Hon som spyr av sig själv
Det känns som jag vill kräkas på allting som är jag ikväll.
Urk för dig Sandra, urk för dig.
Varför talar inte folk om saker om mig som är så uppenbart igentligen? Sådana där, urk saker.
Nu när jag fick titta igenom "Varför det är så ont om Q", "Vännplan" och blahaha...
Jag är inte stolt. Jag tycker jag gör samma eviga rollpresenation jämt. Jag ser jämt ut som en knarkare med halvstänga ögonlock. Inte undra på att jag aldrig får några ragg. Ska man se knarkad ut i ansiktet borde man iallafall leva upp till rollen.
Nåja. Nåja. Nåja.
Som om att säga nåja skulle rättfärdiga de rollerna. Uschusch.
Men jag var glad, mestadels i allafall. Jag fick folk att skratta och folk blev inte ledsna av att se mig.
Och jag är nöjd med det.
Jag skulle så gärna vilja ha min punkfrisyr tillbaka. Den med lugg och uSCH!
Ni får ursäkta, men ikväll mår jag inte bra av nånting. Jag åt för mycket och mina ord tycks falska och jag känner mig fulare än någonsin.
Jag måste tänka på något annat.
Kommentarer
Postat av: Dorothea
Sandra Sandra Sandra... du va helt underbar i pjäserna, och du är en helt underbar person oavsett hur du presterade!
Jag har fortfarande kvar den lilla lappen med rosett som du gav mig (plus en mycket god chokladkaka) där det står
"Ingen ska vara van vid att bli lämnad! Förlåt!"
du är en så underbar människa som bryr dig om andra människor.
Men du måste inse det! Älska dig själv!
Postat av: Anneli
Du är bra på scenen och man ser att du har det kul.
Det är inte fel på dig som person eller dit utseande det är fel på din självkänsla och självförtroande. Du måste tro på dig själv, belöna dig själv.
Trackback
