Zoftis

när jag skrivit klart detta kommer jag kura ihop mig i fostrställning under mitt täcke.
Natten är sen och marorna dansar hårt.

För ett tag sen frågade anni om jag ortfarande var deppad. Jag antar att detta är svaret.

Jag älskar er alla så mycket, jag älskar alla mina vänner

Jag älskar er alla, det var så skönt att få krama Dorro igen och komma ihåg henne.
Jag saknade henne. Jag saknar anni som är bara på andra sidan centrumet

Jag saknar er alla men det kommer aldrig vara nog. Jag har tittat på bilder jag har läst ord
och de är alla borta trodde du att livet stannar?

jag mår inte bra, jag mår inte bra
galenskap

detta låter som en dikt  men det är bara rena fra´gemt från min hjärna, klibbiga och äckliga

jAG mår inte bra

jag gömmer mig under täcket och ska föröska minnas nu, vi får se om det håller marorna borta

jag äslkar er alla, kärek ska hålla mig icke-galen, men det kommer nog aldrig vara nog

jag har aldrig nöjt mig med minnen, dessa bleka fantomer, minnen duger inte!

För jag vet hur allting är NU och nu är allt så sjukt

jag mår inte

det kommer aldrig vara nog

Husen är så höga