Zoftis

Sa, sa, sa...sandra min vän - detta är ett öppet brev till mig själv för att jag ska minnas och läsa detta vareviga dag, även de dagar då jag kanske är på annat humör nu.

Därför de få läsare kvar av denna blogg, bli icke oroliga, detta inlägg är mer ett memo än någonting annat.

Sandra...du är stolt över de ändringar du har dragit - och jag medger, det är god start, men en fesljummen start.

Ändring kommer inte av något sådant! Du måste rivstarta, sätta igång och riktigt sparka dig själv. Skriv noveller! Träna för guds skull, träna mer! Har du sett...spegeln ljuger inte.

Ta i ta i, din lata typ. Ändring räknas bara om man gör det ordentligt och annars kommer ingen märka det.

---

Åh, så många viljor i mitt huvud, de sätter nivån högre och högre för att jag ska kunna känna att jag gjort något.
Samtidigt vill jag bara gömma mig under täcket med något vasst och trycka i mig choklad.

Den tillfälliga trösten är dock den mest ångestsamma i längden. Ska jag någonsin leva ett normalt liv?

Ändringen måste bli så stor så stor att den äter upp min tid, att jag inte hinner känna. Ja, det är min anledning. Är jag upptagen med plugg, skriv och träning så kommer jag inte hinna!

Att jag inte insett det förut! Med de tankarna så startar jag mitt nya liv imorgon. Arbeta arbeta arbeta skapar ett bättre jag, en jag kan stå ut med.

Vikt: VEM FAN BRYR SIG!?

---

Jag är så trött och så förbannad, förbannad, förbannad! Jag är trött på att plugga in udda ord till en tentamen som är helt jävla värdelös, jag är trött på att alla professorer vill sätta dit en för att de tror att man är så undrlägesen dem.

FÖRBANNAD!

Jag är arg för att jag är så sjuk i huvudet och MÅSTE MÅSTE MÅSTE tappa kilon, jag är trött på att ha en röst i huvudet som htar mig så fort som jag ens doftar på choklad.

JAG VILL NJUTA GODDAMMIT.

Jag är förbannat trött på att plugga, jag är förbannad på mig själv för att jag inte har modet att bara dra till London och ta vilket arbete som helst där, men jag vill vill vill bo i London, det är min stad och jag älskar den!

Jag vill tjäna pengar, jag är förbannad på min lilla budget, på mörkret i hjärnan, jag är så förbannat sjuk i huvudet. Jag är trött och arg och jag vill bo i London inte i Hovmantorp där alla pesnionärer mördar mig med sina blickar.
Jag vill till London och gayklubber, knarka, supa bara jag slipper TOMMA TOMMA TOMMA Växjö, jag är så förbannat trött på Växjö och alla prettostudenter.

Snälla, vad ska jag göra?!

Vikt: 67 kg (bäst för dig att vågen visar nåt annat imorrn - mitt förslag är att du rör på dig)

---

Jag hatar tidsslöseri. Och igår satt jag bara och fettade mig själv i min fula ågren. Usch, jag hatar hatar bara jag tänker på det.

Fula mig.

Idag - inte så bra. Illamående, min tunga bränner, känner mig tung (så fet) vart är dina 65 kg?

fettofettofetto - tyst därinne

Jag har ett plugg schema att följa, men jag känner mig oljig, hårig, smutsig. Min belöning är en lång dusch och rengöring ifall jag har en bra dag.

Kan inte äta något - känner mig alldeles för full och äcklig. Jag läser om folk som la salladsblad i jello och serverade det med majonäs, urkurkurk, det är jag

---

Jag MÅSTE få våga att visa något annat imorgon. Annars vet jag inte vad jag gör.

---

---

Jonas Gardells korta text "En fulings bekännelser" i boken "Mormor gråter och andra texter." kommer alltid vara de ord som jag identifierar mest med.

"Vi fula, man ser oss i tunnelbanan, på McDonalds, i sjukhusens väntesalar. Vi går aldrig före i kön. Vi är statister."

"Är vi med i filmer är det som det första slaskiga offret i en skräckfilm, hon som går åt innan hjälten ens kopplats in på fallet."

"För vad gör man av sin kåthet när ingen vill ha den? Det är en klåda mer än en värk. Jag ser mig i spegeln och förstår."

"Jag är ful. Min fulhet är inbränd i min hud. Jag kan inte slita av den. Jag slipper den aldrig. Det centrala ordet i mitt liv är jag, och det är en förbannelse."

---

Jag skulle nästan vilja ha hela texten tattuerad på mig, men då riktigt brännmärker jag mig för livet, eller hur?

Egentligen är jag inte så pessimisstiskt, jag bara identiferar med den här texten väldigt mycket. Eller sättet att tänka snarare.
Om jag fick ha ett citat på min hud dock, så skulle det vara

"Och när du gått din väg, vänd dig inte om. Finns ingen väg tillbaka varifrån du kom."

Jag har bara inte listat ut vart det ska sitta. Jag skulle vilja ha en armbands tattuering med det men jag är fundersam på hur det funkar.

Ifall jag har råd så ska jag nästan se efter med den lokala tattueraren här om jag kan snabbtattuera in det. De har gott rykte om sig och många elever vilka de är billigare att tattuera hos.

Det som  grämer mig är att mina ärr har blivit tydligare i solen och tattuerare vill oftast inte attuera över ärrvävnad. Jag har inga problem med det, men jag vill inte bli nekad av den anledningen.

Jag gillar mina ärr. De gör mig till den jag är. Jag kan titta på dem och minnas att saker är annorlunda nu.
Jag har egentligen inga stora ordentliga ärr, utan massa små. Ibland så återupptäckar jag dem.

---

Brännmärkt på något sätt.

Vi märker kossorna så vi vet vilka vi ska slakta. Kossor, en stor massa.

Ingen vill vara den stora massan, alla är rädda för att vara den.
Du är märkt, kom till slakten, nu äter vi dig.

Vi fula bli de vackras foder.

Vilken värld.

---

Bråttom. Jag har alltid bråttom. Gör jag något kan jag inte enbart göra det. Ser jag på TV måste något nyttigt göras samtidigt.
Bråttom, en stress att hålla sig nyttig och duktig. Är hon duktig så kan vi göra någonting med henne.
De kan se bortom allting annat.

Bråttom, en rädsla att allt ska försvinna, skynda skynda, du lever inte och även om du gör det så lever du för långsamt.

---

Ibland önskar jag att den Schweiziska örondoktorn jag hadde när jag var liten kunde komma tillbaka med sin domdeagsmaskin.
Den väsnades och bestod av långt metallrör, som en spruta som han stoppade in i mina öron och sög och gjorde ont. För jag hade så mycket smuts där.

Jag önskade han kunde stoppa det där metallröret i min arm och allt det vita fettet kunde sörplas ur. Och efteråt så skulle han lika glatt visa mig burken där det låg och säga "Titta zå mycket!"

Ja Doktor du får stoppa din nål överallt. Gör mig bara ovanför korna. Gör mig ovanför massan.

Jag har så bråttom bråttom bråttom, jag har inte tid för att svälta.

Kanske skulle han säga "Åt detta kan jag inte göra något åt"

Tyvärr Tyvärr. Du ser ut så här nu.

---

Ur: Jenny


Hur går det med striden, syster?
Dukar du under i kampen, broder?
Låt mig veta. Hur många sorger ska du orka bära, hur
mycket smärta ska du mäkta med? Hur ska du någonsin
kunna straffa dig själv tillräckligt?

---

Om ni undrar varför jag ens är arg, så är det så löjligt. Det känns som en i klassen är ute efter mig.
Jag hatar honom och när vi en gång ses så tar han upp sådant som känns som han retar mig.
Jag vet inte.
Jag blir osäker.

Jag hatar honom.


Hur går det med striden, syster?

Humiliate the boy!

Haha, jag har nynnat denna hela dagen, ifall jag var en ond disney villian, så skulle detta var min sång.

Jag kan ta den, Jafar behövde ju den inte!


"Now let 'er rip! Dont be repressed!
Keep on destroying things I've always felt it's what you do the best!"

---

HmmmHMMhmmm. Ursäkta, jag nynnar. Det är nynnadet av en människa som lyckats radera ett inlägg.
Nåja det var rätt pinsamt.

Steffi jag berom ursäkt dock, för då försvann dina fina ord med det. Sorry, sorry.

I skrivandes stund ska jag strax röra på mig, men jag måste skriva av mig. För jag är arg, goddamit.

Vi har vår sista kursen innan lovet (uppehåll säger de här) och jag hatar verkligen den här läraren. Han ser så sluskig it med sitt ovårdade skägg och hår (som han lagt till med helt nyligen) och han är...creepy.
Han har varit gift med en annan lärare på samma utbildning och dejtade en av anuennserna ett tag
(tror vi).

Han skäller ut oss för att vi inte ägnar våran fulla tid till utbildningen (han ägnar minsann 70 timmar i veckan, vilket förklarar hans sons konstiga uppförande) och att vi inte kommer klara oss.

Han blev bjuden att föreläsa på ett folkbibliotek och predikade hela föreläsningen igenom "folkbibliotkets fall". Trodde han att det skulle göra fikat efteråt enkelt?

Han gillar inte användare av bibliotek och verkar ha ett generellt förakt mot de som han anser dumma.

Så han är en slusk, en snobb och allmänt dum i huvudet.

Och där måste vi sitta och ta i mot och ta imot av någon man hatar



FEH

---

Nu ska jag släpa mig till gymmet. Jag har sagt att jag ska ha träningsmånad, and by golly, I will!

Humör: rejected


Musik: Rootless Tree - Damien Rice

---

Nu har jag freakat ut klassen ännu mer. Jag blir så trött på människor och alla deras positiva tankar ibland.

Vi diskuterade forskningsetik idag och Milgrams lydnadsexperiment kom upp.

Jag älskar att diskutera och prata men ingen vågar ju sätta igång. Min poäng är att människor är ganska usla, vi ljuger och skriker -vardagen är smutsig snö och gråa ögon.

Ingen har vackra blåa eller gröna ögon, allt smälter samman och blir ärr som varar.

Så jag tyckte att forskningsvärlden kunde spegla detta, att precis som i Milgrams lydnadsexperiment kan man ljuga för att få reda på hur långt människor kan gå.

Varför ska allting vara så rent? Jag kan ljuga för mina textsubjekt, människor som jag aldrig mer ska träffa, vad spelar det roll?
Så länge de inte skadas, varför måste allting vara så ädelt och nobelt? Världen är inte så.


Men alla tittade bara med stora ögon på mig. Vuxna människor! Som tror att världen är bra!
Jag gillar också Disneyfilmer hörni, men det kommer inget stort dansnummer i slutet, det finns ingen belöning.

Vi är celler, organismer, vi fångar vår tid och är.

---

Jag känner mig människolös, som om jag bar mitt skinn dåligt, en förklädnad som de nu tror har sett igenom.

Åh dessa människor.

---

Förreseten...Nosce Te Ipsum, Del 1.

Kommentera gärna. Del 1 av 4. Jag delar upp den i 2minuters delar, enklare att ladda upp.

---

Jag har apelsinjuice och vodka hemma, blanda mig gift så ska jag gå någon annanstans, kanske försvinna.

Humör: enraged


Musik: Fat Bottomed Girls - Queen

---

Jag får jämt skit när jag säger att jag gillar dokumentären Supersize Me.

Seriöst, det slår aldrig fel.

 

Man kan undra varför.

 

Bland det första folk säger ”men han åt där varenda dag! JAG äter bara där ibland”

 

Har jag någonsin anklagat dig? Dessutom så påpekade Spurlock att han åt som extremfallen och i detta fall skulle gå lika mycket som dem.

 

En del påpekar att det finns en kille som gjorde ”Minisize Me”. Han åt bara hamburgare.

Ja, äter du bara hamburgare och går mer än den vanliga genomsnittsamerikanen kommer du gå ner, för USA är bilarnas land.

Dessutom är det snarare tillbehören hos den gyllene fiskmåsen som gör dig fet, inte hamburgaren i sig.

 

Salladen är lika fet som en Big Mac.

 

Sen kan man fråga sig, varför försvara dem? Jag gillar dokumentären för att den rev upp en diskussion och fick folk att tänka.

MacD är en de största företagen i världen. Varför behöver de försvaras med motdokumentärer som ”Minisize Me” och folk som attackerar mig ”in the name of” of Mc D?

De bryr sig inte om dig! Varför då bry dig om dem?

 

Som de säger i filmen, numera är det OK att tracka rökare, men inte folk som äter för mycket när det är så uppenbart dåligt.

 

Kanske lider Morgan Spurlock lite av Michael Moore syndromet, pekar ut allt dåligt, men det finns faktiskt en dålig bransch.

Han gav ut en bok efteråt (engelskt namn: ”Don’t eat this book!”) "Jag och extra allt", som går ännu djupare. Jag rekommenderar den bara för att han skriver bra och det är ett bra intro för dig som är intresserad. Jag läste ”Snabbmatslandet” av Erik Shlosser strax efteråt innan den ens gjordes som film.

Jag tror jag aldrig kan äta kött i USA tack vare den boken. De må göra mycket i Amerika, men deras köttbuisness är uppfuckad.

Jag slår vad om att andra länder också har det illa, men hur ska jag veta? Inga böcker görs om dem.

 

Så lägg av med att tracka på mig för det. Att säga ”Ja men i Kina äter de HUNDAR och KATTER!” när jag berättar om att i vissa tillfällen i USA så mals avlivade djur ner till att bli mat till kossor, kycklingar m.m. Och helt plötsligt är Kina boven och allt jag påpekat försvinner.

 

Det är som när feministerna i Sverige får påpekat att det är mycket värre i Iran/Pakistan/Vad-du-nu-vill än i Sverige.

Jaha? Men det var ju Sverige vi pratade om eller hur?

 

Varför skulle en sak göra det andra oskyldigt?

 

Jag skulle inte äta kött i Kina heller, är det de ni vill veta? Varför får jag jämt skit? Jag vet att Svea har en stor bultande för USA, men varför får jag samma Anti-Super Size reaktion från varenda människa jag möter?

 

Jag vill bara ha diskussion, är det inte det filmen var menad att starta?

 

Många jag känner har amerikanskt (nåja, 5 människor då) påbrå. Jag menar inte att kritisera deras land. Folk är välkomna att kritisera mitt älskade Danmark hur mycket de vill, jag kan diskutera saken och jag medger att det är ett rätt uppfuckat land med hela deras främlingsfientliga politik, men hej, nu handlade det om SuperSize Me.

 

Så varför gillar jag filmen?

 

Det var en av mina första dokumentärer… som jag gick på bio för. Sen så fick den mig att äta mindre snabbmat.

 

Men själva filmen alltså. Det nedanför är som en kommentarspår till filmen för jag skriver detta medan jag tittar.

 

Vad är grejen med barnen som sjunger sången med alla snabbmatsställens namn i början? Jag är rätt säker på att det var annan sång från början men varje gång jag tänker på irriterande barn så dyker de här barnen från början av Supersize Me upp i min hjärna. Om ni inte minns så sjunger de:

” (A) Pizza hut, (a) pizza hut, Kentucky fried chicken and (a) pizza hut. Mc Donalds, Mc Donalds, Kentucky Fried Chicken and (a) pizza hut, I like Food, I Like Food…”

 

Och så flinar de in i kameran. Jag vet inte varför, men deras flin stör mig.

 

Så anledningen till att Supersize Me gjordes är att Morgan läste om två tonåringar som stämde McD för att deras mat gjorde dem feta. McD sa att de måste bevisas att deras mat är dålig för folk.

 

Jag kan ju säga här också att ett tillägg som lustigt inte nämndes i filmen är att McD inte höll en pistol mot deras huvud och tvingade tonåringarna att äta maten och detta var den största anledningen till att tonåringarna förlorade.

Att äta är väldigt mycket frivilligt.

 

Morgan Spurlock har också den coolaste och snyggaste brud någonsin. En vegan-kock från New York som hela tiden lagar awsome mat medan Morgan käkar sin McDiet. Jag erkänner hans mat ser rätt bra ut, men jag är svag för kvinnliga kockar, haha!

Ge mig din flickvän Morgan Spurlock!

 

Varför i varje amerikansk dokumentär är det en fransman som klagar på USA? Michael Moore gör den här skiten med. Borde inte dokumentärer kämpa emot stereotyper?

 

En bra poäng de gör är att McD riktar sig vääääldigt mycket mot ungar. Ungar leker på lekplatserna, de har en clown som symbol, leksaker med maten… folk växer upp med McD.

 

Min favoritdel av filmen är när de visar de sjukt stora läskstorlekarna. De värsta är en kopp som innehåller 2liter dricka. En 7-11 kopp med något som inte existerar i Sverige, men känner ni någon som skulle kunna dricka 2 liter på de 15minuter man äter snabbmat på?

Jesus Darwin!

När Morgan Spurlock käkar sitt första Supersize mål så överagerar han så löjligt mycket och tvingar oss att se på när han äter, hur han njuter och hur han påstår hur han darrar och får ont i magen.

Du Morgan gå och ta spy ok? Detta är irriterande… ah, ok, han kräktes, tydligen agerade han inte. Tja om jag hade ätit mycket grönsaker med min veganflickvän skulle jag inte heller försöka klämma i mig något sådant.

 

Irriterade nog tar de inte upp en sak som Morgan tar upp i sin bok och det är att fler fattiga människor istället för rika går till McD. Vart ska de gå? McD är ett billigt ställe att äta ute, de har inte råd med gymkort och de bor i områden där de inte kan gå ut och vara fysiskt aktiva (dangerous neighbourhood!).

 

Ah, Supersize Me, de har ett kort avsnitt med en kille som heter Jared som blev smalare genom att äta Subway smörgåsar.

En av mina största irritationer. En överviktig flicka berättar om att hon inte kan handla smörgåsar på Subway varje dag som Jared. Ja, men det som inte nämndes är att Jared var en matmissbrukare (återigen, detta tas upp mer i boken) han åt familjepizzor, stora festpåsar med chips, mat emnat för familjer och inte en person!

Han gick från det till att käka den minsta subway mackan två gånger om dagen och han började promenera. Såklart man tappar vikt! Såklart!

Flickan däremot berättar om att hon inte kan handla subway smörgåsar och att detta är ända sättet och att i så fall kan hon inte göra det. Så hon kan inte gå ner i vikt. Stört omöjligt.

Mamman till flickan står bredvid och säger hur smal hon var som liten. Pappan är inte där.

 

Snälla flicka, gå bara ut och gå. Rör på dig! Ät mindre pasta och potatis och bröd och framförallt snask! Läs upp dig på sånt här, så kan du visst gå ner!

 

Supersize me fick mig också att sluta äta Mcnuggets. Jag vet inte hur de görs i Svea… men hela deras ingredienslista som fick dem att kallas McFrankensteins från filmen ploppar upp i huvudet när jag ser dem, gör det omöjligt för mig att äta dem.

 

Ah, Big Mac entusiasten som är smal som en gardinstång. När folk klankar mig för att jag gillar filmen drar de jämt upp den här killen som äter 1-3 Big Mac om dagen.

Vad det inte inser är, att han bara äter Big Mac, ingenting annat.

Och det är rätt ok, inte den bästa man kan äta, men om man inte ackompanjerar det med pommes frites, sockrig dricka och efterrätt med glass så kommer man inte gå upp fruktansvärt mycket.

För ingenting på Big Mac är ju inte heller friterat.

 

Wow, Morgan Spurlock måste skaffa bättre animerare, de tecknande segmenten är rätt sorgliga.

 

Också, skolmatsalen i filmen är läskiga. Högljudda, högljudda, högljudda och tråkiga.

Plötsligt blir jag glad för mitt gymnasiums matsal. För här käkar de… pommes frites? Pan pizza? Vad är detta?

… vi fick filmjölk och vidrig tomatsoppegryta! Jaha, de har sålt ut sin matleverering. Skolmatsalar kommer alltid att vara läskiga saker i vilken kultur man än besöker.

 

Ok, jag börjar bli trött på alla sarkastiska meddelanden jag får på MSN (jag berättar att jag tittar på den här filmen på laptopen) så jag kör på mot slutet nu. Vad är vitsen med segmentet där Morgan tittar in kameran och äter och en fet kvinna går förbi och mikrar en sak i en mikro och går därifrån.

Jaha, hon är fet?

 

Och, aw, Morgan fick ingen intervju med någon från McD, jag önskar jag kunde ha sett honom göra det. Jag gillar intervjuer med människor som absolut inte vill intervjuas men måste för annars ser det ignorant ut.

 

Och fan, ta alla MSN, jag orkar inte titta mer om de ska bitcha om det. Läs Morgans bok istället och ignorera hans löjliga dokumentär om Usama bin Laden.

Den är mer av en ploj.

 

Humör: grumpy



Musik: The Show Must Go On - Queen

---

Huzzah,  Tina med Tinas Cookalong är tillbaka!

Buh, hon har en totalt sugig gäst! Jag gillar inte Felix Herngren! Tönt!


Jag älskar Tina, såg någon Tina och Mixer? Tina som lagar mat barnen gillar och en mixer (jag vet vem det är, men kan inte hans namn, huvudpersonen från pistvakt hursomhelst) som klagar OCH mixar.


Fast han var glad ibland också.


Fy tusan vad jag saknar Tina och Mixer med sitt enda avbrott för Tintin. Stoffe och jag satt som trollbundna.
Att titta på matprogramm på morgonen är som om någon skulle trösta en.


Ja, jag är lite svag för matprogram med kvinnliga kockar. Jag skrev ju om nigella förut. Jag antar att det är instant sex appeal för mig.


Jamie Oliver, Gordon Ramsay och Niklas mat gör däremot ingenting för mig. Det är inte det att jag tycker kvinnor hör hemma i köket, men titta på hur mäns och kvinnors matprogram redigeras.


Kvinnors är långsamma (jag misstänker för att dröja kvar på brösten och fingrar som provsmakar) medan männens är STRESS-STRESS-STRESS för att visa för karlarna att det inte alls är tråkigt och ineffektivt att laga mat och att de kan med.

SUCK

---

Jag blir så jävla trött på alla karlar.


Jag är mest trött på Gubbhumor överallt. I Metro tecknar Tony Cronstam med Elvis, i D.N är det Rocky med Martin Kellerman och den där flumserien Assar.
Nemi finns, men hon är ju den ända kvinnan som syns!


Jag är så jäkla trött på Tony Cronstams Lilla Fridolf humor i Elvis där det handlar om hur han trackar på kvinnomode eller i en-tre dagars story i metro om hur glad Elvis är att sitta brevid en storbystad brud på flyget.
...är sådant kul? Killar gillar bröst? Men i tre dagar?


I hans serietidningar har många nummer handlat om hur Elvis tror att Hedvig bedrar honom eller att han bedrar henne. Projicering much Tony?


Och Rocky, alla jävliga manliga rappare och killar som är med killar och Rocky dejtar brudar 10år yngre än honom. Jag misstänker Martin är hemligt gay, han drar ju på semster med sina grabbkompisar och hälften av skämten är bögskämt.

Up yours Martin.

Fram med kvinnliga tecknare! Liv Strömqvist som vågar vara en arg kvinnlig tecknare och Malin Biller som vågar lämna ut "äckliga" kvinnliga saker.

Läs Liv Strömqvist "Einsteins Fru" och "100 % Fett"! Bibliotek köper in dem för att de är informella och berättar om starka kvinnor!
Och Malin Biller kan man köpa i Pressbyrån!

Fan, jag borde starta en serietidning...

Humör:  aggravated

Musik:  Handlebars - Flobots

---

Vojne, vojne jag kommer kanske inte kunna skriva här på ett tag så jag tar upp min senaste irritation med er just nu.

Effing studenten!

Varför anses detta vara en sådan stor grej? Du blir arbetslös, dina vänner drar, du får inte längre studiebidrag och all den trygghet och vana skolan erbjöd är borta (om du inte är ett fucking mobboffer men sabba inte min ranting nu) .

Jag var och firade min kusin som tog studenten och hon kände precis samma sak (förutom pengarna, hennes familj är goddamn rik).

Vad bra kommer från att ta studenten?

NADA

1. Mössföretagen blåser dig på pengar på en hatt du bara kan använda EN gång i ditt liv. Visst ha den på andras studenter men det kommer alltid se patetiskt aut att du försöker minnas något som var ditt på en STUND SOM UPPENBARLIGEN INTE ÄR DIN!
Att ha på sig asin egen studentmössa på någon annans student är som att försöka stjäla mikrofonen från en som uppträder för att alla ska höra dig sjunga istället anser jag.

2. Partyföretagen blåser dig på pengar genom att ta ut överpris för små loklaer och lite mat och sedan totalt ignorera dina musikval för kvällen. Och eftersom baren är så jävla överprisad kan du inte ens få en fylla för besväret.

3. Bilförtagen tar överbetalt för osäkra flak som kanske kostar en tiondel av vad ni betalat om det var får som skjutsades istället. (Min kusin betalade 19.000!!!!)

....mönster någon? Alla lurar studeanterna på pengar EFTERSOM DE VET ATT DE INTE KOMMER HA NÅGRA INOM EN SNAR FRAMTID!!!

Och snälla, sluta fråga studenter: "Vad ska du göra nu?"  till studenter. Kommer de inte rakt fram och säger det eftersom de är stolta/glada över jobbet/utbildningen de ska börja med, så VET de helt enkelt inte!
Att ha varje människa lägga på stressen över att "bli duktig" genom att ställa den förbannande frågan är det minsta en nybliven arbetslös vill ha.


Ja, jag är bitter och cynisk men jag kommer på i efterhand att studenten var nada kul för mig. Jag gick inte ut eller åkte flak för jag var en goddamn fegis, ändå blåste jag mer pengar än jag gör på ett år på det hela, och jag förlorade en bunt vänner som tydligen ansåg att nu kunde de äntligen ge upp kontakten med mig.
Även sådana som inte ens gick i min klass eller ens i min skola, what the fuck?

Studenten är en ända stor lögn.

Lögnen att du skall bli fri när du blir arbetslös
Lögnen att ni alltid ska hålla kontakten när folk plötsligt blir osynliga
Lögnen att du ska bli en duktig arbetande medborgare med pengar när alla precis lurat av dig dina pengar för diamantlyxhatten med oxskinnläder och ett gulddoppat lastbilsflak med champagnefontäner.

Alla bara lurar dig.


Jag är arg men alla studenter idag väckte verkligen minnena till liv om skivor som sög och utspring som sög värre.

(Och ni som är mina vänner, ni vet att ni inte ska känna er träffade. Jag ventlilerar och tycker. )

Humör:  frustrated


Musik:  AVGN Full Theme Song (Varning för språk som får din pappa att rodna.)

Jag tyckte musiken passade med tanke på dagens inläg...

---

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska lägga upp det jag vill berätta för er just nu.
Det är spelnörden och författaren i mig som har blivit förolämpad åt det grövsta och jag MÅSTE dela med mig.

Men samtidigt vill jag att ni ska hänga med över vad som har gjort mig så arg. Hmm...

Okay, jag ska förklara det så bra som det går genom att använda mig själv i historien.

Tänk er...

Tänk er att jag gör ett spel. Ett annorlunda spel, men fyllt med gåtor, roliga saker, bra karaktärer, smarta referenser till populär kultur.

Samtidigt så har jag gjort huvudkaraktären (... Uh, ett bra namn uh...) Nicholas. Ni gillar Nicholas eftersom jag gett honom en bra karaktär som är rolig, allvarlig och alldeles egen. Han liknar ingen annan i sin omgivning och jag har gett er så mycket info, att ni vet hur han är, men samtidigt har jag lämnat en tom yta i hans förflutna så ni kan fylla i eget.
Så okay, spelet går och Nicholas råkar ut för saker, han far illa, måste rädda sina vänner, m.m.

Och när spelet slutar fylls ni av den där riktigt coola segerkänslan som man får när ett spel slutar bra och det känns som man verkligen åstadkommit något genom att bara avsluta ett spel.

Så jag ser att ni gillar Nicholas och hans äventyr, så jag gör ett till spel med honom i samma anda. Och ni gillar det, ni får mer bakgrundsinformation på Nicholas och hans vänner men nya karaktärer och spelaspekter som gör det fortfarande till något nytt och fräscht.
Spelet behåller fortfarande sina roliga och äventyrliga aspekter från spel1 + lite till, därför tar ni emot spel2 med mycket glädje.
Och återigen slutar spelet med en cool segerkänsla och att ni har gjort något bra.

Nu börjar jag känna mig segerviss och girig och inser att om jag istället mjölkar Nicholas med en mjölkmaskin istället för hand så blir det mer effektivt. Jag förlorar den personliga kontakten, men är det verkligen så illa?

Så Spel3 kommer ut, Nicholas är lika redo som alltid.
Ni känner igen spelstilen, men noterar att det inte finns något RIKTIGT nytt. Men som ni spelar vidare inser ni att detta är det spel ni älskar och gillar. Helt ok.
Spel3 ger er också mycket historia om människorna i Nicholas liv som kommit och gått och ni känner verkligen för alla dessa karaktärer som egentligen är pixlar på en skärm. De beter sig verkligt, Nicholas känns som en vän som tycker lika som du som spelar.

Nu kommer en intressant fotnot. Jag har noterat att en viss del av mina fans har riktigt kärat ner sig i Jack, en vän till Nicholas. Så jag gör den sista delen till ett riktigt storslaget slut där Jack faktiskt tar över spelet en stund (AKA du spelar som honom) medan ni inte vet så mycket om Nicholas öde.
Jacks fans jublar och ni tänker "cool grej, jag såg aldrig det komma."

Spel3 slutar och den knyter ihop allting och ni känner att nu, nu kan ingenting stoppa er och Nicholas, ni är ett coolt super team och ni har verkligen haft en upplevelse genom de här tre spelen.

Helt plötsligt är det tomt.
Jag har gjort spel åt er med Nicholas så fort som jag kunnat, men utan att låta kvalitén gå åt spillo.
Men ingenting kommer.

Så ni går vidare med era liv, kanske spelar de gamla spelen och njuter lite av dem. Helt plötsligt går ni förbi er lokala spelaffär och känner igen stilen på kartongen.

Spel4 har kommit och ni tänker, "Yes! Oh Yes! Han är tillbaka!"

Så ni spelar.


Och upptäcker... jag har totalt smutsat ner hjälten Nicholas som ni har byggt upp.
Han har blivit en sidokaraktär vars hela liv som ni spelat igenom i Spel1  Spel2  Spel3  och har blivit totalt kastat åt sidan. Ingenting av det finns kvar.
Jag drog honom istället i smutsen för kanske håna er och allt ni har gjort med honom.
Allt detta upptäcker ni i spelet med den nya huvudkaraktären som är lika förfärad som ni över vad som har hänt med Nicholas.
Och alla de där vännerna som Nicholas hadde?
GLÖM DEM. De existerar inte här och aldrig nämns dem.

Och jag skrattar åt er smärta och bestämmer för att lägga in en aspekt som kan vara det mest ondskefulla momentet i spelvärlden man kan göra.
Jag flashbackar spelet åt er, för att tvinga er igenom att spela stunden då Nicholas förlorade allting.
Och ni vill verkligen inte, spelet är inte ens roligt då, för ni vet ju att ni gör fel, det vet ni ju av att ni har sett hur illa Nicholas har fallit.
Och ni inser att jag har varit totalt hög och full när jag gjorde spelet för Nicholas karaktär i flashbacken stämmer inte med den Nicholas ni har lärt er att älska.

Ni avslutar spelet, och med hjälp av er nya karaktär återställer ni lite ära till Nicholas

Dock så blir det ingen segerkänsla när allting tar slut utan det är en ganska rättfram känsla av:

"Ingenting kommer någonsin bli som förut. Livet suger."

Sen gör jag inga mer spel med Nicholas eller hans efterträdare utan jag vänder mig till Jack fansen som efter Spel3 har erbjudit mig ännu mer droger och alkohol, så jag gör ett spel om Jack.

Och så slutar Nicholas saga.

---

Förstår ni varför jag är arg? Jag kan inte förklara det på ett bättre sätt, men författaren i mig skriker att man inte gör tre spel för att bygga upp en cool och grym karaktär bara för att dumpa honom i soptunnan! Man gör bara inte så! Det är en sådan oskriven lag inom karaktärs uppbyggande! Det finns inget mer oupfyllande än att göra just detta!
Man bygger inte upp så mycket för ingenting.

Och spelnörden i mig skriker på den aspekten av att man ska tvinga sig själv till att göra någonting i ett spel!

Skräckspel kan göra sådan här skit mot en, men inte den här typen av spel. Och om man tvingar sig själv att spela ett spel, då har den ju förlorat poängen med ett spel eller hur?

 Man spelar spel för att ha ett kul tidsfördriv goddammit!

---

Jag tror jag är skadad. Jag bryr mig för mycket. Det är samma sak som när de släppte Dead Rising på Wii (var originellt på xbox 360) och bara fuckar upp hela alltet.
Eller när Silent Hill serien blev så jäkla uppenbar och tråkig och inte alls samma psykologiska thrillers som de varit.

TV gör samma misstag. Anledningen till att jag slutade tittade på Heroes? De bastardiserade nästan alla karaktärerna och historien, utom några få som de höll mot skyarna. De riktigt tvingade mig att gilla dem och sådant står jag inte ut med, så jag spolade förbi det mesta.
När man spolar förbi på ett avsnitt som man ser för första gången, då är det rätt illa.

Eller LOST som bestämde sig för vilka karaktärer publiken skulle gilla och fokuserade bara på dem. De snyggaste då förstås.
Gillade du knarkaren eller den feta killen? Eller kanske den udda prästen?
Sorry, du ser dem aldrig mer. 

Varför tillåter man folk som uppenbarligen inte kan skriva eller ta hand om karaktärer göra det?
Scenariot med Nicholas var dock det värsta jag varit med om. Att vara ett fan av viss spel serie och sen få ett riktigt:

FUCK YOU FÖR ATT DU GILLAR DETTA!

i ansiktet var det mest onda jag fått ta emot som fan. Och jag överdriver inte, jag surfar runt och alla verkar tycka samma sak:
Varför fick inte karaktären som vi älskade fortsätta med det han gjorde?
Vad hade han förtjänat för att få detta?
Varför tog ni bort alla karaktärer som vi gillade?
Varför tvingar ni oss att spela momentet då allt gick fel?

Det var inte roligt, inte sorgligt-som-går-över-i-bra, inte tragikomiskt.
Bara smärtsamt.

Återigen ett stort FUCK YOU.

Och uppenbarligen kommer det inga mer spel med Nicholas. Inga nyheter om det.

Jag känner mig löjlig som gnabbar så mycket om detta. Men seriöst, nästan allting som blir populärt gör så här.
Allting som får berömmelse går för eller senare fel.

Fallet med Nicholas är bara det värsta jag någonsin sett. Det är min poäng som fan.

Nu ska jag till jobbet.

Nicholas riktiga namn? Vad det är för spel? Det spelar egentligen ingen roll, jag har illustrerat min poäng.
Dessutom om ni verkligen spelar detta så har jag inte riktigt spoilat er för jag har aldrig sagt Nicholas riktiga namn. Bara hans öde. 

Fuck, jag har inte varit såhär arg sedan de introducerade Charlie som spöke i LOST och använde honom bara EN gång.
Alla karaktärer jag gillar blir bortkastade

Och Jackfans, jag hoppas ni brinner i helvetet för att ni gjorde honom populär. Jag misstänker att releasen av hans egna spel gör att det inte finns något Spel5 eller att Spel4 suger så mycket som det gör.

Fans är verkligen det värsta ett spel/Tv-serie/Whatever kan ha. De är deras närvaro som gör att skaparna tror att de kan börja fucka upp historien.

Humör:  INFURIATED


Musik:  Anthrax - Kimya Dawson

---

En varning, jag har haft migrän i två dagar som gör min sömnrytm FUCKED UP och jag vet faktist inte vad för piller jag kan ha ätit för att stoppa smärtan.
Allt jag vet just nu är att den håller på att försvinna (så jag kan titta på den vita skärmen som är blogghemsidan) men jag är arg och medicinerad just nu.

Så nu vill jag diskutera med er! Men varning, som sagt är jag snurrig pga av alla möjliga sätt.

---

Jag skriver detta, för jag är trött på allt gulligull och rajrajraj. Jag vill ha hederligt blodigt DÖDDÖDDÖD, jag är trött på all självcensur, att jag fastnar i gullighetsfällan.

Jag är "minst" på mitt jobb, "knäppast" i min vänskapskrets och "den snälla lydiga dottern" hemma.

Med detta inlägg uppmanar jag till diskussion och insikt om hur mycket blod och hat som faktiskt kan gömma sig i en människa.

Jag är en ovanligt destruktiv varelse. Varför får inte kvinnor vara destruktiva? Det finns så mycket hat buteljerat i tidens alla kvinnor, men nåde om det kommer fram, nåde!

Det är därför jag hyllar Medea, kvinnan från en grekisk tragedi (pjäs) som dödar sina barn och sin makes nya fru för att han övergav henne så lättvindigt.

Jag hånler varje gång jag läser det, "haha, där fick han för att han tänkte med kuken".

Men så ska ju inte kvinnor vara.

När jag var på gymnasiet så är de "normala" människorna ovanligt äckliga (esteter anses inte normala) . Jag fullkomligt avskydde de där gapiga aporna som skrek "Runka, Hora, fitta" och annat på samma intelligens nivå. Vet ni vad jag ville göra? Jag ville köra ner min hand i deras halsar och slita ut deras tungor och sedan köra ner killarnas penisar i sina egna munnar. Även om jag själv är kvinna så skulle jag inte ta någon hänsyn till tjejerna. De kunde gärna få en penis i halsen. Om det nu skulle bli någon över vill säga.

Eller... har ni sett filmen Hancock? Hancock kör en killes huvud uppför en annan killes arsel. Det är det ända som är bra med den filmen och gör det så värt att lida sig igenom resten.

(Gud så jag hatar resten av Hancock, vem skrev manus till den filmen?)

Jag är en ovanligt destruktiv varelse, bara att erkänna

Jag betackar mig för sådant lägre liv som man kunde hitta i alla skolor jag gick i. Och tro inte blodstörsten minskar, ju mer äldre och vis jag blir, åh nej.

Det kliar i mina fingrar lika mycket nu som då att få slita och dra i ungt tonårskött. Detta tonårskött som tror att de behärskar världen genom en enkel förolämpelse. Genom att skrika "Hora" äger de världen och kan hota vem de än vill utan konsekvenser. Och lärare som gör motstånd anmäls för trakasserier.

Sluta sitta så bredbent killfan, ingen vill se på ditt manskött i alla fall!

Jag är en ovanligt destruktiv varelse, men är vi inte alla så? Eller är jag bara den oupptäckta kvinnliga skolskjutaren? Ifall en kvinna sköt, skulle de se mig som ett monster med och avhumanisera mig, eller bara tro att jag var ledsen?

Kvinnor kan vara fantastiskt blodtörstiga. Hör här:

Jag förstår inte varför människor använder sig av metall och krut till kulor för att skära igenom kött när man borde på något sätt kunna koncentrera och utvinna smärta till ett dödligt vapen. En lite koncentrerad stråle av smärta och pang! Människan är död!

Jag kan säkert uppfinna något sådant om jag hade kunskapen. Men jag vill inte döda snabbt. Jag vill ha långsamma skrikande dödsfall.

Jag vill skära upp kött, dra av det i långa slamsor, dra ut tänderna en för en och borra hål i skallben. Och medan jag gör det skulle jag skrika samma ord till dem som de en gång skrikit till mig.

Det är lite av min hemliga fantasi, att rada upp alla som en gång förolämpat mig och sedan bryta deras själar.

Alla som någon gång har dödat en bit av mig. Alla som får mig att gråta.

Jag är egentligen alltid fylld av denna ilska eftersom jag inte kan släppa ut den någonstans. Hundar som är fyllda av ilska som de inte kan göra av med börjar tillslut attackera vad som helst för att inte sprängas.

Och tala inte om för mig att slå på en kudde, de kan inte blöda.

Blodstörst är en känsla som inte är gjord för 2000-talet.

Humör:  pissed off

Musik:  The Professor & La Fille Dance - Damien Rice

---

Jag avskyr när folk pekar ut saker om en som de tror man själv inte vet.

Humph. Jag fick utpekat för mig för några timmar sedan att jag hade "knarkarögon".
D.V.S mina ögonlock...eh..."hänger". På olika höjd antar jag.

Vilket alltid får mig att se smått påverkad ut. Varför trodde de att jag inte skulle veta detta redan? Det är ju mina j*vla ögon eller hur? Harumph Harumph.
Jag vet redan att jag måste titta upp mer än andra när jag skådespelar för att mina ögon har en tendens att se ständigt trötta och slöa ut.

"Knarkarögon" har jag dock aldrig hört, jag har alltid använt mig av begreppet "Elijah Wood" symptomet eftersom killen lider av precis samma sak.

Ja, jag sa "Lider". Jag är smått avundsjuk på de som ständigt har vackra intensiva ögon som borrar hål i själar.

Nåja, med min nuvarande frisyr och ångestsåren jag lyckats riva upp i ansikte och händer (jag hadde en panikattack häromnatten oki?) så ser jag väl ut som en ganska nerknarkad människa.


haha.

Seriöst, "Knarkarögon?" Vad är det för ett namn...?

Humör:  jeaulos

Musik: Zombie - The Cranberries

Något är fel med min headerbild, den är bara svart. Jag tänker låta den vara tillimorgon, sen så får jag väl göra om.

---

Varför finns det så många söta flickor i världen? Vad ska vi fula flickor göra då?

Dom med lysande ögon och röda läppar som gömmer vita tänder. De med smala magar och små rumpor och små små händer som kan omslutas i större.
Vad ska vi fula flickor göra då?

Vad ska fula flickor göra när avundsjukan slår dem och när de ser Top Model t.e.x. Ser hur tjejerna där enkelt glider i vilka jeans som helst och tyger lägger sig vackert på deras axlar.
Vad ska vi fula flickor göra då?

Ach, varför säger jag vi det är bara jag.

---

Okej kropp, en deal. Jag går och sover nu och det första som ska välkommna mig när jag vaknar är ett lägresifferantal. Deal? Bra. Jag är glad att vi kommer överens.
(Det är helt normalt folk. Pratat med min kropp sen när jag var nio och inte kunde sova om nätterna. Jepp. Lyssnande på avlyssningsband med delfiner. Också en slags tortyr de där banden.)
Gonatt!

---

Ironi, jag slår i mitt knä så jag måste sitta och sträcka ut det innan jag kan  komma upp till min säng (det är en hög säng) . Man måste man klättra upp och mitt knä vill inte. Dumma kista i hallen. 

Stop Tormenting Me Already.

Humör: disappointed

Bok:  Karin Boye dikter. Gud så sorgligt

Musik: San Quientin - Johnny Cash
Kan någon rekommendera musik till mig? Jag har tillgång till Spotify  nu, så jag kan lyssna upp mig på vad som heslt nästan!

---

Jag berättade om mina journalist idéer för mamma och att dela lägenhet. Hon blev på sämre humör och det ända hon kommenterade på att jag inte skulle till Borås.
Förlåt att jag stannar hemma då.

Min syssling Niclas ska till USA för att studera till regissör. De tjatar alltid honom. Får jag inte försöka?
Han har ju för fan råd att åka! Hans familj är rik!

Jag vill flytta hemifrån. Hos pappa är mitt rum inpyrt med ångest, hos mamma platsar jag inte.

---

Hat och ilska är bra dirvkraft. Istället för att låta hennes bevikelse ska bli till min ångest (kanske jag till och med kan tillåta mig att ryta ifrån på henne?) så ska jag bli berömd på ren djävulskap.
Imorgon ska jag skriva krönikor och dela ut mitt CV på morgonen till affärer i Jakobsberg Centrum.
Ett direkt approach är det bästa.

---

Kan ingen tipsa mig om mer hobbies? Jag läser mer än någonsin, men jag rätt besviken på mig själv för att jag gav upp cons och manga,anime så snabbt. Jess ska till Uppcon i helgen och jag är avundsjuk.
Men jag platsade inte.

Jag vill kunna platsa. Snälla, ge mig något att vara bra på, ge mig något som är mitt eget, min hobby.
Jag kan inte diskutera mina böcker med någon, ingen bryr sig.
Vem ska jag snacka Kerstin Thorvall, Linda Skugge, Karin Boye, Stephen King, Jonas Gardell, John Avijde, Flickan och Skulden och En äkta Våldtäktsman med?

---

Imorgon ska jag slita och kväva min mammas suckar i mitt huvud.

Alt. Titel: Or I am just paranioa.

Vi firade malins Kristoffer igår på Jakans Pergola, vilket blev lite av en "WTF?" situation. Fira födelsedag på Pergola? Det var typ vi och 3 gäster till.
Nåja jag fick min Xider iallfall. Fast jag skulle verkligen ha ätit lite ordentligare innan, för det blev liksom "Happy" stadiet direkt. Typ det där, "wow, vad enkelt det blev att gå och va bra musik min mp3 spelare spelar just ikväll"
Typ tredjedels onykter, but thats fine, sånt är skönt.

Jag fann dock på morgonen att jag hade raderat min "sänt" box i meddelanden på Bengt, så jag har antagligen skickat väg nåt shit. Jag måste gjort det i sängen och jag kommer inte ihåg NÅGONTING när jag är trött, inte ens i vanliga fall. Min hjärna somnar före mig i sådan fall haha.

Ironiskt nog blir jag elakare ju mer jag drickare. Mer lösslöppt kanske, men också mer skitsnack.
Anni och jag hade ett givande samtal. XD

Också, citat för kvällen kom ifrån mig "Vafan jag står i en vattenpöl!" . 10 minuter senare typ...

---

Idag får mamma lägenheten, och idag så kanske flyttar vi en säng dit så kanske jag kan bo där. Tyvärr är lägenheten rejält icke-uppdaterad, så den ska ommålas i varje rum.
Kanske borde jag starta ett stort FÖRE-EFTER projekt med hjälp av kameran.
Morsan skulle bli glad. "It's the little things we do together..."

Hum, nu måste jag sätta på den sången bara för det.

---

Jag och Anni och Jess funderar på att gå till Bandit-festen, och vilka kommer vi att hitta där?
Däför är jag orolig.
Ibland oroar jag mig för så mycket. Det spelar ingen roll hur många goda råd man får och har, jag tror ändå att det är för sent.

I am Joe's Enraged, Inflamed Sense of Rejection.

Jag borde sluta gå till kuratorn för hon hjälper inte ett skit.
Skolan då.

Hon är en välldigt matriel människa den där kuratorn. Eller realist, för att eka svenskans ord.

---

Tog min temp för en timma sen, 38 and rising hurrah. Jag visste det, för jag blir alltid sjuk sist i familjen och Murphys lag funkar bäst på mig. När jag allra mins vill bli sjuk, blir jag det.

Fast bara för att jag inte vill gå imorgon, så ska jag gå. Haha.
isåfall, godnatt bloggSverige.

---

...jag hatar att inte veta ifall om jag bråkar med någon eller inte. eller om nån är arg.

Jag skrev förut att den som är utan skuld kan kasta stenen.
Jag må vara full av skuld, men jag vill ändå kasta stenen.

---

Låt mig förklara läget för er, för mig.
Människor är människor, och det lever man med. De gör som de vill, de lever som de vill och så är det.
Det jag hatar är att nästan varaneda en av folk jag känner (även utanför skolan) tycks glömma det.

Vi älskar våra rätt, vi hatar andras fel.

Just nu - 0% ork för teater. Inte för att pjäsen är dålig eller så, men 0% ork för att komma ihåg alla minnen som kommer med SLEDRAJS. Jag skulle liksom vilja ta oss alla 8 och skrika

"Time Out! Det här funkar inte, ni är alldeles för splittrade"

Det roliga är, att efter 3 år tillsammans, så kan jag höra alla era/deras inre monologer på denna händelse.

Och det är just därför.

---

Jag medger, jag är en ängslig, orolig person, som leker mamma.
Men mina vänner är som mina barn, jag vill att de ska må bra. Jag skriver det inte här för att skaffa pluspoäng, jag skriver för att jag VILL skriva.
Och, konflikträdd som jag är, så kommer jag aldrig ta den där Time Outen, hur gärna jag vill.
För det skulle aldrig gå, ingen skulle enas.

---

Folk enas i sorg, men det är ingen lösning försöker jag tänka.
Men människooffer är alltid mänsklighetens sista utväg.

---

På nästa maskerad ska jag vara osynlig

Jag blir så förbannad! Kära läsare, jag är ett STORT heroes fan, alla vet det nu, och som slasher så slashar jag:

Hando

Mylar/Sylinder

Bara slasherfans fattar de där förkortningarna, så därför använder jag dem.
Fråga om ni funderar.

Nu är det så, att jag följer säsong 2 med hjäp av teh webziz. Och jag är förbannad.
VARFÖR SUGER SÄSONG 2 så HÅRT?

Peter tar all tid, och om jag hatade honom förut, så hatar jag honom ännu mer nu.
Tänk er en karaktär som ständigt är deprimerad, skjuter bort hela sin familj och vänner bara för att vilja ha dem nära igen, och blir helt förbannad när de inte bryr sig om honom.
Han är en favorit för att han är "SötochSexig". Tyvärr också "FjortisPersonlighet".
Han orsakar bara problem och kan INTE lägga ihop två och två. "Jag kopierar människors förmågor, lolz, ska jag hålla mig undan den, nu när jag vet att jag inte kan kontrollera dem? Nah. Jag går och skäller ut min bror för att han lämnade mig ifred som jag sa åt honom."
Kära läsare, han är också ett hot alla mina favoritkaraktärer, eftersom han kan kopiera förmågor, så kan författarna av showen döda karaktärer som han träffat, för då behövs de inte längre för sina förmågors skull.

Mitt andra hatobjekt är en kvinna vid namn Niki. Karaktären är bra, men jag hatar skådespelerskan.
Hon spelar en ensamstående mamma, som har problem med delad personlighet.
Men av någon anledning ska varje scen hon är med i göras sexig? Hon framstår som en pedofil när hon gör en scen där hon egentligen ska vara "mammig".
Exempel: Hon och sin Son sitter vid ett frukostbord och pratar. Hon slickar av jordnötssmörknviven mitt i diskussionen på ett väldigt...."Mmmm...orgasm" sätt.
Du spelar ensamstående mamma, inte hjärntvättad bimborobot Stepford fru!

Heroes har tappat sitt sting. Säsong 2 så verkar alla karaktärer förlora halva sina hjärnor, och dumma historier skrivs. Min favorit karaktär reduceras till Comic Relief, och den jävla Peter (jobbigare och dummare än förut) tar över hans screentime.
Jag är inte ensam om att tycka detta.

http://likeahobbit.livejournal.com/215852.html#cutid1

http://likeahobbit.livejournal.com/215408.html#cutid1

http://likeahobbit.livejournal.com/214099.html#cutid1

http://likeahobbit.livejournal.com/211252.html#cutid1

http://likeahobbit.livejournal.com/209728.html#cutid1

http://likeahobbit.livejournal.com/208163.html

http://pretentioustfu.livejournal.com/42887.html#cutid1

*ARG*

jag väntar och väntar, varför funkar inte elementet i mitt rum? Måste jag ALLTID frysa på vintern?