Zoftis

I never wanted to be better than my friends
I just wanted to prove wrong the people in my head
the ones who told me I'd be better of dead
the ones who told me that I would never win

when I delivered newspapers they said I was too slow
when I was a barista they said I made lousy foam
when I worked in retail they said I was a slob
much too dumb for school and much too lazy for a job

so I rode my bike like lightning
and I made cappuccinos that would make the angels sing
took two showers a day and I dressed up like a princess
shook my fist in my own face and said I'll show you who's the best

I wrote the kinds of papers teachers hang up on their walls
I was employee of the month at seven different shopping malls
and one time playing football I pulled the tendons in my leg
to prove that I was tough I hopped on one foot
and finished up the game

I thought if I succeeded I'd be happy and they'd go away
but first thing in the morning I'd still wake up and I'd hear them say
"you're fat, ugly, and stupid, you should really be ashamed
no one will ever like you you're not good at anything"

and sometimes I'd rise to the challenge
but other times I'd feel so bad that I could not get out of bed
and on the days I stayed in bed I sang and sang and sang
about how crappy I felt no realizing how many other people would relate

now people send me emails that say thanks for saying the things they didn't know how to say
and the people in my head still visit me sometimes
and they bring all of their friends but I don't mind
I play my guitar like lightning
when I sing I like it when you sing too loud and clear
different voices different tones all sayin' "yeah, we're not alone"
I got good at feeling bad and that's why I'm still here
I got good at feeling bad and that's why I'm still here
I got good at feeling bad and that's why I'm still here

- Kimya Dawson,  The Competition



Detta kan vara den bästa av alla låtar jag hört.

"you're fat, ugly, and stupid, you should really be ashamed
no one will ever like you you're not good at anything"

Jag vanhedrar antagligen Strindbergs minne när jag plugger så lite som jag kan till provet om honom, men jag bryr mig inte. Jag läser på innan bara nu när allt är nedskrivet.

Jag ska ändå göra massviss av Livskunskapsläxor och SvC läxor i helgen. Jag tror de insett att vi kommer förvinna och vill arbeta blodet ur oss.

Just nu är jag bara förbannad, att jag sitter här med mensvärk och uppsvälld mage och marorna som bultar på mitt huvud pga av magen är större än vanligt.
Jag är arg på mig själv för att jag är lat, tjock, slö, ful m.m

Jag önskar jag var bättre på att rikta min ilska. Det är liksom en överlevnadsinstinkt att rikta det mot sig själv för då blir ju ingen annan ledsen?
Jag kommer ihåg varenda gång jag ska förklara den här filosfin för alla de vänner jag har ute i världen.

Världen är så hård ändå, varför ska jag göra den hårdare genom att vara arg?

Det funkar inte alltid att förklara den. Jag undrar om den är så speciellt hälsosam, men har man växt upp på ett sätt så har man.

Allra argast är jag på de 400 spänn som jag måste lägga för studentskivans skull. JAG KÄNNER INGA SOM KAN KOMMA! Ok, då får du betala böter.
Seriöst, vad är det för skit? Ingen sa detta, och det har absolut inte varit självklart från början. Såklart att jag betlar för mig själv, men att jag som kanske inte har lika många vänner måste kasta 400kr från egen ficka?
JA, DET ÄR MINA PENGAR!
Vad är det för snack om om "alla betalr ju 400". Nej det gör de INTE, de har vänner som fyller in de 400.
Vet ni hur mycket jag kan ha gjort för 400?
400 spänn för en ända jäva kväll. Och sen lite senare får jag hära att jag förmodligen kommer få betala 400spänn till! NEJ NEJ NEJ!

Låter jag osolidarisk? Nej, för det skulle jag varit om jag inte betalat min egen del. Nu talar jag bara som en männsika helt utan resurser. Jag får väl inte gå på studentskivan då för jag har inga vänner som kan komma.
Jo det kan dem, problmet ligger i att: DE ÄR REDAN DÄR!

Min plan är att hålla mig borta från den där pengainslurparen imorgon och fan inte betal 400 spänn i böter för att jag inte kan göra något som är omöjligt för mig.

---

Jag vill skrika, jag vill slå men mest av allt vill jag att någon ska förstå.

---

Härliga dagar, jag lever och älskar.

Trots att vi påstår att det är mycket slitage i teatergruppen, så har mitt synsätt på det hela ändras.
Förut vi kommer aldrig hålla, vi kommer gå sönder, kärleken har brustit

Men nu...Kärleken håller oss samman, för vi kan inte gå sönder, vi är.

I Onsdags så var vi alla i huvudfotomaffian och åt glass och hade mysigt i solen. Det är en slags terapi, att bara att få bra, att äta glass i solen och läsa böcker höst.
Jag kände mig hel, det slags terapi. Det var som en sovande kattunge i famnen.

Och idag var jag och Elina stygga och åkte in till Söderhallarna och dreglade på precis allt.
Jk ag fick min Vanilla Coke och den smakde bättre än jag mindes. Jag ska köpa mer nästa gång och bara älska.
Elina drack Cherry Coke vilket förvånar mig inte alls.

Jag kommer tillbaka snart dit, för nu kommer jag alltid ha goda minnen förknippade dit.

Jag vet inte varför riktigt vi gjorde det. Mest av lathet pga av håltimmen men också kanske jag ville visa henne att hon inte var så ensam som hon trodde.
Min filosofi är att inte döma någon pga av andras agg till den personen. Dessutom är hon snäll mot mig och ingen dålig människa, så varför skulle jag inte...

Cherry Coke och Vanilla Coke är två udda Coke

---

Den här låten fanns på min mp3 när jag gick hem idag. Underligt pasade efter dessa två dafar ibland vänner och allting som händer runt omkring en. 




 On the day I went away 

Goodbye 

Was all I had to say

Now I 

I want to come again and stay

Oh my

Smile, and that will mean I may
'Cause I've seen blue skies
Through the tears in my eyes
And I realize I'm going home 

I'm going home

Everywhere, it's been the same

Feeling

Like I'm outside in the rain

Wheeling

Free to try and find a game

Dealing

Cards for sorrow
Cards for pain
'Cause I've seen blue skies
Through the tears in my eyes
And I realize I'm going home

I'm going home
I'm going home
I'm going home

I'm going home - Rocky Horror Picture Show


Jag har sett så mycket och vart med om än värre men jag vet att jag någon gång ska dö, så ska min kärlek leva med er - Vänner och Kärlek i SLEDRAJS

På sista tiden har det här blivit min favoritsång.
Jag kan inte låta bli att äska den ,trots all dess simpelhet.


Whatever happened to Saturday Night?
When you dressed up sharp and you felt alright
It don't seem the same since cosmic light
Came into my life, I thought I was divine!
I used to drive around with a chick who'd go
Listen to the music on the radio
A saxaphone was blowing on a rock 'n' roll show
You climbed in the back seat
Really had a good time!

Hot Patootie - Bless my soul
I really love that Rock and Roll!
Hot Patootie - Bless my soul
I really love that Rock and Roll!
Hot Patootie - Bless my soul
I really love that Rock and Roll!
Hot Patootie - Bless my soul
I really love that Rock and Roll!

För dem som inte känner igen låten, det är från The Rocky Horror Picture Show. Skuuuum film, men ack så underbar, transvestiter, lite bögerier och heterorier, motorcyklar, galna danser och ofrivillig kannibalism.
"Whats under the Tablecloth Frank? Oh No! Not Meatloaf again!"
Inside skämt. ^^ Eftersom man ska ropa ut massa saker mot skärmen när filmen pågår så tror jag också det kan vara en av mina livsmål att göra det. Jag är en filmpratare.


My head used to swim from the perfume I smelt
My hand's kinda fumbled with her white plastic belt
I'd taste her baby pink lipstick and that's when I'd melt
She'd whisper in my ear tonight she really was mine
Get back in front put some hair-oil on
Buddy Holly was singing his very last song
With your arms around you girl you try to sing along
You felt pretty good
Really had a good time

Hot Patootie - Bless my soul
I really love that Rock and Roll
Hot Patootie - Bless my soul
I really love that Rock and Roll

Hot Patootie - Bless my soul
I really love that Rock and Roll
Hot Patootie - Bless my soul
I really love that Rock and Roll
Hot Patootie - Bless my soul
I really love that Rock and Roll
Hot Patootie - Bless my soul
I really love that Rock and Roll
Hot Patootie - Bless my soul
I really love that Rock and Roll
Hot Patootie - Bless my soul
I really love that Rock and Roll
Hot Patootie - Bless my soul
I really love that Rock and Roll
Hot Patootie - Bless my soul
I really love

http://www.youtube.com/watch?v=aVBYUgXmXl4&feature=related

Klipp av min älskling. Inte för att Eddie (sångaren) är så snygg, utan snarare att låten är klatshig.

:DDD

Kanske drog jag på lite för mycket i rubriken. Men om minuter kommer min styvpappa med broder min, min lilla Dempa. Jag älskar min Dempa.
Men tanken av att jag ska se Stefan att han ska vara ensam med mig, det skrämmer.
Jag vill gärna väcka Jessica och Koski i rummet brevid så de kan styrka mig, men det känns som jag inte kan.
De sover, låt de sova. Sömn skänker god blindhet.

Jag satt och tittade på Vindflöjen på Folkhögskolan I dempas rum. Det är ett hus på en hög kulle och man kan se ljusglimtarna från Vindflöjen genom hans fönster.
Den var för snabbt, sen långsammare, långsammare, långsam....sen så rörde den sig inte mer.

Dåligt omen. Det påminde mig om ett döende hjärta.

Jag kanske överreagerar, men den mannen gör mig sjuk. Nu i efterhand har jag förstått att förutom att vara elak, så var han manipulativ och rent av sadistisk också.
Barnslig med.

Men just det manipulativa...jag var runt 12 när han flyttade in, om inte 11. Det hela började inte då, kanska några månader senare. Nu är jag 18år och är fri.

6-7år. Allt som hände hos min mammas familj pågick i 6-7år. Under tonåren dessutom. Som om vi inte fått förklarat för oss att det är våran känsligaste tid, haha.

Jag kan inte låta bli det, men varje dag undrar jag vem jag blivit. När jag var 13år hade jag en vän i huvudet jag skapat. Elisa, min styrka.
Hon dog- eller snarare- försvann, under ett speciellt gräl. Jag skapade henne och då var det okej, då kunde jag fortfarande vara den jag är.

Samtidigt undrar jag om allt började med Stefan. Mamma har haft bråkiga pojkvänner tidigare. När jag var liten satt jag i garderoben och läste serier.

Jag kräver inte medkänsla eller något, jag försöker bara förstå vem personen som slår in dessa ord på tangentbordet är.

Är jag Sandra, eller bara något som ÄR? Sandra kanske också dog, som Elisa.

Sen Ingentinget kom så har inget vait sig likt.

Oh gud jag åt en helvetssoppa och nu måste jag springa till badrummet med jämna mellanrum.

Hur mycket kan jog sovit inatt? Jag minns totalt inte. Och min alvedon kur kan inte ha hjälpt.

Ironi I haz it.

Nåja, det bör gå över förr eller senare. Då kanske den här illamående känslan går över också.
Och den stora Likgiltigheten får inget grepp om mig när jag är såhär.
heh.

Jag sov bara och vknade iskall och trög. Jag fann en kommentar iallfall.

Jag mindes det inte då, men nu när jag tittar i apperskorgen visade det sig att jag 10 alvedon.
Och det skrämmer mig lite.

Helst av allt vill jag sova för alltid. Jag undrar vad min lever tycker om mig nu.
Jag vill spela sims men man behöver orginalpaketet för att installera studentliv.

Jag önskar jag hade mod att krama folk. Jag tror jag ska ta en promenad och föröska gå av chokladen jag köpte förut ihopp om att känna.

Men det är så kallt!

De har vunnit.

Mina maror har tagit över mig med sitt nya snillrika vapen, titta på skärmen när du skriver Sandra, likgiltigheten.

Fast Likgiltigheten är inte dess rätt namn, det är mycket större och svartare men jag kan inte namnet på det.
Jag är bara besatt av det.

Två dagar och de har redan vunnit. Jag borde förstått att rörelserna i ögonvrån inte var nånting som fanns, det var bara marorna, men TITTA PÅ SKÄRMEN, som kom närmare.
Jag har svalt tre alvedon med te, jag hoppas jag blir sömnig eller kanske sjuk, för jag tänker fortsätta.

I måndags så grabbade Likgilitigheten tag i mig. Det var som någon hällt olja på mitt huvud. För jag kunde inte SE folk, jag kunde inte HÖRA musiken, jag kunde inte KÄNNA glädjen.
Allting rann bort, mina ögon är inoljade.

Det försvann tillslut, flera timar senare, men idag har det mig igen och jag står inte ut.
Detta dödar mig.

Imorgon ska jag träffa Yvonne.
Undrar om jag ska tala om det.

4 alvedon, ingen fara det är bara ipren man inte kan ta fler av. Jag hoppas bara på nåt.

Jag är inoljad. Och jag ger upp. När jag inte får KÄNNA eller HÖRA eller Se mina väner, eller mitt liv och när musiken är död så kan de fortsätta för jag har inget mostånd att bryta ur mig med det.

Jag är redan så gott som död om Likgiltigheten, Den Stora Tystnaden ska fortsätta att besitta min kropp.

Jag skickar min kropp till skolan, hoppas det blir fint.

Villintedetta. Likgiltigheten var inte ens en försvarsmekanism jag hadde när jag var liten när alla grälade.
Varför är mina maror kvar

5 alvedon.

Jag ger upp, ingen kraft att kämpa, detta är mitt fängelse nu.

Jag gerupp choklad-nonstop chokladkaka, jag ger upp pucko, kramar kyssar banditfester filmjölk med ströösel ord noveller kärlek (jag hadde den aldrig) böcker, fingerlösa vantar bailyes, smirnoff Ice, drömmar, vallmoblommor, batik,

6 alvedon. Jag behöver mer te.

http://www.youtube.com/watch?v=XWTz91uqwvQ

Detta har "Förutsättningen för all god föda" lyssnat på i alla sina uppvärmningar. No wonder we're retardeded.

Åh, jag måste sluta skratta. När de andra lyssnade på juksånger så hörde vi på DETTA! Det är obetalbart.
Förklaringen är att det var ett soundtrack förslag som aldrig togs upp och vi lyssnade bara.
Lolz.

---

Ah, en av de skönare frilagda. Det känns som vi bott i 3:an, 2:an, Holken.
Allt har varit som en lång, lång dag som Doro sa det.

Och jag är bara glad.För att folk tillåter att jag skämtar med dem, att jag busar och är st00pid. Jag är en udda karaktär jag vet, men får jag inte vara glad så är jag ledsen.
Jag har svårt för mellanlägen har jag upptäckt.

Och att bli arg förstås. Alla säger att det inte är hälsosamt, men jag sväljer ilskan. Gammal överlevnadsinstinkt.
Det kommer ta ett tag att träna bort.

---

Jag har så lätt för att älska. Jag älskar nästan alla jag känner (undantagane är att jag känner folk som jag hatar vilket stavar STEFAN, men.,.) jag vill rädda dem.
Tappa inte bort er.

Ta hand om dig Anni <3. Me löv ju.

Jag älskar alla mina vänner, vill krama bort allt ont, och rädda er fram maror om natten.
Jag ansätts själv av dem, de river och biter och jag vill slita bort dem fråm er som de fasansfulla blodiglar jag får för mig kan sitta på mina händer.
De hände en gång under föreställning, att jag såg blodiglar på mina händer och jag kunde knappt röra just den handen som jag ska klappa med.
Men det gick.

Maror är allas död.
'

---

Är det inte ironiskt att ajgs om vill älska aldrig hittar någon?

Kanske är jag född monogam som duvan.

Sånt skär.

Kanske är jag född ensam.

Sånt dödar.

---

Min mamma talade om för mig att hon var väldigt deppad när hon var i min ålder.
Vill du veta mamma?
En gång har hon frågat om mina ärr, jag bad henne skjuta på henne också aldrig mer.

---

Inatt håller jag om alla i mina tankar, det får mig att överleva.
Anneli, jag ealeskar dig.

Så trött!

Allt i min kropp skriker trötthet, men jag är sådär mysnöjd som man bara blir efter en premiär.
Det var en bra premiär, en av de bästa och jag känner mig...glad helt enkelt.

Det var längesen...eller längsen som de har hållit i sig så länge. Jag distraherars så lätt.
Jag gillar blanka saker.

Hah, mina sår på ärmen läker så långsamt. Jag vill inte få folk att jag är ledsen nu, det var ett tag sen. När jag hade gått upp i vikt och kände mig så ansatt av marorna.
Det är en ironi att min rollspel karaktär kanske också skulle vart ansatt av maror.
Sånt får mig att skratta.

Just nu är jag hur som helst för trött för att sätta mig på trampcykeln. Frilagda liksom suger ut all ens ork.

---

Jag saknar min kamera dock. Det känns som jag blivit stympad, att en del av min fantasi har blivit våldtagen och dödad med blod rinnande ur näsan. Det hemska är att när jag sover så drömmer jag att jag hittar kameran och jag var SÅ glad över att jag hittade den...men nej.
Jag kanske ska få en ny i studentpresent, men jag är mest arg på mig själv att jag förlorad den i första fallet.
Men det finns ju en anledning till att jag skämtar om min inteligens.
Den är liksom inte alltid där.
Eller....väldigt sällan.

---

Jag har funderat på skönhet en hel del den sista tiden.
Det är några meningar som fatsnat i mitt huvud. Jag ska dra ut dem.

Skönhet är inte alltid vad du tror
För mig är skönhet:

Armar som drar in en från mörkret när man famlar ut fråen en scen. Den poetiska känslan av att någon drar in en kan aldrig bortses från något annat än skönhet.

Ljus som blåses ut samtidigt. Fosh.

Skratt åt något du säger, du gör någon glad.

Någon som nekar att den är arg på dig

Skönhet är prismor i fönster

Blod från färska sår utan tjocka koaguleringsbitar som förorenar

skönhet är en gemensam impuls

---

...

Det där har dansat i mitt huvud länge