foooh tirednessess
Så trött!
Allt i min kropp skriker trötthet, men jag är sådär mysnöjd som man bara blir efter en premiär.
Det var en bra premiär, en av de bästa och jag känner mig...glad helt enkelt.
Det var längesen...eller längsen som de har hållit i sig så länge. Jag distraherars så lätt.
Jag gillar blanka saker.
Hah, mina sår på ärmen läker så långsamt. Jag vill inte få folk att jag är ledsen nu, det var ett tag sen. När jag hade gått upp i vikt och kände mig så ansatt av marorna.
Det är en ironi att min rollspel karaktär kanske också skulle vart ansatt av maror.
Sånt får mig att skratta.
Just nu är jag hur som helst för trött för att sätta mig på trampcykeln. Frilagda liksom suger ut all ens ork.
Jag saknar min kamera dock. Det känns som jag blivit stympad, att en del av min fantasi har blivit våldtagen och dödad med blod rinnande ur näsan. Det hemska är att när jag sover så drömmer jag att jag hittar kameran och jag var SÅ glad över att jag hittade den...men nej.
Jag kanske ska få en ny i studentpresent, men jag är mest arg på mig själv att jag förlorad den i första fallet.
Men det finns ju en anledning till att jag skämtar om min inteligens.
Den är liksom inte alltid där.
Eller....väldigt sällan.
Jag har funderat på skönhet en hel del den sista tiden.
Det är några meningar som fatsnat i mitt huvud. Jag ska dra ut dem.
Skönhet är inte alltid vad du tror
För mig är skönhet:
Armar som drar in en från mörkret när man famlar ut fråen en scen. Den poetiska känslan av att någon drar in en kan aldrig bortses från något annat än skönhet.
Ljus som blåses ut samtidigt. Fosh.
Skratt åt något du säger, du gör någon glad.
Någon som nekar att den är arg på dig
Skönhet är prismor i fönster
Blod från färska sår utan tjocka koaguleringsbitar som förorenar
skönhet är en gemensam impuls
...
Det där har dansat i mitt huvud länge
Allt i min kropp skriker trötthet, men jag är sådär mysnöjd som man bara blir efter en premiär.
Det var en bra premiär, en av de bästa och jag känner mig...glad helt enkelt.
Det var längesen...eller längsen som de har hållit i sig så länge. Jag distraherars så lätt.
Jag gillar blanka saker.
Hah, mina sår på ärmen läker så långsamt. Jag vill inte få folk att jag är ledsen nu, det var ett tag sen. När jag hade gått upp i vikt och kände mig så ansatt av marorna.
Det är en ironi att min rollspel karaktär kanske också skulle vart ansatt av maror.
Sånt får mig att skratta.
Just nu är jag hur som helst för trött för att sätta mig på trampcykeln. Frilagda liksom suger ut all ens ork.
Jag saknar min kamera dock. Det känns som jag blivit stympad, att en del av min fantasi har blivit våldtagen och dödad med blod rinnande ur näsan. Det hemska är att när jag sover så drömmer jag att jag hittar kameran och jag var SÅ glad över att jag hittade den...men nej.
Jag kanske ska få en ny i studentpresent, men jag är mest arg på mig själv att jag förlorad den i första fallet.
Men det finns ju en anledning till att jag skämtar om min inteligens.
Den är liksom inte alltid där.
Eller....väldigt sällan.
Jag har funderat på skönhet en hel del den sista tiden.
Det är några meningar som fatsnat i mitt huvud. Jag ska dra ut dem.
Skönhet är inte alltid vad du tror
För mig är skönhet:
Armar som drar in en från mörkret när man famlar ut fråen en scen. Den poetiska känslan av att någon drar in en kan aldrig bortses från något annat än skönhet.
Ljus som blåses ut samtidigt. Fosh.
Skratt åt något du säger, du gör någon glad.
Någon som nekar att den är arg på dig
Skönhet är prismor i fönster
Blod från färska sår utan tjocka koaguleringsbitar som förorenar
skönhet är en gemensam impuls
...
Det där har dansat i mitt huvud länge
Kommentarer
Postat av: D
det var fint och sant, de där om skönhet/kärlek
Trackback
