Zoftis

Jag går och gymmar, sedan ÄTER jag! Det förstör ju allting! Som tur var så var det inte så mycket.

När jag gick hem från gymmet sken solen på mig och några ungar på en studsmatta ropade "tjockis, tjockis" efter mig. Ibland så känns det inte som man kommer någonstans alls.

Ibland är man bara liten.

Och jag kan känna magen mot tröjan, är det inte VIDRIGT?!

---

För att tänka på annat så har jag tittat på videor av spel på nätet. Åh så många bra repliker det har!

It is false pretension and not guiding light that has lead you here: I cannot give you the answers you want.
-
You may wish to find what it is that you seek, but that is fiction
-
As replacements go, you shall be admirably abnormal
-
Please...the pain has gone on so long...all I wanted was a friend, but now time for chit chats and marshmallows by the fire has ended, and I hope that soon, shall my life. I have knocked on death's door for so long, please, let him invite me in for tea.

Jag äger inte detta spel och jag vill inte äga det, för jag skulle aldrig kunna spela det, men repilkerna, replikeran älskling, är de inte vackra! Är det inte ord dom är poesi?

---

Jag kan inte komma på saker att göra, jag kan inte göra saker.

När jag gymmar så springer jag på löpbandet så att svetten rinner som tårar men min kropp vägrar att visa mig mina nyckelben.
DET ÄR MINA NYCKELBEN, DÄRFÖR HAR JAG RÄTTEN ATT SE DEM!

Sluta putta min mage mot min t-shirt, jag river dig. Jag ska riva dig bara för att ni ska sluta. För att ni är dumma barn så måste jag riva er.

Ge mig mina nycklben, de är mina mina mina.

---

Jag har skrivit en novell som baserades på läskiga saker som hände här i huset. Det jag inte tänkte på var att de läskiga sakeran fortfarande händer här.
I novellen handlar det om att huvudpersonen hör barn och steg i trauuppgången på natten och något konstigt.
Det blir mindre folk på gatorna, skolan blir så tom.

På natten hörs ljud. Äter någon knäckebröd?

Hon blir galen, slutar bry sig om saker. Pensionären i lägenheten brevid hatar henne och mobbar henne.

Ljuden tilltar på natten, hon ligger bara stilla, då kan hon höra dem på dagen. Någon äter knäckebröd.

I trapphuset luktar det illa.

Hon tar mod till sig och går med pensionören till övervåningen där lukten kommer ifrån och där öppnar de dörren.

Och de möts av tänder.

---

Nu kan jag inte sluta tänka på det.

you shall be admirably abnormal

admirably abnormal


TÄNDER

Ge mig mina nyckelben

åhgud-läs-dina-arbeten

Jag vill riva dig, jag vill kasta sten på barnen

tänderna tuggar barnen

I have knocked on death's door for so long

skolan-glöm-inte-skolan!

svetten, blir till tårar, ditt anletes svett

MINA NYCKELBEN, magen mot tröjan

mage  MOT tröjan

varför låter barnen om natten? jag hatar dem, varför måste de låta då

please, let him invite me in for tea.

SNÄLLA

---

Så ser mitt huvud just ut nu.

Det är förvirrande, minst sagt.

---

Vilken ordkräkning. Det är precis vad detta är, jag spyr och kräks ut ord och det gör ont, och det är skamfullt men jag mår ändå bättre, utrensad på något sätt, när det är över.

Äntligen har jag blivit bulimikern jag drömde om att vara! Jag lärde mig nämeligen aldrig tricket som involverar:
A. Två fingrar
och
B. En Hals

Ursäkta, det där är rätt...mörkt va?

jag är ledsen.