Zoftis

Humör: enraged


Musik: Fat Bottomed Girls - Queen

---

Jag får jämt skit när jag säger att jag gillar dokumentären Supersize Me.

Seriöst, det slår aldrig fel.

 

Man kan undra varför.

 

Bland det första folk säger ”men han åt där varenda dag! JAG äter bara där ibland”

 

Har jag någonsin anklagat dig? Dessutom så påpekade Spurlock att han åt som extremfallen och i detta fall skulle gå lika mycket som dem.

 

En del påpekar att det finns en kille som gjorde ”Minisize Me”. Han åt bara hamburgare.

Ja, äter du bara hamburgare och går mer än den vanliga genomsnittsamerikanen kommer du gå ner, för USA är bilarnas land.

Dessutom är det snarare tillbehören hos den gyllene fiskmåsen som gör dig fet, inte hamburgaren i sig.

 

Salladen är lika fet som en Big Mac.

 

Sen kan man fråga sig, varför försvara dem? Jag gillar dokumentären för att den rev upp en diskussion och fick folk att tänka.

MacD är en de största företagen i världen. Varför behöver de försvaras med motdokumentärer som ”Minisize Me” och folk som attackerar mig ”in the name of” of Mc D?

De bryr sig inte om dig! Varför då bry dig om dem?

 

Som de säger i filmen, numera är det OK att tracka rökare, men inte folk som äter för mycket när det är så uppenbart dåligt.

 

Kanske lider Morgan Spurlock lite av Michael Moore syndromet, pekar ut allt dåligt, men det finns faktiskt en dålig bransch.

Han gav ut en bok efteråt (engelskt namn: ”Don’t eat this book!”) "Jag och extra allt", som går ännu djupare. Jag rekommenderar den bara för att han skriver bra och det är ett bra intro för dig som är intresserad. Jag läste ”Snabbmatslandet” av Erik Shlosser strax efteråt innan den ens gjordes som film.

Jag tror jag aldrig kan äta kött i USA tack vare den boken. De må göra mycket i Amerika, men deras köttbuisness är uppfuckad.

Jag slår vad om att andra länder också har det illa, men hur ska jag veta? Inga böcker görs om dem.

 

Så lägg av med att tracka på mig för det. Att säga ”Ja men i Kina äter de HUNDAR och KATTER!” när jag berättar om att i vissa tillfällen i USA så mals avlivade djur ner till att bli mat till kossor, kycklingar m.m. Och helt plötsligt är Kina boven och allt jag påpekat försvinner.

 

Det är som när feministerna i Sverige får påpekat att det är mycket värre i Iran/Pakistan/Vad-du-nu-vill än i Sverige.

Jaha? Men det var ju Sverige vi pratade om eller hur?

 

Varför skulle en sak göra det andra oskyldigt?

 

Jag skulle inte äta kött i Kina heller, är det de ni vill veta? Varför får jag jämt skit? Jag vet att Svea har en stor bultande för USA, men varför får jag samma Anti-Super Size reaktion från varenda människa jag möter?

 

Jag vill bara ha diskussion, är det inte det filmen var menad att starta?

 

Många jag känner har amerikanskt (nåja, 5 människor då) påbrå. Jag menar inte att kritisera deras land. Folk är välkomna att kritisera mitt älskade Danmark hur mycket de vill, jag kan diskutera saken och jag medger att det är ett rätt uppfuckat land med hela deras främlingsfientliga politik, men hej, nu handlade det om SuperSize Me.

 

Så varför gillar jag filmen?

 

Det var en av mina första dokumentärer… som jag gick på bio för. Sen så fick den mig att äta mindre snabbmat.

 

Men själva filmen alltså. Det nedanför är som en kommentarspår till filmen för jag skriver detta medan jag tittar.

 

Vad är grejen med barnen som sjunger sången med alla snabbmatsställens namn i början? Jag är rätt säker på att det var annan sång från början men varje gång jag tänker på irriterande barn så dyker de här barnen från början av Supersize Me upp i min hjärna. Om ni inte minns så sjunger de:

” (A) Pizza hut, (a) pizza hut, Kentucky fried chicken and (a) pizza hut. Mc Donalds, Mc Donalds, Kentucky Fried Chicken and (a) pizza hut, I like Food, I Like Food…”

 

Och så flinar de in i kameran. Jag vet inte varför, men deras flin stör mig.

 

Så anledningen till att Supersize Me gjordes är att Morgan läste om två tonåringar som stämde McD för att deras mat gjorde dem feta. McD sa att de måste bevisas att deras mat är dålig för folk.

 

Jag kan ju säga här också att ett tillägg som lustigt inte nämndes i filmen är att McD inte höll en pistol mot deras huvud och tvingade tonåringarna att äta maten och detta var den största anledningen till att tonåringarna förlorade.

Att äta är väldigt mycket frivilligt.

 

Morgan Spurlock har också den coolaste och snyggaste brud någonsin. En vegan-kock från New York som hela tiden lagar awsome mat medan Morgan käkar sin McDiet. Jag erkänner hans mat ser rätt bra ut, men jag är svag för kvinnliga kockar, haha!

Ge mig din flickvän Morgan Spurlock!

 

Varför i varje amerikansk dokumentär är det en fransman som klagar på USA? Michael Moore gör den här skiten med. Borde inte dokumentärer kämpa emot stereotyper?

 

En bra poäng de gör är att McD riktar sig vääääldigt mycket mot ungar. Ungar leker på lekplatserna, de har en clown som symbol, leksaker med maten… folk växer upp med McD.

 

Min favoritdel av filmen är när de visar de sjukt stora läskstorlekarna. De värsta är en kopp som innehåller 2liter dricka. En 7-11 kopp med något som inte existerar i Sverige, men känner ni någon som skulle kunna dricka 2 liter på de 15minuter man äter snabbmat på?

Jesus Darwin!

När Morgan Spurlock käkar sitt första Supersize mål så överagerar han så löjligt mycket och tvingar oss att se på när han äter, hur han njuter och hur han påstår hur han darrar och får ont i magen.

Du Morgan gå och ta spy ok? Detta är irriterande… ah, ok, han kräktes, tydligen agerade han inte. Tja om jag hade ätit mycket grönsaker med min veganflickvän skulle jag inte heller försöka klämma i mig något sådant.

 

Irriterade nog tar de inte upp en sak som Morgan tar upp i sin bok och det är att fler fattiga människor istället för rika går till McD. Vart ska de gå? McD är ett billigt ställe att äta ute, de har inte råd med gymkort och de bor i områden där de inte kan gå ut och vara fysiskt aktiva (dangerous neighbourhood!).

 

Ah, Supersize Me, de har ett kort avsnitt med en kille som heter Jared som blev smalare genom att äta Subway smörgåsar.

En av mina största irritationer. En överviktig flicka berättar om att hon inte kan handla smörgåsar på Subway varje dag som Jared. Ja, men det som inte nämndes är att Jared var en matmissbrukare (återigen, detta tas upp mer i boken) han åt familjepizzor, stora festpåsar med chips, mat emnat för familjer och inte en person!

Han gick från det till att käka den minsta subway mackan två gånger om dagen och han började promenera. Såklart man tappar vikt! Såklart!

Flickan däremot berättar om att hon inte kan handla subway smörgåsar och att detta är ända sättet och att i så fall kan hon inte göra det. Så hon kan inte gå ner i vikt. Stört omöjligt.

Mamman till flickan står bredvid och säger hur smal hon var som liten. Pappan är inte där.

 

Snälla flicka, gå bara ut och gå. Rör på dig! Ät mindre pasta och potatis och bröd och framförallt snask! Läs upp dig på sånt här, så kan du visst gå ner!

 

Supersize me fick mig också att sluta äta Mcnuggets. Jag vet inte hur de görs i Svea… men hela deras ingredienslista som fick dem att kallas McFrankensteins från filmen ploppar upp i huvudet när jag ser dem, gör det omöjligt för mig att äta dem.

 

Ah, Big Mac entusiasten som är smal som en gardinstång. När folk klankar mig för att jag gillar filmen drar de jämt upp den här killen som äter 1-3 Big Mac om dagen.

Vad det inte inser är, att han bara äter Big Mac, ingenting annat.

Och det är rätt ok, inte den bästa man kan äta, men om man inte ackompanjerar det med pommes frites, sockrig dricka och efterrätt med glass så kommer man inte gå upp fruktansvärt mycket.

För ingenting på Big Mac är ju inte heller friterat.

 

Wow, Morgan Spurlock måste skaffa bättre animerare, de tecknande segmenten är rätt sorgliga.

 

Också, skolmatsalen i filmen är läskiga. Högljudda, högljudda, högljudda och tråkiga.

Plötsligt blir jag glad för mitt gymnasiums matsal. För här käkar de… pommes frites? Pan pizza? Vad är detta?

… vi fick filmjölk och vidrig tomatsoppegryta! Jaha, de har sålt ut sin matleverering. Skolmatsalar kommer alltid att vara läskiga saker i vilken kultur man än besöker.

 

Ok, jag börjar bli trött på alla sarkastiska meddelanden jag får på MSN (jag berättar att jag tittar på den här filmen på laptopen) så jag kör på mot slutet nu. Vad är vitsen med segmentet där Morgan tittar in kameran och äter och en fet kvinna går förbi och mikrar en sak i en mikro och går därifrån.

Jaha, hon är fet?

 

Och, aw, Morgan fick ingen intervju med någon från McD, jag önskar jag kunde ha sett honom göra det. Jag gillar intervjuer med människor som absolut inte vill intervjuas men måste för annars ser det ignorant ut.

 

Och fan, ta alla MSN, jag orkar inte titta mer om de ska bitcha om det. Läs Morgans bok istället och ignorera hans löjliga dokumentär om Usama bin Laden.

Den är mer av en ploj.