Zoftis

Humör: working


Musik: Hide and Seek - Imogen Heap

---

Tar en liten paus från hemuppgiften för att skriva strunt.




En gång i tiden pekade folk på mig och sa

"Haha, titta på den. Hon är så blyg och allt vi inte behöver oroa oss för att bli!"

Sen så gick några år och under tiden blev jag lite galnare. Sen pekade folk på mig och sa

"Ehh, hon är allt jag inte vill vara, rädd fet och galen"

Sen så gick ytterligare några år och jag tuggade mjölkchokladspaket och var ännu galnare

"Akta er!"

skrek de då.

Nu verkar de inte längre veta vad de ska säga längre.

---

Jag har lärt mig, att har man tillräckligt allvarlig attityd när man arbetar med uppgifter men tillräckligt avslappanad attityd om allt annat så blir man betraktad som cool och livsvan här på universitet.

Fnyser man åt verkliga livet och kommer med små observationer är man fortfarande cool, livsvan och lite obskyr.

Sedan om man lägger på en dos "jag bryr mig inte om vad andra tycker om mig" då hälsar många på en.

Jag behöver inte ens skådespela. Det känns som jag äntligen är allt jag vill vara. Men alla omkring mig är så nervösa. Kanske för att de inte har en blogg med snälla kommentrarer?

De är facebook människor, måste ständigt ha en status och visa att de lever. En blogg är bättre, där kan man tänka och forumlera sig, tänka efter och inget krav på foton eller inbjudningar görs.

En teori bara.

Åh de roar mig. Och åh jag längtar hem för att prata med "riktigt" folk, för de verkar så overkliga här, ingen som har ärr eller piller erfarenheter.

Det är som i boken "Zebraflickan". Hur mycket hon än vill prata om normala saker så känner hon bara till historier om psykhus och rymningar.
Man pratar om det man kan, eller hur?

Nåväl, även om jag inte hadde det så verkar det som folk ändå skulle betrakta mig udda. Jag har inte deras lust till att dricka varje helg eller läser deras böcker. Här måste man läsa fantasy ELLER Henning Mankell. Varför finns det så få mellanting?

Sen är det hela Facebook saken.

Facebook och Fest. Så lite de tycks leva för här. Nej, jag bara överdriver för att det är en mörk kväll och jag är trött och då blir det så. Men det roar mig

Tillbaka till min hemuppgift, nu har jag haft en lång paus.

Humör: happy



Musik: Carol of the Bells

---

Åh, jag är så lättad, så lättad och goddamn glad!


Inför tentaresultaten så såg jag till att tömma mitt huvud, att varje gång tanken "jag kanske klarade det...?" flög in i mitt huvud så raderade jag den, rakt ut. Jag höll till och med på att förbereda sms till min mamma och pappa där jag berättade att jag inte klarade det.


Jag mäktade dock aldrig att göra dem utan jag begravde huvudet i böcker eller nollställde hjärnan istället.


Och tror ni inte...tror ni inte...att när jag ser listan på väggen, SÅ HAR JAG KLARAT DET!

Åh, det betyder att jag kan åka hem med gott samvete, att inte veta att jag måste oroa mig för en omtenta (som har blivit lagd den 18 december, vilket ondskefullt datum!).

Och mina händer började darra och jag trodde att nu skulle jag skulle svimma av pur lättnad.

Jag vet att jag inte bör bli övermodig och sådant nu, men den här kursen har varit så förbaskat SVÅR (den vi har nu är intensivare men betydligt lättare) och att veta att jag aldrig mer behöver röra den och kan åka hem och fira jul med min mamma och pappa.

Lättnad!

---

Ah, nu är jag lite rastlös. Jag ska på fest ikväll (inte lika nervös faktist) och imorgon måste jag börja på en låååång hemuppgift. Jämfört med Annelis resdagbok verkar mitt liv så ohändelsefullt.

Jag måste börja publicera shit!

Skriva shit!

Åka utomlands!

Åh jag vill åka ut. Det kan dock ha något att göra med kvinnorna jag läste om i tidningen som luffade runt i olika länder utan några pengar alls.

Jag läser om Kerstin Thorvall som levde på en tid när hon kunde skickas runt i olika länder av tidningar och skriva olika reportage från olika länder.
Åh jag vill resa!

Min gamla resångest verkar ha vuxit bort. Faktum är att mycket har vuxit bort från mig.

Jag har svårt för jättesötat kaffe och choklad med kolasås

Istället skriker min kropp efter kolhydrater: "Paaaaasta! Potatis!" eller flingor.

Mitt sockerberonde tycks puts väck helt enkelt. Jag vill hellre ha ordentlig mat som en god pastasallad istället för godis. Åh pastsallad med pesto och mozzarella...

Jag antar att det tog ett tag, men nu börjar växa upp.
Var dock ej oroliga! Jag kan inte leva utan chokladmjölk och jag slaktar fortfarande äpplen som Gollum biter i fiskar. Mmmm....äpplen

Ta hand omer hörni. Nu är det mindre än 1 månad tills jag kommer hem!

Humör: worried


Musik: Ensam i den Stora Bussen - Robert Broberg

---

Robert Broberg ritade en gång en bild på en skrikande man som rodde en båt.

Texten till bilden var:

 

ORORO ORO RO ORO RO OROORO

 

Eller något liknande.

 

Just de orden kan jag känna krypandes runt i mig, de gör mig sjuk och snuvig och får min gamla vän ”Ångestattacken!” att slå till när jag tänker för mycket. ORORO gör att jag får svårt att sova och det kliar efter piller.

 

Anledningen? Tentaresultaten åker upp på torsdag. Och jag intalar mig, omtenta är ok, inga problem, jag kan ta det.

Samtidigt vill jag bli av med den här förbannande kursen, det är så mycket bättre nu när vi har en annan kurs med mycket minde böcker.

Åh snälla, snälla.

 

En av mina värsta rädslor är också att en omtenta är lagd efter jag åker hem 15 december. Snälla om jag måste göra omtenta, lägg den innan 15 december eller efter den 8 januari!

Åh, ORORO

 

Om det var någonting annat så skulle omprov inte bekymra mig, men den här kursen har varit så bred och en omtentamen är ju lika illa som en tentamen eftersom då kan det bara göra ett lika krångligt prov där som jag kanske inte klarar av.

 

Åh, jag måste offra blod eller någonting, låt mig bara lägga den här kursen bakom mig! Jag har hört så mycket, att den första tentamen på programmet är värst, att man oroar sig för mycket, att de rättar den sjyst, att de rättar den O-sjyst…

 

ORORORO i hela kroppen, arga myror.

 

 

Humör: enraged


Musik: Fat Bottomed Girls - Queen

---

Jag får jämt skit när jag säger att jag gillar dokumentären Supersize Me.

Seriöst, det slår aldrig fel.

 

Man kan undra varför.

 

Bland det första folk säger ”men han åt där varenda dag! JAG äter bara där ibland”

 

Har jag någonsin anklagat dig? Dessutom så påpekade Spurlock att han åt som extremfallen och i detta fall skulle gå lika mycket som dem.

 

En del påpekar att det finns en kille som gjorde ”Minisize Me”. Han åt bara hamburgare.

Ja, äter du bara hamburgare och går mer än den vanliga genomsnittsamerikanen kommer du gå ner, för USA är bilarnas land.

Dessutom är det snarare tillbehören hos den gyllene fiskmåsen som gör dig fet, inte hamburgaren i sig.

 

Salladen är lika fet som en Big Mac.

 

Sen kan man fråga sig, varför försvara dem? Jag gillar dokumentären för att den rev upp en diskussion och fick folk att tänka.

MacD är en de största företagen i världen. Varför behöver de försvaras med motdokumentärer som ”Minisize Me” och folk som attackerar mig ”in the name of” of Mc D?

De bryr sig inte om dig! Varför då bry dig om dem?

 

Som de säger i filmen, numera är det OK att tracka rökare, men inte folk som äter för mycket när det är så uppenbart dåligt.

 

Kanske lider Morgan Spurlock lite av Michael Moore syndromet, pekar ut allt dåligt, men det finns faktiskt en dålig bransch.

Han gav ut en bok efteråt (engelskt namn: ”Don’t eat this book!”) "Jag och extra allt", som går ännu djupare. Jag rekommenderar den bara för att han skriver bra och det är ett bra intro för dig som är intresserad. Jag läste ”Snabbmatslandet” av Erik Shlosser strax efteråt innan den ens gjordes som film.

Jag tror jag aldrig kan äta kött i USA tack vare den boken. De må göra mycket i Amerika, men deras köttbuisness är uppfuckad.

Jag slår vad om att andra länder också har det illa, men hur ska jag veta? Inga böcker görs om dem.

 

Så lägg av med att tracka på mig för det. Att säga ”Ja men i Kina äter de HUNDAR och KATTER!” när jag berättar om att i vissa tillfällen i USA så mals avlivade djur ner till att bli mat till kossor, kycklingar m.m. Och helt plötsligt är Kina boven och allt jag påpekat försvinner.

 

Det är som när feministerna i Sverige får påpekat att det är mycket värre i Iran/Pakistan/Vad-du-nu-vill än i Sverige.

Jaha? Men det var ju Sverige vi pratade om eller hur?

 

Varför skulle en sak göra det andra oskyldigt?

 

Jag skulle inte äta kött i Kina heller, är det de ni vill veta? Varför får jag jämt skit? Jag vet att Svea har en stor bultande för USA, men varför får jag samma Anti-Super Size reaktion från varenda människa jag möter?

 

Jag vill bara ha diskussion, är det inte det filmen var menad att starta?

 

Många jag känner har amerikanskt (nåja, 5 människor då) påbrå. Jag menar inte att kritisera deras land. Folk är välkomna att kritisera mitt älskade Danmark hur mycket de vill, jag kan diskutera saken och jag medger att det är ett rätt uppfuckat land med hela deras främlingsfientliga politik, men hej, nu handlade det om SuperSize Me.

 

Så varför gillar jag filmen?

 

Det var en av mina första dokumentärer… som jag gick på bio för. Sen så fick den mig att äta mindre snabbmat.

 

Men själva filmen alltså. Det nedanför är som en kommentarspår till filmen för jag skriver detta medan jag tittar.

 

Vad är grejen med barnen som sjunger sången med alla snabbmatsställens namn i början? Jag är rätt säker på att det var annan sång från början men varje gång jag tänker på irriterande barn så dyker de här barnen från början av Supersize Me upp i min hjärna. Om ni inte minns så sjunger de:

” (A) Pizza hut, (a) pizza hut, Kentucky fried chicken and (a) pizza hut. Mc Donalds, Mc Donalds, Kentucky Fried Chicken and (a) pizza hut, I like Food, I Like Food…”

 

Och så flinar de in i kameran. Jag vet inte varför, men deras flin stör mig.

 

Så anledningen till att Supersize Me gjordes är att Morgan läste om två tonåringar som stämde McD för att deras mat gjorde dem feta. McD sa att de måste bevisas att deras mat är dålig för folk.

 

Jag kan ju säga här också att ett tillägg som lustigt inte nämndes i filmen är att McD inte höll en pistol mot deras huvud och tvingade tonåringarna att äta maten och detta var den största anledningen till att tonåringarna förlorade.

Att äta är väldigt mycket frivilligt.

 

Morgan Spurlock har också den coolaste och snyggaste brud någonsin. En vegan-kock från New York som hela tiden lagar awsome mat medan Morgan käkar sin McDiet. Jag erkänner hans mat ser rätt bra ut, men jag är svag för kvinnliga kockar, haha!

Ge mig din flickvän Morgan Spurlock!

 

Varför i varje amerikansk dokumentär är det en fransman som klagar på USA? Michael Moore gör den här skiten med. Borde inte dokumentärer kämpa emot stereotyper?

 

En bra poäng de gör är att McD riktar sig vääääldigt mycket mot ungar. Ungar leker på lekplatserna, de har en clown som symbol, leksaker med maten… folk växer upp med McD.

 

Min favoritdel av filmen är när de visar de sjukt stora läskstorlekarna. De värsta är en kopp som innehåller 2liter dricka. En 7-11 kopp med något som inte existerar i Sverige, men känner ni någon som skulle kunna dricka 2 liter på de 15minuter man äter snabbmat på?

Jesus Darwin!

När Morgan Spurlock käkar sitt första Supersize mål så överagerar han så löjligt mycket och tvingar oss att se på när han äter, hur han njuter och hur han påstår hur han darrar och får ont i magen.

Du Morgan gå och ta spy ok? Detta är irriterande… ah, ok, han kräktes, tydligen agerade han inte. Tja om jag hade ätit mycket grönsaker med min veganflickvän skulle jag inte heller försöka klämma i mig något sådant.

 

Irriterade nog tar de inte upp en sak som Morgan tar upp i sin bok och det är att fler fattiga människor istället för rika går till McD. Vart ska de gå? McD är ett billigt ställe att äta ute, de har inte råd med gymkort och de bor i områden där de inte kan gå ut och vara fysiskt aktiva (dangerous neighbourhood!).

 

Ah, Supersize Me, de har ett kort avsnitt med en kille som heter Jared som blev smalare genom att äta Subway smörgåsar.

En av mina största irritationer. En överviktig flicka berättar om att hon inte kan handla smörgåsar på Subway varje dag som Jared. Ja, men det som inte nämndes är att Jared var en matmissbrukare (återigen, detta tas upp mer i boken) han åt familjepizzor, stora festpåsar med chips, mat emnat för familjer och inte en person!

Han gick från det till att käka den minsta subway mackan två gånger om dagen och han började promenera. Såklart man tappar vikt! Såklart!

Flickan däremot berättar om att hon inte kan handla subway smörgåsar och att detta är ända sättet och att i så fall kan hon inte göra det. Så hon kan inte gå ner i vikt. Stört omöjligt.

Mamman till flickan står bredvid och säger hur smal hon var som liten. Pappan är inte där.

 

Snälla flicka, gå bara ut och gå. Rör på dig! Ät mindre pasta och potatis och bröd och framförallt snask! Läs upp dig på sånt här, så kan du visst gå ner!

 

Supersize me fick mig också att sluta äta Mcnuggets. Jag vet inte hur de görs i Svea… men hela deras ingredienslista som fick dem att kallas McFrankensteins från filmen ploppar upp i huvudet när jag ser dem, gör det omöjligt för mig att äta dem.

 

Ah, Big Mac entusiasten som är smal som en gardinstång. När folk klankar mig för att jag gillar filmen drar de jämt upp den här killen som äter 1-3 Big Mac om dagen.

Vad det inte inser är, att han bara äter Big Mac, ingenting annat.

Och det är rätt ok, inte den bästa man kan äta, men om man inte ackompanjerar det med pommes frites, sockrig dricka och efterrätt med glass så kommer man inte gå upp fruktansvärt mycket.

För ingenting på Big Mac är ju inte heller friterat.

 

Wow, Morgan Spurlock måste skaffa bättre animerare, de tecknande segmenten är rätt sorgliga.

 

Också, skolmatsalen i filmen är läskiga. Högljudda, högljudda, högljudda och tråkiga.

Plötsligt blir jag glad för mitt gymnasiums matsal. För här käkar de… pommes frites? Pan pizza? Vad är detta?

… vi fick filmjölk och vidrig tomatsoppegryta! Jaha, de har sålt ut sin matleverering. Skolmatsalar kommer alltid att vara läskiga saker i vilken kultur man än besöker.

 

Ok, jag börjar bli trött på alla sarkastiska meddelanden jag får på MSN (jag berättar att jag tittar på den här filmen på laptopen) så jag kör på mot slutet nu. Vad är vitsen med segmentet där Morgan tittar in kameran och äter och en fet kvinna går förbi och mikrar en sak i en mikro och går därifrån.

Jaha, hon är fet?

 

Och, aw, Morgan fick ingen intervju med någon från McD, jag önskar jag kunde ha sett honom göra det. Jag gillar intervjuer med människor som absolut inte vill intervjuas men måste för annars ser det ignorant ut.

 

Och fan, ta alla MSN, jag orkar inte titta mer om de ska bitcha om det. Läs Morgans bok istället och ignorera hans löjliga dokumentär om Usama bin Laden.

Den är mer av en ploj.

 

Humör: productive



Musik: Silent Night

---

DET ÄR MIN VÄN JESSICAS FÖDELSEDAG IDAG! WOO!

Dra till hennes blogg och gratta henne! Grattis min kära vän och förlåt för att jag inte hinner upp...jag är så ledsen om det...

---

För att installera lite julkänslor, här är bilder från min tripp till Huseby Julmarknad, en av de bästa marknader jag varit på!







Såhär är Huseby...tydligen har hela samhället blivit K-märkt eller någonting för alla hur är gamla och bevarade. Man väntar sig se bönder i burkar med förvaringsvätska inuti dem nästan.

Nja...kanske inte...








Vem säljer blommor på en julmarknad? Nåja, de var väldigt vackra.






Okej, silver såldes mest på marknaden (förutom glögg och tomtar).
Jag gillar de är mest av bling, bling varianten...







Den här kvinnan sålde bärnstenar vilket jag är rätt svag för...men jag hadde inte råd.
Dessy handlade dock!








Lite översikt över just detta loft. Många stånd var inomhus i gamla byggnader.






Nästa byggnad! Min favorit faktist, den hadde så konstiga saker...





Jag menar, hur stöper man sådant här?!





Eller små tennhundar. En för varje renrasig hund! Inga blandraser tyvärr XD





Jag...jag vet inte vad detta är.






Inte vad detta är heller...men det skrämmer mig. Det är något med ögonen - de icke existerande ögonen...








Detta är däremot hur coolt som helst! (för 1200kr...)







Detta är så bara en fin bild. Jag kan inte motivera det mer än så ^^







Översikt på denna byggnad. Den hade två våningar. Nog den första julmarknad jag varit på som har VÅNINGAR!







Polkagris in action! <3 <3 <3! Jag köpte färska polkagrisar av dessa, och de var varma och mjuka (det där låter fel) och de var så goda och en bit av himlen på jorden!





Spättekage! Fin att titta på, men de smakar inte så bra har jag hört :/





Jag önskar att jag handlat från den här mannen. Hela hans grej var: Doppa frukt i choklad.
Bland annat ananas...är det gott? Det låter smaskigt ^^





Den levande musikmaskinen! Så smart! De bodde i lådan och stoppade upp huvudena för att sjunga.
Man kunde höra små glada tillrop innifrån om man stoppade i pengar. Det var både...scary och udda.
Men kul!






Det fanns julgranar på hela området, men jag har löjligt lite bilder på dem. Oh well.
Här är en av dem framför ännu en byggnad fylld med små stånd.







Matboden! Fylld med: renkorv, hjortonsylt, tryfflar, polkagrisar, glögg, marmelader, sylt, vildsvinskorv, varm choklad. mintkyssar, ost, nötter....
Så mycket mat!






Sista bilden för marknaden!


Åh, den var så vacker...och billig!
En av de billigaste jag någonsin varit på! Jag hoppades detta inspirerade till lite julkänslor i er.

Och återigen....


GRATTIS JESSICA! Jag tänker på dig och är fruktansvärt ledsen för att jag inte kan komma upp.
Förlåt mig...men jag hoppas du har en fantastisk födelsedag!

Humör: grumpy



Musik: The Show Must Go On - Queen

---

Huzzah,  Tina med Tinas Cookalong är tillbaka!

Buh, hon har en totalt sugig gäst! Jag gillar inte Felix Herngren! Tönt!


Jag älskar Tina, såg någon Tina och Mixer? Tina som lagar mat barnen gillar och en mixer (jag vet vem det är, men kan inte hans namn, huvudpersonen från pistvakt hursomhelst) som klagar OCH mixar.


Fast han var glad ibland också.


Fy tusan vad jag saknar Tina och Mixer med sitt enda avbrott för Tintin. Stoffe och jag satt som trollbundna.
Att titta på matprogramm på morgonen är som om någon skulle trösta en.


Ja, jag är lite svag för matprogram med kvinnliga kockar. Jag skrev ju om nigella förut. Jag antar att det är instant sex appeal för mig.


Jamie Oliver, Gordon Ramsay och Niklas mat gör däremot ingenting för mig. Det är inte det att jag tycker kvinnor hör hemma i köket, men titta på hur mäns och kvinnors matprogram redigeras.


Kvinnors är långsamma (jag misstänker för att dröja kvar på brösten och fingrar som provsmakar) medan männens är STRESS-STRESS-STRESS för att visa för karlarna att det inte alls är tråkigt och ineffektivt att laga mat och att de kan med.

SUCK

---

Jag blir så jävla trött på alla karlar.


Jag är mest trött på Gubbhumor överallt. I Metro tecknar Tony Cronstam med Elvis, i D.N är det Rocky med Martin Kellerman och den där flumserien Assar.
Nemi finns, men hon är ju den ända kvinnan som syns!


Jag är så jäkla trött på Tony Cronstams Lilla Fridolf humor i Elvis där det handlar om hur han trackar på kvinnomode eller i en-tre dagars story i metro om hur glad Elvis är att sitta brevid en storbystad brud på flyget.
...är sådant kul? Killar gillar bröst? Men i tre dagar?


I hans serietidningar har många nummer handlat om hur Elvis tror att Hedvig bedrar honom eller att han bedrar henne. Projicering much Tony?


Och Rocky, alla jävliga manliga rappare och killar som är med killar och Rocky dejtar brudar 10år yngre än honom. Jag misstänker Martin är hemligt gay, han drar ju på semster med sina grabbkompisar och hälften av skämten är bögskämt.

Up yours Martin.

Fram med kvinnliga tecknare! Liv Strömqvist som vågar vara en arg kvinnlig tecknare och Malin Biller som vågar lämna ut "äckliga" kvinnliga saker.

Läs Liv Strömqvist "Einsteins Fru" och "100 % Fett"! Bibliotek köper in dem för att de är informella och berättar om starka kvinnor!
Och Malin Biller kan man köpa i Pressbyrån!

Fan, jag borde starta en serietidning...

Humör: accomplished


Musik: Happy Phantom - Tori Amos

---

Varför har jag jämt bråttom när jag känner att jag vill blogga? Hursomhelst...


Det känns som jag borde förklara något. För jag insåg att jag klagar mycket på bloggen angående universitet, att bo själv och hur mycket jag saknar folk m.m...


Samtidigt skulle jag inte vilja byta bort upplevelsen. För detta är ett steg rakt ut i ingentinget, mitt test "Nu ska vi se om jag överlever!"
Och jag klarade det!


Mitt steg ut i vuxenvärlden. Dessutom så har den här ensamheten och att anstränga mig för att få nya kontakter hjälpt mig att mogna lite och att inse lite saker om mig själv.

Det låter så goddamn clishe, men det är sant. År av baggage har äntligen kunnat smälta bort pga av att jag har haft tid för mig själv att arbeta igenom dem.
Jag är längre inte lika rädd för bråk, röster genom väggar eller att inte ha några vänner.


Så att även om jag slutar, så har jag haft denna upplevelsen. Och jag vet hur den var, och den har redan lärt mig massor. Jag kan nu ärligt säga att jag prövade istället för att vela och inte gjort detta.


Och jag har inte förlorat vänner, tvärtom! Saknaden fick mig att uppskatta dem ännu mer och jag har fått några nya. Mina föräldraband stärktes (speciellt med min pappa, vi kan nu säga puss och kram till varandra och ärligt ge långa bamsekramar. Vi kunde bara inte innan).


Folk äldre än mig har slutat klassen, men jag tänker hänga kvar ett tag till. Jag vill se vad mer jag kan lära mig.

---

Och nu - någonting totalt orelaterat.

De som jag inte smsat om detta, pröva Marabous julchoklad! Det är liten bit av himlen på jorden.
Om jag ska vara ärlig så är det och att det smakade kanel och jul det ända jag minns av det.


Jag fick nämeligen pröva under festkvällen och eftersom jag var så nervös drack jag för fort och för mycket.


Och jag kommer aldrig dricka absint under hela liv tror jag. Min mage vrider sig bara jag tänker på det. Man ska absolut inte shotta det, det är en sak som är säker.



Men som sagt, pröva! När jag kommer hem ska jag pröva att göra brownies på det tillsammans med brodern min!
(jag har lovat, gud så jag saknar honom)


måste rusa! Ta hand om er.
all min kärlek

Humör: happy


Musik: We Are Golden - Mika

---

Wow, jag är trött...men jag är glad TROTS pinsamt ögonblick i skolan idag.

Jag kan dela med mig.

Detta hände i skolbiblioteket som har tre våningar och en källare. Jag och min grupp satt i ett rum allra längst upp och behöver använda kopieringapparaten nere i källaren.
Jag erbjuder mig. Kopierandet funkar bra, men när jag ska upp för alla trappor igen snubblar jag.

Detta hände på trappan som lett mig upp till 1:a våningen. Jag slog i knäna och huvudet så förbaskat hårt att jag var tvungen att sätta mig på trapporna och blunda och se ut som ett allmänt fyllo.

En av mina hruppkompisar kom ner och undrade vart jag tog vägen och hon fick stödja mig uppför alla trappor och hjälpa mig ner sedan.

Så duktig man kan vara.

Men nu efteråt låter det rätt kul

---

Trots det är jag rätt glad. Suttit still och vårdat mina knän och druckit min nya drog Fun light Apple Chai saft. Jag skulle kunna skjuta den shiten med en spruta rakt in i armen.


Sen sitter jag och kollar på Youtube klipp med kocken Nigella. Jag är smått förälskad i henne och hennes kalorrika chokladrätter. Jag kan inte hjälpa det, det är något med hennes leende och hur hon ser så lycklig ut när hon biter i sina maträtter.
Jag önskade jag kunde äta middag med henne, vi skulle säkert ha mycket att prata om.


Och ja, hennes maträtter är riktigt fettrika och det är knäppt att titta på matlagninsklipp på YouTube utan att laga maten, men en flicka kan drömma eller hur?
Det är som mjukporr för mig.


En vacker glad kvinna och choklad, vad mer kan man kräva? Om hon hade en kattunge på axeln skulle jag smälta direkt av kärlek.

---

Text Tv säger att tv4 Scifi visar Death Note. Verkligen...?! Kan någon med den kanalen bekräfta det för mig?

---

Skola är så intensiv just nu. Jag saknar er alla.

All min kärlek

Humör: nostalgic


Musik: Fairytale of New York - The Pogues

---

Haha, det är bara november och jag har planerat in en julmarknad nu till helgen.

Jag kan inte hjälpa det, jag älskar julmarknader! Gör inte ni? Tänk er att det snöar, doften av glögg och brända mandlar och någon som sjunger på en scen…

 

Och överallt säljer folk renkorv, hjortronsylt och äppelglögg och massviss av saker som du sett tusen gånger innan. Läderhalsband med plastsmycken som dinglar och sprider en fuktig läderdoft pga. snön eller regnet.

 

Kanske hittar du helt nya stånd med magiska sker som du aldrig sett förut eller så blir det samma goda mintkyssar och grännastänger som lämnar en smak av socker och pepparmint i munnen.

 

Folk har på sig tomteluvor och pratar med varandra och kanske så blir det en stund stillhet när alla tittar upp och inser att de börjat snöa.

 

Ljusen sänder upp värmevågor som förvrider luften.

 

Du sätter dig på ett café och ber om varm choklad och får en gigantisk kopp med grädde som någon strött kanel över. Bredvid koppen har någon lagt en liten pepparkaka som inte du beställt utan den får du för att det är marknadsdag! Och vi ska alla vara glada.

 

Ah, julmarknader. Jag ska dit på söndag (ska jobba med restuppgifter på lördag) sen har jag inte så mycket ledigheter tyvärr. Jag hoppas att denna räcker länge.

 

 

 

---

 

 

Får bli min tröst över att jag inte hinner hem till Jessicas födelsedag.

 

Jessica du är helsjyst som har förståelse med det! Jag lovar att jag ska vara din egen personliga julängel för att du fattar!

 

 

---

 

Bah, jag ser fram emot marknaden, men allt jobb efteråt… nåja, det är jul och det borde lätta mitt sinne.

 

[4 veckor senare]

ÅH JESUS DARWIN! JAG VILL INTE MER! JAG VILL INTE…!

[Nutid]

 

Väldigt Nostalgia Critic skämt det där. Ändå så dödar hans sajt min laptops klena Internet.

Det vill säga, jag har inte tittat på NC på väldigt länge.

 

 

---

 

 

Tillbaka till marknaden. Den ligger i Huseby Bruk, vilket är 2 mil utanför Växjö. Vilket Hovmantorp också gör, men Huseby ligger 2 mil åt icke-Hovamntorp-hållet.

 

http://www.husebybruk.se/julmarknaden.htm

 

Måste vara första gången jag hört en julmarknad referera till sig själv som en mässa.

Jag rapporterar hur det går!

Jag lovar att ta med kameran.

Humör: depressed


Musik: Baker, Baker - Tori Amos

---

Guh, jag är hungrig. Jag är sugen på nudlar. Men klockan är 21:24 och sådana som jag ska inte äta efter 19:00...

Hursomhelst! Jag har....min vecka i månaden och den är mer ondskefull än någonsin. Istället för att ha ont och ligga ner och vara allmänt värdelös.

Nu har jag allt det ovanför plus hemlängtan.

Jag har inte den minsta lust att åka in till universitet imorgon och prata med folk. Jag vill åka hem och krama mina föräldrar och mina vänner, ni! Ni som läser den här bloggen, ni som bryr er!

Inte de här facebook torrisarna...
Okej en av dem är en riktig pärla men det är fortfarande inte samma sak.

Jag saknar er....jag saknar mina bröder....och hur mesigt och omoget det än låter så saknar jag mina föräldrar.
De har smsat och ringt mer än vanligt på sistone och mina hjärterötter svider.

...jag ska nog ta några velrina forte plus alvedon och somna ifrån allt.

Just nu saknar jag människor som bryr sig mer än någonsin.

Humör: melancholy


Musik: Relax, Take it Easy - Mika

---

Jag tror jag skämde ut mig igår. Jag hade lite ågren över det, sen insåg jag att jag faktist inte bryr mig.

Alla blev rötfulla igår och eftersom jag anses fattig bjöd alla mig på dricka. Här är ett stalltips, att shotta Absint i tron att det är cider är inget vidare.

Men jag kom hem utan våldtäkt, busschafören fick vara ifred och jag mår bra nu.

Jag bryr mig helt enkelt inte mer. Jag är plötsligt glad över att jag inte har Facebook, annars skulle väl folk försöka få tag på mig där.

Jag undrar dock över hatten jag fick med mig hem, jag har ingen aning om vems det är. Precis som folk bara gav mig drinkar så tryckte någon den på mitt huvud.

Bah, jag kan inte orka bry mig.



Intalar jag mig själv...men jag vet av erfarenhet att om man inte gör en stor sak av det själv och flyttar uppmärksamheten till någon annan så blir det ingen stor grej av det heller...

---

Totalt orelaterat, jag är nog den enda människan som vill åka till utrikes länder för att köpa flingor.
Haha, jag var hemma hos en studiekamrat och hon hade Fruit Loops som hon hade köpt i någon amerikansk matbutik. Löjligt gott.

Nu vill jag åka och se på alla flingor de har. Men seriöst, marshmallows i flingor? Eller sockeröverdragna kanelflingor? Eller chokladöverdragna choklad och marshmallows flingor? Är det frukost?!

Kanske är det för att jag fortfarande har alkohol i mitt system, men rader efter rader av sådana här konstiga flingor verkar...himmel och helvete på samma gång.

---

Yay! Fab 5 går på TV nu! Den ultimata bakfylle showen!

Humör: hopeful


Musik: There's a Party Here in Agrabah - Aladdin 3

---

Jag är lite nervös men glad.

Ska på mina första hemmafest sen jag flyttade in här i Växjö.

Hela klassen kommunicerar tydligen med Facebook och en fest annoncerades där (Och idag hade en tjej en diskussion med en annan om vilka som skrev i deras inlägg och hur elaka de vara som nobbade deras requests och blah! Detta är varför jag INTE har det! Too much Internet drama).

Men folk ser till att jag blir inbjuden iallafall (vilket glädjer mig mycket!). Jag tror jag har blivit någon slags klassmaskot eller något...

Lite nervös som sagt, stor stad och fortfarande okänd för mig. Men jag kännner mig fin, har på mig en fluga (för teh Lulz!) och en av mina bästa klänningar.

Det som gör mig nervös är att den ända andra HBT personen i klassen är ganska uppenbar om hur mycket hon vill ha kärlek. Hon berättar hela tiden för mig om sitt ex och bjuder mig på te och kallar mig i sms för sin hjärtevän.

Snäll människa men vi har totalt olika intressen. Är inte så attraherad.

Ironiskt nog berättade hon för en annan tjej i klassen att hon gillade henne och den tjejen blev rädd. Så hon tyr sig till mig efter som jag inte ser ut att ha teh gay och aldrig säger sådant rakt ut (inte nu iallafall). Ironiskt nog är detta en jättesöt brud som är väldigt snäll mot mig.

Vi sitter jämt och kommenterar hur knäppa alla är när vi möts i klassen.

Ska bli kul att se hur hon är på fyllan.

---

Jag hoppas på att bli bjuden en del eftersom jag inte har råd att handla så mycket själv.
Har lite billigt äppelvin men inget mer.

Jag hoppas på att killarna är svaga för klyfta och bjuder. Jag är skamlös, jag vet.

Ahhh, hur ska detta gå? Jag känner bara ungefär en tredjedel av alla som ska vara där...
Jag bloggar imorgon och talar om hur det gick!

Ta hand om er

(Jag saknar att gå ut med folk jag faktist känner....)

Humör: calm


Musik: You and Me And Everyone We Know - Maia Hirasawa

---

Lite andningsuppehåll!

Så, nu har jag gjort tentan. Jag skrev som vanligt tills jag fick kramp i handen, satt i tre och en halv timme och har inte det blekaste om jag gjort en bra tenta eller inte.

Ryktet går att lärarna är snälla på den första tentan (2:orna säger så, och de är i princip våra änglar som tröstade oss genom vår förvirring med den enroma floden av textböcker m.m med meningen "Ni gör det värsta just nu.")

Men faktist, jag bryr mig om jag behöver göra omtenta. Jag är säker på att de skulle svida, men all den oro som jag haft i mer än två veckor nu är som försvunnen.

Det är som jag har haft astma och äntligen fick byta till en ny inhaltor.

---

Men Jesus Darwin vad människor är udda här.
Jag är som sagt en av de yngsta i klassen och ändå vill folk gå ut nästan varenda eländiga kväll.
De skriker, grinar för ingenting och det är läskigt hur lite akademiskt språk en del kan.

Jag antar att universitet är = ung igen!

Jag känner mig så gammal jämfört med dessa omogna varelser.
Det är nästan svårt för mig att beskriva min förvåning. Samtidigt börjar mitt gamla människohat bubbla upp igen.

Jag lever efter principen "Är du sjyst mot mig, är jag sjyst mot dig" men jag har börjat inse att folk har olika nivåer av vad de som anser är sjysta.
Blackmaila mig intill att betala en del av taxinota för att ni tycker jag är del av gänget och borde på så sätt bidra?
Uh-uh.
No way.

Jag kan gå eller använda bussen. Det är inte långt era fyllon. Dessutom är inte jag en del av erat fylle-gäng, varje gång jag möter er så berättar ni om nya fylleeskapader som jag aldrig blivit inbjuden till.

Jag ska gå bort hit till människorna som är sjysta, ok? Lärt mig vilka det är nu.

---

Detta är något helt annat, men jag kan lyckligt berätta att jag lärt mig göra omelett!
Trodde inte jag skulle någonsin lära mig, men med lite mjök i smeten och lägga i omeletten i en kall stekpanna som sedan långsamt värms upp och jag är effing Gordon Ramsay!

Jag känner mig så glad över en sådan liten grej, visst är jag "hahaha-löjlig"? Nåja jag kan göra omelett bitches!

---

Och sist men inte minst, jag hatar mina effing grannar. Gång på gång stoppar de igen sopnedkastet med sina kläder och pizzakartonger. Och även om de fucking ser att det är stopp kastar de ner ändå!
Jag uppskattar inte att få fluglarver och sopvatten över mig när jag drar i ett vagt hopp om att kunna ordna det.

Ja, ni läste rätt, jag fick fluglarver och ruttnande sopvatten över mig. JESUS DARWIN!
Låg och hulkade ett tag framför toaletten så jag kände hur den där goda omeletten gjorde "räven raskar över isen" genom mitt tarmsystem.

Huuuhhh....

Vad är det för del på mina grannar? Jag hatar dem så djupt.

Jag vet att det finns ett par unga tjejer längst upp i huset som bara äter pizza.
Deras pizzakartonger är orsaken till sopuppblockningen eftersom de vägrar återvinna dem.

På andra våningen bor det några indier som kommer och går alla tider på dygnet och äger alla tio cyklar i källaren.
Jag snodde två cykelnycklar de glömde i baklåsen några gånger, haha fuck you och erat dörrsmällande klockan tre på natten.

På mitt plan bor jag, Berit (gammal tant) och någon äldre gubbe som har antingen en släkting eller en övervakare som kommer varannan timme och ringer på hans irriterade dörrklocka (bzzzz!).
Jag antar att hon kollar att han fortfarande lever eller något. En av mina största förhoppningar är att se ambulansen parkerad framför vårt hus och han har äntligen kollat.

Jag är ond jag vet, men den där eviga dörrklockan och hans beslutsamhet att alltid koka brysselkål (jag hatar brysselkål!) så att det luktar i hela huset....det tär på mig, en liten bit i taget.

Ta hand om er hörni. Nu ska jag titta på "Halv åtta hos mig".
Kanske det ända program jag faktist gillar Helge Skog i. Kanske för att han har ett manuskript.
Hah!

Dessutom är det roligt att hånskratta åt männsiskorna som låtsas att de kan något om mat och lagar den fina mat som direkt är tagen från receptböcker.
De låtsas vara pretto och duktiga. Perfekt människohåningsmaterial!
Hah!


(Gud vad sugen jag blir på tårta och efterätter när jag ser de här programmet...Morotskaka vill jag ha!)



Ta hand om er

All min kärlek.

Humör: nervös


Musik: Leather - Tori Amos

---

 

Jag skulle tycka mer om universitet om inte tentamen existerade.

Det är en evig nervositet.

 

Som ett straff, du kan inte sova ordentligt – dina drömmar är förvirrande, irrande och sliter dig itu. Du vaknar och inser att du sovit men är trött.

 

Och fast jag gör saker, fast jag får saker gjorda, som att skura golv, ta foton, läsa böcker och jag vet i vanliga fall att jag skulle ha känt mig så nöjd, så nöjd, så fylls jag med tankar som naggar mig och river mig

 

”ånger ånger ånger vad har jag missat vad är fel?”

 

Fruktan sliter i mig och gör mig sårig och nervös.

 

Snälla Snälla Snälla låt mig klara tentan. Snälla.

 

Jag avskyr den här känslan. Det blir en kedje reaktion av tankar i mitt huvud

 

”Klara inte tenta -> CSN drar in -> Jag klarar inte universitet ->”

 

Jag skriver här igen efter onsdag. Onsdag är tentadag. Eller kanske efter fredag för då har vi redovisat våra PBL-projekt.

En ödesvecka är vad denna vecka är.