Zoftis

Humör: silly

Musik: Thank Goodness - Wicked

---

(Oh Jesus Darwin detta har jag velat göra länge)

Zoftis lista till att inte få dina nya vänner tro att du är en total Freak-A-loop:

 

 

-         När ni tittar på skräckfilm och stora kvantiteter torkat blod syns på skärmen säg inte: ”Så mycket blod luktar riktigt illa när det torkar”

 

-         När ni passerar polistudenter håna dem inte på håll med ditt paraply genom att låtsas mörda en av dina kamrater.

 

-         Spetsa inte en av dina vänners köttbullar på en gaffel och säg att det är Fredrik Reinfeldts huvud på en pinne och att ”de som ville ha hans huvud på ett fat ringde in huvudjägarna till sist.”

 

-         (uppföljning) När din vän äter köttbullarna säg inte med onaturlig röst ”ohoh, där går en statsminister till, så det var det som hände med Olof Palme!”

 

-         (uppföljning av uppföljningen) skämta aldrig om Olof Palme ifall någon av dina nyfunna vänner är över 50år.

 

-         När ni diskuterar favoritlitteratur säg inte högt ”Jag gillar när den lille pojken blev överkörd av lastbilen och hans mössa var full av blod.”

 

-         Citera inte Stephen King böcker

 

-         Inte C J Håkansson heller

 

-         Tala inte om att du blir lugn av att gå på kyrkogårdar på natten

 

-         Börja inte skratta ondskefullt för att bryta en tystnad

 

-         Erkänn inte att tycker att bo på Campus är överskattat

 

-         När någon frågar varför du har ”Zombie Survival Guide” i din bokhylla säg inte ”För jag tror att reanimering faktiskt kan hända!"

 

-         Bekänn inte att du hoppas för någon slags undergång

 

-         Om du har ärr kom inte kortärmat till skolan första veckan

 

-         (uppföljning) Visa heller inte brännsår från en stekpanna på samma arm som du har ärr på.

 

-         Berätta inte att en av dina gamla smeknamn var ”Pucko” (be om ett nytt)

 

-         Fråga inte om du får kalla en av dina nya tjejvänner ett killnamn

 

-         Skämta inte om de som hoppat av klassen är anledningen till att kebabförsäljaren alltid har så mycket kebab att sälja

 

-         (uppföljning) Ropa inte därefter ”Soylent Green is people! Soylent Green is people!”

 

-         Medge inte att du inte vet vem Bob Hund är eller att du aldrig brytt sig om att lyssna på honom.

 

-         Somna inte på folk du känt i två dagar på bussen

 

-         Skratta inte när mördaren har ihjäl folk våldsamt i skräck filmen. Alternativt: Tjoa inte ”Det där kunde jag ha gjort bättre!”

 

-         När du fixar datorn för någon, gasta inte ”I OWNS THE INTERWEBS NOOBS!”

 

 

 

Om ni bara inte gör något på denna lista, så kommer ni klara er bra! Och även om ni gör det, så minns att jag ändå har vänner.

 

(Jag vet inte hur det gick till heller…)

Humör: hungry


Musik: Funny Happy Birthday Song

---

Oh what the heck, ge mig bara en matkorg full med shiat:

SANDRAS ÖNSKELISTA FÖR SIN 20-ÅRS FÖDELSEDAG:

Varma koppen (Tomatsoppa maybe...?)

 

Parmesanost (Jag vill göra ceasarsallad...ahhhaha...)

 

Wasabi (Den shiaten kostar 50 kronor! Jag kan inte lägga 50 spänn på EN matvara!)

 

Vinäger, olja (Jag skulle ge min själ för rödvinsvinäger OCH vitvinsvinäger och majs,oliv och olika sorters olja...)

 

Sirap, Vaniljsocker, Bakpulver (skulle vilja baka...)

 

Tepåsar (vanilj,kanel,hallon,svartvinbär vad är det för en värld jag lämnat bakom mig?)

 

Nagelfil

 

Nagellack (Jag samlar till att ha så många färger som möjligt. Hitills har jag rosa,röd och svart. Ja, jag måste hålla på ett tag till tror jag...)

 

Helosansalva (Ah, jag älskar helosan. Funkar till allt!)

 

Salt till fotbad (Jag har hemska fötter)

 

Tori Amos skivor, har nyligen börjat lyssna på henne

 

Robert Brobergs senaste skiva, "Gilla Läget" tror jag den heter

 

Mikas senaste skiva "The Boy who knew too much"

 

Karamellfäger (Mat blir mycket roligare när den har en kul färg!)

 

LOST säsong 3 box

 

 

Eller bara smycken härifrån:

http://www.etsy.com/shop.php?user_id=5033072

 

Nu ska jag fortsätta skriva på mina uppgifter...men jag har några intressanta grejer att dela med mig av senare.

Håll koll här.

 

Ta hand om er!

Humör: blank

Musik: Lullaby for the Taken - Kimya Dawson

---

Mina händer luktar kaffe.

Kaffedoften är där för att jag dricker kaffe religiöst, det håller mig uppe och säger ”lite till lite till”.

Jag kan dansa till rock och musikaler från min laptop med hjälp av kaffe.

~

Min mun smakar alltid mint och blod.

För jag vill inte ha kaffegula tänder, mycket farligt, inte attraktivt och inte många leenden besvaras då, farligt, farligt när man vill lära känna nya människor.

Så jag borstar tänderna hårt, försöker pressa in tandkrämen, bränna in den i tandköttet och i de vita nerver som är tänder. Och tandköttet blöder, gör skummet rosa och när jag spottar så rinner alltid en liten bäck av blod ner för min kind från min mun.

~

 

Mitt hår luktar rök för en av mina nyvunna vänner är rökare och för att hon inte ska bli ledsen och för att jag så gärna inhalerar cancer sitter jag bredvid henne och röken fastnar i mitt år och smultronshampoot som jag använder är så billigt så den lukten fanns aldrig där till att börja med. Ibland saknar jag hur Jessicas hår luktade fruktis och hur jag fick dofta in det för jag älskar nytvättat fruktisdoftande hår.

~

Mina ögon är alltid lite trötta för jag går ut på natten bland gravstenar och sedan länge döda människor för de försöker inte bli mina vänner och jag försöker inte bli deras.

Jag drömmer att jag är stressad och inte kan mina repliker och när jag vaknar så vaknar jag med ett bultande hjärta som aldrig saktade ner i sömmen.

~

Min hud är ren från igentäppta porer och glänser lite av många eftermiddags sittningar i köksfönstret där jag tillsist somnar och kan slå mig illa om jag skulle ramla ner.

Och medan min hud insuper nyttiga solvitaminer så ramlar glansen av mina ögon av, rökdoften blåser ur håret och min mun smakar av hallonsaften som får ackompanjera mig i fönstret.

Mina händer luktar bara av metallvatten och svett av solvärme och hela min kropp kommer till ro när den är så lugn.

 

Alla borde ha ett köksfönster i solen.

Humör: melancholy

Musik: Total Eclipse of the Heart - Bonnie Tyler

(vi sjöng den igår på singstar, och den är FIN! så garva inte)

---

Det finns ingen vanlig klocka i min lägenhet, bara digitala, men ibland kan jag höra "ticktackticktack" i mitt huvud, detta jobbig ljud!
"Ticktack-tiden rinner ut, nu är det fösent, nu är det slut"

"hickory dickory dock"

---

Idag vet jag inte varför jag är på dåligt humör. Igår hade vi taco och spelkväll, ja vi är= några i klassen. Mycket trevligt, alla är några år äldre än mig dock.
Vi var i Hovmantorp, dock i en annan tjejs lägenhet (vi får se om jag lägger upp foton).
Och det var en trevlig kväll. Vi sjöng singstar, vi spelade...

Vid 12 snåret var jag duktigt trött och föreslog att vi kunde ta vägen genom kyrkogården till mig. Jag har haft ett par kvällar då jag inte kan sova och då promenar jag där. Mycket mysigt.
Ena hälften gillade det, andra hälften vågade inte.

Kanske jag inte borde berättat om mina kyrkogårdspromenader, men jag orkar inte begränsa mig mer.
Svennar är ett sådant tigande folk, så nu, som när en tjej frågade om mina gamla ärr så säger jag ärligt vad de kommer ifrån.
Hellre betraktat galen än att komma ihåg lögner.

---

(varför är folk så rädda för kyrkogårdar om natten? Det är då de har bäst stämning)

---

Samtidigt vill jag vara en enigma. Jag vill att folk ska dras till mig, att de ska bete sig som jag betedde mig förr, göra allt för min vänskap.

Mycket själviskt, jag vet, men nu när jag slutat med det så vill jag att folk ska göra desamma.

Ni vet hur det är. Det finns alltid någon som precis alla vill vara vän med och du själv blir överlycklig när den här personen offrar en bit av sin tid för att vara med dig.
För du vet att det är ett offer för den här människan att var med dig, den här människan skulle ha miljoner bättre saker att göra, tusen coolare poolare att vara med, men ändå så blev det du.

Vilken jävla idoldyrkan.
Jag orkar inte vara så mer, förlorar jag vänner på det, så var det fan inte vänskap.
Tänk, jag växer upp.

Kan inte få mig att sluta klä mig i grälla tröjor och aldrig dricka pucko mer dock.

---

Hmmm...

Ska sätta mig i mitt köksfönster ett tag.

Mmmm, det är bättre. Sitter och njuter av kvällsolen i mina städkläder. Jag tillåter mig själv ha en liten formsvacka idag. Man måste inte vara på topp jämt.
Imorrn och på söndag ska jag in till universitetsbiblioteket och plugga och göra lite uppgifter.
Dessutom städade jag, så en hel dag av ångest har det inte varit.

---

Lite köksfönster filosofi.

Uttrycket "En svensk tiger" är väldigt svåröversatt om inte omöjligt. Vi är starka, men tysta, tar emot vår stryk och gnäller inte är det nog meningen att det ska meddela.

Andra mer pessimistiska människor menar att det betyder att vi är tysta och bara tar emot, protesterar inte utan limmar igen våra läppar.
Fransmän prostesterar, amerikanare höjer sina röst (Åh-åh-åh tjejer, vi möste höja våra röster för att höras, åh-åh-åh tjejer...) till och med norrmännen har kämpat emot genom tiderna. Danskar vågar jag inte uttala mig om, men jag skulle gissa att det ligger åt "Dum och Glad" hållet, men ta inte mitt ord för det.

Jag funderar på det där "en svensk tiger" (har ni sett bilden som hör till?) och min förklaring till det är mer av, "vem ska vi klaga till?".
Det tycks alltid vara en inneboende trötthet i svenskar, vi vet att jorden kommer gå under och att gud inte existerar så varför klaga? Vad tjänar det till?

Så "en svensk tiger" betydde (eller ville betyda) i soldatsammanhang: vi gnäller inte, vi skvallrar inte, vi är inte på något sätt jobbiga.
Jag antar att den nutida meningen är: vi vet att det inte tjänar någonting till att skrika, vi kommer alla försvinna ändå.

Ingen mer som får den känslan? Jag skulle vilja ha "en svenk tiger" tattuerat på min vänstra ankel bara för att det passar så bra ihop med mig när jag var mindre.

Jag teg

---

Ta hand om er.

Humör: sleepy


Musik: I need some Sleep - Eels (Shrek 2 Soundtrack)

så jag gillar shrek, skjut mig, jag har småbröder vet ni

---

Efter allas prat om vin så blev jag riktigt sugen på rödvin. Jag gillar rö'vin, (jag hade faktist börjat lära mig att säga D men växjöborna får mig att tappa in till mitt inre talfel antar jag) det har en viss tyngd som vitt vin bara tycks ha i surhet istället.

Jag är fortfarande på filosofiskt humör.

---

Ibland känns det som jag inte är jag.

Har ni någonsin fått den känslan?

Jag vet att jag kan formulera mig, jag kan bilda ord som bildar något värdefulla meningar som jag gillar (ibland).
Jag vet att jag kan tänka och diskutera och läsa och därav lära mig vilket har gett mig pengar på banken och betyg som fått mig någonstans (rätt bra då).

Men samtidigt...samtidigt som tankar rinner i mitt huvud och bildar kvicksand och sirapsoppa av ord och filosofier så kan jag stanna upp framför en spegel och fråga mig vem den här personen är.
Jag glömmer bort hur jag ser ut.

När jag stannat upp framför den där spegeln blir jag aldrig glad. Jag har aldrig varit glad över henne därinne, det vet jag, men just i sådana stunder när jag återupptäcker mig själv, så blir jag speciellt ond på den där kvinnan i spegeln (för jag är ju ingen flicka längre och inte längre hon).
Så dumt hon stirrar på mig, så slött.

Jag tycker inte hon är värd mina tankar den där saken i spegeln. Hon ser för dum ut, för belåten ut, för ful ut, för fet ut och när jag dömer henne på det där sättet kan jag återkomma till insikten av att det är mig själv.
Det är aldrig kul.

Jag har bara en spegel i min lägenhet, i badrummet, zv praktiska skäl. Ibland hittar jag den dumma människan i den, ibland hittar jag mig själv.
Det är bara jag men ändå ser jag två personer dyka upp i den.

Tänk om jag kunde förstå vad det berodde på.

---

På ett mindre filosofiskt stadium, ibland är det bara komiskt att studera vilken tragedi man har till kropp.
Jag kommer nog inte lära mig att ens hälsa på den (istället för att älska den) men den får mig att skratta om något med en lite bitter ton.

Min revbenskorg är inte snäll och rak utan är motsatsen till kvinnor som brukade bära korsetter. Om deras buktade inåt så buktar min utåt.
Som en fet fjäril så buktar den och gör min uppenbarelse rätt bred. Jag har lärt mig att tycka att det är rätt roligt för jag föreställer mig den en slags kon av ben och det är humoristiskt i mina ögon.

På tal om ögon så finner jag det mindre roligt att jag fortfarande minns att någon sa att jag hadde "knarkar ögon". Det kommer aldrig bli kul för mig, det är ingenting som jag vill ha. Knark kanske, men sömniga ögon har dock aldrig varit en hit. Kanske på 60-talet dock.

Jag ska inte tala så mycket om min kropp mer, för det är rätt läskigt, men den roar och äcklar mig som ett fyllo som berättar kul historier och sen spyr ner bardisken

En sista grej bara, jag läste min livslinje i handen häromdagen och den sa att jag var en drömmare.
Som om jag inte visste det redan!

Ta hand om er.

Humör: peaceful


Musik: A Little Dental Music - Little Shop of Horrors

---

Jag tänker inte på två människor som är ihop, som älskar varandra i könsbestämmelser. Jag tänker inte Pojke och flicka eller pojke och pojke, eller pojke och flicka bla bla bla.

Jag brukar tänka på förhållanden som en som vill bli skyddad och en som skyddar.

 

Jag brukar tänka, att har jag bara klurat ut om jag är en beskyddare eller om jag vill bli beskyddad så kanske jag kan pröva att försöka älska någon trots alla mina tvivel om förhållanden.

Men jag vet inte vad jag är.

 

Ibland föreställer jag mig att två män som är tillsammans måste antingen krocka eller ha det utomordentligt bra, för de kan både beskydda och bli beskyddade. Samtidigt så kanske de bara kan göra en sak.

Jag gillar bara bilden av två män som håller om varandra rädda, men väntar tillsammans på att världen ska ta slut.

 

Jag skrev ett utkast på en dialog novell om det en gång, två män blir inlåsta i en svart källare, de vet inte hur den andra ser ut men allt eftersom maten tar slut och rädslan gnager på dem så börjar de tillslut älska varandra och dör, glada över att få uppleva riktig kärlek utan att inse att deras kärlek var så äkta för att den slapp sättas på prov av omvärlden, och av deras andra icke-rädda för döden känslor.

 

I slutändan ville de bara inte vara ensamma.

 

De är ingen direkt skräcknovell så jag fortsatte aldrig, men den innehåller lite av mina teorier av kärlek, att det är mer av en överlevnadsinstinkt och att desperationens kärlek (så länge den låtes leva) är kanske den mest starkaste men ändå mest tvivelsamma.

 

Men jag tänker på förhållanden så, folk som vill beskydda och bli beskyddade.

De båda männen i källaren klarade av de båda rollerna, för vad hade de för val? De var ju instängda där. Vem annars hade att älska i slutändan?

 

Jag vet inte om jag vill bli beskyddad (jag kvävs) eller om jag vill beskydda (ansvar?)

 

jag vet, jag vet, jag vet, ingenting egentligen

---

 

Så bisarrt. Jag har hittat en ny koja.

 

Jag upptäckte för två dagar sen att jag kunde öppna köksfönstret. I vanliga fall är de nästan hoplimmade av gammal smetig pannkaksrök och stekos.

 

Lägenheterna just bredvid mig har balkonger. Sen är det jag och några andra som inte har det. Jag upptäckte dock att man kan sitta i mitt köksfönster. Jag klättar upp där och låter solen skina på mitt ansikte och det känns som jag hittat garderoben som leder till Narna.

Världen är inte annorlunda än den jag ser igenom fönstret men ändå har så mycket nytt öppnats för mig.

 

Så jag sitter i mitt köksfönster och lyssnar på ledsam musikalmusik på laptopen och jag mår så fruktansvärt bra.

 

Det är lustigt att jag spenderat så mycket av mitt liv genom att tänka på hur jag ska ta slut på det när en sådan perfekt slut finns här. Det är som om någon driver med mig.

Utanför mitt köksfönster finns en liten gräsplätt, perfekt för picknick, sedan ett lågt skruttigt stängsel. Efter det kommer tågrälsen.

Bortom det ligger sandpromenaden med sjön.

 

Jag är så nära tågen. Det är rofyllt att se de snabba X2000 svepa förbi, de långsamma fula transport tågen luffa på sakta med meddelanden skrivna på från startfolket till destinationsfolket.

Jag kan läsa meddelanden på vagnarna. Oftast är det info om de läcker och liknande men ibland så är de små snälla hälsningar.

Jag undrar om de vet hur den andre i andra änden som ska mottaga lasten ser ut.

Eller om det är ett skott ut i mörkret.

 

Tågen går så nära och jag hör varningsklockorna klämta när de sänker bommarna. Och på något sätt är jag nöjd med enbart det. Tågspåren ropar inte på mig.

 

Synd att poeter inte springer omkring fritt längre, det hade säkert varit kul för dem att se mig sitta i mitt lilla köksfönster och sola ansiktet medan ”while step's away the beast is drilling…” (little shop of horrors soundtrack) spelar i bakgrunden.

Då och då kammar jag igen håret med min hand och rycker bort hårstrån och släpper lös dem i luften.

Det kan inte vara bra för mitt hår men jag gillar att titta på dem medan de seglar igen luften för några sekunder och sedan blir osynliga för mitt öga.

Lite som såpbubblor.

 

 

Humör: scared      (källaren var läskig...jag var nyss där och fotade)


Musik: Wig In a Box - Hedwig and the Angry Inch

---

Mer bilder! Det blev inte så många på universitet eftersom jag inte vågar fota folk jag känner ännu (on de är alltid med en) och jag tyckte läskiga källaren var coolare att visa!







Den där vita saken heter "Trumpeten" men jag tycker det mer ser ut som en omkullvält grej
som man ställer golfbollar på.
Detta är den pouläraste korsningsplatsen dock och enkel att möta upp på.





Väntar på lektion.





Det är omöjligt för mig att fota ALLA föreläsningsalar, men detta en av de mer intressantare.
Den heter Newton om jag minns rätt.





OCH NU....Källaren!  (Ser ni att man kan stänga dörren men den
står så här oftast, för ingen fucking STÄNGER den! Finns ingen nyckel heller)





Dörrspringan är där mitt och några andras förråd är (vårat är alltid tänt också!)
Den andra dörren är vår granne sjuksköterskans och tandläkarens källardörr.
Ljus från mottagningen läcker ner på natten...





Påväg mot tvättstugan (samma korridor, bara mot andra hållet).





Står i min korridor nu och där är korridordörren till tvättstugekorridoren.
Men här var jag så utfreakad av alla läskiga ljud så jag gick upp igen

---

Vad har jag gjort egentligen? Detta är så knäppt.
Men det roar mig.







...spöke...?

Humör: cold

Musik: Voices in My Head - Stephen Lynch

---

Bilder jag sa ha, bilder ni ha! Okay det är dåligt rim, men här är lite bilder från staden Hovmantorp!



Välkommen till Hovmantorp! Och de måste glömt S:et eller något när de grundade staden, för alla säger Hovmanstorp när skyltarna läspar.

Och jag vet inte varför det är en luftballong på skylten, de har inget ballongflyg här.





Köksbordet mitt. Här sitter jag och skriver till er och tittar på vattnet medan tågen går förbi.
Rätt rogivande.




LIte mer av en översikt. Jag vet att bilden är ljus, ska fixa ett bildredigeringsprogram snart.




Mitt kök är redan överbelamrat!





Porten med cykeln, är min port, men ingen använder nånsin den där cykeln.
It's just...there....







Biblioteket alldeles brevid huset. ALLDELES BREVID!





Det här huset är till salu för två millijoner. Någon?
(Egentligen är det rätt billigt, eftersom det är ett stort hus plus gäststuga, kan ni tänka er?)





De har ett seglar sällskap här i Hovmantorp, men eftersom sjön är så liten seglar de bara med dessa.







Och ja, mitt över gatan ligger muminhuset. Who would have thunk it?








Och med den noterringen, I Bid You, Adieu.

Nästa gång! Läskiga källarna och lite universitet!

---

ta hand om er

Humör: drrunky


Musik: Overkill - Colin Hay (Scrubs Soundtrack)

---

heeh. Hicka.

Drack upp mitt sista rödvin med lite minervatten såsom Jeesica lärt mig.
På det sättet smakar det inte så förfärligt.
Och jag är lite snurrig, har inte ätit så mycket, suttit och arbetat hela dagen och jag blev kvar wuuh!
Kunde dock inte inte skriva ut, så jag gör det på månda morgon.

KLAR KLAR KLAR! Haha! Hoppas jag angav refersenser rätt, rätt orolig.

---

Imorrn kommer det bilder hörni! Ska fota runt lite vilket blir chillax. Ska också skriva lite horrorz story eftersom jag längtat.
Min historia som är titelerad TV:n borde egentligen förbättras, så jag kanske tar en titt där.

---

Något som slog mig idag när jag tog en vattenpaus från pluggandet, var att vad för hat släcks när en människa dör?
Vi vet ju allt om att när en människa dör så dör tusentals drömmar och förhoppningar, men vad om hatet?
Är deras hatperson lättad? Eller är sin hatperson evigt plågad av faktan av att de alltid och alltid måste bära den här människans hat?
Är det helvetet på jorden, det ultimata straffet?

Nej, jag tror det är skulden.

Jag vet inte varför jag tänkte på detta, jag hadde suttit ner länge, glömt att äta lunch och bara ätit knäckebrödssmörgåsar till frukost. Sen torterade jag mig själv genom gå genom Ica och lukta på mat medan jag väntade på bussen.
Har ni någonsin gjort det? Bara luktat och sen saliverat?
Min reaktion till det mesta i butiken.

Det är inte så att jag svälter eller nåt, det är bara att första månaden är jag inte stensäker på mina utgifter och vill därför ta det lugnt tills jag vet hur mycket el och vatten äter upp av min månadsinkomst.

Och dessutom giller jag inte tankn på att jag äter upp mina sparpengar. Jag vill spara dem till att hälsa på anneli eller Tokyo resan som Dorothea och jag pratar om.

Det sitter mycket lappor om extra jobb på universitetet, jag tror at jag ska kolla upp dem i veckan.

---

Jag lovar att morgondagens inlägg blir intressantare, just nu är jag väldigt trött och drucken och ska unna mig en tidig gonatt tid eftersom jag blev klar med allt idag.

ta hand omer.
Tänk om jag kunde lära mig själv att ha sovmorgon...

Humör: cranky


Musik: Plauges - The Prince of Egypt

---

Mhm, studentliv va?

Jag funderar på att starta en till blogg, argastudenten.blogg.se,  skulle den heta.
Näh, jag är inte så arg, bara irriterad. Jag har blivit arg för liknade saker, så kanske är detta bara ett speciell sak jag retar mig på.

Jag fick reda på, efter en lång dag på universitetet att lärarna gjort en luring och lagt in två uppgifter för att bli klara på måndag vardera på två A4 sidor, baserade på studentlitteratur som folk kanske inte fått ännu.

Jag löser detta genom att åka in tidigt imorgon och vara där när bliblioteket öppnar och läser referensexemplaren (dessa kan inte utlånas) på plats och skriver på min laptop där.

Problemet ligger i att DE LA INFORMATIONEN OM DETTA PÅ NÄTET! Jag vet, jag vet, vi är inne i en ny informationstid, men kunde de inte ha någon anslagstavla på universitetet man kan kolla?
En större del av klassen är över 40 och kanske inte har tillgång eller tänker på att använda datorn varje dag.

Jag tror att lärarna är lite för hjärntvättade och glada i både sin hemsida och sitt ämne.
Det är saken som gör mig arg. Att folk är för hjärntvättade för att tänka logiskt.
TÄNK SOM ANDRA MÄNNISKOR! VI ÄR FAKTIST NYA PÅ DETTA EDRA PUCKON!

Suck. En positiv sak av detta är att jag fått en bra kompis som jag ska träffa imorrn därborta och vi drar igenom detta tillsammans. Jag postar inte hennes namn ännu efter som hon inte alls är medveten om att jag skriver på nätet, men detta borde vara ok.

---

Sitter just nu och låter min tvätt torka och förebereder mig inför imorgon. Jag använde tvättstugan första gången idag och tog såklart den mest våldtäktsbenägna tiden 18:00 - 22:00.

Och ni ska veta, jag älskar min lilla lägenhet men huset den ligger i är lite krasst.
Källaren är olåst med dörrar som man kan komma in utifrån utan att behöva låsa upp, så se till att ha ett hänglås på ditt förråd!
För att komma till tvättstugan går du igenom en korridor till ett likadant hus. Du måste ta två steg utomhus för dörrarna har ingen korridor som kopplar dem, lite svårt att förklara.

Enkelt sätt, tvättstugan ligger i ett likadant grannhus. Den är INTE låst.

Vem som helst kan alltså poppa in och ta din tvätt om de så bor i huset eller inte. Detta förklarar nog varför jag hör ljud från källaren på natten eftersom vem som helst kan gå in där.
Ingenting hände när jag tvättade, tack Darwin, men torktumlaren hade inga instruktioner, så jag satte på alldeles för kort tid och när jag kom tillbaka hade jag inte tid att pröva igen.

Torkrummet finner jag fashinerade. Ni som någonsin prövat att tvätta vet att vissa saker bör inte torktumlas med rädsla av det ska krympas. Istället för att ha en torktumlare så har de tömt en rum, tätat alla utgångar, satt in en domedagsmaskin och spänt trådar i taket.
Där hänger du upp din tvätt, sätter på maskinen (den låter förfärligt, jag är glad att jag inte bor över den) och stänger dörren.
TORKRUM!  Hade aldrig hört talas om det konceptet förut.
När maskinen är på och jag går in där, så får jag en huvudvärk om jag stannar för länge och jag blir törstig.

Så allt gick bra, trots udda ljud och skuggor. Jag håller mig nog undan för att tvätta den här tiden på helgerna dock. Jag hadde med mig mitt lilla överfallslarm pga av ljuden jag hört från källaren på natten, men det gick ju i skrivandes stund bra.
Jag måste verkligen fota hur det ser ut där på kvällen dock, väldigt läskigt. Obehagligt om du sovit några nätter i huset och vet att något pågår därnere.

---

En annan intressant sak om mitt Biga hus är att det är stopp i sopnedkastet. Jag drog loss lite sopor och ett skyfall ledde ner i sopbehållaren.
Och betänk detta, vi är 7 i huset, 7 inneboende och vi har ett vanligt grönt sopkärl som nedkastet leder till.
Det är lite väl lite.

Så jag ringde jouren för huset, men ingenting har hänt. Och tror ni inte dumhuvena fortfarande slänger ner sopor? Jag ska tejpa ett kors framför hållet, men jag betvivlar.
Varför är folk så DUMMA?

Nåja, måste runda av nu.

---

WTF det satt två ungar i porttrappan och käkade godis och var allmänt högljudda. De kan inte ha varit äldre än 10år. Så fort jag började rassla med mitt lås kutade de ut genom porten.
De bor inte här så varför hänger de omkring här 22:20 på en fredag natt? Ska börja jävlas med dem bara för att.

Kom gärna med förslag! *cue evil laughter*

ta hand om er.

Humör: distressed


Musik: Men bara om min älskade väntar - Nationalteatern

---

Är det här rätt? Gör jag något bra?

Det känns som det går bra för alla jag känner och jag själv bara utsätter mig själv för ensamhet och leda.
Jag menar, en universitetsutbildning är väl bra? Det har ju inte med teater att göra, men utbilda sig är väl bra?

Dessutom tänkte jag skriva mina skräckisar undertiden. You will see!

Jag söker kanske inte acceptans, bara något slags bekräftande av att "Detta är bra, du har flyttat och du klarar dig själv, du går på universitet för fuck sake!"

Min lilla hjärna fyller dock alltid på med tvivlet "Men kunde du inte göra någo annat? Är detta bra?! Har du uppnått något?".

Alltid denna beslutsångest.

Jag ser på de stackars hjärntvättade lärarna (varav en liknar Björn Kellman?) och tänker "Jag vill inte bli så! Jag vill bara utbilda mig  och samtidigt lära mig att kunna stå på egna fötter"
Det tror jag att jag uppnår här.
Jag vill bara inte förlora mina vänner och släkt på köpet.

Men ju mer jag tänker på detta, ju mer upppumpad är jag att jag ska ta mig igenom detta. I värsta fall kan jag gå två år. Då få man inget examina, men man har gått tillräckligt länge för att det ska anses att man är utbildad.

Och jag kommer ju hem hörni! Jag kommer ju inte bara vara text på bloggen i tre år, utan det finns ju så många härliga LOV! Jag har faktist snart en vecka framför mig då jag kanske bara har föreläsningar/seminarier mån,tis och jag funderar på att komma hem då.

Det verkar fullt upp på min födelsedag, även om jag kanske kan ta mig hem då med. Det beror på att vi har någon slags informationshämtningsvecka i våra grupparbeten.
Jag är inte helt säker på hur det funkar än.

---

För att det ska sluta på en bra not eller någorlunda, kan någon rekommendera bra skäckfilmer?
Jag håller på att se dem som jag inte vågade se när jag var 13.

Hittade en med min nya favoritaktör, Simon Pegg så nu är jag sugen på mer!

Ta hand om er!

 

Humör: lethargic

 

Musik:  Worthless - The Brave Little Toaster

 

---

 

Så, Växjö, Växjö, Växjö. Vad ska man säga?

 

Först av allt, det är SKUMT. De första dagarna av att flyttat ner ensam var extremt ångestfyllda. Jag låg hopkurad på sängen och tittade på filmer på min laptop. Ensamheten var som ett stort hål skapat av en stor trubbig nål i magen.
Sen vågade jag faktiskt mig ut i den bisarra stad som är Hovmantorp (inget S i namnet). Det har en kyrkogård, två begravningsbyråer och Fonus. Och medelåldern är typ femtio. Så, jag, de vet vad de ska specialisera sig på.
Jag har utsikt över sjön från min lilla lägenhet, vilket räddar mig för det är så fint!

Det finns så många bisarra saker här i staden. Som trapporna som bara finns ute i gräset en bit härifrån, leder ingenstans. Eller att någon bor i stationshuset istället för att de används till att sälja biljetter. EN kolonilott mitt framför sjön alldeles vid strandpromenaden.
Massviss med bisarra saker sådär.

Folk undrar, hur är universitet? Jag säger, man måste fan gå en kurs för att kunna börja på universitet! De använder massa fina ord för saker som skulle vara enklare att känna igen eller lära sig om de bara använde enklare ord för det. Och lärarna tycks tro att du redan ska veta hur man går på seminarium eller tentar av något. Hjärntvättade stackars satar, jag läser för att få ett yrke och för att kunna komma iväg, de verkligen går upp i ämnet och försvinner bort från resten av verkligheten i den. Den fanns en stackars farbror som översatt flera hundraåriga franska böcker om bibliotek, men kunde inte pausa ett bildspel på datorn.
Snälla…

Min tröst är att jag träffat många nya bekantskaper (vi kanske inte är vänner än) i flera olika åldrar. Det är verkligen stor åldersspridning i vår 60 grupps klass. Jag har några tantkompisar och några ”normala” i min ålder.

Vad kan man mer säga? Ni måste veta, att just nu är de så himla mycket så det är kanske därför jag inte är i princip överlycklig. Och dessutom blir jag irriterad på de här lärarna som beter sig som jag redan gått programmet flera år. Detta får mig att önska jag gått en ettårig linje.

Men jag vänjer mig nog. Man måste ta dag för dag.

Och ni ska veta att jag saknar er alla fruktansvärt mycket. Ett familjärt ansikte betyder bra mycket mer än man tror.

En viktig sak jag lärt mig är vad man ska ge bort när någon flyttar. De vill inte ha tusen miljoner vinglas eller snapsglas eller tekoppar, de vill ha konservöppnare, basmat och ungsformar.

 

Nu ska jag göra lite pasta med tonfisksås till middag (tre burkar för tjugo) och ta ett glas rödvin som mamma lämnade här för att lugna ner mig. Har inte kunnat sova så bra de senaste dagarna, för uppspelt.Och hörni, håll koll på MSN. Jag ska göra en comeback där, nu när jag kan! Tydligen är inte mobilmottagningen så bra här.

Ta hand om er