"Every now and then I fall apart "
Humör:
melancholyMusik: Total Eclipse of the Heart - Bonnie Tyler
(vi sjöng den igår på singstar, och den är FIN! så garva inte)
Det finns ingen vanlig klocka i min lägenhet, bara digitala, men ibland kan jag höra "ticktackticktack" i mitt huvud, detta jobbig ljud!
"Ticktack-tiden rinner ut, nu är det fösent, nu är det slut"
"hickory dickory dock"
Idag vet jag inte varför jag är på dåligt humör. Igår hade vi taco och spelkväll, ja vi är= några i klassen. Mycket trevligt, alla är några år äldre än mig dock.
Vi var i Hovmantorp, dock i en annan tjejs lägenhet (vi får se om jag lägger upp foton).
Och det var en trevlig kväll. Vi sjöng singstar, vi spelade...
Vid 12 snåret var jag duktigt trött och föreslog att vi kunde ta vägen genom kyrkogården till mig. Jag har haft ett par kvällar då jag inte kan sova och då promenar jag där. Mycket mysigt.
Ena hälften gillade det, andra hälften vågade inte.
Kanske jag inte borde berättat om mina kyrkogårdspromenader, men jag orkar inte begränsa mig mer.
Svennar är ett sådant tigande folk, så nu, som när en tjej frågade om mina gamla ärr så säger jag ärligt vad de kommer ifrån.
Hellre betraktat galen än att komma ihåg lögner.
(varför är folk så rädda för kyrkogårdar om natten? Det är då de har bäst stämning)
Samtidigt vill jag vara en enigma. Jag vill att folk ska dras till mig, att de ska bete sig som jag betedde mig förr, göra allt för min vänskap.
Mycket själviskt, jag vet, men nu när jag slutat med det så vill jag att folk ska göra desamma.
Ni vet hur det är. Det finns alltid någon som precis alla vill vara vän med och du själv blir överlycklig när den här personen offrar en bit av sin tid för att vara med dig.
För du vet att det är ett offer för den här människan att var med dig, den här människan skulle ha miljoner bättre saker att göra, tusen coolare poolare att vara med, men ändå så blev det du.
Vilken jävla idoldyrkan.
Jag orkar inte vara så mer, förlorar jag vänner på det, så var det fan inte vänskap.
Tänk, jag växer upp.
Kan inte få mig att sluta klä mig i grälla tröjor och aldrig dricka pucko mer dock.
Hmmm...
Ska sätta mig i mitt köksfönster ett tag.
Mmmm, det är bättre. Sitter och njuter av kvällsolen i mina städkläder. Jag tillåter mig själv ha en liten formsvacka idag. Man måste inte vara på topp jämt.
Imorrn och på söndag ska jag in till universitetsbiblioteket och plugga och göra lite uppgifter.
Dessutom städade jag, så en hel dag av ångest har det inte varit.
Lite köksfönster filosofi.
Uttrycket "En svensk tiger" är väldigt svåröversatt om inte omöjligt. Vi är starka, men tysta, tar emot vår stryk och gnäller inte är det nog meningen att det ska meddela.
Andra mer pessimistiska människor menar att det betyder att vi är tysta och bara tar emot, protesterar inte utan limmar igen våra läppar.
Fransmän prostesterar, amerikanare höjer sina röst (Åh-åh-åh tjejer, vi möste höja våra röster för att höras, åh-åh-åh tjejer...) till och med norrmännen har kämpat emot genom tiderna. Danskar vågar jag inte uttala mig om, men jag skulle gissa att det ligger åt "Dum och Glad" hållet, men ta inte mitt ord för det.
Jag funderar på det där "en svensk tiger" (har ni sett bilden som hör till?) och min förklaring till det är mer av, "vem ska vi klaga till?".
Det tycks alltid vara en inneboende trötthet i svenskar, vi vet att jorden kommer gå under och att gud inte existerar så varför klaga? Vad tjänar det till?
Så "en svensk tiger" betydde (eller ville betyda) i soldatsammanhang: vi gnäller inte, vi skvallrar inte, vi är inte på något sätt jobbiga.
Jag antar att den nutida meningen är: vi vet att det inte tjänar någonting till att skrika, vi kommer alla försvinna ändå.
Ingen mer som får den känslan? Jag skulle vilja ha "en svenk tiger" tattuerat på min vänstra ankel bara för att det passar så bra ihop med mig när jag var mindre.
Jag teg
Ta hand om er.
huvudsyftet med "en svensk tiger" var ju att höja våra självförtroenden typ. en svensk avslöjar inget för fienden liksom. Den kom ju under andra världskriget tror jag just för att visa en slags stolthet inom det svenska folket. Men du har alldeles rätt. vi avslöjar inget för fienden, men vi är inte särskilt bra på att berätta eller klaga på annat heller
först svar på alla de kommentarer jag fick i min blogg:
- när det gäller twilight; håna hur dåligt skrivna dom faktiskt är. tycker att det är pinsamt att jag rycktes med i den här twilighthysterin för när man tänker efter är inte böckerna så jävla bra.okej, jag gillade ettan och trean men tvåan och fyran var verkligen dåliga.
- ang London: min kompis pluggar på London South Bank University så jag ska bo hos henne i hennes campus. har ingen aning om var det ligger i förhållande till london men det kan jag ta reda på :P och visst, är inte där så många dagar men om du ger en lista på saker så ska jag försöka fixa det!
- ogräset: det växer som bara den bland allt vårt grus :P
- hair: definitivt mitt fel att sofia tar efter, sjöng ju bara låtar därifrån under hela året i trean, haha ^^
nu till ditt inlägg. på ett sätt förstår jag charmen med att gå på en kyrkogård för det är verkligen... fridfullt om man säger så. i solna har dom ju en asstor som jag gick igenom flera dagar när jag jobbade där borta i somras och det var väldigt skönt och avkopplande. men på natten, njae jag tror inte att jag skulle våga. minsta rörelse skulle få mig att hoppa tio meter upp alternativt dö av skräck så det vore nog ingen bra idé.
