Zoftis

Humör: sleepy


Musik: I need some Sleep - Eels (Shrek 2 Soundtrack)

så jag gillar shrek, skjut mig, jag har småbröder vet ni

---

Efter allas prat om vin så blev jag riktigt sugen på rödvin. Jag gillar rö'vin, (jag hade faktist börjat lära mig att säga D men växjöborna får mig att tappa in till mitt inre talfel antar jag) det har en viss tyngd som vitt vin bara tycks ha i surhet istället.

Jag är fortfarande på filosofiskt humör.

---

Ibland känns det som jag inte är jag.

Har ni någonsin fått den känslan?

Jag vet att jag kan formulera mig, jag kan bilda ord som bildar något värdefulla meningar som jag gillar (ibland).
Jag vet att jag kan tänka och diskutera och läsa och därav lära mig vilket har gett mig pengar på banken och betyg som fått mig någonstans (rätt bra då).

Men samtidigt...samtidigt som tankar rinner i mitt huvud och bildar kvicksand och sirapsoppa av ord och filosofier så kan jag stanna upp framför en spegel och fråga mig vem den här personen är.
Jag glömmer bort hur jag ser ut.

När jag stannat upp framför den där spegeln blir jag aldrig glad. Jag har aldrig varit glad över henne därinne, det vet jag, men just i sådana stunder när jag återupptäcker mig själv, så blir jag speciellt ond på den där kvinnan i spegeln (för jag är ju ingen flicka längre och inte längre hon).
Så dumt hon stirrar på mig, så slött.

Jag tycker inte hon är värd mina tankar den där saken i spegeln. Hon ser för dum ut, för belåten ut, för ful ut, för fet ut och när jag dömer henne på det där sättet kan jag återkomma till insikten av att det är mig själv.
Det är aldrig kul.

Jag har bara en spegel i min lägenhet, i badrummet, zv praktiska skäl. Ibland hittar jag den dumma människan i den, ibland hittar jag mig själv.
Det är bara jag men ändå ser jag två personer dyka upp i den.

Tänk om jag kunde förstå vad det berodde på.

---

På ett mindre filosofiskt stadium, ibland är det bara komiskt att studera vilken tragedi man har till kropp.
Jag kommer nog inte lära mig att ens hälsa på den (istället för att älska den) men den får mig att skratta om något med en lite bitter ton.

Min revbenskorg är inte snäll och rak utan är motsatsen till kvinnor som brukade bära korsetter. Om deras buktade inåt så buktar min utåt.
Som en fet fjäril så buktar den och gör min uppenbarelse rätt bred. Jag har lärt mig att tycka att det är rätt roligt för jag föreställer mig den en slags kon av ben och det är humoristiskt i mina ögon.

På tal om ögon så finner jag det mindre roligt att jag fortfarande minns att någon sa att jag hadde "knarkar ögon". Det kommer aldrig bli kul för mig, det är ingenting som jag vill ha. Knark kanske, men sömniga ögon har dock aldrig varit en hit. Kanske på 60-talet dock.

Jag ska inte tala så mycket om min kropp mer, för det är rätt läskigt, men den roar och äcklar mig som ett fyllo som berättar kul historier och sen spyr ner bardisken

En sista grej bara, jag läste min livslinje i handen häromdagen och den sa att jag var en drömmare.
Som om jag inte visste det redan!

Ta hand om er.