paranoia, noja noja.
fet efet fet fet. Åh, kan ni inte vara tysta? snälla jag ber er.
Kan någon sälja mig mediciner för rösten?
Jag kan inte äta. Jag åt choklad för att lugna mina never inför alla jobbproblmen och nu skriker den.
FÖRSVINN. JAG LOVAR ATT BLI VACKER JAG LOVAR.
Imorrn är det fest och då ska jag äta och vara glad. Men det får jag inte, feta människor ska förintas.
Som tunga bin som inte kan flyga
dö dö dö, Sandra, du är så fet och ful
snälla var tyst,
Seriöst, jag måste ha någon form av medicin mot detta.
Inne i omklädningsrummet på gymmet kröp ett stort bi omkring. Jag trampade på det med ett crunch och tänkte
stora saker som du får inte finnas
Paranoia skapas av vad? Vart kommer detta ifrån? Jag blir galen på denna svart vita värld jag lever i, varför är det alltid svart och vitt?
Jag håller på att lära mig att acceptera det svarta, men vartifrån kommmer det?
dessa tankar?
du får inte finnas, du får inte vara med,
Noja, Noja, Paranoia, så ful
ut ur mitt huvud ut ut ut ur mitt huvud
fula tankar
magen spänns och jag har misslyckats.
ska sova bort det, tänk dig fri.
glad, så glad, ignorera den spända magen.
du känner inte biet under dina fötter.
Jag älskar er alla, tack för ert enorma stöd under alla mina problem med sommmarjobbet. Det var det jag ville komma hit och säga
I <3 you
9 timmar senare så mår jag lite bättre. Jag har fortfarande dåligt samvete över chokladen, men det är bara att arbeta bort på gymmet.
I will survive.
admirably abnormal
Jag går och gymmar, sedan ÄTER jag! Det förstör ju allting! Som tur var så var det inte så mycket.
När jag gick hem från gymmet sken solen på mig och några ungar på en studsmatta ropade "tjockis, tjockis" efter mig. Ibland så känns det inte som man kommer någonstans alls.
Ibland är man bara liten.
Och jag kan känna magen mot tröjan, är det inte VIDRIGT?!
För att tänka på annat så har jag tittat på videor av spel på nätet. Åh så många bra repliker det har!
It is false pretension and not guiding light that has lead you here: I cannot give you the answers you want.
-
You may wish to find what it is that you seek, but that is fiction
-
As replacements go, you shall be admirably abnormal
-
Please...the pain has gone on so long...all I wanted was a friend, but now time for chit chats and marshmallows by the fire has ended, and I hope that soon, shall my life. I have knocked on death's door for so long, please, let him invite me in for tea.
Jag äger inte detta spel och jag vill inte äga det, för jag skulle aldrig kunna spela det, men repilkerna, replikeran älskling, är de inte vackra! Är det inte ord dom är poesi?
Jag kan inte komma på saker att göra, jag kan inte göra saker.
När jag gymmar så springer jag på löpbandet så att svetten rinner som tårar men min kropp vägrar att visa mig mina nyckelben.
DET ÄR MINA NYCKELBEN, DÄRFÖR HAR JAG RÄTTEN ATT SE DEM!
Sluta putta min mage mot min t-shirt, jag river dig. Jag ska riva dig bara för att ni ska sluta. För att ni är dumma barn så måste jag riva er.
Ge mig mina nycklben, de är mina mina mina.
Jag har skrivit en novell som baserades på läskiga saker som hände här i huset. Det jag inte tänkte på var att de läskiga sakeran fortfarande händer här.
I novellen handlar det om att huvudpersonen hör barn och steg i trauuppgången på natten och något konstigt.
Det blir mindre folk på gatorna, skolan blir så tom.
På natten hörs ljud. Äter någon knäckebröd?
Hon blir galen, slutar bry sig om saker. Pensionären i lägenheten brevid hatar henne och mobbar henne.
Ljuden tilltar på natten, hon ligger bara stilla, då kan hon höra dem på dagen. Någon äter knäckebröd.
I trapphuset luktar det illa.
Hon tar mod till sig och går med pensionören till övervåningen där lukten kommer ifrån och där öppnar de dörren.
Och de möts av tänder.
Nu kan jag inte sluta tänka på det.
you shall be admirably abnormal
admirably abnormal
TÄNDER
Ge mig mina nyckelben
åhgud-läs-dina-arbeten
Jag vill riva dig, jag vill kasta sten på barnen
tänderna tuggar barnen
I have knocked on death's door for so long
skolan-glöm-inte-skolan!
svetten, blir till tårar, ditt anletes svett
MINA NYCKELBEN, magen mot tröjan
mage MOT tröjan
varför låter barnen om natten? jag hatar dem, varför måste de låta då
please, let him invite me in for tea.
SNÄLLA
Så ser mitt huvud just ut nu.
Det är förvirrande, minst sagt.
Vilken ordkräkning. Det är precis vad detta är, jag spyr och kräks ut ord och det gör ont, och det är skamfullt men jag mår ändå bättre, utrensad på något sätt, när det är över.
Äntligen har jag blivit bulimikern jag drömde om att vara! Jag lärde mig nämeligen aldrig tricket som involverar:
A. Två fingrar
och
B. En Hals
Ursäkta, det där är rätt...mörkt va?
jag är ledsen.
"Cos I'll be still lost, I'll be still lost"
Humör:
mellowMusik: Still lost - Tom McRae
Jag drömde inatt att jag satt på golvet i en städskrubb. I hörnet stod tre flaskor, såpa, körsbärsvin och whiskey alla med en tredjedel kvar. Jag drack upp vinet och whiskey och hällde såpan i mitt hår.
?
I cannot make sense of that.
Jag tror jag är förgiftad, allt koffein och allt socker, som håller mig vaken - de messar med min hjärna.
Ska fasta ut dem ur kroppen, försvinn försvinn, hahah!
Och ja, ja ! Jag vet vad som gör oss galna nu, jag vet vad som messar med våra sinnen!
Jag vet varför världen har blivit så skrämmande, varför känslorna övermannat mig de senaste dagarna, varför alla mår så dåligt.
Någon har startat klockan.
Nedräkning, tick,tack, det svartvita bruset som inträder efter när allt är borta.
Den slutgiltiga raderingen.
Jag kan inte höra den (mina öron haar dock alltid varit dåliga, min mamma har inga hörapprater mer men hon hade, nu är det stulna) men det är ett lågt tickande som du känner i bröstet.
Samma slag som hjärtat. Tick tack tick tack dunk dunk. Snart går världen under.
Och mitt hjärta sänder mig signaler NU NU NU NU NU måste du röra på dig!
Sitt inte här och låt allt försvinna!
Vi måste antingen hitta domedagsbomben med dess tickande - eller leva, göra något som får oss att glömma hjärtslagen.
Jag måste vakna klockan fyra och lägga mig ett. Sömnen kommer inte skänka mig ro längre.
Sov med kläderna på och dränk dig i piller.
De sitter någon jävel vid bomben/klockan. Han sätter av och på den, vet att det messar med mig, stör min rytm.
Stirra in i skogen, är den där? Är den där? ÄR DEN DÄR?
JAG SER DEN INTE
Som en radio man vrider upp och ner voylmen på, High or Low High or Low Good or Bad
Som att byta boende varannan vecka, bra eller dålig.
Nej! världen är inte svart-vit, inte så, jag har ju lärt mig att världen är grå!
Världen är grå och jag klär mig i färgglada kläder för att kunna hitta tillbaka till mig själv.
Jag var ute och gick igår bland industribyggnaderna på kvällen. Läskiga ställen. Varför har man byggt sådant precis granne med skogen?
Överallt, stora fönster som de kunde se en.
Ett ställe var så poetiskt, jag ska tillbaka ikväll och filma det för er, det var dränkt i rött ljus från en neonskylt och hade en vanlig lampa som flimrade.
Är världen ett skräckspel är Hovmantorp (dubbat av mig: Den döende staden) verkligen en bana. För Hovmantorp är ett döende djur, folk säljer sina hus, alla flyr härifrån.
En villa kostar lika mycket som en 2:a i stockholm.
Preemmacken har gått i konkurs, de sitter en röd lapp inne i fönstret. Till och med Fonus har stängt igen, vilken posi, Fonus har stängt igen i en döende stad.
Efter att februari är slut ska jag försöka göra mig vän med konditorn. Ska se om jag kan observer alla konstiga människor som går in på fiket.
Deformerande
Så idag är första dagen av min fasta, vi får se hur det går. Det brukar jämt vara tre dagarskrisen som inträder med allt - så på tisdag så kommer jag säkert vara whinyyyyyy bitch.
Ska se till att låna böcker från bibblan för att förhindra det, haha.
Klockan tickar, måste skriva, men jag har så ont i händerna. Efter min promenad igår när jag lyssnade på Tom McRae så bubblade känslorna upp och jag påmindes av hur sorgligt människan låter när hon är på randen av nånting.
Heta lavatårar rann äntligen ur mina ögon, och Tom sjöng klarare än någonsin. Men alla känslorna! Skulle ni stått ut med dem? Nej. Nu efteråt minns jag dem inte, jag minns bara att jag var tvungen att fördriva dem, jag är en ond häxdoktor.
Jag somnde strax därefter och drömde den där sjuka drömmen.
Jag känner mig tom men likväl hör jag den där förbannade klockan/bomben. Men jag vet inte - går den snabbare?
Neeeeej.....
"Doesn't take much to rip us into pieces"
Humör:
blahMusik: Little eartquakes - Tori Amos
"Mister, Life is SWELL!
In a padded CELL!"
"a'law a'law a'law" Jag lovar att jag läste en engelsk bok där författaren skrev en karatärs skratt så.
Nu sitter det fast i huvudet i mig.
Jag har kommit fram till att det var nånting fel med januari. Efter flera konversationer med människor så verkar det ha varit något i luften.
Vi sjuka blev ännu mer sjuka, vi föll tillbaka till gammla självskador och ångestar. Jag tror att det är kylan och att solen inte riktigt TAR, fattar ni?
Solen är blind, tittar på en igenom ett filter. Varje gång jag väntar på bussen så måste jag ta av mig skorna och massera igång tårna.
Och mina demoner, nafsandes och hungrandes så skriker de.
Har jag inte åstadkommit något? Var ni inte borta?
skriker jag.
Haha, inget försvinner.
Så jag tog tag och det tog tid och var svårt. Men för att markera att det var en ny månad imorrn så storstädade jag lägenheten och gjorde nya löften.
Och fick en till novell klar.
Det artar sig.
Men tydligen var inte bara jag effketerad av januari eftersom flera andra människor kände det med.
Oroa er inte längre guys, imorrn är det februari...
...
...jag ser ingen lycka i det.
Åh Gud jag vill men vet inte vad.
Jag vill
Jag vill
Jag vill ?
Fortsätt skriva dina noveller så får vi se.
"The actress hasn't learned the lines you'd like to hear..."
Humör:
numbMusik: Eva's Final Broadcast - Evita
Ursäkta uppehållet folk. Det svider ibland. (och nu kommer hon vara deppig folk, jag ber om ursäkt iförväg)
Jag har drabbats av lite svårmod attacker. Inget seriöst, jag har haft mycket värre, många gånger har jag legat och kippat efter luft…men låt oss inte tala om det nu.
Jag vill bara få saker gjorda. Jag gör skoluppgifter samtidigt som jag vill skriva noveller, samtidigt som jag vill tappa vikt.
Och när jag inte lyckas meddessam med en sak så gör ångesten över att ha misslyckats med det att jag inte klarar av det andra – en spiral.
Det finns så mycket som kan jaga en människa. Jag tänker på det ibland. Sedan tänker jag på hur få människor som jag känner till bara för att livet är så flyktigt och…ja…
Ni märker vad jag har tänkt på det senaste veckorna. Jag vet inte varför sådant händer, varför så stora tankar nödvändigt måste in i mitt huvud och tänkas.
Men sen kliar de, de svider och bränns. Jag avskyr dem, de gör att jag inte får något gjort. Dessutom är stora tankar alltid tvivlare, man tvivlar att de är stora alls, de kanske är totalt meningslösa.
Vad vet jag? Jag är bara en människa. En ganska liten en.
Jag frågar inte längre varför mitt huvud gör så eller ömkar mig över det. Det skulle bara ge mig mer onödig smärta. Jag måste bara hitta en omvandlare.
En som gör alla denna negativa energi till positiv energi. Jag vill ha ångesten som en drivkälla, såsom olycklig kärlek driver poeter.
För om jag inte kan göra något konstruktivt av allt detta som invaderar mitt huvud blir jag galen. Då finns det ju bara där för att plåga mig.
Jag måste ständigt vara nyttig, det är min stora förbannelse.
förresten.
Jag skulle så lätt bli en knarkare om jag bara inte hadde så svårt att få tag på det (för ren uppfostran och för dåliga kontakter). Jag älskar stumhetskänslan av vodkan (jag måste dock blanda den med något, att dricka rent har jag ännu inte lärt mig) eller tunga huvudet man får av rödvin.
Bzz-känslan av likörer är trevlig med.
Men jag håller på att bygga upp ett förvar mot dem. Min kropp vill tåla dem och det stör mig. Som en trådsmal knarkar yuppie så skulle jag kunna skriva sjuka historier och förvandla alla negativa känslor till något bra.
Och knarkare bryr sig inte och de är lik och bryr sig inte om vad de har på sig eller ser ut...
Jag är ironisk, förstås men samtidigt delvis seriös. Undrar om jag ska förbi systemet imorrn och plocka upp en pava vodka.
Vi får se.
Det svider ibland.
...
jag orkar inte. jag blir så tillintengjord över människors ilska.
Så jag är en av de dåliga nu. När jag återvänder hem kan ni glömma mig.
Jag väljer att inte existera.
jag har två blödande sår undangömda men de fanns redan där förut.
Så jag är en av de dåliga nu. När jag återvänder hem kan ni glömma mig.
Jag väljer att inte existera.
jag har två blödande sår undangömda men de fanns redan där förut.
no.
Jag vill gå ut i en skog. Granarna ska vara så täta och allting ska vara så tyst.
Inga ljud.
Jag bygger koja av filtar och lakan som är skira och låter mig se skogen imellan drömmarna.
Där har jag en stor säng i min koja.
Där ligger jag i min säng.
Och sover.
Jag vill bara det. Låt mig få sova den drömnlösa sömnen, jag blir galen av all denna sömnbrist och mardrömmar.
Jag skulle träffa Anneli idag Jag skulle träffa Malin och Dorothea imorgon, Tre hjärtan elakt ont krossade.
Ond är jag.
Mardrömmar gör att man inte vilar ut.
Jag har haft mardrömmar om att jag tapppat bort mig, vet inte var jag är, jag tappar mina saker, kan inte mina repliker....
Alla drömmar har samma budskap: Du tappar kontrollen.
Galenskapen äter på mig.
Jag går up klockan 02:00 till jobbet när jag lyckats somna 23:45 och galenskapen bara växer
Mamma blir galen igen.
Jag dör.
Hon kanske ska lägga in sig igen, varför varför? Jag minns första gången då jag fick ett mobilsamtal efter jag kommit hem från skolan och ljög för min bror att allt var bar.
Jag orkar inte mer av den här skiten nu. Jag vill sova. Jag orkar inte ens träffa människor och jag blir ond, men jag kan inte se på min andra familj.
Sömnbrist gör mig galen. Snälla snälla låt mig FÅ SOVA JAG MÅSTE FÅ SOVA!
jag orkar inte med detta. snälla mamma nej, du fick ECT sist och då glömde du bort mig, du glömde bort saker om din dotter att jag funnits där.
dom satte ju el i dig.
jag orkar inte träffa människor just nu och jag är världens staörsta bitch
men snälla jag kan väl få sova.
Inga ljud.
Jag bygger koja av filtar och lakan som är skira och låter mig se skogen imellan drömmarna.
Där har jag en stor säng i min koja.
Där ligger jag i min säng.
Och sover.
Jag vill bara det. Låt mig få sova den drömnlösa sömnen, jag blir galen av all denna sömnbrist och mardrömmar.
Jag skulle träffa Anneli idag Jag skulle träffa Malin och Dorothea imorgon, Tre hjärtan elakt ont krossade.
Ond är jag.
Mardrömmar gör att man inte vilar ut.
Jag har haft mardrömmar om att jag tapppat bort mig, vet inte var jag är, jag tappar mina saker, kan inte mina repliker....
Alla drömmar har samma budskap: Du tappar kontrollen.
Galenskapen äter på mig.
Jag går up klockan 02:00 till jobbet när jag lyckats somna 23:45 och galenskapen bara växer
Mamma blir galen igen.
Jag dör.
Hon kanske ska lägga in sig igen, varför varför? Jag minns första gången då jag fick ett mobilsamtal efter jag kommit hem från skolan och ljög för min bror att allt var bar.
Jag orkar inte mer av den här skiten nu. Jag vill sova. Jag orkar inte ens träffa människor och jag blir ond, men jag kan inte se på min andra familj.
Sömnbrist gör mig galen. Snälla snälla låt mig FÅ SOVA JAG MÅSTE FÅ SOVA!
jag orkar inte med detta. snälla mamma nej, du fick ECT sist och då glömde du bort mig, du glömde bort saker om din dotter att jag funnits där.
dom satte ju el i dig.
jag orkar inte träffa människor just nu och jag är världens staörsta bitch
men snälla jag kan väl få sova.
BAD IDEAZ?
Humör: 
scared [plz no mar nightmarez]
Musik: Burning Bridges - Kelly's Heroes
en dålig dålig dålig dålig vecka.
med massa arga människor som bara antar att jag ska göra allt de tänker
=
Varför jag inte ens orkar blogga.
Det enda ljuskenet är när jag är på telefonen med andra och när jag var hemma hos henne och såg hur hon blev ägd av Silent Hill 5.
Jag orkar inte beskriva. Jag kan säga att jag inte tog piller utan jag körde naturligt. Jag var uppe till klockan 4 om nätterna och gick upp kl 8 för att få en sådan utmattad sömn som möjligt.
För är man utmattad så TÄNKER man inte.
Just nu skriver jag ner massviss av novell och film ideer, men varje gång en ny kommer så fastnar man ju i den och TÄNKER. Som när man är sugen på något tiktigt gott eller vill ha någonting riktigt fint å kan man inte sluta tänka på det.
Allt som jag har tänkt hela den här veckan kommer nu ta sin ände här i bloggen.
Beskåda mina abortbarn från min konstiga hjärna.
Foster som inte vuxit upp ännu och som jag kallt dumpar på den här sliverplattan till blogg för er att sluka.
Ät ett foster, det är mina barn.
De ger mig mardrömmar. De här ideerna.
Ide 1.
Gud, jag tror att jag drömt två mardrömmer om denna all redan och denna ide är typ den ända jag inte kan använda i novell eller i film.
Snarare ett spel kanske.
Själva tanken är att man är ett barn i ett stort, stort hus. Ok. Tänk dig nu att huset blir förvandlat till alla barns rädslor.
Spisar som bränner upp mammorna (elden flyger ut som en tunga och drar in henne) en sexuellt utnyttjande farbror blir köttmonster, ett barns rädsla för att gå på toaletten blir en toalett med insida av rakblad som äter upp den som säter sig där.
Barns rädsla för bråk.
Min favoritscen (den som jag drömt mardrömmar om två gånger efter att jag kom på den) är den att det visar sig att barnet mördade hela sin släkt (för att de inte gjorde någonting mot övergreppen?) genom att på något sätt leda om vattnet från vattenspridaren och istället så är det bensin från en stor tank (eller olja, många gamla hus har ojletankar nedgrävda i marken).
I min fantasi är detta mycket vackert. Släkten har picknick på gräsmattan när plötsligt alla vattenspridare slås på, åhahaha va inte detta förargligt. Sen känner de smaken. Sen känner de lukten.
Sen ser de barnet med en barnsäker tändare (Huhuhu).
Och sen...
FWOOOOM
Awsomeness. Jag borde bli en seriemördare, haha.
Jag kommer inte ihåg vad jag drömmer om, jag tror att jag drömmer om att samma öde händer mig (en av mina två största rädslor är att brinna upp).
Ide 2.
Rödluvan.
Med hjälp av Wikipedia har jag fått reda på att i en av orginalen till lilla rödluvan så äter vargen upp mormor men lämnar lite kvar av henne till rödluvan. Rödluvan äter detta och blir omedveten kannibal.
Ingen jägare finns.
....
Jag måste komma på en modern addaption.
Ide 3.
Köttfrukterna. Kannibalism som sprider sig med hjälp av frukt.
Jag ska inte avslöja mycket eftersom jag har manus till denna men på fel data.
Sen har jag haft massa små ideer som fått allting att snurra runt och svårt att placera.
Jag minns inte dagarna, bara alla snurrande ideer och folk som har ringt och funnits.
Ja, jag är val lat. Men jag tycker också att utmattad sömn som gör att man sover som död är den bästa som finns, där finns inga drömmar, bara ett sådant jävligt skönt befriande mörker.
Jag låter deprimerad, men jag är nog mer förvirrad.
Jag lovade folk att ringa (Läs, anneli) men jag orkar inte när jag går innanför och pappa/mamma är på mig om saker samtidigt som min människiofobi slår i.
Jag hoppas jag inte drömmer fler mardrömmar nu.
scared [plz no mar nightmarez]Musik: Burning Bridges - Kelly's Heroes
en dålig dålig dålig dålig vecka.
med massa arga människor som bara antar att jag ska göra allt de tänker
=
Varför jag inte ens orkar blogga.
Det enda ljuskenet är när jag är på telefonen med andra och när jag var hemma hos henne och såg hur hon blev ägd av Silent Hill 5.
Jag orkar inte beskriva. Jag kan säga att jag inte tog piller utan jag körde naturligt. Jag var uppe till klockan 4 om nätterna och gick upp kl 8 för att få en sådan utmattad sömn som möjligt.
För är man utmattad så TÄNKER man inte.
Just nu skriver jag ner massviss av novell och film ideer, men varje gång en ny kommer så fastnar man ju i den och TÄNKER. Som när man är sugen på något tiktigt gott eller vill ha någonting riktigt fint å kan man inte sluta tänka på det.
Allt som jag har tänkt hela den här veckan kommer nu ta sin ände här i bloggen.
Beskåda mina abortbarn från min konstiga hjärna.
Foster som inte vuxit upp ännu och som jag kallt dumpar på den här sliverplattan till blogg för er att sluka.
Ät ett foster, det är mina barn.
De ger mig mardrömmar. De här ideerna.
Ide 1.
Gud, jag tror att jag drömt två mardrömmer om denna all redan och denna ide är typ den ända jag inte kan använda i novell eller i film.
Snarare ett spel kanske.
Själva tanken är att man är ett barn i ett stort, stort hus. Ok. Tänk dig nu att huset blir förvandlat till alla barns rädslor.
Spisar som bränner upp mammorna (elden flyger ut som en tunga och drar in henne) en sexuellt utnyttjande farbror blir köttmonster, ett barns rädsla för att gå på toaletten blir en toalett med insida av rakblad som äter upp den som säter sig där.
Barns rädsla för bråk.
Min favoritscen (den som jag drömt mardrömmar om två gånger efter att jag kom på den) är den att det visar sig att barnet mördade hela sin släkt (för att de inte gjorde någonting mot övergreppen?) genom att på något sätt leda om vattnet från vattenspridaren och istället så är det bensin från en stor tank (eller olja, många gamla hus har ojletankar nedgrävda i marken).
I min fantasi är detta mycket vackert. Släkten har picknick på gräsmattan när plötsligt alla vattenspridare slås på, åhahaha va inte detta förargligt. Sen känner de smaken. Sen känner de lukten.
Sen ser de barnet med en barnsäker tändare (Huhuhu).
Och sen...
FWOOOOM
Awsomeness. Jag borde bli en seriemördare, haha.
Jag kommer inte ihåg vad jag drömmer om, jag tror att jag drömmer om att samma öde händer mig (en av mina två största rädslor är att brinna upp).
Ide 2.
Rödluvan.
Med hjälp av Wikipedia har jag fått reda på att i en av orginalen till lilla rödluvan så äter vargen upp mormor men lämnar lite kvar av henne till rödluvan. Rödluvan äter detta och blir omedveten kannibal.
Ingen jägare finns.
....
Jag måste komma på en modern addaption.
Ide 3.
Köttfrukterna. Kannibalism som sprider sig med hjälp av frukt.
Jag ska inte avslöja mycket eftersom jag har manus till denna men på fel data.
Sen har jag haft massa små ideer som fått allting att snurra runt och svårt att placera.
Jag minns inte dagarna, bara alla snurrande ideer och folk som har ringt och funnits.
Ja, jag är val lat. Men jag tycker också att utmattad sömn som gör att man sover som död är den bästa som finns, där finns inga drömmar, bara ett sådant jävligt skönt befriande mörker.
Jag låter deprimerad, men jag är nog mer förvirrad.
Jag lovade folk att ringa (Läs, anneli) men jag orkar inte när jag går innanför och pappa/mamma är på mig om saker samtidigt som min människiofobi slår i.
Jag hoppas jag inte drömmer fler mardrömmar nu.
TEH MOST DEPRESIN YET
När jag skriver detta så tror mamma jag är på jobbet.
Jag gick tidigt och vandrade runt i centrum tills de drog. Jag stod bara inte ut. Hon frågade och frågade om de hade ringt och ville att jag skulle jobba och tillslut för att hon skulle bli glad så låtsas jag.
För skammens skull.
Mycket har hänt.
Först ska jag skriva ner något som jag skrev tidigt en tisdag morgon men inte har haft viljestyrkan att lämna ut förrän nu.
Det tycks mig som flera år sedan.
Frånsett den kvällen då jag och Charlie tittade på Jonas, så har det här nog varit de värsta dagarna i mitt liv.
Nästan de värsta.....
Det värsta var ändå kvällen då jag trodde mamma hade dött.
Men nåja, renskrivning!
Observera, jag är inte alls på samma humör som jag var när jag skrev detta nedanför. Den enda anledningen till att jag postar det på bloggen nu är att jag behöver er hjälp med vad jag ska göra nu. Och jag mäktade inte att slå på datorn i just denna stunden och skriva detta här då. Skrev det på lite a4 istället.
Skrivet en tidig tisdags morgon.
En slags självcensur.
Men detta är skitig ärlighet.
I måndags hade jag tänkt göra slut på det. Ja, det stora hela, ursäkta att jag inte skriver rätt ord, men jag mäktar inte just nu.
Mina ångestattacker har på något sätt kommit tillbaka, jag vet inte varför.
De har gjort att jag inte kunnat skriva, och när jag inte ens får hänge mig åt orden. Mina fina ord ni som faktist gör mig till NÅGONTING, nämeligen en författare.
När känslan av ångest, åh denna svårbeskriva känsla, urholklar en, hela mitt jag. När man inte kan sova utan pressar sitt ansikte ner i kudden och kväver andnöden som uppstår...
Då ger man upp.
Mitt jobb har inte ringt och när jag inte varken kan skriva eller arbeta bort ångesten...
Jag har sökt andra jobb men jag förstår inte, vad är det för sjukdom som gör att allt blir en stor möda? Jag orkar inte ens slå på datorn utan flämtar och gråter i täcket mest.
Jag flyr och kan inte.
FAILURE
Jag har sökt färre än jag brukar
SÅ därför jag tänkte avrunda, skriva lite goodbye och hej då! Det gjorde mig rätt lugn.
Det finns ett Fight Club citat som säger It's only after we've lost everything that we're free to do anything. Det ända jag kan utantill. När man tillslut förlorat viljan.
Vad har du kvar? Haha!
Men jag hadde kvar två saker. Det ena var min hjärna.
Jag insåg att min mammas stulna antidepp piller förmodligen skulle vara för svaga för att ens ge en trygghet. Trots detta hade jag ordnat med åksjuke piller (man tar dem före, det lärde jag mig när jag var 13 i en novell av Stephen King)
Och vart skulle jag anordna detta? Aldrig i livet i någon av husen, gissa vilka taskiga minnen jag skulle inpränta då.
Det andra jag hadde kvar var skammen.
Tänk om jag trots allt svalde mina fina sötnosar och sen ÖVERLEVDE? Hemska tanke!
Då var ju hela syftet förstört.
För äntligen så har jag hela mig själv analyserad nästan allting förstår jag nu.
Allt jag någonsin haft ångest över i mitt liv är sådant som kan ge skam åt mina föräldrar! (Är jag japan?)
Jag är en stor fet skamfläck redan som jag är. Men om jag var död...då skulle de iallafall få ut någonting av det!
Mamma kunde få alla mina pengar och kanske sluta på sitt äckliga jobb (som svajar nog som det är, jag är barnvakt ikväll pga av problem där). Kanske skulle de kunna bli intervjuade och få mer pengar...
Och om man säger att ens barn har dött, då får man genast alla sympatier!
I praktiken är detta ren och skär sanning.
Men om jag överlevde...en dotter som kostar pengar på psyket och skammen! Skammen!
Det skär i mig bara jag tänker på det.
Som jag ändå inte vore tillräckligt av en skamfläck nu!
Även för er kära läsare! Hur kul kan det vara att ha en vandrande smörhög som ständigt klagar och bryter ihop?
Inga hobbies
Ingen kärlek
Inget fast, välbetalt jobb
Bor hemma
Ser ut som hon gör
Bla bla bla...
Jag kommer inte bli som min syssling som studerar till regissör i USA (Hur har de råd?). Eller mina kusiner som är konstskridskoåkare
Det bränner i mig, den här skammen över hur dålig dotter man kan vara. Kanske om jag var vacker, så hade de i allafall bra gener att visa upp
Men detta kanske är normalt?
Överreagerar jag?
Jag vet faktist inte om alla känner så här?
Snälla säg om det är normalt, om skammen är så här påträngande för alla!
Isåfall kanske jag bara är överkänslig.
Jag har gråtit över att inte hitta ett bra ställe ännu och att jag kanske skulle överleva.
Jag skulle aldrig stå ut med att möta allas ansikten då.
Faktum är att jag inte kan se någon i skrivandes stund. Skulle jag det, skulle jag kasta mig i deras famn.
Och den skulle vara varm och jag skulle för en stund glömma allt.
Åh mina vänner, ni anar inte hur glad jag är över att jag fick krama er. Jag har sett folk som inte vill bli kramade men i tårarnas hemskaste stunder minns jag era armar, minns hur de slöts sig och att ni var ärliga.
Jag minns era kramar, jag minns vänskapen bakom dem. Ni är så oftare med mig än ni tror.
Vänskap över kärlek any day haha!
Snälla ni vad ska jag göra? Jag kan inte sova, glufsar i mig tröstmat och har gett upp på att någonsin komma ut ur detta "leva eller inte".
FÖRLÅT ALLA! Att jag viker ut mig så här, men jag måste veta, vad gör ni? Jag försöker lyssna på mina gamla peppsånger men de är som gammalt tuggummi, ingen smak längre
FÖRLÅT ALLA! Att jag slänger ut den här talanglösa kroppen på er.
Men jag vill...
Sen är det slut.Jag minns inte vad jag ville där.
De senaste dagarna har varit som i dimma, men idag när jag gick runt i den tidiga morgonen imorse kännde det som jag hittat ut ur träsket. Jag har letat upp några jobbannonser jag ska skicka iväg ansökningar till och vore det inte för iskylan i min kropp (jag är så kall nuförtiden) så känns det rätt bra.
Jag är orolig dock.
Min mammas jobb krånglar. Och imorse märkte jag att, jag min dåre glömde antidepptabletterna jag stal i min egen morgonrock. Mamma hade bäddat min säng där den låg och nu är de inte där.
I mina viktiga papper på golvet brevid min säng (jag sorterar papper när jag inte kan somna pga av attackerna) låg också åksjuketabletterna, fullt synliga, men dem hittar jag inte. De är enklare att förklara men ändå....
Antingen blir allt avslöjat ikväll.
Skammen...
Eller så...?
Jag vet inte. Det käns som jag varit drogad, jag minns från förra torsdagen till idag inte något vidare. Inte ens besöket hemma hos Charlie är rent i huvudet och trots allt annat har jag inte svalt några piller.
Snälla var inte arga på mig. Nah, det kommer ni vara, men det går sönder i mig om ni är arga på mig. Jag älskar ju er.
Jag behöver bara råd.
Nu ska jag skicka in lite ansökningar. Och renskriva en novell jag ska skicka in till Eskapix!
Den heter TV:n
Ska jag publicera den här? Vore kul med kommentarer
Love yah
GAWD THE IRONIYH! När jag rättat klart detta (jag hatar stavfel)så skickar mamma mig ett mail med ett jobbtips.
Jag var tvungen att skratta.
Vilket känns rätt skönt. I'm not myselfbut I can laugh
BTW, min mobil har laddat ur. Jag lyckades få iväg några sms till Dorro men sen=död
Och laddaren har jag glömt i egypten väskan hos pappa. Ring till mitt hemnr om det är nåt.
NO, URE ALL WRONG! EVEN ME!
Humör:
Psyke: SKRIKER
Vikt: Too much
Bok: "Saker under huden" av Linda Skugge
Citat om mig just nu:
Pity the child who has ambition
Knows what he wants to do
Knows that he'll never fit the system
Others expect him to
He never asked "Did I cause your distress?"
Just in case they said yes
Pity the child with no such weapons
No defense, no escape from the ties that bind
Always a step behind
- Pity the Child, Chess
Varför, åh varför skriver folk och säger folk att man förlorar vikt om man ÄTER?!
Nej det gör man inte! Nejnejnej! Det är kalorier som förvandlas till fett som är klumpar under ens hud som gör en ful!
Om man äter pasta,bröd,potatis det är rena kaloribomberna som sätter sig under min hud och gör mig ful.
Ända anledningen till att alla undersökningar säger att man får lägre BMI av att äta frukost är att man får mer energi med att göra sig av med kalorierna som man intagit! Är det inte då bättre att inte inta dem alls!
Mat är fett som borrar in sig som insekter under huden och gör en fet. Skär man i mina armar blöder jag inte, det läcker bara smör för jag är så äcklig
Jag ska dela med mig av ett barndomsminne.
När jag var liten älskade jag att rita. De på dagis skickade med mig hundratals teckningar hem som jag hadde gjort och sen på fritids när man fick teckningar som man skulle färglägga själv så var jag så duktig, så duktig sa de! "Hon sitter stilla och fyller inom linjerna så fint, titta på tomten här!"
Sen så fick man lära sig att rita finare, lite vildare och blev duktigare, men jag tyckte fortfarande om att fylla i redan ritade teckningar och jag var duktig. Jag tyckte det var kul att rita, mina släktingar har många bilder som jag glatt signerade (för så gjorde jag riktiga konstnärer!)
När jag gick i 4:an så visade jag mamma en bambi som jag fyllt i. Det var ingen svår bild att fylla i men några streck hade kommit utanför och mamma pekande skrattandes och sa:
"Men det har ju kommit utanför! Du som var så bra på att rita. Du ritade så fint när du var på dagis och du höll dig alltid inom linjerna"
Sen var det inte kul att rita.
Jag har ett block som jag gömt bland mina böcker och där illusterar jag små bilder till mina noveller eller så ritar jag bara för att det är skönt. Men jag vill inte visa. Skulle ni be mig skulle jag glömma att ta med mig det.
Det finns alltid någon som är bättre på att rita ändå.
Ibland undrar jag att jag kunde fyllt i den där bambin bättre. Ibland undrar jag varför jag tar åt mig så lätt.
Ibland undrar jag om jag verkligen är dålig på att rita. Ibland undrar jag vad som skulle hänt om någon sa "Men den här historien är så tråkig. Du som var så bra på att skriva!".
Slutsats?
Man blir fet av mat
Jag kan inte rita
Nu ska jag komma på krönikeideer som jag sen ska göra till krönikor som jag sen ska sälja.
Men antagligen så kommer de väl komma på att jag är dålig på det med.
På båtresan:
"Dennis har sådan tur, precis som Sandra hadde när hon var liten."
"Ja, vad hände Sandra, du brukade ju ha sån tur!"
Är det ens mitt fel?
"Vill du börja på fotboll Kristoffer?"
"Vill du börja på ishockey Dennis?"
"Vill du börja på judo Kristoffer?"
"Vill du börja på bandy Dennis?"
"Ska inte du börja med en sport Sandra?"
"Du sitter hemma du."
"Du borde röra på dig du."
"Kondisen är inte så bra va?"
"Gå ner några kilo, det är hälsosamt".
"Ska inte du böra på sport Sandra?"
"Jag vet inte vilken..."
"Du får väl leta!"
De kommer aldrig förlåta mig för att jag är ful
Okej, det känns bättre. Puuh.
Psyk-out där.
åh mitt svarta lilla hjärta del 2
RAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
...Åh. Det gör ont.
Jag lovar.
Jag hoppas ni mår bra. Jag saknar er. Jag saknar oss.
Nevermore, nevermore säger Edgar Allan Poes korp.
Nevermore.
...Åh. Det gör ont.
Jag lovar.
Jag hoppas ni mår bra. Jag saknar er. Jag saknar oss.
Nevermore, nevermore säger Edgar Allan Poes korp.
Nevermore.
åh mitt svarta lilla hjärta
jag åt, jag åt! SYnd och skam
Klockan är 01:50 men jag är inte sömning. Jag vill gå ut med mina sopsäckar men gör jag det nu så vaknar alla.
Åh mitt svarta hjärta, du svider.
Ibland är jag glad och ser en sådan ljus framtid ibland är jag så arg och vill lemlästa och ibland är jag så ledsen att jag själv bara vill lägga mig ner.
Jag var så när jag var liten ibland, att jag ville så gärna bara sätta mig ner och skrika tillsnågon tröstade mig, tills världen visste att jag inte var dit jag skulle vara när jag promenerade men tnaken på vad mamma och pappa skulle/ska säga skrämde mig jämt.
Varför skulle jag ta hänsyn till dem för? Om jag var liten hade det inte kostat att skrika.
Öppna inte käften nu, då kostar det.
Åh mitt svarta hjärta du svider inatt
Aldrig ska jag somna
Linda skriver att vi ger minnsann aldrig upp, att vi hela tiden lever vidare.
men ibland vill man ju ge upp Linda!
Jag tror inte jag vill bli älskad, det tycks mig jobbigt. Och inte begär jag något av er mina vänner, det är ju mitt hjärta det är fel på. Det har skrumpnat och blivit svart, jag har en kolbit i bröstet för att göra vaga referenser till Dia Psalma.
Åh mitt svarta hjärta, jag vill raka av mitt hår och kanske för evigt vila, men då läggs den eviga skammen på mina släktingar. Åh skam, du hindrar mig från allt!
JAG VILL JAG VILL JAG VILL
Åh fula fula mig. Jag tror jag ska ta på mitt nya nattlinne och lägga mig ovanpå överkastet så kan jag gå upp tidigt med mina soppåsar.
de är så ångestframkallande. Och så ska jag ta kort på mina skittles innan jag slänger dem.
Goda, goda skittles.
Klockan är 02:00 och det är ännu en av mina galna svarta nätter.
Nej det är mitt hjärta.
Åh det svarta!
Klockan är 01:50 men jag är inte sömning. Jag vill gå ut med mina sopsäckar men gör jag det nu så vaknar alla.
Åh mitt svarta hjärta, du svider.
Ibland är jag glad och ser en sådan ljus framtid ibland är jag så arg och vill lemlästa och ibland är jag så ledsen att jag själv bara vill lägga mig ner.
Jag var så när jag var liten ibland, att jag ville så gärna bara sätta mig ner och skrika tillsnågon tröstade mig, tills världen visste att jag inte var dit jag skulle vara när jag promenerade men tnaken på vad mamma och pappa skulle/ska säga skrämde mig jämt.
Varför skulle jag ta hänsyn till dem för? Om jag var liten hade det inte kostat att skrika.
Öppna inte käften nu, då kostar det.
Åh mitt svarta hjärta du svider inatt
Aldrig ska jag somna
Linda skriver att vi ger minnsann aldrig upp, att vi hela tiden lever vidare.
men ibland vill man ju ge upp Linda!
Jag tror inte jag vill bli älskad, det tycks mig jobbigt. Och inte begär jag något av er mina vänner, det är ju mitt hjärta det är fel på. Det har skrumpnat och blivit svart, jag har en kolbit i bröstet för att göra vaga referenser till Dia Psalma.
Åh mitt svarta hjärta, jag vill raka av mitt hår och kanske för evigt vila, men då läggs den eviga skammen på mina släktingar. Åh skam, du hindrar mig från allt!
JAG VILL JAG VILL JAG VILL
Åh fula fula mig. Jag tror jag ska ta på mitt nya nattlinne och lägga mig ovanpå överkastet så kan jag gå upp tidigt med mina soppåsar.
de är så ångestframkallande. Och så ska jag ta kort på mina skittles innan jag slänger dem.
Goda, goda skittles.
Klockan är 02:00 och det är ännu en av mina galna svarta nätter.
Nej det är mitt hjärta.
Åh det svarta!
stilla
snälla lilla mara låt mig stilla vara
Något inom mig bor, stort och elakt med vassa klor
jag vet inte vad som händer, bara att det lämnar blödande ränder
ibland är jag inte en utan två, men båda dåligt må
tänker ibland på att blöda, ibland tycks mig alla döda
Lite mindre bra julklappsrim, som jag upprepar i huvudet när jag inte kan somna. om jag kunde förstå vart min för kärlek för rim och ramsor kommer ifrån?
Innan vi skulle åka båt, innan jag hämtade Dempa såg jag framför mej en kvinna som tejpat skallpeller till sina fingrar.
sen så tog hon upp dem till ansiktet och REV
det rann som tårar nerför hennes kinder och om det inte hade varit så äckligt och söligt så tycker jag att bilden är fin
ibland när jag inte kan sova om natten så river jag mig i ansiktet med mina naglar, jag letar upp sår som läker och pillar upp dem. så därför så är jag alltid sårig i ansiktet
men jag äger inga skalpeller
bedjan.
snälla magergud, jag ska bara dyrka dig.
Ge mig styrka att motstå tacosåserna och gräddfilen.
Ge mig styrka att motstå choklad, min bane
Ge mig styrka att motså smör smör smör, det flyter i mina ådror, så när jag river mig så flyter inte blod ut utan smör och det ser ut som jag har sår som varar
jag ska inga andra gudar ha över dig kära magergud, ge mig styrka att ljuga och att aldrig tugga mer.
åh magergud sänd dina apostlar, de glömda och halvdöda, jag ska hålla deras kalla kropppar och deras revben ska borra ut mina ögon så att jag aldrig mer ser det sliskiga och söta
magergud du ska få min kärlek
inga andra gudar ska ha mig
du är min, jag är din
skammen är din i all evighet
Amen
...
Vilka feberpsykoser jag har. Kvinnan med skalpellerna har kommit tillbaka, men hennes ansikte är borta.
Sen somnade jag och drömde just ingenting och när jag vakande så åt jag taco från igåt och nu börjar allt gliiiiiida
jag rimmar lite mer
här är en av mina favoritrim som jag hittat på nätet.
VARNING
det är ganska äckligt
Did you ever think, as a hearse goes by,
That you might be the next to die?
They wrap you up in a big white sheet,
And bury you down about six feet deep...
They put you in a big black box,
And cover you up with dirt and rocks.
And all goes well, for about a week,
And then the coffin begins to leak.
The worms crawl in, the worms crawl out,
The worms play pinochle on your snout.
They eat your eyes, they eat your nose,
They eat the jelly between your toes
Your eyes fall in and your hair falls out
Your brains come pouring out your snout
Your stomach turns a slimy green,
And pus pours out like whipping cream.
You spread it on a slice of bread,
And that's what worms eat when you're dead.
Haha!
fortfarande 39 fever. jag somnar nu, byebye
AGH!
FUCK JAG ÅT MAT IGEN!
jag kommer aldrig bli fin och mina bröst kommer aldrig gå bort.
jag hatarhatar detta.
det finns ingen framtid, jag ska förbereda avskedsbrev så att jag kan dö när jag vill
jag kommer aldrig mer kunna skriva, aldrig bli journlist för världen är sjuk, det är bäst att dö NU
så kan ni få mina pengar, gör vad ni vill
jag kommer aldrig bli smal och vacker
och duktig
och skapande
Mackenzie Crook, be my angel of mercy kör på mig med ditt tåg, jag välkommnar dig.
Mackenzie Crook, du är så mager, så ledsna ögon, hur är inte du en ängel på jorden, snälla ta min hand, jag vill gå nu
jag vill flyga mackenzie, gör mig lika mager som du
gör mig vacker
gör mina kläder för stora
operera bort mina bröst, jag hatar dem
låt mig få sova i dina magra armar, låt mig bli älskad trots att jag vet att kärleken inte finns
eller skicka greg proops, min kära san fransisco komiker som vågar skämta om allt, han var så mager och vacker som ung och han hade ilskan, han vågade
han är så smart
Jag är jag är jag är
jag saknar den jag var också, och jag älskade er alla
1 piller förut för att sova middag
2 piller för att sova nu
snälla någon, hur ska jag leva, inte nu nu, jag bloggar imorrn om hur jag mår
jag kan inte ens borsta tänderna för jag gråter och mamma är därute
vad ska jag göra?
vad ska jag?
Förlåt att jag frågar men jag undrar ju bara!
jag har tittat på gamla teaterfoton och nu mår jag lite bättre
instant feel good. :)
och fanfics is good. always good
jag kommer aldrig bli fin och mina bröst kommer aldrig gå bort.
jag hatarhatar detta.
det finns ingen framtid, jag ska förbereda avskedsbrev så att jag kan dö när jag vill
jag kommer aldrig mer kunna skriva, aldrig bli journlist för världen är sjuk, det är bäst att dö NU
så kan ni få mina pengar, gör vad ni vill
jag kommer aldrig bli smal och vacker
och duktig
och skapande
Mackenzie Crook, be my angel of mercy kör på mig med ditt tåg, jag välkommnar dig.
Mackenzie Crook, du är så mager, så ledsna ögon, hur är inte du en ängel på jorden, snälla ta min hand, jag vill gå nu
jag vill flyga mackenzie, gör mig lika mager som du
gör mig vacker
gör mina kläder för stora
operera bort mina bröst, jag hatar dem
låt mig få sova i dina magra armar, låt mig bli älskad trots att jag vet att kärleken inte finns
eller skicka greg proops, min kära san fransisco komiker som vågar skämta om allt, han var så mager och vacker som ung och han hade ilskan, han vågade
han är så smart
Jag är jag är jag är
jag saknar den jag var också, och jag älskade er alla
1 piller förut för att sova middag
2 piller för att sova nu
snälla någon, hur ska jag leva, inte nu nu, jag bloggar imorrn om hur jag mår
jag kan inte ens borsta tänderna för jag gråter och mamma är därute
vad ska jag göra?
vad ska jag?
Förlåt att jag frågar men jag undrar ju bara!
jag har tittat på gamla teaterfoton och nu mår jag lite bättre
instant feel good. :)
och fanfics is good. always good
Hon som är psykotisk igen (Förlåt)
Humör: Se Psyke.
Psyke: MARPINAD ÅNGEST
Vikt: FETFET vågen är sönder här, så vad vet jag? Jag ska aldrig äta mer maror.
Bok: "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" av Liza Marklund och Lotta Snickare
Citat om mig just nu:
Will I lose my dignity
Will someone care
Will I wake tomorrow
From this nightmare?
- Will I, RENT
fetto. Det är du. Måsåvara att du skippade de stora målen med en liten bit lasagne och naturgodis och PEPPARKAKOR!
MED OST PÅ!
Synd och skam, inget alls imorrn, inte ens vaniljcolan som du hittat.
http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=23540
Mamma hade gömt undan dessa i vårat "hemliga" medicinskåp. Jag svalde.
Med pepsi.
Mamma varför frågar du aldrig om mina äriiga armar längre? Mamma du äter väl inte medicin nu?
Mamma du mår väl bra nu?
Mamma saknar du Morfar lika mycket som jag?
Vad händer?! Varför svarar bara två stycken på mina sms? Varför måste du fly till enköping Jess?
Är du arg elina för att jag missade dig på waynes häromdagen? Hur mår du charlie? Är du mycket ensam sabina?
Dör du på växeln becky? Hur går det med teatern Dorro? Sliter du ut dig på jobbet Anneli? Längtar du hem Elisabeth?
Förlåt att jag frågar men jag undrar ju bara!
Hur går det med striden, syster?
Dukar du under i kampen, broder?
Låt mig veta. Hur många sorger ska du orka bära, hur
mycket smärta ska du mäkta med? Hur ska du någonsin
kunna straffa dig själv tillräckligt?
Svälter du dig själv?
Skär du dig?
Skär sönder dina armar, skär sönder ditt ansikte?
Dämpas ångesten med mer smärta, dämpas ångesten
med fler tabletter, dämpas ångesten med mer sprit?
Hur länge ska du hålla? Hur länge ska det gå? Förlåt att
jag frågar, men jag undrar ju bara!
- Jenny av Jonas Gardell
Förlåt att jag frågar men jag undrar ju bara!
varför tappar jag kontakten med verkligeheten och varför saknar jag er mer och mer?
en vanlig fråga får man tåla
om du har ett äpple vill du dela det med mig?
Och jag håller med, det bryter ut och jag vill vara ensam, mamma är borta, anders med och hon är LYCKLIG! Jag är barnvakt, det är jag ofta och om hon nu är LYCKLIG kan jag få gå?
Förlåt att jag frågar men jag undrar ju bara!
Jag har två röster i mitt huvud när jag rids av ångest. Den ena är rationell och inser att detta är fel!
Den andra är ångesten röst som jag gör vad som helst för att slippa även svälja tabletter som är skriva på en viss person och kanske reagerar annorlunda i mitt (feta) system.
Ångeströsten skriker ut fel och gör den psykiska smärtan total och bombarderar en med mentala bilder.
Har ni det så? Hur mår ni?
Förlåt att jag frågar men jag....
Kerstin Thorvall la in sig på psykakuten pga av kärlekskval. Är det så enkelt? Kan man bara åka in för att hon viftade med en kniv? Jag då? Som sväljer hela paket alvedon och dricker när alla andra är bortresta och upprepande gånger flyttat köksnivar runt mot pulsleder för att tillslut bara rispa och bloda ner lakan.
Jag vill ha en hammare, låtom oss bedja för en hammare, men orden är också trygghet.
Vill du inte svälja några fler?
För säkerhetsskull?
Förlåt att jag.....
Så täta intervaller på ångesten. I daresay att jag måste antagligen må sämre
bli mager, bli ingenting så vet dina kära att något är fel.
Ät lite sandra är du inte hungrig? Förlåt att jag frågar men jag undrar ju bara.
Eller så kan du somna in och dö.
kanske så låter vi dig vara ifred och sen när tog du över tagentbordet?
Musiken kan inte frälsa mig inatt och jag har en huvudvärk och känner mig snurrig.
kanske händer nåt iallafall
http://www.angryalien.com/
och det är lite kul
FÖRBANNELSE
om du ska skriva din förbannade vikt i varje förbannade inlägg måste du tala om när du misslyckas också Sandra, that's the rules, så är reglerna, om inte så torterar vi dig.
Förlåt maror, förlåt! Jag åt tre limpsmörgåsar men det var inget på! Inget! Och jag åt mat, men det var laktosfria pannkakor och de kändes inte feta!
du har problem tjejen. det är inget you go girl om dig. varför skriver du
För det känns bättre! Och bloggen är im portal till marorna, till er, ändast då är allting blidkat.
vi är gudar, uråldriga och du offrade inte till oss. vi kräver din tilltro och den missbrukar du genom att stoppa i dig sådan skit. din belöningen för en bra dag är att du slipper oss är inte det din benådning, du varelse full av synd?
Ja! JA! JA! bara ni inte skriker inte huvudet! Ändast genom att skriva och offentligt skämma ut mig och genom hunger blidkas gudar och gudinnor
du är vår, och du brinner redan. detta är ditt helvete du syndande varelse
Och det mina vänner är hur maror fungerar.
De är gudar. De är kristendomens gamla testamentets Gud, den som straffar alla och hatar mänskligheten och inte skänker den nåder. Jag är Fred Phelps (det största arslet någonsin) Gud, han som ger AIDS som en gåva till de homosexuella.
De ser allt och dömer allt och straffar allt. Åt du för mycket? SKAM
Jobbar du inte lika mycket som alla andra? SKAM
Säger du fel sak? SKAM
Och folk fattar inte varför jag vill börja knarka.
sidonot
jag älskar fortfarande Mackenzie Crook. jag vill hålla hans beniga kropp och få honom skratta
jag kan inget av de vartera bringa upom mig själv
en julafton till, så känns det ikväll, jag är så ledsen.
det är bara det där hålet som jag aldrig tycks fylla och numera alltid värker i min ryggrad och jag är alltid kall.
psykist tar uttryck i fysiskt I guess
< - - - - - - - - - - - it fits me like a glove
DET ÄR RÖK PÅ MITT TANGENTBORD?!
it was smoke here. It's gone now.
Jag hatar verkligen Fred Phelps. Så nu känns det bättre.
Förlåt maror, förlåt! Jag åt tre limpsmörgåsar men det var inget på! Inget! Och jag åt mat, men det var laktosfria pannkakor och de kändes inte feta!
du har problem tjejen. det är inget you go girl om dig. varför skriver du
För det känns bättre! Och bloggen är im portal till marorna, till er, ändast då är allting blidkat.
vi är gudar, uråldriga och du offrade inte till oss. vi kräver din tilltro och den missbrukar du genom att stoppa i dig sådan skit. din belöningen för en bra dag är att du slipper oss är inte det din benådning, du varelse full av synd?
Ja! JA! JA! bara ni inte skriker inte huvudet! Ändast genom att skriva och offentligt skämma ut mig och genom hunger blidkas gudar och gudinnor
du är vår, och du brinner redan. detta är ditt helvete du syndande varelse
Och det mina vänner är hur maror fungerar.
De är gudar. De är kristendomens gamla testamentets Gud, den som straffar alla och hatar mänskligheten och inte skänker den nåder. Jag är Fred Phelps (det största arslet någonsin) Gud, han som ger AIDS som en gåva till de homosexuella.
De ser allt och dömer allt och straffar allt. Åt du för mycket? SKAM
Jobbar du inte lika mycket som alla andra? SKAM
Säger du fel sak? SKAM
Och folk fattar inte varför jag vill börja knarka.
sidonot
jag älskar fortfarande Mackenzie Crook. jag vill hålla hans beniga kropp och få honom skratta
jag kan inget av de vartera bringa upom mig själv
en julafton till, så känns det ikväll, jag är så ledsen.
det är bara det där hålet som jag aldrig tycks fylla och numera alltid värker i min ryggrad och jag är alltid kall.
psykist tar uttryck i fysiskt I guess
< - - - - - - - - - - - it fits me like a gloveDET ÄR RÖK PÅ MITT TANGENTBORD?!
it was smoke here. It's gone now.
Jag hatar verkligen Fred Phelps. Så nu känns det bättre.
FAN!
JAG HATAR DET HÄR FÖRBANNADE LIVET! Jag vill inte gå upp löjligt tidigt för att prata med dumma människor jag vill inte kämpa kämpa för att tjäna pengar till ingest syfte, jag är ett svart hål och kommer aldrig vara lycklig och jag kommer aldrig skriva klart nåt
så hoppa framför spåret gör mig till köttmassa kanske är allt då så bra.
jag kommer inte vilja supa mer inte vilja sluta äta och och bli ett sekelett för kanske när man dör så uppfylls allt det
JAG HATAR DET HÄR FUCKING LIVET OCH JAG BRYR MIG INTE ENS LÄNGRE OM, OM JAG HAR RÄTTEN TILL DET!
jag vill inte mer. en julafton till får ni och inga mer.
Mina tårar bränner på kinderna och mitt hjärta svider.
Oh her fate are death and nothing more. Jag kommer aldrig få mitt hus och leva ensam och ingen kommer vilja besöka mig.
So I shall fall.
Alla är människor och fuckar upp. FÖRLÅT MINA VÄNNER DET ÄR SÅ SANT OCH JAG VET INTE VARFÖR ÄR GALEN MEN JAG ÄR DET ÄNDÅ. JAG ÄSLKAR ER EGENTÖIGEN MINA VÄNNER, JAG VILL SKYDDA ER ALLA EGENTLIGEN MEN NI HAR REDAN SKYDDAT ER FRÅN MIG.
Åh, min onda hjärna. Jag vill döda barn och klappa kattungar och jag vill känna en pistol mot tungan och slå ner bussresenärer jag vill kidnappa alla och tvinga dem att lyssna jag vill spränga mitt huvud framför någon jag känner jag vill svälta framför en spegel.
Jag vill hata hata hata och bita sönder någon jag möter på stan.
Åh min sjuka sjuka hjärna ge mig inte mer mentala bilder.
så hoppa framför spåret gör mig till köttmassa kanske är allt då så bra.
jag kommer inte vilja supa mer inte vilja sluta äta och och bli ett sekelett för kanske när man dör så uppfylls allt det
JAG HATAR DET HÄR FUCKING LIVET OCH JAG BRYR MIG INTE ENS LÄNGRE OM, OM JAG HAR RÄTTEN TILL DET!
jag vill inte mer. en julafton till får ni och inga mer.
Mina tårar bränner på kinderna och mitt hjärta svider.
Oh her fate are death and nothing more. Jag kommer aldrig få mitt hus och leva ensam och ingen kommer vilja besöka mig.
So I shall fall.
Alla är människor och fuckar upp. FÖRLÅT MINA VÄNNER DET ÄR SÅ SANT OCH JAG VET INTE VARFÖR ÄR GALEN MEN JAG ÄR DET ÄNDÅ. JAG ÄSLKAR ER EGENTÖIGEN MINA VÄNNER, JAG VILL SKYDDA ER ALLA EGENTLIGEN MEN NI HAR REDAN SKYDDAT ER FRÅN MIG.
Åh, min onda hjärna. Jag vill döda barn och klappa kattungar och jag vill känna en pistol mot tungan och slå ner bussresenärer jag vill kidnappa alla och tvinga dem att lyssna jag vill spränga mitt huvud framför någon jag känner jag vill svälta framför en spegel.
Jag vill hata hata hata och bita sönder någon jag möter på stan.
Åh min sjuka sjuka hjärna ge mig inte mer mentala bilder.
Hon som är ett år äldre och nu kan postnummer.
Vägen tom och öde
Gryningsljuset klart
Du står vid busshållplatsen
Och bussen kommer snart
Nu lämnar du allt gammalt
Här tar din barndom slut
Nu tar du steget ut
Och när du har rest dig
Vänd dig inte om
Finns ingen väg tillbaka
Varifrån du kom
- Du är Inte Ensam, Jonas Gardell
Nu är jag 19 år och jag är snart 20 år.
19 är mellantalet som aldrig är något annat än en brygga mellan 18 och 19.
Ingen fara.
Bryggen är slut inom ett år iallafall.
Här tar min barndom slut. Och det har jag märkt. Jag kan plötsligt mitt postnummer till adressen där jag är folkbokförd.
Jag kan mitt mobilnummer (nåja någorlunda) och jag kommer ihåg namnen på dem jag möter.
Växer upp.
Men jag vill inte förlora min naivitet, min dumhet. Det som gör att jag är jag och alla skakar på huvudet och säger "Åh Sandra". Åh Sandra, du som citerar hmalet citat om natten, låt mig förevigt vara 15, då jag ansåg att jag stannade i växten.
Men för första gången känner jag mig äldre än det. Jag har gått från 15 år till 19 år.
Hjärtat slår ett slag långsammare.
Allt dom ville ge dig
har du rivit och förstört
allt dom hade att säga
har du redan hört
(fortsättning)
Jag har redan lärt migg att folk går utan att man kan göra nåt åt det. Jag har redan lärt mig att saker kan riva (med mina händer som håller i knivarna).
Jag har redan lärt mig och nu ska jag skina, lysa vara så vacker som möjligt.
Jag har vuxit från 15 år, till 19 år.
Och alla deras lögner
Betyder ingenting
Jag har lärt mig postnummer. Jag lärt mig lögner. Samma sak, ord ur munnar som kan sättas på papper.
Och när du har rest dig
Vänd dig inte om
Finns ingen väg tillbaka
Varifrån du kom
Jag kan inte begrava mig nu.
Äntligen känner jag mig äldre. Äntligen kan jag svara ärligt på frågan, "Känner du dig äldre?"
Nu ska jag gå vägen fram. och inte titta bakom mig på 15 åringen som inte ville bliva stur.
Jag sa att jag inte ville förlora min dumhet, min naivitet.
Kanske inte. Kanske har jag.
Jag kan inte gå tillbaka och hämta den .
Är jag glad?
jag älskar er alla men det kommer aldrig vara nog
när jag skrivit klart detta kommer jag kura ihop mig i fostrställning under mitt täcke.
Natten är sen och marorna dansar hårt.
För ett tag sen frågade anni om jag ortfarande var deppad. Jag antar att detta är svaret.
Jag älskar er alla så mycket, jag älskar alla mina vänner
Jag älskar er alla, det var så skönt att få krama Dorro igen och komma ihåg henne.
Jag saknade henne. Jag saknar anni som är bara på andra sidan centrumet
Jag saknar er alla men det kommer aldrig vara nog. Jag har tittat på bilder jag har läst ord
och de är alla borta trodde du att livet stannar?
jag mår inte bra, jag mår inte bra
galenskap
detta låter som en dikt men det är bara rena fra´gemt från min hjärna, klibbiga och äckliga
jAG mår inte bra
jag gömmer mig under täcket och ska föröska minnas nu, vi får se om det håller marorna borta
jag äslkar er alla, kärek ska hålla mig icke-galen, men det kommer nog aldrig vara nog
jag har aldrig nöjt mig med minnen, dessa bleka fantomer, minnen duger inte!
För jag vet hur allting är NU och nu är allt så sjukt
jag mår inte
det kommer aldrig vara nog
Husen är så höga
Natten är sen och marorna dansar hårt.
För ett tag sen frågade anni om jag ortfarande var deppad. Jag antar att detta är svaret.
Jag älskar er alla så mycket, jag älskar alla mina vänner
Jag älskar er alla, det var så skönt att få krama Dorro igen och komma ihåg henne.
Jag saknade henne. Jag saknar anni som är bara på andra sidan centrumet
Jag saknar er alla men det kommer aldrig vara nog. Jag har tittat på bilder jag har läst ord
och de är alla borta trodde du att livet stannar?
jag mår inte bra, jag mår inte bra
galenskap
detta låter som en dikt men det är bara rena fra´gemt från min hjärna, klibbiga och äckliga
jAG mår inte bra
jag gömmer mig under täcket och ska föröska minnas nu, vi får se om det håller marorna borta
jag äslkar er alla, kärek ska hålla mig icke-galen, men det kommer nog aldrig vara nog
jag har aldrig nöjt mig med minnen, dessa bleka fantomer, minnen duger inte!
För jag vet hur allting är NU och nu är allt så sjukt
jag mår inte
det kommer aldrig vara nog
Husen är så höga
And I will Go On Til my hands bleed.
Jag skriver mycket idag märker jag.
Jag är lite för trött för att resa mig från stolen och jag har insett så många saker, att jag måste skriva ner dem.
Jag antar att Hamlet fortfarande är vaken. Eller så är han det och jag vet inte bara om det.
FÖrresten varför namnet Hamlet? Jo det är en av mina favorit böcker, eller snarare favorit karaktär.
Jag är lite svag för Shakespeare, det är jag. Jag tycker hans ord lyser av sanning.
Jag gillar Mercutio också, men det var så länge sedan jag läste Romeo och Julia så hans repliker sitter inte riktigt i huvudet nu.
Min drömroll är förstås Hamlet eller Mercutio.
"A Plauge on both of your houses! They made worms meat outta me!"
Jag menar...man kan inte toppa det.
Men jag ämnar försöka. Ända sen skolavslutningen har jag blivit mer bitter. Ja, jag saknade alla.
Vad jag skrev i inlägget "Truth" är totalt sannt. Jag hatade alla för att de försvann.
Och nu ska menigen "Och mest av allt hatade jag mig själv" komma.
Men jag är trött på att hata mig själv. Jag har gjort det tillräckligt. Så det hatet blev som ett andra skinn på min hud.
Ibland grät jag, ibland skrek jag ut min ilska.
Men vad hjälper det kära läsare? EN dåres skrik kommer inte långt, trots att han har fler röster i huvudet.
Som ni alla vet kan ju ingen annan höra dem.
Det är enklare att vara arg på sig själv än andra.
Jag är inte arg längre. Just nu så har jag insett, ja att folk vill iväg.
Vad ska jag göra åt det.
Jag väntar på att minnen, de BRA minnena ska komma tillbaka. Just nu är allt så förvirrat.
Hela min värld är snedvriden.
Det är som att titta på en sådan där 3D bild och försöka se vad det är.
Men saker är bättre nu. Jag kommer alltid sakna er, ni var mina bästa vänner.
Faktist.
Jag minns dagen efter jag trodde mamma var död och jag var tvungen att räkna mina steg för att inte spy eller svimma.
Titta ner i golvet och tänka "Flytta foten 23 steg flytta andra foten 24 steg"
Sådant hjälper när man inte vill tänka på verkligheten. Då drog ni upp mig, klappade mig på ryggen.
Och alla gånger jag säger till mig själv att jag är världens sämsta skådis och ni gör verkligen allt för att motbevisa.
Eller min 18 årsdag....åh jag var så glad!
Jag visste bara inte att saknaden kunde göra en så galen bara.
Och hela tiden verkade alla ha det så bra, ingen annan saknade.
Jag förstod det inte...
Jag kanske är en av de där blödiga människorna som har lätt för att sakna.
Fan, jag saknar min katt Frode, hur han brukade ligga på min rygg när jag låg i TV Soffan.
Jag saknar min Morfar och att han sa Cokis istället för Coca Cola (han gillade också Vanilla Coke!) bara för att jag sa det när jag var liten.
Helvete jag saknar till och med dagliga nyheter med Steve Irwin (Krokodiljägaren) och hans galenskaper.
Han var en äkta hjälte och inget annat.
Jag har försökt avsäga mig själv många gånger i livet. En gång försökte jag bli rockare (Jessica kan tala om när jag kom till stenbarnen i Neongröna örhängen och nitarmband av plast).
En annan gång föröskte jag bli Elisabeth (Nej, inte Lisa. Jag heter Elisabeth i mellannamn duh!) vilket innebar att jag också kallade mig Elisa för ett kort tag. Jag kommer inte exakt i håg karatärsdragen, men det spelar ingen roll, det gick inte så fort Styvfarsan kom in i bilden.¨
Jag körde ett snabbt försök att bli fjortis och gå på Frikis och svettis och ha lite mer "normala" kläder men det gick totalt fel.
Fast efteråt är det kul att skratta åt.
Man kan inte avsäga sig hipp som happ. Man kan förändras.
Det är skillnad.
Och nog har jag förändrats. Kanske inte på utsidan (ÄN) men jag känner det här i hjärtat.
Författare har allid problem med slut. Och titlar. Jag har varken slutfört detta....brev? Text? stycke? erkännande? eller titelerat det.
Sådant är mycket viktigt för mig. Men eftersom denna text handlar om att förändras, att dela på sig...
Varför återigen inte ta ett citat från Secret Window?
"You strike me as the kind of guy who's on the lookout for a head he can knock off with a shovel"
Vilken sak att säga förresten...
Jag är lite för trött för att resa mig från stolen och jag har insett så många saker, att jag måste skriva ner dem.
Jag antar att Hamlet fortfarande är vaken. Eller så är han det och jag vet inte bara om det.
FÖrresten varför namnet Hamlet? Jo det är en av mina favorit böcker, eller snarare favorit karaktär.
Jag är lite svag för Shakespeare, det är jag. Jag tycker hans ord lyser av sanning.
Jag gillar Mercutio också, men det var så länge sedan jag läste Romeo och Julia så hans repliker sitter inte riktigt i huvudet nu.
Min drömroll är förstås Hamlet eller Mercutio.
"A Plauge on both of your houses! They made worms meat outta me!"
Jag menar...man kan inte toppa det.
Men jag ämnar försöka. Ända sen skolavslutningen har jag blivit mer bitter. Ja, jag saknade alla.
Vad jag skrev i inlägget "Truth" är totalt sannt. Jag hatade alla för att de försvann.
Och nu ska menigen "Och mest av allt hatade jag mig själv" komma.
Men jag är trött på att hata mig själv. Jag har gjort det tillräckligt. Så det hatet blev som ett andra skinn på min hud.
Ibland grät jag, ibland skrek jag ut min ilska.
Men vad hjälper det kära läsare? EN dåres skrik kommer inte långt, trots att han har fler röster i huvudet.
Som ni alla vet kan ju ingen annan höra dem.
Det är enklare att vara arg på sig själv än andra.
Jag är inte arg längre. Just nu så har jag insett, ja att folk vill iväg.
Vad ska jag göra åt det.
Jag väntar på att minnen, de BRA minnena ska komma tillbaka. Just nu är allt så förvirrat.
Hela min värld är snedvriden.
Det är som att titta på en sådan där 3D bild och försöka se vad det är.
Men saker är bättre nu. Jag kommer alltid sakna er, ni var mina bästa vänner.
Faktist.
Jag minns dagen efter jag trodde mamma var död och jag var tvungen att räkna mina steg för att inte spy eller svimma.
Titta ner i golvet och tänka "Flytta foten 23 steg flytta andra foten 24 steg"
Sådant hjälper när man inte vill tänka på verkligheten. Då drog ni upp mig, klappade mig på ryggen.
Och alla gånger jag säger till mig själv att jag är världens sämsta skådis och ni gör verkligen allt för att motbevisa.
Eller min 18 årsdag....åh jag var så glad!
Jag visste bara inte att saknaden kunde göra en så galen bara.
Och hela tiden verkade alla ha det så bra, ingen annan saknade.
Jag förstod det inte...
Jag kanske är en av de där blödiga människorna som har lätt för att sakna.
Fan, jag saknar min katt Frode, hur han brukade ligga på min rygg när jag låg i TV Soffan.
Jag saknar min Morfar och att han sa Cokis istället för Coca Cola (han gillade också Vanilla Coke!) bara för att jag sa det när jag var liten.
Helvete jag saknar till och med dagliga nyheter med Steve Irwin (Krokodiljägaren) och hans galenskaper.
Han var en äkta hjälte och inget annat.
Jag har försökt avsäga mig själv många gånger i livet. En gång försökte jag bli rockare (Jessica kan tala om när jag kom till stenbarnen i Neongröna örhängen och nitarmband av plast).
En annan gång föröskte jag bli Elisabeth (Nej, inte Lisa. Jag heter Elisabeth i mellannamn duh!) vilket innebar att jag också kallade mig Elisa för ett kort tag. Jag kommer inte exakt i håg karatärsdragen, men det spelar ingen roll, det gick inte så fort Styvfarsan kom in i bilden.¨
Jag körde ett snabbt försök att bli fjortis och gå på Frikis och svettis och ha lite mer "normala" kläder men det gick totalt fel.
Fast efteråt är det kul att skratta åt.
Man kan inte avsäga sig hipp som happ. Man kan förändras.
Det är skillnad.
Och nog har jag förändrats. Kanske inte på utsidan (ÄN) men jag känner det här i hjärtat.
Författare har allid problem med slut. Och titlar. Jag har varken slutfört detta....brev? Text? stycke? erkännande? eller titelerat det.
Sådant är mycket viktigt för mig. Men eftersom denna text handlar om att förändras, att dela på sig...
Varför återigen inte ta ett citat från Secret Window?
"You strike me as the kind of guy who's on the lookout for a head he can knock off with a shovel"
Vilken sak att säga förresten...
