Zoftis

Humör: Arg och trött
Psyke: Smått manisk efter måndagen men ok.
Vikt: 78,6 Antagligen eftersom jag mest druckit kaffe i dag och vi bara har vitt bröd hemma.
Bok: "Ett tal till min systers bröllop" av Linda Skugge. Fan vad bra!
Citat om mig just nu:
"facing your loneliness
facing the fact you live a lie
Yes you live a lie
Tell you why
You're always preaching not to be numb
When that's how you thrive"
- Rent, Goodbye Love

---

Så, jag är hemma någorlunda tidigt och det första jag gör är dricker kaffe. Hurrah Hurrah. Och imorrn ska jag upp så jävla tidigt och på kontoret säger de åt mig att verkligen kämpa för att få ihop kompletteringsenkäten på tre jävla turer och mamma ber mig att hämta dempa vilket betyder att hon vill att jag ska sova hos dem vilket gör att jag måste lyssna på dem mellan väggarna, urk urk urk vad människor är ÄCKLIGA!
Och ingen verkar tycka att jag har ett seriöst jobb när jag slutar klockan två och ALLA ANDRA slutar typ FEM, HALV SEX.
Hallå? Jag går upp fucking fyra!

---

Bah, jag hadde någonslags psykos från söndagen till tisdag morgon (idag).
Det började med att jag i min Mackenzie Crook fani fixade två filmer han var med i, The Brothers Grimm (biroll) och Three and Out (huvudroll).
Fan vad sjuk The Broher's Grimm är! Det märks att det är en gammal Monty Pythonare (Terry Gilliams) som regisserat den för vissa scener skriker det bara Monty om! Typ....öppningsscenen haha!
Men det som gjorde att det skrek i huvudet var att Mackenzies karaktär dör off-screen och hans huvud visas upp med hängande tunga och vita ögon, tack så mycket.
Jag hatar giljotiner så det var nog lika bra han dog off-screen.
Så det var traumatiserande.

I Three and out får man ser hur han kör över en vän med sitt tåg eftersom vännen är döende och Mackenzie vill inte kära över honom för han är hans vän och han har redan kört över två andra (han blev skämtad med att om man körde över tre människor på en månad så åkte man "ut" med tio årslöner. Och han trodde dem och betalde en suicidal kille för att ha kul de sista dagarna i sitt liv och de blev vänner och nu fattar Mackenzie att hans död inte kommer tjäna något till än att ge vännen ett snabbt slut) och han vill inte se sin vän dö, inte med sina händer.
(Läs IMDB om inte jag makes sense)
Sådär gråter han i sitt tåg medan han kör och jag gråter för det är så sorgligt meningslöst och Mackenzie Crooks ögon är fan de mest sorgsna i hela världen med sina små påsar under och hans skeletthuvud.

Så nu har jag sett det och ligger och gruvar mig ochjag ska upp tidigt på måndagen och jag blir så lätt effekterad. Små ord i böcker kan göra mig helt manisk och filmer som dessa kan fan göra mig dödsbenägen.
Så jag går omkring hela dagen och delar ut enkäter och har samtidigt detta

http://plif.courageunfettered.com/archive/wc236.gif

i huvudet. 
Så jag mumlar hela tiden "Tell me you're not already dead" och avhuggna huvuden och tåg susar för min blick och alla människor aktar sig för mig när jag går fram och tillbaka på busstationerna för jag kan inte sitta stilla och jag lyssnar på min mp3 och mimar orden samtidigt som jag vet att jag är already dead.
Svårt att dela ut enkäter med detta i skallen men jag gjorde det.

Vid tiotiden kör vi förbi karolinska där min morfar var inlagd och där han dog och plötsligt greps jag av en sån oerhörd saknad och jag såg honom framför min blick full med slangar och att han aldrig mer skulle prata till mig och han ligger här i ett rum vi var tvugna att byta avdelning på han, han behöver mer apprarater.

Ni skulle älskat min morfar, han är dansken i mig han är min stolthet. Morfar kom tillbaka!
Snälla morfar du var den första som läste min lilla fantasybok och du gillade den, du var den första som fick läsa eftersom du läste så mycket, alla dina deckare och morfar kom tillbaka!
Du måste se att mamma är lycklig, när du dog så var hon fortfarande ihop med Stefan och hon var olycklig morfar! Dog du när du insåg att du inte kunde hjälpa din dotter mer?
Morfar kom tillbaka, när du dog så började jag säga rö´ istället för röd och kunde inte längre utala rrrrrr sådär långt bak i strupen och jag började byta ut svenska ord utan anledning. Du kan lära mig mer Morfar!
Morfar kom tillbaka, du var den ÄNDE stabila när jag var liten och stor. När pappa blev trött på mig och mamma var någon annanstans så tog du och mormor hand om mig och jag sov över hos er när mamma var på semster med sin pojkvän och förklarade jämt allt och vi skulle kunnat diksutera böcker tillsammans snälla morfar.

Sen blev dagen helt manisk och färgerna tycktes blekna.
Tillslut värkade världen som en ända stor bild och jag bara klev förbi, klev förbi tillslut kom jag hem och knarkade upp mig på kaffe. Jag minns inte första delen av mitt arbetspass, bara de känslor jag hadde och det skrämmer mig.

---

Men nu är det rätt okej. Jag ska sätta på mig raggsockor och göra mer kaffe och fixa en må bra film.
(Förmodligen deleta Three and out).
Kanske borde jag söka hjälp.