Zoftis

Humör: happy



Musik: Carol of the Bells

---

Åh, jag är så lättad, så lättad och goddamn glad!


Inför tentaresultaten så såg jag till att tömma mitt huvud, att varje gång tanken "jag kanske klarade det...?" flög in i mitt huvud så raderade jag den, rakt ut. Jag höll till och med på att förbereda sms till min mamma och pappa där jag berättade att jag inte klarade det.


Jag mäktade dock aldrig att göra dem utan jag begravde huvudet i böcker eller nollställde hjärnan istället.


Och tror ni inte...tror ni inte...att när jag ser listan på väggen, SÅ HAR JAG KLARAT DET!

Åh, det betyder att jag kan åka hem med gott samvete, att inte veta att jag måste oroa mig för en omtenta (som har blivit lagd den 18 december, vilket ondskefullt datum!).

Och mina händer började darra och jag trodde att nu skulle jag skulle svimma av pur lättnad.

Jag vet att jag inte bör bli övermodig och sådant nu, men den här kursen har varit så förbaskat SVÅR (den vi har nu är intensivare men betydligt lättare) och att veta att jag aldrig mer behöver röra den och kan åka hem och fira jul med min mamma och pappa.

Lättnad!

---

Ah, nu är jag lite rastlös. Jag ska på fest ikväll (inte lika nervös faktist) och imorgon måste jag börja på en låååång hemuppgift. Jämfört med Annelis resdagbok verkar mitt liv så ohändelsefullt.

Jag måste börja publicera shit!

Skriva shit!

Åka utomlands!

Åh jag vill åka ut. Det kan dock ha något att göra med kvinnorna jag läste om i tidningen som luffade runt i olika länder utan några pengar alls.

Jag läser om Kerstin Thorvall som levde på en tid när hon kunde skickas runt i olika länder av tidningar och skriva olika reportage från olika länder.
Åh jag vill resa!

Min gamla resångest verkar ha vuxit bort. Faktum är att mycket har vuxit bort från mig.

Jag har svårt för jättesötat kaffe och choklad med kolasås

Istället skriker min kropp efter kolhydrater: "Paaaaasta! Potatis!" eller flingor.

Mitt sockerberonde tycks puts väck helt enkelt. Jag vill hellre ha ordentlig mat som en god pastasallad istället för godis. Åh pastsallad med pesto och mozzarella...

Jag antar att det tog ett tag, men nu börjar växa upp.
Var dock ej oroliga! Jag kan inte leva utan chokladmjölk och jag slaktar fortfarande äpplen som Gollum biter i fiskar. Mmmm....äpplen

Ta hand omer hörni. Nu är det mindre än 1 månad tills jag kommer hem!