Zoftis

Jag är en sådan där människa som alltid måste leta efter ställen att höra till, men aldrig lyckas eftersom jag aldrig anser mig själv att platsa in. Kanske har jag för hårda krav, kanske platsar jag inte bara ännu.
Det är den där känslan av att riva ut namn som dina närmaste inte känner igen och uttryck för att imponera.
Än så länge-ingen tur.

Någon dag kommer jag nog hitta rätt grupp människor.

---

Jag tillhör en annan grupp.
Men vi är osynliga. Och vi är egentligen ingen grupp för vi bryr oss inte om varandra.  Vi dör kl 20:59 och återföds 21:00 samma kväll. Vi är inte hackers, vi är inte människor.
Vi är nutidens zombier, 2000 talets levande döda.

Vad som än finns därute vill vi ha, vill vi se. Vi äcklas av det mesta, men om det finns filmer av en man som skjuter sig i huvudet så vill vi se det. Vi vill veta, vi vill suga i oss allt skärmen blåflickrande presenterar.

Vi är nattens vampyrer som lever av de vi kan smuggla ut ur kylskåpet utan att andra vaknar. Vad maten vi äter om natten smakar spelar ingen roll, sked efter sked tills vi matar oss med luft funkar, det är bara en inövad rörelse.
Vi äter och våra bilringlar dallrar och vi suckar. Vi lastar i oss mer glass direkt ur paketet och letar efter nästa thinspiration sajt för att ge oss inspiration till att magra.

Vi kan inte hacka, men vi kan en sak.

Vi kan finna.
Har vi hört talas om just "Den videon" eller en sida där man kan få gratis och snabba nerladdningar med hjälp av "det" lösenordet så finner vi det. Vi fylls av en febrig lust som inte kan kväljas inte ens när våra datorer är avstängda. Vetskapen om att "det" finns där spelar som en febrig dans inför våra ögon och vi blir besatta. Vi ägnar dagar och mer än nätterna till att finna "det".
 Fynden ger oss dock ingen glädje, vi suger bara i oss och letar mer för vår hunger kan ingen stilla.

Många timmar senare ger skulden av att sitta länge och äta skräpmat oss en påle. Skulden ger oss pålen och hammaren som vi bankar ner i våra odödliga gjärtan för att våra kroppar ska hålla sig stilla i sängen.
Pålen skänker oss den falska sömnen som bara vi kan få, den falska sömnen som ger oss dödlighet och gäspningar under hela ljuets dag då vi bara väntar som en knarkare att få återvända till våra skärmar.

Vi är knarkar zombies som måste återvända, och det finns ingen bot. Vi vet inte vad vi letar efter och hur det ser ut ifall vi nu skulle hitta det.
Vi vet bara att vi kan inte ha hittat det än.