Zoftis

Vägen tom och öde

Gryningsljuset klart

Du står vid busshållplatsen

Och bussen kommer snart

Nu lämnar du allt gammalt

Här tar din barndom slut

Nu tar du steget ut

Och när du har rest dig

Vänd dig inte om

Finns ingen väg tillbaka

Varifrån du kom

- Du är Inte Ensam, Jonas Gardell

---

Nu är jag 19 år och jag är snart 20 år.
19 är mellantalet som aldrig är något annat än en brygga mellan 18 och 19.
Ingen fara.
Bryggen är slut inom ett år  iallafall.

---

Här tar min barndom slut. Och det har jag märkt. Jag kan plötsligt mitt postnummer till adressen där jag är folkbokförd.
Jag kan mitt mobilnummer (nåja någorlunda) och jag kommer ihåg namnen på dem jag möter.
Växer upp.

Men jag vill inte förlora min naivitet, min dumhet. Det som gör att jag är jag och alla skakar på huvudet och säger "Åh Sandra". Åh Sandra, du som citerar hmalet citat om natten, låt mig förevigt vara 15, då jag ansåg att jag stannade i växten.
Men för första gången känner jag mig äldre än det. Jag har gått från 15 år till 19 år.

Hjärtat slår ett slag långsammare.

Allt dom ville ge dig

har du rivit och förstört

allt dom hade att säga

har du redan hört

(fortsättning)

Jag har redan lärt migg att folk går utan att man kan göra nåt åt det. Jag har redan lärt mig att saker kan riva (med mina händer som håller i knivarna).
Jag har redan lärt mig och nu ska jag skina, lysa vara så vacker som möjligt.

Jag har vuxit från 15 år, till 19 år. 

Och alla deras lögner

Betyder ingenting

Jag har lärt mig postnummer. Jag lärt mig lögner. Samma sak, ord ur munnar som kan sättas på papper.

Och när du har rest dig

Vänd dig inte om

Finns ingen väg tillbaka

Varifrån du kom

Jag kan inte begrava mig nu.
Äntligen känner jag mig äldre. Äntligen kan jag svara ärligt på frågan, "Känner du dig äldre?"
Nu ska jag gå vägen fram. och inte titta bakom mig på 15 åringen som inte ville bliva stur.
Jag sa att jag inte ville förlora min dumhet, min naivitet.

Kanske inte. Kanske har jag.

Jag kan inte gå tillbaka och hämta den . 

Är jag glad?