tillbaka vartifrån du kom."
Detta ska få mig att leva vidare.
Ingen ska känna igen mig. Jag ska komma tillbaka med solen i ryggen så att alla måste kisa.
Sådana med sjukt stor vänlista som Lisa och Miakela.
Men, my heart will go on and skit.
Orka ge hänsyn.
Så hur har veckan varit?
Jag tror aldrig mitt humör har pendlat som det gjort nu. Förut ville jag drukna i simbassängen i går var jag glad och idag var jag bittert glad och nu vill jag kräkas.
Jo jag vill.
Jag har börjat banta hårdare nu. Jag ska ner till Coop och köpa vaniljte, för något ska jag kunna unna mig.
Och kanske kan jag låtsas att det smkar, kanske,kanske!
Jag har köpt fina matsaker som inte är fettiga att äta, men jag har skrivit vikter på dem.
När jag väger detta får jag ta det. så mycket, det O.S.V
det känns som jag förlorat mig själv någon gång på vägen.
Jag hoppades att vikariepoolen skulle ringa, men inte ännu. Så jag passar på att simma lite idag och söka jobb.
Jag vill ha jobb, jag vill inte vara en latmask. SItta hemma på ett brett arsle.
det är kallt.
"Och när du gått din väg, vänd dig inte om. Det finns ingen väg tillbaka vartifrån du kom."
Jag ska bli vacker. Jag vägrar att väga 80kg igen.
jag ska inte tortera mig själv genom att väga mig varje dag, men jag har hittat en motivering.
"Och när du gått din väg, vänd dig inte om. Det finns ingen väg tillbaka vartifrån du kom."
Detta ska få mig att leva vidare.
Ingen ska känna igen mig. Jag ska komma tillbaka med solen i ryggen så att alla måste kisa.
The things we do...
Jag har lånat "Fjärilen från Tibet" igen. Den boken är endast avsedd att chocka och smutsa ner men jag gillar den.
Den handlar om undergången och hur den kom till Svergie.
Det är våldtäkt,mord,dråp,smutsigt,skit,äckel äckel och mest av allt galenskap.
Ah, varför läser jag om detta? Jag tycker det öppnar upp mig. Det får mina sinnen att öppnas vidare, som ens stor mun som kan sluka allt större byten.
I "Fjärilen i Tibet" klandrar undergången människan för att när hon lär sig allt mer, när hon samlar på sig all kunskap, då blir hon mindre och räddare för döden.
Då borde jag som läser skräckböcker få den motsatta effekten.
Och sanningen är att jag inte är rädd för den. Känn mitt hjärta, ty där finns ingen rädsla.
Jag vill dock göra skräcken rädsla. "Fjärilen från Tibet" och dåligt översatta Stephen King böcker gör inte rättelse åt det svenska spårket. Orden sputas ut som diarre i en toalettskål utan form och finess.
De nyare översatta Stephen King böckerna är inte lika oförsiktiga med orden, men jag tycker ändå att jag som är uppvuxen i detta tråkiga Svea Rike borde kunna göra dess språk mer rättelse.
Det finns ögonblick i livet när man upplever något och tänker "Det kan jag göra bättre".
Då vet man att man är ämnad att göra det.
Tack gode gud att det är sista dagen av vikariatet imorgon. Det här jobbet dödar mig med alla människor som snackar skit om varandra bakom deras ryggar och ungar vars huvuden och ögon snurrar runt som evighetmaskiner.
Jag hoppas min mamma också kommer därifrån.
Jag ska läsa mer nu. Jag är på kapitlet om när undergången kommer till NK. Det är en av mina absoluta storfavoriter. Människor blir ituhuggna av dörrar som stängs i ett elavbrott och ett barn blir tragiskt överkört.
Och ja, de som är ovetandes om detta blir våldtagna av en undergångsängel från källaren.
Det är sant!
Jag kanske borde trappa ner på att läsa detta.
Meh, det är inte som jag var normal från början.
Den handlar om undergången och hur den kom till Svergie.
Det är våldtäkt,mord,dråp,smutsigt,skit,äckel äckel och mest av allt galenskap.
Ah, varför läser jag om detta? Jag tycker det öppnar upp mig. Det får mina sinnen att öppnas vidare, som ens stor mun som kan sluka allt större byten.
I "Fjärilen i Tibet" klandrar undergången människan för att när hon lär sig allt mer, när hon samlar på sig all kunskap, då blir hon mindre och räddare för döden.
Då borde jag som läser skräckböcker få den motsatta effekten.
Och sanningen är att jag inte är rädd för den. Känn mitt hjärta, ty där finns ingen rädsla.
Jag vill dock göra skräcken rädsla. "Fjärilen från Tibet" och dåligt översatta Stephen King böcker gör inte rättelse åt det svenska spårket. Orden sputas ut som diarre i en toalettskål utan form och finess.
De nyare översatta Stephen King böckerna är inte lika oförsiktiga med orden, men jag tycker ändå att jag som är uppvuxen i detta tråkiga Svea Rike borde kunna göra dess språk mer rättelse.
Det finns ögonblick i livet när man upplever något och tänker "Det kan jag göra bättre".
Då vet man att man är ämnad att göra det.
Tack gode gud att det är sista dagen av vikariatet imorgon. Det här jobbet dödar mig med alla människor som snackar skit om varandra bakom deras ryggar och ungar vars huvuden och ögon snurrar runt som evighetmaskiner.
Jag hoppas min mamma också kommer därifrån.
Jag ska läsa mer nu. Jag är på kapitlet om när undergången kommer till NK. Det är en av mina absoluta storfavoriter. Människor blir ituhuggna av dörrar som stängs i ett elavbrott och ett barn blir tragiskt överkört.
Och ja, de som är ovetandes om detta blir våldtagna av en undergångsängel från källaren.
Det är sant!
Jag kanske borde trappa ner på att läsa detta.
Meh, det är inte som jag var normal från början.
"Working hard or Hardly working?"
Huj, jag har inte bloggat på länge IGEN! Jag tror jag ska blogga lite varje kväll för att komma igång och hålla det flytande.
Men det här jobbet suger musten ur mig. Förr veckan var en helvetesvecka. Har ni någonsin bara räknat ner dagarna till helgen? "måndag, bara fyra dagar kvar till helgen och nio dagar till att jobba."
Det är bättre nu, men att vara omkring dessa människor som man ska byta blöja på, hålla upp haklappen för om de slemhostar tills de spyr, mata med sond, hjälpa dem att gå, ALLTING!
Allting ska de ha, allting ska man hjälpa med.
Vissa är ok. Några av de förståndshandikappade får man kontakt med. Men inte de jag är med förstås.
Ska jag tycka synd om de här människorna? Är jag hemsk om jag inte gör det? Kan jag inget annat än bara glo dumt på den stora pojken som ständigt har tungan utanför munnen och som jag måste var med att byta hans blöjor på bara för att känna lukten av sjukhustvål och kön så fort som man drar ner hans kalsonger.
Måste jag tycka synd om den unga kvinnan som slemhostar så att magsyra åker baklänges sondmatningen och bildar gult slem i matsprutan jag håller i? Hennes enda min tycks vara den eviga "jag hatar dig" när jag ska träna hennes ben och de andra lärarna lämmar mig ensam?
Jag kan gilla den döva och blinda killen som ler dumt och kramas. Jag gillar den långsmala mannen som älskar tryckdosan med hästljudet.
Jag kan gilla många av dem.
Men inte alla. Och ändå är det dem jag gillar minst som jag hamnade hos.
Jag skulle föredra att lagerstapla. Då kan man göra sitt och gå.
Här gör man massor, sen så ingenting och sen kanske en småsak och sen massor.
Man måste vänta men kan inte göra någonting medan man väntar UTIFALL nåt kan hända.
Vilket det inte hänt.
Det är ett deprimerande ställe. Folk är snälla men egentligen talar alla skit om alla. Vissa elever favoriseras och man måste stå ut med att se saker som man ska slippa i det vuxna livet.
Inte undra på att jag började gråta den andra dagen där. Jag kunde inte sluta men ändå inte säga vad det var. Jag greps bara av en sorg av att behöva lyfta upp en ung kvinna i en specialgjord lift, bara för att hon ska gå på toa medan den unga kvinnan glodde på mig med ögon som sa "Jag hatar dig", medan jag intalar mig att hon inte alls kan tänka så.
Men jag kunde just då inte förklara det utan tårarna rann hela dagen, utan och innan.
Patetisk är ett bra ord för hur jag kände då.
Men jag överlever (fast jag räknar fortfarande dagarna tills jag slutar). Även om jag skulle få fast jobb så skulle jag inte kunna jobba där. Inte när jag fortfarande kan välja.
Inte så att jag är otacksam. Inte så att jag är en snobb som låter mina föräldrar betala för allt.
Jag vill bara inte bli van vid att se gul magsyra i genomskinliga sondslangar. Jag ville inte bli van vid att bara se nakna män och kvinnor genom att byta blöja på dem. Jag vill inte bli van vid att se matmos rinna nerför ryckande hackor och ner på engångshaklappar medan jag tvingar nästa sked mot dem.
Jag vill bara inte bli van vid det.
De säljer inte Kräksirap i Svea.
Ah, jag vill skrika, jag vill slå. Jag vill riva upp alla mina gamla ärr på mina blekfeta armar och förblöda tills jag svimmar.
Jag mår illa. Jag har alltid varit en hetsätande skit, stoppar in mat och mera mat bara för att kag kan och det är så vidrigt.
Jag kan bara inte sluta och jag förstår inte vad det är för fel på mig!
Jag vet bara att jag ständigt har ett stort arsle och badringar runt midjan.
För en timme sedan så försökte jag tvinga i mig en matsked salt i hopp om att jag skulle spy upp min frukost, men att salt skulle vara så jävla vidrigt hade jag ingen aning om. Jag hostade spottade och fräste upp det igen.
Det var som för några år sedan när jag skulle tvinga mig själv att dricka ett glas saltvatten men allts om hände var att jag blev torr och vidrig i halsen.
Fet,fet,fet lyder sommanmantrat och nu undrar jag varför de inte säljer kräksirap i Svergie. Jag står inte ut med all den här mat som åker ner min hals utan att jag har någon som helst kontroll över det.
Andra har märkt det också, jag tar alltid störst tuggor, jag äter snabbast.
ÅH DETTA ÄR SÅ VIDRIGT!
Inte ens kan jag stoppa fingrarna i halsen för att få marorna att tystna, jag spyr bara inte.
JAG HATAR DENNA FÖRBANNADE KROPP!
Jag mår illa. Jag har alltid varit en hetsätande skit, stoppar in mat och mera mat bara för att kag kan och det är så vidrigt.
Jag kan bara inte sluta och jag förstår inte vad det är för fel på mig!
Jag vet bara att jag ständigt har ett stort arsle och badringar runt midjan.
För en timme sedan så försökte jag tvinga i mig en matsked salt i hopp om att jag skulle spy upp min frukost, men att salt skulle vara så jävla vidrigt hade jag ingen aning om. Jag hostade spottade och fräste upp det igen.
Det var som för några år sedan när jag skulle tvinga mig själv att dricka ett glas saltvatten men allts om hände var att jag blev torr och vidrig i halsen.
Fet,fet,fet lyder sommanmantrat och nu undrar jag varför de inte säljer kräksirap i Svergie. Jag står inte ut med all den här mat som åker ner min hals utan att jag har någon som helst kontroll över det.
Andra har märkt det också, jag tar alltid störst tuggor, jag äter snabbast.
ÅH DETTA ÄR SÅ VIDRIGT!
Inte ens kan jag stoppa fingrarna i halsen för att få marorna att tystna, jag spyr bara inte.
JAG HATAR DENNA FÖRBANNADE KROPP!
