"I never done nooooothing for nobodyyyy, I never got from nobody! notime!"
Humör: irritated
Musik: Nobody - The Muppet Show (Gonzo)
(Bara för ni kan se den sorgligaste muppen i världshistorien och är ett bevis på att förr i tiden - så såg aldrig någon rätt bra ut i Season 1 av nånting)
Varför kan inte folk ta en hederlig disskusion? Precis som Jess (hon tog upp detta i en kommentar på det förra inlägget) så är jag rätt förtjust i att prata och diskutera och vända på allt.
Så fort jag sett en film går jag in på imdb.com för att lära mig små saker som man kan ta upp i en disskusion och vara mer förberedd.
Man kan prata om det mesta.
Men folk, åh jag blir galen på "vuxna" männsikor som tror de har en moral! Som låtsas om att världen är god och fin även i disskusioner! Åh jag blir fullständigt uppgiven!
Min tanke är att världen är rätt ful och folk är egoistiska och vi måste leva runt det. Sen kommer människor som är äldre än mig som pratar om "godhet" och "världen blir bättre".
Ok för att de tror på den disney verisionen, jag kan leva med att de tänker så.
Men att sedan blir totalt överkörd och bli kallad "det är en deprimerande syn" och på alla sätt få mina argument att verka invalida bara för att jag utgår från en pessistisk världsbild.
Det spelar ingen roll vad vi talar om, om jag utgår från att världen är orättvis så blir de förolämpade för att jag inte tror på en bra värld.
Notera, de själva kan komma med negativa och pessimistiska kommentarer så länge de tror på en fin värld.
De som är över 28 är också märkligt nedervärderande, det tar mig inte på allvar för att jag är yngst och har lite av "när du växer upp, så lär du dig"
Jag är uppväxen assholes! Det är ni själva som måste inse att världen är ett pretty horrible place och vi gör vad vi gör för att överleva.
Ha bra människor att diskuters med är en sak, till att börja med.
Det roliga är hur lite dessa människor kan ta gråa och svarta kommentarer om saker. Jag skrev förut att vi pratade om experiment. Jag tyckte att det var fel av världen av krtitisera oetiska forskare när världen själv är oetisk - ett argument som jag kan förtjäna lite reflektion på.
TOTALT IGNORERAD
Jesus Darwin människor, ta inte allt så allvarligt och prata med mig. Man kan utmana! Ge mig nåting!
"I never got nothing from nobody notime!"
Jag vet att det finns osynliga regler för vad man bör tala om, men jag är så hemskt dålig på dem uppenbarligen.
De ända jag kan är att jag inte skriker,svär eller förolämpar. Eller pratar om barn på något sätt, vad jag än säger om barn är fel tydligen.
Vad gör jag för fel? Jag vill ha feedback, jag gillar att prata, men min värld är för svart och sned för dem.
Jag gillar i å för sig inte menigen "min värld är svart"...Trädde du in i min hjärna skulle massviss av färger finnas där. Så många blixtar...
Lo and Behold! Nosce Te Ipsum 3! Varning, Youtube messade med volymen på denna och hur jag än gör får jag inte bort "bzzzz" ljudet som ploppar upp ibland.
En rolig fakta, jag visade den här delen för en växjö-vän som tyckte att den behövde mer ljud på vissa partier.
"Vad för slags ljud?" sa jag.
"UuuuuuH" sa hon.
Och jag garvade. Men hon fick in sitt uuuuh ljud. Jag fick lova henne att det inte låter som hon, så jag ställde in det efter mig. Så nu är den historien berättad, haha.
Nosce Te Ipsum 3 är min favoritdel och min hatdel. Min favorit för en mardrömsegment och hatdel för att det är det ultimata beviset att jag inte är en sådan bra aktör.
Dessutom så är jag inte särsilkt bra på "verklighets segment". Ni måste förstå, jag skriver om skräck och min fantasi går non-stop. När jag ska försöka filma "Verklighet" så verkar den mest corny och tillgjord.
Min dröm är att låta nån regissera verklighetsdelarna och låta mig ta full makt över det som är "mardröm".
Ifall jag filmar saker i framtiden ska jag försöka arbeta på det, eller hålla mig till det obskyra det verkar vara det som håller mitt intresse.
En annan sak är att jag behöver är ett bättre redigeringsprogram och jag skulle nog låtit någon annan ta min roll.
Jag har inte så bra röst och jag är...pinsam framför kameran.
Nåja, jag skulle nog kunna göra det bättre nu. Rolig sak, jag har lite bloopers som jag ska göra en video av efter jag postat sista delen.
Det är nog dem som folk kommer gilla mest!
Jag gillar Nosce, men jag föredrar att skriva och rita. Men det är kul att pröva någonting annat imellanåt!
I'm off! Idag ska vi diskutera lärande. Vi får se hur folk gillar vad jag har att säga om det haha!
"Mmmm whatcha say, Mmmm that it's all for the best?"
Humör: working
Musik: Hide and Seek - Imogen Heap
Tar en liten paus från hemuppgiften för att skriva strunt.
En gång i tiden pekade folk på mig och sa
"Haha, titta på den. Hon är så blyg och allt vi inte behöver oroa oss för att bli!"
Sen så gick några år och under tiden blev jag lite galnare. Sen pekade folk på mig och sa
"Ehh, hon är allt jag inte vill vara, rädd fet och galen"
Sen så gick ytterligare några år och jag tuggade mjölkchokladspaket och var ännu galnare
"Akta er!"
skrek de då.
Nu verkar de inte längre veta vad de ska säga längre.
Jag har lärt mig, att har man tillräckligt allvarlig attityd när man arbetar med uppgifter men tillräckligt avslappanad attityd om allt annat så blir man betraktad som cool och livsvan här på universitet.
Fnyser man åt verkliga livet och kommer med små observationer är man fortfarande cool, livsvan och lite obskyr.
Sedan om man lägger på en dos "jag bryr mig inte om vad andra tycker om mig" då hälsar många på en.
Jag behöver inte ens skådespela. Det känns som jag äntligen är allt jag vill vara. Men alla omkring mig är så nervösa. Kanske för att de inte har en blogg med snälla kommentrarer?
De är facebook människor, måste ständigt ha en status och visa att de lever. En blogg är bättre, där kan man tänka och forumlera sig, tänka efter och inget krav på foton eller inbjudningar görs.
En teori bara.
Åh de roar mig. Och åh jag längtar hem för att prata med "riktigt" folk, för de verkar så overkliga här, ingen som har ärr eller piller erfarenheter.
Det är som i boken "Zebraflickan". Hur mycket hon än vill prata om normala saker så känner hon bara till historier om psykhus och rymningar.
Man pratar om det man kan, eller hur?
Nåväl, även om jag inte hadde det så verkar det som folk ändå skulle betrakta mig udda. Jag har inte deras lust till att dricka varje helg eller läser deras böcker. Här måste man läsa fantasy ELLER Henning Mankell. Varför finns det så få mellanting?
Sen är det hela Facebook saken.
Facebook och Fest. Så lite de tycks leva för här. Nej, jag bara överdriver för att det är en mörk kväll och jag är trött och då blir det så. Men det roar mig
Tillbaka till min hemuppgift, nu har jag haft en lång paus.
"att jag alldeles ensam uti stora världen är"
Humör: worried
Musik: Ensam i den Stora Bussen - Robert Broberg
Robert Broberg ritade en gång en bild på en skrikande man som rodde en båt.
Texten till bilden var:
ORORO ORO RO ORO RO OROORO
Eller något liknande.
Just de orden kan jag känna krypandes runt i mig, de gör mig sjuk och snuvig och får min gamla vän ”Ångestattacken!” att slå till när jag tänker för mycket. ORORO gör att jag får svårt att sova och det kliar efter piller.
Anledningen? Tentaresultaten åker upp på torsdag. Och jag intalar mig, omtenta är ok, inga problem, jag kan ta det.
Samtidigt vill jag bli av med den här förbannande kursen, det är så mycket bättre nu när vi har en annan kurs med mycket minde böcker.
Åh snälla, snälla.
En av mina värsta rädslor är också att en omtenta är lagd efter jag åker hem 15 december. Snälla om jag måste göra omtenta, lägg den innan 15 december eller efter den 8 januari!
Åh, ORORO
Om det var någonting annat så skulle omprov inte bekymra mig, men den här kursen har varit så bred och en omtentamen är ju lika illa som en tentamen eftersom då kan det bara göra ett lika krångligt prov där som jag kanske inte klarar av.
Åh, jag måste offra blod eller någonting, låt mig bara lägga den här kursen bakom mig! Jag har hört så mycket, att den första tentamen på programmet är värst, att man oroar sig för mycket, att de rättar den sjyst, att de rättar den O-sjyst…
ORORORO i hela kroppen, arga myror.
"And if I die today I'll be the happy phantom!"
Humör: accomplished
Musik: Happy Phantom - Tori Amos
Varför har jag jämt bråttom när jag känner att jag vill blogga? Hursomhelst...
Det känns som jag borde förklara något. För jag insåg att jag klagar mycket på bloggen angående universitet, att bo själv och hur mycket jag saknar folk m.m...
Samtidigt skulle jag inte vilja byta bort upplevelsen. För detta är ett steg rakt ut i ingentinget, mitt test "Nu ska vi se om jag överlever!"
Och jag klarade det!
Mitt steg ut i vuxenvärlden. Dessutom så har den här ensamheten och att anstränga mig för att få nya kontakter hjälpt mig att mogna lite och att inse lite saker om mig själv.
Det låter så goddamn clishe, men det är sant. År av baggage har äntligen kunnat smälta bort pga av att jag har haft tid för mig själv att arbeta igenom dem.
Jag är längre inte lika rädd för bråk, röster genom väggar eller att inte ha några vänner.
Så att även om jag slutar, så har jag haft denna upplevelsen. Och jag vet hur den var, och den har redan lärt mig massor. Jag kan nu ärligt säga att jag prövade istället för att vela och inte gjort detta.
Och jag har inte förlorat vänner, tvärtom! Saknaden fick mig att uppskatta dem ännu mer och jag har fått några nya. Mina föräldraband stärktes (speciellt med min pappa, vi kan nu säga puss och kram till varandra och ärligt ge långa bamsekramar. Vi kunde bara inte innan).
Folk äldre än mig har slutat klassen, men jag tänker hänga kvar ett tag till. Jag vill se vad mer jag kan lära mig.
Och nu - någonting totalt orelaterat.
De som jag inte smsat om detta, pröva Marabous julchoklad! Det är liten bit av himlen på jorden.
Om jag ska vara ärlig så är det och att det smakade kanel och jul det ända jag minns av det.
Jag fick nämeligen pröva under festkvällen och eftersom jag var så nervös drack jag för fort och för mycket.
Och jag kommer aldrig dricka absint under hela liv tror jag. Min mage vrider sig bara jag tänker på det. Man ska absolut inte shotta det, det är en sak som är säker.
Men som sagt, pröva! När jag kommer hem ska jag pröva att göra brownies på det tillsammans med brodern min!
(jag har lovat, gud så jag saknar honom)
måste rusa! Ta hand om er.
all min kärlek
"Oh God, Why am I here?"
Musik: Leather - Tori Amos
Jag skulle tycka mer om universitet om inte tentamen existerade.
Det är en evig nervositet.
Som ett straff, du kan inte sova ordentligt – dina drömmar är förvirrande, irrande och sliter dig itu. Du vaknar och inser att du sovit men är trött.
Och fast jag gör saker, fast jag får saker gjorda, som att skura golv, ta foton, läsa böcker och jag vet i vanliga fall att jag skulle ha känt mig så nöjd, så nöjd, så fylls jag med tankar som naggar mig och river mig
”ånger ånger ånger vad har jag missat vad är fel?”
Fruktan sliter i mig och gör mig sårig och nervös.
Snälla Snälla Snälla låt mig klara tentan. Snälla.
Jag avskyr den här känslan. Det blir en kedje reaktion av tankar i mitt huvud
”Klara inte tenta -> CSN drar in -> Jag klarar inte universitet ->”
Jag skriver här igen efter onsdag. Onsdag är tentadag. Eller kanske efter fredag för då har vi redovisat våra PBL-projekt.
En ödesvecka är vad denna vecka är.
"Don't breathe too deep - Don't think all day"
Humör: annoyed
Musik: What you Own - RENT Soundtrack
Universitet är krångligt mahn....ska försöka förklara hur det ser ut nu och varför jag är osäker på om jag bör ha besök eller inte.
Just nu går jag kursen BO1001 som slutar vid jul.
Denna kurs är en del av programmet Biblioteks och informationsvetenskap
Dock är kursen BO1001 uppdelad i tre delkurser!
Från Augusti till V.45 Delkurs 1
Från V.45 till V.50 Delkurs 2 <----Min nästa kurs
Från V.? till V.? Delkurs 3
Problemet ligger i att nästa kurs som startar (Delkurs 2) är mycket intensivare på sin kortare tid. Så jag har ingen aning o
m jag har tid för folk.
Jobbigast är att de säger att Delkurs 3 ska klämmas in någonstans också och att den ska vara mycket lik Delkurs 2 i utformningen. Detta innebär att det är ingen sluttentamen på dessa vilket är skönt, men de låter mycket mer jobbigare med mer föreläsningar och yadda yadda.
Till våren går jag kursen BO1002 men den vet vi ingenting om ännu, delkurser eller ej...
Dessutom tjatar jag på att de ska tala om när delkurs 3 börjar och slutar, men nehej då.
Jag måste ju få veta för om jag ska beställa biljetter hem dumhuven!
Proffesorer är så luddiga, med huvudena fastsatta i sina egna tankar och sina egna tydligen bättre idéer.
Alltid ska de handla om dem och deras ämnen! "Min bok är med i kurslitteraturen!" eller "Jag förstår det, så ni förstår det, trots att jag tagit flera examina i detta och ni började för några månader sedan."
Universitet är pretto och snobbigt.
Men kurskamrater gör det värt iallafall. Jag fick kramar som tack för kakor idag. Då känns livet inte alls lika hårt längre.
Pluggandet blåser ur skallen på mig. Ibalnd får jag inspiration till att skriva små texter, men långa samanhålla texter tar musten ur mig.
När allt detta tentamen plugg är klart så...
Ah, varför skriker min hjärna på mig så fort som den anser att jag inte gör något produktivt?! Jag kan inte ens ta sovmorgonar!
"Fin'lly a day that's Totally Wicked-(Witch) free! Thank Goodness!"
Humör: silly
Musik: Thank Goodness - Wicked
(Oh Jesus Darwin detta har jag velat göra länge)
Zoftis lista till att inte få dina nya vänner tro att du är en total Freak-A-loop:
- När ni tittar på skräckfilm och stora kvantiteter torkat blod syns på skärmen säg inte: ”Så mycket blod luktar riktigt illa när det torkar”
- När ni passerar polistudenter håna dem inte på håll med ditt paraply genom att låtsas mörda en av dina kamrater.
- Spetsa inte en av dina vänners köttbullar på en gaffel och säg att det är Fredrik Reinfeldts huvud på en pinne och att ”de som ville ha hans huvud på ett fat ringde in huvudjägarna till sist.”
- (uppföljning) När din vän äter köttbullarna säg inte med onaturlig röst ”ohoh, där går en statsminister till, så det var det som hände med Olof Palme!”
- (uppföljning av uppföljningen) skämta aldrig om Olof Palme ifall någon av dina nyfunna vänner är över 50år.
- När ni diskuterar favoritlitteratur säg inte högt ”Jag gillar när den lille pojken blev överkörd av lastbilen och hans mössa var full av blod.”
- Citera inte Stephen King böcker
- Inte C J Håkansson heller
- Tala inte om att du blir lugn av att gå på kyrkogårdar på natten
- Börja inte skratta ondskefullt för att bryta en tystnad
- Erkänn inte att tycker att bo på Campus är överskattat
- När någon frågar varför du har ”Zombie Survival Guide” i din bokhylla säg inte ”För jag tror att reanimering faktiskt kan hända!"
- Bekänn inte att du hoppas för någon slags undergång
- Om du har ärr kom inte kortärmat till skolan första veckan
- (uppföljning) Visa heller inte brännsår från en stekpanna på samma arm som du har ärr på.
- Berätta inte att en av dina gamla smeknamn var ”Pucko” (be om ett nytt)
- Fråga inte om du får kalla en av dina nya tjejvänner ett killnamn
- Skämta inte om de som hoppat av klassen är anledningen till att kebabförsäljaren alltid har så mycket kebab att sälja
- (uppföljning) Ropa inte därefter ”Soylent Green is people! Soylent Green is people!”
- Medge inte att du inte vet vem Bob Hund är eller att du aldrig brytt sig om att lyssna på honom.
- Somna inte på folk du känt i två dagar på bussen
- Skratta inte när mördaren har ihjäl folk våldsamt i skräck filmen. Alternativt: Tjoa inte ”Det där kunde jag ha gjort bättre!”
- När du fixar datorn för någon, gasta inte ”I OWNS THE INTERWEBS NOOBS!”
Om ni bara inte gör något på denna lista, så kommer ni klara er bra! Och även om ni gör det, så minns att jag ändå har vänner.
(Jag vet inte hur det gick till heller…)
"I send my scourge, I send my sword"
Humör: cranky
Musik: Plauges - The Prince of Egypt
Mhm, studentliv va?
Jag funderar på att starta en till blogg, argastudenten.blogg.se, skulle den heta.
Näh, jag är inte så arg, bara irriterad. Jag har blivit arg för liknade saker, så kanske är detta bara ett speciell sak jag retar mig på.
Jag fick reda på, efter en lång dag på universitetet att lärarna gjort en luring och lagt in två uppgifter för att bli klara på måndag vardera på två A4 sidor, baserade på studentlitteratur som folk kanske inte fått ännu.
Jag löser detta genom att åka in tidigt imorgon och vara där när bliblioteket öppnar och läser referensexemplaren (dessa kan inte utlånas) på plats och skriver på min laptop där.
Problemet ligger i att DE LA INFORMATIONEN OM DETTA PÅ NÄTET! Jag vet, jag vet, vi är inne i en ny informationstid, men kunde de inte ha någon anslagstavla på universitetet man kan kolla?
En större del av klassen är över 40 och kanske inte har tillgång eller tänker på att använda datorn varje dag.
Jag tror att lärarna är lite för hjärntvättade och glada i både sin hemsida och sitt ämne.
Det är saken som gör mig arg. Att folk är för hjärntvättade för att tänka logiskt.
TÄNK SOM ANDRA MÄNNISKOR! VI ÄR FAKTIST NYA PÅ DETTA EDRA PUCKON!
Suck. En positiv sak av detta är att jag fått en bra kompis som jag ska träffa imorrn därborta och vi drar igenom detta tillsammans. Jag postar inte hennes namn ännu efter som hon inte alls är medveten om att jag skriver på nätet, men detta borde vara ok.
Sitter just nu och låter min tvätt torka och förebereder mig inför imorgon. Jag använde tvättstugan första gången idag och tog såklart den mest våldtäktsbenägna tiden 18:00 - 22:00.
Och ni ska veta, jag älskar min lilla lägenhet men huset den ligger i är lite krasst.
Källaren är olåst med dörrar som man kan komma in utifrån utan att behöva låsa upp, så se till att ha ett hänglås på ditt förråd!
För att komma till tvättstugan går du igenom en korridor till ett likadant hus. Du måste ta två steg utomhus för dörrarna har ingen korridor som kopplar dem, lite svårt att förklara.
Enkelt sätt, tvättstugan ligger i ett likadant grannhus. Den är INTE låst.
Vem som helst kan alltså poppa in och ta din tvätt om de så bor i huset eller inte. Detta förklarar nog varför jag hör ljud från källaren på natten eftersom vem som helst kan gå in där.
Ingenting hände när jag tvättade, tack Darwin, men torktumlaren hade inga instruktioner, så jag satte på alldeles för kort tid och när jag kom tillbaka hade jag inte tid att pröva igen.
Torkrummet finner jag fashinerade. Ni som någonsin prövat att tvätta vet att vissa saker bör inte torktumlas med rädsla av det ska krympas. Istället för att ha en torktumlare så har de tömt en rum, tätat alla utgångar, satt in en domedagsmaskin och spänt trådar i taket.
Där hänger du upp din tvätt, sätter på maskinen (den låter förfärligt, jag är glad att jag inte bor över den) och stänger dörren.
TORKRUM! Hade aldrig hört talas om det konceptet förut.
När maskinen är på och jag går in där, så får jag en huvudvärk om jag stannar för länge och jag blir törstig.
Så allt gick bra, trots udda ljud och skuggor. Jag håller mig nog undan för att tvätta den här tiden på helgerna dock. Jag hadde med mig mitt lilla överfallslarm pga av ljuden jag hört från källaren på natten, men det gick ju i skrivandes stund bra.
Jag måste verkligen fota hur det ser ut där på kvällen dock, väldigt läskigt. Obehagligt om du sovit några nätter i huset och vet att något pågår därnere.
En annan intressant sak om mitt Biga hus är att det är stopp i sopnedkastet. Jag drog loss lite sopor och ett skyfall ledde ner i sopbehållaren.
Och betänk detta, vi är 7 i huset, 7 inneboende och vi har ett vanligt grönt sopkärl som nedkastet leder till.
Det är lite väl lite.
Så jag ringde jouren för huset, men ingenting har hänt. Och tror ni inte dumhuvena fortfarande slänger ner sopor? Jag ska tejpa ett kors framför hållet, men jag betvivlar.
Varför är folk så DUMMA?
Nåja, måste runda av nu.
WTF det satt två ungar i porttrappan och käkade godis och var allmänt högljudda. De kan inte ha varit äldre än 10år. Så fort jag började rassla med mitt lås kutade de ut genom porten.
De bor inte här så varför hänger de omkring här 22:20 på en fredag natt? Ska börja jävlas med dem bara för att.
Kom gärna med förslag! *cue evil laughter*
ta hand om er.