Zoftis

Humör: busy



Musik: My way - (Gonzo from the Muppet Show verision)

---

Holy crap det är 2010 nu. Så många år jag är, så många år jag kommer bli.

Så annorlunda jag har blivit. I år så tog jag bort en nyårslöfte som jag har använt mig av i 2009 och 2008.

"är det inte bättra än så här så ska jag dö."

Det behövdes inte. Jag lever. Jag andas och är nöjd.

Här är några små rader som jag suttit och filat på för er.

Brev till mina vänner för 2010:

Jess:

Jag hadde enormt roligt under tiden jag var hemma och när jag var hos dig. Kommer du ihåg vår msn diskussion? Jag känner att jag kan uppskatta och fatta hur bra vän du är när jag själv inte är så förspänd.
Förut stressade goda råd mig, nu uppskattar jag dem.

Jag ser alltid fram emot att prata dig, jag vet att jag få bra svar.

Och du skrattar till mina dumma skämt, det gör mig glad.
Så jag är fantastiskt glad att vi möttes i Kallhäll på den där teatern för så länge sedan.
Jag vet inte mer vad, jag ska skriva än:

Så mycket upplevt så mycket kvar att uppleva.

Stephanie:

Du är en smart brud det är du.

Det skär i mitt hjärta att höra hur livet är för dig, men samtidigt så accepterar jag att du vill ta dig ut själv.
Jag ville precis samma sak.

Men du ska veta, att du får prata, maila, ringa, smsa (du kanske föredrar skrivna ord gissar jag) när du vill. Man måste få någon som skriker med en ibland.

Och jag vet, du är en bra människa. Du är en värdefull sådan, ingen snabb uschlig grå massa.

Anneli:

Din röst på nyårsafton var så bisarr. Du var min Anni, men jag var inte där.

Jag tror att vi båda är starkare. Jag tror att vi har mycket att lära varandra. Anni, du är en en del av min galenskap, jag saknar dig.
Vi har små skärvor som sitter ihop, där vi är lika, och så andra som inte alls är så lika.

Du är min vän Anni.

Dorothea:

Jag vet inte hur ditt äventyr och tragdi med din morfar går, men jag jag hoppas och tror att du kommer hel ur det. Jag är säker på det.

Du är stark, du fixade ett bra jobb till dig själv, går på teatergrejs och filminingar. Jag tror att med all den viljan så kommer det bli något.

Jag vet. Du är min vän och vi har haft bråk men vi mår bra nu. I egenskap av varandra.
Jag kommer ihåg den kvällen på nattacafeét.
Tårta och te och filtar.

Lite som en historia, ett fotografi, eller en akvarellmålning. Kanske på målningen skulle det ha legat vid stranden och innte i stan, men det reflekterar vårt moderna liv eller hur?
Ta hand om dig.

Johanna:

Du är min vän kusin. Vi kommer nog inte skiljas åt nej,nej. På ett sätt har jag alltid varit avundsjuk på era fina kläder och att du har vänner som du kan åka utomlands till och er graciösa konståkning, men samtidigt har du (och sofia) varit förtjänande av det.

DU är snäll och kämpar för det du gör, så varför inte? Och nu på senare tid har jag kommit mer till insikt att jag faktist också kan, så avundsjukan har smält bort.

Ta hand om dig Johanna, du som har vuxit upp. Du verkar så mycket större i mina ögon. Tänk att vi alla lekte med varandra som små och nu ger jag dig Pasfoa likör från systemet.

Livet,livet,livet.

Charlie:

Ledsen återigen för allt vaj.

Jag trodde verkligen att du inte ville vara med mig. Men nu vet vi, vi vet.
Åh Charls. Ibland känner jag mig som mamma, ibland som lärling eller bara som någon som är.

Men när jag tänker tillbaka på allt sinnessjukt, ja vi är så coola människor. Och du är en bra människa (jag vägrar använda god och ond, livet är inte en serie).

Jag bedömer folk hur de behandlar mig, och du har alltid varit snäll. Vi har kul och jag är ledsen för att jag inte kunde säga det till ditt ansikte.

Kanske var jag rädd för all din livserfarenhet skulle förminska mina ord.

---

Ett brev från mig själv till Sandra år 2009:

Åh Sandra Sandra.
Jag är från 2010 och minns dig så väl men du skulle inte känna igen mig (dig själv.)

Så rädd du var! Hur kunde du vara så rädd? Du grät tårar av frustration i gymnasiet när du förklarade för dina vänner att du inte ville att folk skulle lägga pengar på dig (som i julklappar och presenter).
Skulle DU tänka tillbaka på det skulle du gömma huvudet i skam.

Jag bara suckar.

Hur kan man vilja vara så lite, ta så lite plats och samtidigt ha så stora drömmar? Du vill skriva och jag ska göra det för dig. För jag kan nu.

Hela din tid gick till att försöka hitta sätt att göra dig mindre på.

När du besökte dina vänner, du var så rädd att du skulle bli utanför. Du försökte ge dig in i Jess värld fullt med cosplayare och knas.
Du klarade det inte. Så fort du mötte motstånd trodde du att det var ditt fel och satte genast stämpel på dig själv.
Hur kan man bli så liten?

Du älskade teatern men samtidigt så förstörde du dig själv ännu mer. Så fort replikerna inte satt rätt eller känslan satt rätt på första....
Misslyckande!

Tyvärr gamla Sandra så lever det kvar lite grann. Men jag håller på att fixa det.

Gamla Sandra, vad var det med din rädsla om att möta människor? Du var tvungen att planera in möten i minsta detalj, alltid ha något att "göra göra göra". Du kunde inte heller slappa, för du ville inte vara lat.

Jag? Nya Sandra går bara dit. Jag har lärt mig attityden "det fixar sig".

Varför var du så stressad? Varje gång du mötte vänner var du likadan. Alltid så stressad över att verka smart och duktig och engagerad.
Ta det lungt, prata och var dig själv.

Men det kunde du inte va? För du var så övertygad att du var ingenting, en värdelös sak, inte värd att läggas pengar på, du var inte smart och inte duktig.
För guds skull, du grät för att du bara trodde kunde skriva.

Du trodde folk var med dig för de tyckte synd om dig. Så lågt om sina vänner att tänka så Sandra.

Det kom aldrig in i dina tankar att folk kanske ville vara med dig för att du var...bra?
Hemsk tanke jag vet.

Ibland hör jag dig gamla Sandra. Din chock över att folk vill umgås med dig, dina tårar över att du blir accepterad. Du kan viska

"Om jag vetat, så skulle jag inte vart så jobbig i gymnasiet..."

Oh gamla Sandra, du hade dina knasigheter, men vad hjälper att älta? Dessutom hade vi kul med.

Dina ältningar över saker som kunde hänt flera år sedan irriterade mig mest. Varför älta?
Vad kunde du någonsin gjort åt dem?

Jag tror att det var ditt undermedvetnas sätt att straffa dig själv, att ständigt påminna dig om hur dålig du var.

Oh Gamla Sandra, jag är ny ny. Kanske är jag Zoftis? Haha!

---

Ni ser hur sinnesjuk jag var. Nu måste jag handla mjölk, jag har ingen mat hemma.

Och ni...TA HAND OM ER! Jag vill komma och hjälpa och gör så gott jag kan, men ni måste också hjälpa er själva.

All my love

zof.

Humör:  thirsty


Musik: Nu ger jag skrattet sparken - Från årets julkalender

---

Ni får stå ut med lite mer julkalenderssnack, men jag förklarar i slutet av texten.

---

Haha, min bror och jag har common grounds:

Dempa: "Tittar du på julkalendern?!
Jag: "Ja, på morgonen"
Dempa: "JAG MED!"

-

Dempa: "Du är Stål-Henrik, för du bakar och du är starkare än mig men när jag blir stor så blir jag åsså stark!"
Jag: "Åh vad snällt sagt. Det betyder att du är Super-snälla-silver-snälla Sara för att du är så snäll"
Dempa: "Men hon är TJEJ!"
Jag: "Du kan vara super-snälla-silver-dennis?"
Dempa: "Guld är snyggare än silver...."
Jag: "Du kan vara super-snälla-guld-dempa, det låter bra!"
Dempa: "Jaa! Då får jag flyga!"


Haha, julkalendern har växt på mig. Den har fortfarande lite av sin over-the-top acting som jag är lite njeh emot och gråfiltret och sagoberättandet är lite bleh.
Några av sångerna sitter dock fast på hjärnbarken.

Dessutom är jag inte precis the intended audience, det är min åttaåriga bror och han sitter som klistrad.
Jag älskar den ungen så, han ville bara krama mig när jag kom hem.

Min lille bror, jag kommer alltid älska dig, min lilla  Dempa, förr fick jag hålla dina öron i garderoben och läsa saga medan din pappa kastade lampor och drog i din mamma, men jag älskar dig så.
Jag är mycket överbeskyddande, jag är moder för mina bröder, ni skulle bara våga göra dem illa.

På tal om julkalendern så ÄR jag Stål-Henrik. Han är så ledsen över sina misstag och vill så gärna göra rätt och straffar sig själv när han gör fel.
Han trivs bra med livet som pensionär och skulle hellre må bra som människa än överbekymrad super-hjälte haha!

Hans sång, Oj voj voj var typ hur jag kände för ett år sedan.

Han sjunger:

Hur fel jag gjorde
Se en stål-man gjord av papp!
Det finns ingen mer ursäkt kvar att ta till

Oj voj voj
Oj voj voj
Fasa!

Det var jag som gjord'et!
Fast jag inte borde'et!

Men man måste väl få göra fel?
Och inte dömas sen för det?
Och inte kastas in till gråsparvarna!?

Oj voj voj
Oj voj voj
Fasa!

Det var jag som gjord'et!
Dunka huvet i bord'et!

Jag borde sättas in en bur där folk fick se 
Hur ful jag é!

Mens de stillsamt dricker sitt te...
Jag borde få aldrig finnas mer...

Stackars Stål- Henrik. Han får mina sympatier jag förstår honom precis. Förr när jag gjorde ett ända litet misstag eller trodde att folk var onda med mig så kände jag såhär.

Ändå sjunger han denna sång för att han blir lurad av superskurken att förstöra födelsedagar. Han grämer sig över att han sabbade barnens födelsedagar.

"Men du blev ju lurad! Det GÖR inget!" skriker bror och jag medan hsn går emo. Inne i köket kan man höra mamma fnittra.

Dempa och jag lovade varandra att vi skulle ge honom en kram och säga att det är OK att vara rädd för gråsparvar och att vi gillar honom.
Han verkar så ouppskattad, haha!

På tal om sånger, tydligen skriver superhjältarna (eller skådisarna som spelar dem antar jag) låtarna i årets kalender (jag gillade greveholm som anlitade ett band för det). Några av dem är riktigt usla och beiga, och andra rent perfekta.

Här är ett utdrag ur några favoriter från min bror och mig:

Vad roligt ni har det här då!
Ja, passa på ha roligt nu!

För här kommer Klante Volante.
Det kommer att bli som förr...

Skratta bäst som skratta sist.
TRIST FÖR DIG ATT NI MÖTTE MIG!
Skratta bäst som skratta sist!

Nu ger jag skrattet sparken!
WooOoo! WooOoo!

Så nu sprang jag och Dempa runt och skrek: "TRIST FÖR DIG ATT DU MÖTTE MIG!" och kittlar varandra.
Mycket roande.

En annan sång (Dempas favvo)

Upp och hoppa!
Alla otäcka barn!

Här får ingen knoppa!
Det är kul att väcka barn!

Hålla ungarna vakna!
Uppe varje natt!
Då kommer de att slockna
Och då blir det slut på alla skratt!

...Hans uppdrag var att väcka barn så att de inte skulle sova....har producenterna inte barn själva? Barn håller sig vakna själva. Haha!

Låt se, finns det nåt annat kul att rapportera av intresse? Det finns typ kommunistavsnitten där alla barn kläs lika, ska ha lika leksaker m.m
Såklart är detta JÄTTEFARLIGT (skoluniformskritik much?) och barnen ska inte vara "samma" och "alla är unika".

Jag tycket att detta kunde löst jättemycket, men, men i magiska SagoSvea är varje barn en unik snöflinga.
Blech.

Också, om ni passar barn, sjung "Förstöra kalas" sången från julkalendern så blir de paranoida.

Dempas poolare fyllde år i december och jag nynnade på denna och han tittade vilt på mig. Tydligen var han rädd att jag skulle komma och trasha och förstöra på hans kalas så som han sett på julkalendern.

Kalas är faligt för de små!
Vem kommer till er räddning då?

Jo, Stål-Henrik är här för barnens bästa!
Nu ska ni slippa festa!

(Stål-Henrik fattade inte att barnen gillar partyn vilket leder till den roliga repliken
ful unge: FÖRSTÖR INTE MIN KALAS!!! D: D: D:
Stål-Henrik IQ fiskmås: JAG HAR REDAN FÖRSTÖRT DET! :D:D)

Att rädda barn det gör jag bäst
Då blir det ingen mera fest

Vi flyttar på den farliga ballongen
Så har ni klarat er för den här gången!

Bort med alla farliga födelsedagskalasen!
Jag fördömer dig tårta! :D
Nu krossar jag glasen! :D

Äntligen är jag här! Disco-drivet!
Jag har räddat de små barnen till livet!


Julkalendern ligger på Svt om ni är intresserade av att se den. Jag ser den mer som parodi på julkalender vilket får mig att se på den med ett snällare öga.

Jag tror de har gett upp tanken om spännande julkalendrar med bra storys och satsar mer på parodier som är fint gjorda och flashiga som att titta på.

Som ett par snyggt inslagna strumpor.
Omslagspapparet är fint och prassligt och attans snyggt, men det är fortfarande strumpor.
Tråklig present men går att använda...



Men jag måste ge cred till en julkalender som får min bror att inse att killar bakar.

Julens Hjältar, Greveholm, Pelle Svanslös ligger alla på YouTube, gå och titta! Jag funderar starkt på att försöka författa en julkalender, jag kan behöva åsikter! :D

Jo, helt allvarligt, jag funderar på att skriva en.
Eller en sommarlovsmorgon (det heter inte sommarkalender blev jag rättad) de verkar inte köra med dem längre?

Visste ni att Henrik Ståhl (Stål-Henrik, haha) spelade huvudrollen Nils i somarrlovsmorgonen Salve? Hade ingen aning. Han har fin sångröst.

Jag visste bara att han jobbade mycket inom barn-Tv. Ska forska lite mer om det.

Så, återigen, åsikter tips och tankar m julkalendrar vad tycker ni? Det är därför jag tvingar på er allt detta julkalenders tramset! Haha!

---

Jag har inte så mycket att säga att det är julafton imorgon. För första (eller kanske andra, de vägrar säga) så ska mina föräldrar fira julafton på samma ställe.
Jag...det är så nytt och bisarrt för mig att det blir som en helt ny högtid.

För mig har det varit drömmen att komma ner att krama och klappa och prata med folk. Jag känner mig full av energi och ideér som jag vill genomföra.
Detta kommer vara deppigt att åka hem, men jag känner mig inte totaltsänkt.

Jag mår bra :)

---

Det som oroar mig är alla andra kära vänner. Folk som går på starka tabletter, som blir bortkastade av sina familjer, vars släktingar får allvarliga sjukdomar och själv vill operera sig, jag ingen jag känner verkar lycklig eller leva i sunda förhållanden.

Jag ska arbete ihop cas kära vänner, jag ska ta hand om er, ni håller ju mig uppe. But cash makes the world go around, cashy Mccash

Snälla folket, jag vill rädda er! Inte min mamma ens mår bra, hon har åldrats tio år och åker in och ut på olika sjukhus och Dempa erkänner i skymundan att pappa är "dum" mot honom men han vill inte berätta vad.

Vad ska en syster göra då? Jo, hon ska arbeta ihop sig och rädda sin broder och ge sin mamma en lägenhet i Viva La France och hon ska ta hand om sina vänner.

Jag kommer, jag kommer.

---

(ursäkta att jag inte kommenterat bloggar, jag använder gästdata)

---

Superskurk (AKA hur många gånger vi kan undvika att använda synonymboken och bara sätta in ordet skurk sitället)


Ahhhhh!
Nu börjar den stora fajten
In i superskurkens värld

Jag ska träna min skurkigaste träning
Jag ska slipa mitt skurkigaste svärd

För det är försent att vända tillbaka
Nu finns bara en väg att gå

Jag måste bli en superskurk
Och skurkigare än då!

Ahhhhh!
Nu börjar den stora fajten!
Snart ska inga barn skratta glatt

Jag ska gillra min skurkigaste fälla
Jag ska fnittra mitt skurkigaste skratt

För det är försent att vända tillbaka
Snart ska inga barn skratta mer

Akta er superhjältar
För jag är en superskurk som ni ser!



(nu har jag ens renskrivet verserna, detta är bara refrängerna)

Detta är sådant som gör att man både förlorar och får tittar Svt, men mest förlorar.
En gissning bara.


Nu ska jag sova

Humör: good

---

(Jag tänkte göra detta varje gång någon fyller år. Maj kommer bli jobbig ^^)

HOORAY FOR THIS IS YOUR BIRTHDAY (DORO)THEA!

yes, it is!

Min tanke är, att åtminstone en gång om året bör man läsa en text som bara handlar om sig själv.
En positiv sådan förstås.

Så hur ska man berätta om Doro för någon som aldrig träffat henne?
Jag skulle säga "Tänk dig old-school movie skådespelare. Tänk dig nu den skådespelerskan skratta i sina filmscner för att senare gå och handla maten hon själv behöver och sen skriva manuskript till andra shower för att till sista ringa sina vänner och se att de mår bra."

För så skulle jag nog se Dorothea. Jag har läst hennes blogg om hur hon tar tag i saker, tror på sig själv som skådespelare, följer dieter samtidigt som snälla ord skrivs här och snälla sms skickas och uppmuntrar.

"Smile"


I gymnasiet hade jag (jag pratar för mig själv nu,dudes) inga problem att ta hennes direktioner och inga problem att arbeta tillsammans med henne.
Du kunde lita på att hon var nogrann. Vem gjorde affishen till skivan? Vem lärde sig photoshop för att göra våran teateraffish (jag skäms så för att jag inte insåg hur mycket jag skadade)? Vem tog sig tid?

För er som inte jobbade "Med förutsättningen för all god föda"så var den lilles och stores scener alltid intressanta. Karaktärerna gjorde mycket, men skådespeleriet tog det dit.
"JUST DÄRFÖR!!!" finns etsat i min hjärna.
Eller blicken när knivarna slipades, desperationen. Var du rädd på riktigt Dorothea?

Samtidigt så var vi alla hårdjobbande med allting annat. Det står fel i eftertexterna men mycket dans var uttänkt av Doro.
Men jag gissar att ni gissar er till det.

Man kunde tro att en som jobbar hårt med allting blir allvarlig men jag minns många fnissiga stunder där vi skriade "REMEMBER THAT I LOVE YOU!" (till Lisas stora irritation). Jag kunde inte låta bli, det var som att dela en hemlighet att se någon annan le mot en och sjunga med.

eller att ha någon att busa med.

Till en början kände jag inte Dorothea så mycket, hon var i den andra klassen när vi fortfarande var två teaterklasser, och "responsibel" var väl ordet som kom till hjärnan.
Men samtidigt när vi var tillsammans kom små fnissningar och man lär sig att vara anvarsfull är något hon kan lägga på hyllan. Jag tycks mig minnas att hon frågade mig vart alla fått det intrycket ifrån eftersom hon gillade snusk lika mycket som någon annan.
Vi kommer alla i håg hönssex meningen. XD

Kort och gott, jag är så glad att  jag har en Dorothea vid min sida. Visst, hon blev dubbad gruppens mamma ibland. Men numera ser jag henne som en gammal filmstjärna som sippar på sin daquiri med röda läppar i den svartvita filmen.
Hon funderar över karlarna och livet medan hon samtidigt ordnar sitt CV.
När drinken är färdig ringer hon Zoftis och bestämmer, men jo kan vi inte träffas?

Min första bild av dorro, btw. "Why so serious?"


Aj Löv Ju.
Jag kan också säga att om jag skrivit Doro i texten menar jag det inte. Det är bara så att jag döpt dig till "Dåro" i mitt huvud med tanke på alla galenskap du står ut från mig och ändå stannar kvar.
Ni andra har liknande namn, men det är en annan dag.

Grattis och lev länge och bli en filmstjärna!

Med röda läppar.