Zoftis

Humör: good

---

(Jag tänkte göra detta varje gång någon fyller år. Maj kommer bli jobbig ^^)

HOORAY FOR THIS IS YOUR BIRTHDAY (DORO)THEA!

yes, it is!

Min tanke är, att åtminstone en gång om året bör man läsa en text som bara handlar om sig själv.
En positiv sådan förstås.

Så hur ska man berätta om Doro för någon som aldrig träffat henne?
Jag skulle säga "Tänk dig old-school movie skådespelare. Tänk dig nu den skådespelerskan skratta i sina filmscner för att senare gå och handla maten hon själv behöver och sen skriva manuskript till andra shower för att till sista ringa sina vänner och se att de mår bra."

För så skulle jag nog se Dorothea. Jag har läst hennes blogg om hur hon tar tag i saker, tror på sig själv som skådespelare, följer dieter samtidigt som snälla ord skrivs här och snälla sms skickas och uppmuntrar.

"Smile"


I gymnasiet hade jag (jag pratar för mig själv nu,dudes) inga problem att ta hennes direktioner och inga problem att arbeta tillsammans med henne.
Du kunde lita på att hon var nogrann. Vem gjorde affishen till skivan? Vem lärde sig photoshop för att göra våran teateraffish (jag skäms så för att jag inte insåg hur mycket jag skadade)? Vem tog sig tid?

För er som inte jobbade "Med förutsättningen för all god föda"så var den lilles och stores scener alltid intressanta. Karaktärerna gjorde mycket, men skådespeleriet tog det dit.
"JUST DÄRFÖR!!!" finns etsat i min hjärna.
Eller blicken när knivarna slipades, desperationen. Var du rädd på riktigt Dorothea?

Samtidigt så var vi alla hårdjobbande med allting annat. Det står fel i eftertexterna men mycket dans var uttänkt av Doro.
Men jag gissar att ni gissar er till det.

Man kunde tro att en som jobbar hårt med allting blir allvarlig men jag minns många fnissiga stunder där vi skriade "REMEMBER THAT I LOVE YOU!" (till Lisas stora irritation). Jag kunde inte låta bli, det var som att dela en hemlighet att se någon annan le mot en och sjunga med.

eller att ha någon att busa med.

Till en början kände jag inte Dorothea så mycket, hon var i den andra klassen när vi fortfarande var två teaterklasser, och "responsibel" var väl ordet som kom till hjärnan.
Men samtidigt när vi var tillsammans kom små fnissningar och man lär sig att vara anvarsfull är något hon kan lägga på hyllan. Jag tycks mig minnas att hon frågade mig vart alla fått det intrycket ifrån eftersom hon gillade snusk lika mycket som någon annan.
Vi kommer alla i håg hönssex meningen. XD

Kort och gott, jag är så glad att  jag har en Dorothea vid min sida. Visst, hon blev dubbad gruppens mamma ibland. Men numera ser jag henne som en gammal filmstjärna som sippar på sin daquiri med röda läppar i den svartvita filmen.
Hon funderar över karlarna och livet medan hon samtidigt ordnar sitt CV.
När drinken är färdig ringer hon Zoftis och bestämmer, men jo kan vi inte träffas?

Min första bild av dorro, btw. "Why so serious?"


Aj Löv Ju.
Jag kan också säga att om jag skrivit Doro i texten menar jag det inte. Det är bara så att jag döpt dig till "Dåro" i mitt huvud med tanke på alla galenskap du står ut från mig och ändå stannar kvar.
Ni andra har liknande namn, men det är en annan dag.

Grattis och lev länge och bli en filmstjärna!

Med röda läppar.