La LA La LALALA La


jag måste verkligen uppdatera oftare här.



Jag fick en sådan lust att se på Love Actually, just bara för att alla omkring mig tycks kära.
Mamma har förlovat sig och Jessica har pojkvän...

anneki och jsg hsr druckiot uppmmin smirnogg leon (fast med grön citron)

vi mår bra en dag ovch kväll fat människoroc ringt

vi är ju hemme ainte sant=?

Jag kanse är n alkolist,. men jsg mår bra n når allt sticker
u ska vi få friaklustft då att vi mår5 bra

jag har inte varit å här fukll på län hge

jag älskar er alla men det kommer aldrig vara nog

när jag skrivit klart detta kommer jag kura ihop mig i fostrställning under mitt täcke.
Natten är sen och marorna dansar hårt.

För ett tag sen frågade anni om jag ortfarande var deppad. Jag antar att detta är svaret.

Jag älskar er alla så mycket, jag älskar alla mina vänner

Jag älskar er alla, det var så skönt att få krama Dorro igen och komma ihåg henne.
Jag saknade henne. Jag saknar anni som är bara på andra sidan centrumet

Jag saknar er alla men det kommer aldrig vara nog. Jag har tittat på bilder jag har läst ord
och de är alla borta trodde du att livet stannar?

jag mår inte bra, jag mår inte bra
galenskap

detta låter som en dikt  men det är bara rena fra´gemt från min hjärna, klibbiga och äckliga

jAG mår inte bra

jag gömmer mig under täcket och ska föröska minnas nu, vi får se om det håller marorna borta

jag äslkar er alla, kärek ska hålla mig icke-galen, men det kommer nog aldrig vara nog

jag har aldrig nöjt mig med minnen, dessa bleka fantomer, minnen duger inte!

För jag vet hur allting är NU och nu är allt så sjukt

jag mår inte

det kommer aldrig vara nog

Husen är så höga

De säljer inte Kräksirap i Svea.

Ah, jag vill skrika, jag vill slå. Jag vill riva upp alla mina gamla ärr på mina blekfeta armar och förblöda tills jag svimmar.

Jag mår illa. Jag har alltid varit en hetsätande skit, stoppar in mat och mera mat bara för att kag kan och det är så vidrigt.
Jag kan bara inte sluta och jag förstår inte vad det är för fel på mig!

Jag vet bara att jag ständigt har ett stort arsle och badringar runt midjan.

För en timme sedan så försökte jag tvinga i mig en matsked salt i hopp om att jag skulle spy upp min frukost, men att salt skulle vara så jävla vidrigt hade jag ingen aning om. Jag hostade spottade och fräste upp det igen.
Det var som för några år sedan när jag skulle tvinga mig själv att dricka ett glas saltvatten men allts om hände var att jag blev torr och vidrig i halsen.

Fet,fet,fet lyder sommanmantrat och nu undrar jag varför de inte säljer kräksirap i Svergie. Jag står inte ut med all den här mat som åker ner min hals utan att jag har någon som helst kontroll över det.

Andra har märkt det också, jag tar alltid störst tuggor, jag äter snabbast.

ÅH DETTA ÄR SÅ VIDRIGT!

Inte ens kan jag stoppa fingrarna i halsen för att få marorna att tystna, jag spyr bara inte.

JAG HATAR DENNA FÖRBANNADE KROPP!

The Road to ?

För två dagar sen, eller snare två nätter sen så var det en stor lysande solnedgång som färgade hela himlen brandgul.
Just det, brandgul, inte orange.

Sådana solnedgångar är lockande. Är jag den ända människan som dras till dem?
Man vill inte följa regnbågen, båda sluten leder ner till jorden igen, nej följ solnedgången!

Jag får alltid känslan av att om jag går dit där det lyser allra starkast, där solnedgången ÄR så kanske jag finner en skylt som säger "GRATTIS! Du har hittat DET!"
Känslan av att man äntligen vinner högsta priset på trisslotten efter alla år av att se döende pensionärer vinna, känslan av att ha någon krama dig och säga att de älskar dig.

Känslan av att du äntligen har hittat det som du letat efter. Inte känslan av att komma hem, utan snarare en nirvana känsla, att du uppnått något. Detta är guldkistan i slutet av äventyret.

Jag undrar om den känslan skulle befinna sig ifall jag gick till solnedgångens ände. Försvinner bort längshorisonten som en Lucky Luke figur.

Fast vi vet ju både du och jag att det inte funkar. Solnedgångar funkar inte så.
Men är det bara jag som får den känslan?

Känslan av att vika av från vägen hem och gå till solnedgången?

The Fear of being Alive


Jag är en sådan där människa som alltid måste leta efter ställen att höra till, men aldrig lyckas eftersom jag aldrig anser mig själv att platsa in. Kanske har jag för hårda krav, kanske platsar jag inte bara ännu.
Det är den där känslan av att riva ut namn som dina närmaste inte känner igen och uttryck för att imponera.
Än så länge-ingen tur.

Någon dag kommer jag nog hitta rätt grupp människor.



Jag tillhör en annan grupp.
Men vi är osynliga. Och vi är egentligen ingen grupp för vi bryr oss inte om varandra.  Vi dör kl 20:59 och återföds 21:00 samma kväll. Vi är inte hackers, vi är inte människor.
Vi är nutidens zombier, 2000 talets levande döda.

Vad som än finns därute vill vi ha, vill vi se. Vi äcklas av det mesta, men om det finns filmer av en man som skjuter sig i huvudet så vill vi se det. Vi vill veta, vi vill suga i oss allt skärmen blåflickrande presenterar.

Vi är nattens vampyrer som lever av de vi kan smuggla ut ur kylskåpet utan att andra vaknar. Vad maten vi äter om natten smakar spelar ingen roll, sked efter sked tills vi matar oss med luft funkar, det är bara en inövad rörelse.
Vi äter och våra bilringlar dallrar och vi suckar. Vi lastar i oss mer glass direkt ur paketet och letar efter nästa thinspiration sajt för att ge oss inspiration till att magra.

Vi kan inte hacka, men vi kan en sak.

Vi kan finna.
Har vi hört talas om just "Den videon" eller en sida där man kan få gratis och snabba nerladdningar med hjälp av "det" lösenordet så finner vi det. Vi fylls av en febrig lust som inte kan kväljas inte ens när våra datorer är avstängda. Vetskapen om att "det" finns där spelar som en febrig dans inför våra ögon och vi blir besatta. Vi ägnar dagar och mer än nätterna till att finna "det".
 Fynden ger oss dock ingen glädje, vi suger bara i oss och letar mer för vår hunger kan ingen stilla.

Många timmar senare ger skulden av att sitta länge och äta skräpmat oss en påle. Skulden ger oss pålen och hammaren som vi bankar ner i våra odödliga gjärtan för att våra kroppar ska hålla sig stilla i sängen.
Pålen skänker oss den falska sömnen som bara vi kan få, den falska sömnen som ger oss dödlighet och gäspningar under hela ljuets dag då vi bara väntar som en knarkare att få återvända till våra skärmar.

Vi är knarkar zombies som måste återvända, och det finns ingen bot. Vi vet inte vad vi letar efter och hur det ser ut ifall vi nu skulle hitta det.
Vi vet bara att vi kan inte ha hittat det än.

The London


(Vi ignorerar andra händelser nu, nu ska jag prata om London, ja eller skriva om du föredra det)

Jag kan summera upp London på tre ord. VARMT KUL IRRITERANDE

Det var irriterande små tunnelbanor och det var irriterande att jag inte kan engelska lika bra, men sen var resten KUL!
Och varmt förstås...

Vi bodde på "The Birds Inn", vilket låg ovanpå en pub. Väldigt vandrarhemsaktigt men jag mådde bra där. Det var som ett hem, inte sterilt och överspinnande luftkondtionieringar.
Man mådde bra av gemenskapen och det lätta livet där. Och att butiken i närheten sålde allting asbilligt fjorde bara saken bättre.

Vi var på Camden Market, som säljer det UNDERBARA! Mestadels goth och rock kläder, men också lite annat hippie aktigt.
Och så god mat, herregud så god. Jag åt en efterätts crepe, full av choklad och bananer...åh det var himlen.
Jag vill tillbaka. Jag vill köpa upp varenda klädesplagg som skulle kunna göra mig vacker, jag vill köpa Jack Skellington dockan de sålde i leksaksaffären och jag vill köpa mer antika anteckningsböcker...
Det fanns så mycket mer, men det måste ses och höras, och luktas och smakas, defnitivit!

Vi var på Phantom of the Opera också. Verkligheten rörde mig där. Det var en sådan vacker musikal och skrämmande.
Filmen är ett vackert romantiserat drama, musikalen är en thriller med psykadeliska inslag.
Som Fantomen skuggorna på scenen när en balett pågår. För en kort sekund blinkar det till och man ser fantomens skugga med en hängmans snara. I nästa blinkning pekar han på någon.
Man är rädd för sådant. Fantomen rör sig där nere, han är verklig och han vill döda.

Öppningscenen ger samma känsla, med en enorm ljuskrona som åker upp mot taket i mörkret och allting blinkar och musiken är som en massiv hammare i ditt hjärta.
Det slår det bankar, och cresendot ökar och ger dig den totala känslan av skräck. Den enorma lysande ljuskronon tycks vara en mun, en stor lysande rivande mun, ett spöke som du är totalt maktlös emot.
Så kände jag när musiken pulserade inom mig och jag såg ljuskronan röra sig på scenen.

Jag tänkte "Åh, Gud den är levande. Det är ett levande ting och den vill äta oss. Vi gick in här frivilligt och skrattandes och nu ska vi dö för spöket på scenen vill äta oss."

Vi åts inte upp. Kronan åkte bara snällt upp på sin plats.
Men det är sådana känslor det äkta teatern ger dig,




Vi ville såklart se mer musikler, handla mer, försöka hitta mer bögklubbar, men tiden är knapp.
Precis som spöket till ljuskronan är den ostappbar och förvandlar allting till bleka minnen. Jag litar inte på minnen, jag tycker inte om dem, Jag vill alltid ha allting nu, för då finns det på riktigt.

Vilket betyder att jag en dag kommer återvända till London.

A day of prrrrride

Doero occh jag och anneli har sett pride tåger! Mycket fint, med poliser brandmän och tabdläkare, wowowowowowowo
Sen skulle vi alla ut och supa i gayområdena ikväll.
Menmen, doro satt barnvakt och blec spyigig (anneli sa åt mig att skriva det).
SÅ vi gick INTE ut till gayområdena utan anneli och jag körde

hemsupa plus lite pergola sprit. Det r dyrt med drinbkar på Pergola,. vi hoppas att doro kan hänga med oss nästa helg.
Fast då kan vi inte klä ut oss, KANSKE?

Vill ni andra som jag känner hänga på? Ju fler desto roligare!

Just nu är vi rätt så lulliga, anneli spelar mario på en Nintendo DS och förlorar och är ledsen om det.
Föut var hon "skjutglad" säger hon. "skjutglad" låter orooväcckande, som om man skulle var glad i att skjuta och döda människor och djur mer för den delen.

Nu ska vi snart titta på Saw, jag mpste bara låta anneli bloiggga först.
Jag tror inte jag stacar så font, men fan ta det.Vi kan se på strandvaskaren.
 

Jag har uppnåt mitt Nirvana (ochg även om anneli stör mi det genom att skrika "JAAAG DOOOG" n är hon spelar) så är dett fett nice. jag mår bra, när jag är full,. allting verkar så mycket enklare.
Allting är Nu, och jag slipper porioa mig över min bula på huvudet och im mian föräldrar och min vframtid och mina böcker och att ennlei ska dra till SA och då kan vi inte gööra så här mera.

Jag skriver rätt snabbt när jag är påverkad, som Hasse ARo skulle velat säga, men det kan bero på, den enkla orsaken, att jag inte bryr  mig om att stsvab . Så det så, alla vitkitg´pettrar.
Wowow

Just nu mår allting bra. Jag bryr mig inte om  min fula bula (gehj det rimmade) och inte mitt elak sår, ochj att jag inte fick hå hångla upp någon flata. Det finns rid för det med.
Anneli föreslog attt jag skulle hångla med henne, ursäkta jag ska rätta detta, hon bara "sa det".
Jag ska be  att meddela att anneli kickar ass, i ds Mariocart, hon spelar som Yoshi och LUIGI är först!

Jag f¨år väl se omk jag kommer överleva SAW, jag kanske måste sova i dubbelsängen med anneli för att jag blir rädd.

Igår hade vi bara filmn´kväll UTAN alkohol, fast vi pratade om det. Då såg vi på nils karlsson pyssling vilket framstid som väldigt gay i våra ögon nu. SEn såg vi på Karlsson, som var ASKUL nu
Jag visste inte att Karlsson hade sådana roliga repliker,  Visste ni att Karlsson är dubbad? EN man VEm är hans propeller undrar Sandra då?

Sandra  säger god natt, klockan är 101 över tio ungeför, orka vara precis. Jag saknar nåra av er vissa inte, jag skojar bara, anneli och jag har det så bra ändå.

DORRO det suger att du iungar måste spy så att vi inte kunde fgöra nåt, supelisup, men det är heeelt ok, för det regnar piss, och vi var rätt trötta.
Nu måste jag l¨ååååta anni blogga och ta ifrån henne spelet för hon är så arg om ett litet litet spel.
GODNATT, AUF WIDERSHEN; ALOHGA; AFTER DARK

Det är inte ett hej då, men ni fattar. I love yah all, och anni säger att jag ska kommentera bloggar så det ska jag göra! Grattis! Ni fäår njuta av mina finna kommentarer!

RSS 2.0