"Don't breathe too deep - Don't think all day"
Humör:
annoyedMusik: What you Own - RENT Soundtrack
Universitet är krångligt mahn....ska försöka förklara hur det ser ut nu och varför jag är osäker på om jag bör ha besök eller inte.
Just nu går jag kursen BO1001 som slutar vid jul.
Denna kurs är en del av programmet Biblioteks och informationsvetenskap
Dock är kursen BO1001 uppdelad i tre delkurser!
Från Augusti till V.45 Delkurs 1
Från V.45 till V.50 Delkurs 2 <----Min nästa kurs
Från V.? till V.? Delkurs 3
Problemet ligger i att nästa kurs som startar (Delkurs 2) är mycket intensivare på sin kortare tid. Så jag har ingen aning o
m jag har tid för folk.
Jobbigast är att de säger att Delkurs 3 ska klämmas in någonstans också och att den ska vara mycket lik Delkurs 2 i utformningen. Detta innebär att det är ingen sluttentamen på dessa vilket är skönt, men de låter mycket mer jobbigare med mer föreläsningar och yadda yadda.
Till våren går jag kursen BO1002 men den vet vi ingenting om ännu, delkurser eller ej...
Dessutom tjatar jag på att de ska tala om när delkurs 3 börjar och slutar, men nehej då.
Jag måste ju få veta för om jag ska beställa biljetter hem dumhuven!
Proffesorer är så luddiga, med huvudena fastsatta i sina egna tankar och sina egna tydligen bättre idéer.
Alltid ska de handla om dem och deras ämnen! "Min bok är med i kurslitteraturen!" eller "Jag förstår det, så ni förstår det, trots att jag tagit flera examina i detta och ni började för några månader sedan."
Universitet är pretto och snobbigt.
Men kurskamrater gör det värt iallafall. Jag fick kramar som tack för kakor idag. Då känns livet inte alls lika hårt längre.
Pluggandet blåser ur skallen på mig. Ibalnd får jag inspiration till att skriva små texter, men långa samanhålla texter tar musten ur mig.
När allt detta tentamen plugg är klart så...
Ah, varför skriker min hjärna på mig så fort som den anser att jag inte gör något produktivt?! Jag kan inte ens ta sovmorgonar!
Your heart'll thump and your blood will sing - so let the party and the sounds rock on"
goodMusik: Rose tint my world - The Rocky Horror Picture Show
Så igår såg jag något av de mer läskiga sakerna i mitt liv.
En av mina promenader leder mig förbi sjön, såg gick jag tre meter åt vänster skulle jag hamna i vattnet.
Jag var iallafall ute och gick i kvällsmörkret vid runt niotiden och det var dimma i luften. Jag vände mig mot sjön.
Och det var ingenting där!
Nattmörkret som speglads i sjön plus dimman skapade ett tomrum som såg ut att kunna sluka mig.
Ett stort tomrum, ingen sjö, inga stjärnor bara mörk dimmighet.
Jag kan föreställa mig att galenskap är att tappa bort sig i det där mörka tomrummet.
Det roliga är att min hjärna sa: "du vet att det finns en sjö där, kall och våt" medan min fantasi sa "gå ut och kom aldrig tillbaka."
Det var så kittlande för sinnet.
Annars så har jag faktist träffat människor. Jag är så förvånad, folk ringer och smsar och frågar om JAG vill göra saker med dem, JAG! av alla människor.
Det är mycket underligt, men otroligt roligt att vara....med antar jag. Jag vill inte låta elak på något sätt åt er jag redan känner som frågar ut mig och allt, men det jag menar är att detta är människor jag knappt kännt i en månad och de vill umgås med MIG!
Så underbart och läskigt på samma gång, haha!
Jag har mer att skriva om, men jag skriver detta på morgonen och jag måste passa min buss.
Det är dimma idag med så vi får se hur det går.
Ta hand om er.
Jag saknar er alla väldigt mycket
"Thought I, thought I hated this city but..."
curiousMusik: Gothenburg - Maia Hirasawa
Hovmantorp, förlåt mig. När du gav mig en hel teaterborg att utforska förlåter jag att det blir stopp i sopnedkasten och fluglarver trillar ut när man slänger sopor.
Jag har ju en hel teaterborg i närheten där jag bor! Och i skogen där jag promenrar står en övergiven bil med inspiration. Hovamantorp förlåt! Jag trodde du åt mig men du ger mig så mycket inspiration.
Och du säljer morötter för 2,90 kilot gör mig så glad, morötter är smalmat!
Här kommer lite foton från min utforskning av den övergivna teaterborgen. Enklaste sättet att ta sig dit är med bussen i 5min annars måste man gå längs med en 100 km/h väg.
Teaterborgen är ett turistmål på sommaren jämtemed glasbruket som ligger i närhetn av den, men på hösten är den totalt övergiven och öppen för en liten galenskap som jag.
Om jag förstod rätt så var det Robin Hood de hadde satt upp här. Jag gillar tanken på utomhusteater, men shit så många fler orosmoment det måste medföra.
Bra väder? Dåligt väder? Utrustning i väder och vind? Jebus.
Prins Johns kungatron. Man kan back gå back här. And that I did!
Backstage. VÄLDIGT creepy och en liten dyster stämning, som en atombomb träffat och alla hade smält till blöta fläckar. Det fanns lite små grejer här och var vilket ökade känslan av ingen brydde sig om stället längre
Det fanns tre våningar ungefär. Scenbyggen är så härligt komplicerade. Trapporna var så osäkra dock att jag vågade mig inte upp på tredje vånigen som var dåligt avspärrad, så jag kunde om jag ville, men när jag ser murkna brädor och jag är ensam utan hjälp så vill jag inte dö ensam i en övergiven scenbyggnad...
Fast det låter rätt poetiskt nu när jag tänker efter.
De andra trapporna. Trä och gamla spöken som glömt att prata. De spottar istället på mig, för de är arga.
Min favorit av scenbygget var lakanutgången till stora scenen. Stämingsfullt att vara ute mitt i ingenstans i ett övergivet scenbygge där lakan fortfarande är vita som döda personers skinn.
Det som ligger i spisen där är ett papper som en skådespelare skrivit noteringar till sig själv. Härligt komplicerat för en outsider, jag fattade inte ett jota.
Jag borde tagit med mig det....
Detta är en intressant grej bak på Prins Johns stol. Jag kan ju bara anta att det har med att Robin skulle skrämma skiten ur honom med "häxkraft" och de använde sig av fyrverkerier.
Eller sså belv byborna bara så förbannat trötta på alla hans jävigheter och apterade sprängladdningar på honom och äntligen lite mat åt folket!
Allt som allt, läskigt ställe men väldigt stämningsfullt. Jag tyckte mig hela tiden förnimma att någon tittade på mig, men det var nog min egen paranoia.
Jag vill tillbaka tid och pröva att sova över där någon gång. Jag vet inte varför, jag vill det bara.
"Liars casting stones at the gods they create"
workingMusik: Wake Up the Woiceless - Story of the Year
”Ur led är tiden! Ack att jag blev den som föddes att vrida den rätt igen!”
- Hamlet
Du och jag Hamlet. Du och jag.
Kristdemokraterna ur tiden snarare. Hur kan vi egentligen ha ett parti som är baserat på religion? Hur kan de också sitta och vara med bland de högsta hönsen?
Jag är arg eftersom en av våra texter tar upp hur religion stoppade biblioteken från att utvecklas och lära ut och jag har alltid hatat kristdemokraterna av någon anledning, så nu kan jag äntligen få ventilera.
Är inte kristdemokraterna en del av gammel-Svergie där folk ständigt oroade sig över att de skulle få hår på handflatorna om de rörde sig själva för mycket därnere?
Skulle inte det vara roligt ifall KD tog upp onani som en valfråga? Och om de faktiskt vann?
Jag ser en helt ny sexualundervisning framför mina ögon.
”Ni har nått en viss då kanske ni vill experimentera… gör inte det. Om ni gör det, skit i kondom. Och abortera inte. Onanera inte. Och vad ni än gör så kommer ni att brinna.”
(hela världen kommer brinna)
Jag är medveten att jag blandar in det katolska synen här (mest protestanter i Svea om jag minns rätt), men tanken var för rolig för att inte skrivas ner.
Men varför har vi ett parti som är baserat på religion? Som baserar sina valfrågor på något som inte är ren fakta? Som debatten för några år sen om att homosexuella ska få gifta sig.
Bibeln säger att det är fel.
Men om man tänker efter, om vi går bakom kristdemokraterna och tittar på deras källa, kristendomen – är det en korrekt faktakälla? Eller sen när är någon religion egentligen informativ och har korrekt fakta?
Skulle man inte kunna betrakta alla heliga texter som skönlitterära eftersom…det finns inga bevis? Man har byggt sitt troende på en text som man inte vet om den är sann.
Finns det något bevis för att något som står i bibeln är sant?
Vi alla vet att det blivit överbevisat att jorden är miljoner år gammal och inte de tusen som står i bibeln.
Fakta står emot text.
Skulle man då inte kunna ta vilken bok som helst och höja karaktärerna åt skyarna och följa deras exempel, precis som vilken religion som helst.
Det som är utmärkande för den här tidsåldern är att den är kritisk. Allt som är nytt iakttas och lusläses med smala springor till ögon och domen som följer är livslång. Hör detta hemma i denna nya tid? Är det bra? Är det användbart?
Religioner undgår detta med sina ålder och sina många anhängare, generationer efter generationer som har lärt varandra någonting.
Därför kan ju religion betraktas som lektioner i baskunskaper. Alla lär sig gå av sina föräldrar, och vissa lär sig religion av sina föräldrar i en familj där båda kunskaper anses lika oumbärliga.
Andra vinns över, ”Blir frälsta”. Budskapet om att det finns någon som älskar dig eller att han sätter upp regler som gör ditt liv enklare att leva är ju alltid trevligt.
Jag älskar dig, du är min.
Om man tar ett exempel angående regler: Alla vet att barn behöver regler, annars blir de vilda och bortskämda. Ett sådant barn uppskattar ingen. Så därför mår barnet bra av regler och växer upp till en lydig och duktig människa.
Religion kan tolkas på samma sätt, du får regler och ledning som hjälper dig bli en duktig människa i religionens namn.
Så tillbaka till kristdemokraterna, är de inte lite dammiga? När jag var mindre fantiserade jag om att de använde bibeln som en stor svarsbok, som en lärare använder facit för att rätta sina studenters prov. Om kristdemokraterna inte visste vad de stod i en valfråga gick de till sin allsvarande bok.
”Så vad står det i boken?”
”Syndigt.”
”Okej, då blir det nej på den då.”
Föreställ dig detta meningsutbyte med Göran Hägglund och valfri sekreterare så får du ett gott skratt för dagen.
Det är meningen att dessa ord ska förarga och fundera. För reflektera över hur enkelt religiösa människor har det. De har en sak att gå till att få svar och ledning.
Så enkelt har inte vi O-religiösa människor, vi måste lita på vårt förnuft och försöka ta ställning utifrån oss själva.
Är religion fiktivt? Hur kan ett helt parti i så fall vara baserat på något som lika gärna kan utbytas mot vilken bok som helst? Alla böcker är ju som bibeln, ord på sidor som vill ge en mening. Om Kristdemokraterna någonsin vill byta bok så är mitt förslag ”Fight Club” av Chuck Palahniuk.
Jag gillar den boken.
Jag gillar många böcker av Chuck, och andra författare, men tanken på att citera Fight Club i kyrkorna…
Sedan ett stort slagsmål.
Maybe self-improvement isn’t the answer.
Maybe self-destruction is the answer.
“You have a class of young strong men and women, and they want to give their lives to something. Advertising has these people chasing cars and clothes they don’t need. Generations have been working in jobs they hate, just so they can buy what they don’t really need.
“We don’t have a great war in our generation, or a great depression, but we do, we have a great war of the spirit. We have a great revolution against the culture. The great depression is our lives. We have a spiritual depression.
Om bibeln säger sig kunna utlära, vad kan man inte lära sig av detta? Faktum är att jag har massviss av citat som folk borde kunna och sjunga som ett brustet Hallelujah.
Tusan, så många ideer till historier och så lite tid till att skriva.
Måste studera.
Ta hand om er.
"I’m a wind up toy in an up-down world"
contentMusik: Toy Boy - Mika
Igår såg jag en dokumentär om en kvinna som kämpat mot sjuklig fetma hela sitt liv.
Och ja, jag är en av de ondskefulla typerna som tittar på "Biggest Loser", "Generation Fett" och "Du är vad du äter" för att känna mig någorlunda duglig själv.
Men detta var bara medicinskt och sorgligt. Hon hade blivit utsatt för övergrepp i sina barndomsår vilket grävde ut en del av hennes själ, vilket hon försökte fylla med mat.
Det förvandlades bara till gult fett under hennes hud.
Det får mig att riva i skinnet mitt när jag såg operationerna. Fettsugningar som fyllde stora skålar med vitt segigt fett och blodslam.
Sen var de tvugna att skära bort hud som hade täckt över fettet. Det bara hängde hudslamsor på henne, stora sjok av hud som var tvungen att skäras bort.
Kirugen visade underhudsfett som var gult som ostbågar, fett som inte kommit ut från fettsugningen.
Hon blev aldrig normal.
De skärde bort bitar av hennes hud, magsäck och fett, men hela hennes kropp var full av ärr och hud som hängde. Hennes hår var torrt pga av undernäring eftersom hon hade en sådan liten magsäck och inte fick i sig tillräckligt med vitaminer från det lilla hon åt.
Hon VILLE äta med hon kunde inte.
Hon kände sig fortfarande fet. Hon var inget fettberg längre men hon såg inte ut som en människa som ens kan låtsas vara lycklig.
Hela sitt liv hade hon kämpat mot sin kropp och trots att hon vann lite mer med varje operation så betraktade hon sig fortfarande sig som den feta människa hon förut var.
Ett helt livs kamp. Det var allt hennes liv var. En kamp mot fett som smugit sig in överallt i henne och hon skulle förmodligen aldrig sluta kämpa.
Jag blev inte särsilkt äcklad när de höll upp lös hud glatt framför kameran, men jag grät en skvätt för kvinnan på slutet som bara hade den här livslånga kampen mot sin kropp.
Det är lustigt vad som får en att gråta nuförtiden. Det känns som jag har felkopplingar i hjärnan på hur jag ska reagera på saker.
En klasskamrat kommenterade när hans vän nyste, att det vore en skam om vi alla fick svininfluensan av honom.
Jag kunde inte hjälpa det, mitt ondskefulla garv pyste ut, hur mycket jag än bet ihop.
Ingen annan skrattade.
Samtidigt när jag satt och tittade på Family Guy senare ikväll så slapp en tår ifrån mig. Jag kan inte hjälpa det!
Jag vet inte hur många av er som tittar på Family Guy, men det var avsnitt där Stewie äntligen lyckades ta över världen men till slut blir dödad, bah- ingen kommer veta vad jag skriver om. Jag grät när han var död hursomhelst. Jag tror det har någonting att göra med minfashination av udda, bra gjorda dödsögonblick i film och TV. Men trots allt...
Jag visste ju att det bara var tecknat. Fast det var en sorglig stund det var det...
Felkopplade nervimpulser kanske. Jag blir arg på knattefotboll laget joggar förbi mitt fönster och jag suckar när folk håller handen på stan för jag tycker synd om dem.
Det här låter fel...
Ibland är jag bara en dåre antar jag.
En flicka fick reda på att de varit min födelsedag och köpte mig en påse godis.
När jag frågade varför klappade hon mig på huvudet (varför klappar folk mig alltid på huvudet? Jag gillar det, men ger jag ut någon slags speciell vibb?) och sa någonting jag nu har glömt.
Och enbart dårar kommer på sig själva att längta efter mer huvudklappningar och vilja få en klapp på kinden med.
Dårar uppskattar all affektion.
De blir så lätt förälskade och suger i sig varje form av värme och tillgivenhet de kan finna.
Varför gör dåren så? Vem vet?
Galenskap är ologiskt.
Ibland är jag en dåre.
Kvinnan i spegeln är tillbaka.
Hon ser fundersam ut. Och hennes hår är väldigt långt. Herre Gud vart kom all det där håret ifrån?!
Den stor tragedin med vår nutid är folk inte vet vad de skulle göra med sig själva om de var fria.
Och på mitt lokala Ica säljer de glögg och pepparkaksdeg. Livet fortsätter!
Herre Gud nu förstår jag vad Jess menar med att mina tankebanor är överallt. Jag kan inte hjälpa det, jag är en orolig själ och mina tankar studsar och förvrängs.
Tänk det som en spegelsal med roliga speglar. Allting förvrids och ser annorlunda ut trots att det är samma sak.
Om jag hadde människor i min hjärna skulle de tappa bort sig.
"In the grand scheme of things and sometimes this terrifies me"
gloomyMusik: I Like Giants - Kimya Dawson
Jag är väldigt nöjd över att ha träffat Stephanie idag (som såg så mycket äldre och cool ut i sin nya frilla!) så jag är glad. Dessutom så har jag pratat ut och klarat luften med många i min släkt.
Ja, någorlunda.
Jag har några kusiner som är äldre än mig, men bleeeeh, vi håller inte kontakten och ingen kunde vara lyckligare för det. Mer av "hej på dig" vinkning på stan.
Har lite historia, mycket som handlar om när jag skadar mig underligt nog. Men nästan alla historier innefattar det.
Jag har dock fått bra kontakt med mina yngre kusiner då vi växte upp i ack så olika hem, men de är mer av systrar för mig. Johanna, om du läser detta, ta det lungt i London!
Och vidarbefodra till Sofia att hon inte ska träna so goddamn much.
Resten är mest spillror och vrak av sådant som varit. Det försöker komma under mitt skinn och jag biter,biter och biter ihop käkarna mot den skeden full av gift.
Min farmor är mer förvirrad än vanligt och varje gång vi möts skäller hon ut mig för att jag älskar mormor mer än henne. Hon glömmer dock bort det, så det blir lite Monty Python över det.
Det är så komiskt.
Lite mer tragikomik är att läkarna har gett min mamma Stilnoct (starkt sömnmedel) mot biverkningarna från hennes levermedicin som håller henne vaken.
Fass.se upplyser mig dock att man inte bör ta Stilnoct ifall man lider av deppression hahaha....
Nåja, det förklarar ju en hel del. Och hennes levermedicinsdos ska ökas ända till februari då hon får sluta. Betyder det ökad dos av Stilnoct?
Hur tänker folk egentligen?
Helst vill jag sno dem för mig själv men...hon är en rastlös människa.
Jag minns när jag var liten och min mamma svepte runt på nedervåning, tömde diskmaskinen, tittade på nattTV eller kollade räkningar. Ibland gick jag ner och hon sjasade upp mig/lät mig somna i soffan, ibland gick dåvarande pojkvän ner och skällde ut henne för att inte sova och så bråkade de ett tag.
Jag låg och lyssnade och väntade tills de var klara. Även om de inte bråkade vågade jag inte gå ner för då KUNDE de börja bråka.
Man vet aldrig!
Stackars mamma. Hon får ha sin sömnmedicin ifred.
"Hon får ha sin .... ifred" är inte det något pjäscitat det där? Jag minns att jag hört någon säga det!
Och Dorothea, förlåt mig.
...
Så jag är en av de dåliga nu. När jag återvänder hem kan ni glömma mig.
Jag väljer att inte existera.
jag har två blödande sår undangömda men de fanns redan där förut.
