Zoftis

För två dagar sen, eller snare två nätter sen så var det en stor lysande solnedgång som färgade hela himlen brandgul.
Just det, brandgul, inte orange.

Sådana solnedgångar är lockande. Är jag den ända människan som dras till dem?
Man vill inte följa regnbågen, båda sluten leder ner till jorden igen, nej följ solnedgången!

Jag får alltid känslan av att om jag går dit där det lyser allra starkast, där solnedgången ÄR så kanske jag finner en skylt som säger "GRATTIS! Du har hittat DET!"
Känslan av att man äntligen vinner högsta priset på trisslotten efter alla år av att se döende pensionärer vinna, känslan av att ha någon krama dig och säga att de älskar dig.

Känslan av att du äntligen har hittat det som du letat efter. Inte känslan av att komma hem, utan snarare en nirvana känsla, att du uppnått något. Detta är guldkistan i slutet av äventyret.

Jag undrar om den känslan skulle befinna sig ifall jag gick till solnedgångens ände. Försvinner bort längshorisonten som en Lucky Luke figur.

Fast vi vet ju både du och jag att det inte funkar. Solnedgångar funkar inte så.
Men är det bara jag som får den känslan?

Känslan av att vika av från vägen hem och gå till solnedgången?