Though they beat him, let him feel no pain
Humör: 
crappy
Musik: No Good Deed - Wicked
Vilka två LÅÅÅÅNGA veckor.
Inte dåligt lång, men min kropp tog ut det idag genom att sova till 11:20. Jag sover ALDRIG så länge.
Never ever.
Jag känner mig som en dålig människa då, att jag miassat halva dagen.
Men äntligen känner jag mig utsövd! Innan var jag tvungen att hålla mig vaken med hjälp av kaffe, energidryck och koffeintabletter.
Jag älskar koffeintabletter, mänsklighetens gåva till sig själv, att orka,orka,orka.
Här, ha en kort sammanfattning, det roar mig:
ONSDAG 10/6
Min Kusin frirade sin student och en fuckload av människor kom!
Jeezuz. varför fira med så många en sådan sorglig dag?
TORSDAG 11/6
Mitt jobbpass som gör att jag hamnar hemma runt 15:00
FREDAG 12/6
13:00-14:30
Utbildning på jobbet
Sedan på kvällen, studentfirande för Isabell
Det var mysigt och jag tror jag skrämde halva hennes släkt.
De hade tryckta servetter med hennes namn på! lolwhut?
LÖRDAG 13/6
Jobbpass igen, hemma runt 14:00.
Sommarpartay hos Jess. Ah mat och bål. Det var kul.
Det känns som jag har ett socialt liv ^^
SÖNDAG 14/6
Lite tidiga morgon aktiviteter, gick upp vid sju. Sedan jobbpasass vid...
Hemma runt halv två. Arlanda är läskigt på natten!
Nersläckt och en massa kroppar överallt som är så stilla...
MÅNDAG 15/6
Är i Göteborg.
Nils Ericsson terminalen ^^ Uppenbarligen Göteborgs bussterminal. Varför heter den så...?
Jag gillar bara den här ingången. :D
WAH! Drakbåten! Jag hittade den i göteborg. Vad gör den här? Minns ni i stockholm?
<3 Mitt hotellrum betalat av jobbet. Jag kände mig dock lite ensam på kvällen så jag ringde runt och störde folk på kvällen och hadde lite hemlängtan.
Strömstad. Jag bodde nämeligen inte i centrala göteborg. Det var vackert här. Myccket galna norrmän i bilar och galna fiskmåsar i luften dock. Hörde dem hela natten.
TISDAG 16/6
Hotellet jag stannade på. Hotellet krabban ^^
Sen följde en helvetisk dag.
Först gick det bra, sen var tågen grymt försenad vilket krånglade till mitt arbete. Det slutade med att jag hadde panikattacker igenom mitt sista pass då jag av och an trodde att jag skulle missa mitt X2000 hem.
Och jag som skulle arbeta på arlanda dagen efter!
Panikattacker är inget bra när man jobbar. Det känns som du ska kräkas, upp alla galla över alla ifyllda enkäter, som att du ska svimma och att världen har krympt atill den lilla smärtfylld aklump som är du.
Men jag hann trots allt. Jag hann.
Ett av tågen jag jobbade på
ONSDAG 17/6
Jag åkte in till jobbet med flygbussen på natten innan och sov över.
Vi har en säng där. Jag var dödsrädd för nattvakter som skulle komma in och göra...saker, men det fanns inga där.
Jag somnade tillsist och började mitt pass
Efter det åkte jag till kontoret, lämnade enkäterna och kom tillsist till hem 17:00.
Där blev jag utskälld för att ha "förstört" min laptop.
Ibland kan man bara inte vinna.
TORSDAG 18/6
Löjligt trögt pass, men jag klarade det.
Åkte direkt hem till Isabell där det var Gamerkväll, vilket består av nån spelar ett spel och andra skriker.
Jag själv gör en blandning av skrika och håna.
I'ts very important stuff. I do enjoy my mocking, haha!
Våcrat offer för kvällen: Silent Hill Homecoming
Ett spel som är mer irriterande än läskigt och får mig att tycka synd om deras huvudkaraktär på fel sätt.
Stackars Travis (mannen på bilden). Så mobbad han måste bli på fikarasterna av andra skräckspel.
En sådanc trevlig kväll. Svårt att se, men Jess, Isabell, Charlie och Conny (THA MAN) var med.
And me.
Jag är inte en sådan vårdig gamer, men jag hänger med ändå.
FREDAG 19/6
Sov över hos Isabell. Ska tydligen vaknat mitt i natten och frågat om jag var på flygbussen och vem som tagit min palm (handdata som jag använder på jobbet). Jeeeezzzuzzzz.
LÖRDAG 20/6
När jag satte mig ner på jobbet så dansade små ljusprickar framför mig. Det har hänt förut bara att det såg ut som maskar rörde sig.
Jag gillar ljusprickarna bättre, det var faktist rätt vackert, som intensiva solkatter.
Däremot tror jag detta är symptom för att svimma så det kanske inte är så bra :/
SÖNDAG 21/6
Försov mig som sagt så in i det grövsta och var tvungen att paniksmsa Malin
Men vi hadde en awsome dag trots allt!
Jag skäms dock för min försovning fortfarande.
Malin och jag går jämt på inredningsbutiker tillsammans och nästa gång ska vi på IKEA. Jag känner mig så vuxen.
Äntligen lite vila. Efter att kollat på mina gfavoritsidor som påminner mig om varför jag gör såhär mot mig själv tänkte jag att jag skulle dela med mig om några av mina favorit objekt att sukta efter.
Oh, I want. De här är så söta. Kommer från den här sidan.
Jag har en katt suktan. Deal with that. Kommer härifrån.
De här stället har massviss av saker, men jag vill bara ha snygga shorts. Kan visa prisor i svenska kronor.
Kolla här.
Jag längtar och suktar och vill ha.
Plus allt detta vill jag ha ett eget Nintendo DS. Varför är jag beseglad med sådan köpelängtan när jag är så snål?
Mänsklighetens största fråga. Egentligen.
Nu börjar jag se ljusfläckar igen. Jag tror jag ska sova....
crappyMusik: No Good Deed - Wicked
Vilka två LÅÅÅÅNGA veckor.
Inte dåligt lång, men min kropp tog ut det idag genom att sova till 11:20. Jag sover ALDRIG så länge.
Never ever.
Jag känner mig som en dålig människa då, att jag miassat halva dagen.
Men äntligen känner jag mig utsövd! Innan var jag tvungen att hålla mig vaken med hjälp av kaffe, energidryck och koffeintabletter.
Jag älskar koffeintabletter, mänsklighetens gåva till sig själv, att orka,orka,orka.
Här, ha en kort sammanfattning, det roar mig:
ONSDAG 10/6
Min Kusin frirade sin student och en fuckload av människor kom!
Jeezuz. varför fira med så många en sådan sorglig dag?
TORSDAG 11/6
| 05:45-13:45 |
Mitt jobbpass som gör att jag hamnar hemma runt 15:00
FREDAG 12/6
13:00-14:30
Utbildning på jobbet
Sedan på kvällen, studentfirande för Isabell
Det var mysigt och jag tror jag skrämde halva hennes släkt.
De hade tryckta servetter med hennes namn på! lolwhut?
LÖRDAG 13/6
| 04:45-12:45 |
Jobbpass igen, hemma runt 14:00.
Sommarpartay hos Jess. Ah mat och bål. Det var kul.
Det känns som jag har ett socialt liv ^^
SÖNDAG 14/6
Lite tidiga morgon aktiviteter, gick upp vid sju. Sedan jobbpasass vid...
| 16:00-24:00 |
Hemma runt halv två. Arlanda är läskigt på natten!
Nersläckt och en massa kroppar överallt som är så stilla...
MÅNDAG 15/6
Är i Göteborg.
Nils Ericsson terminalen ^^ Uppenbarligen Göteborgs bussterminal. Varför heter den så...?
Jag gillar bara den här ingången. :D
WAH! Drakbåten! Jag hittade den i göteborg. Vad gör den här? Minns ni i stockholm?
<3 Mitt hotellrum betalat av jobbet. Jag kände mig dock lite ensam på kvällen så jag ringde runt och störde folk på kvällen och hadde lite hemlängtan.
Strömstad. Jag bodde nämeligen inte i centrala göteborg. Det var vackert här. Myccket galna norrmän i bilar och galna fiskmåsar i luften dock. Hörde dem hela natten.
TISDAG 16/6
Hotellet jag stannade på. Hotellet krabban ^^
Sen följde en helvetisk dag.
Först gick det bra, sen var tågen grymt försenad vilket krånglade till mitt arbete. Det slutade med att jag hadde panikattacker igenom mitt sista pass då jag av och an trodde att jag skulle missa mitt X2000 hem.
Och jag som skulle arbeta på arlanda dagen efter!
Panikattacker är inget bra när man jobbar. Det känns som du ska kräkas, upp alla galla över alla ifyllda enkäter, som att du ska svimma och att världen har krympt atill den lilla smärtfylld aklump som är du.
Men jag hann trots allt. Jag hann.
Ett av tågen jag jobbade på
ONSDAG 17/6
Jag åkte in till jobbet med flygbussen på natten innan och sov över.
Vi har en säng där. Jag var dödsrädd för nattvakter som skulle komma in och göra...saker, men det fanns inga där.
Jag somnade tillsist och började mitt pass
| 05:00-13:00 |
Efter det åkte jag till kontoret, lämnade enkäterna och kom tillsist till hem 17:00.
Där blev jag utskälld för att ha "förstört" min laptop.
Ibland kan man bara inte vinna.
TORSDAG 18/6
| 05:00-13:00 |
Löjligt trögt pass, men jag klarade det.
Åkte direkt hem till Isabell där det var Gamerkväll, vilket består av nån spelar ett spel och andra skriker.
Jag själv gör en blandning av skrika och håna.
I'ts very important stuff. I do enjoy my mocking, haha!
Våcrat offer för kvällen: Silent Hill Homecoming
Ett spel som är mer irriterande än läskigt och får mig att tycka synd om deras huvudkaraktär på fel sätt.
Stackars Travis (mannen på bilden). Så mobbad han måste bli på fikarasterna av andra skräckspel.
En sådanc trevlig kväll. Svårt att se, men Jess, Isabell, Charlie och Conny (THA MAN) var med.
And me.
Jag är inte en sådan vårdig gamer, men jag hänger med ändå.
FREDAG 19/6
Sov över hos Isabell. Ska tydligen vaknat mitt i natten och frågat om jag var på flygbussen och vem som tagit min palm (handdata som jag använder på jobbet). Jeeeezzzuzzzz.
LÖRDAG 20/6
| 05:00-13:00 |
När jag satte mig ner på jobbet så dansade små ljusprickar framför mig. Det har hänt förut bara att det såg ut som maskar rörde sig.
Jag gillar ljusprickarna bättre, det var faktist rätt vackert, som intensiva solkatter.
Däremot tror jag detta är symptom för att svimma så det kanske inte är så bra :/
SÖNDAG 21/6
Försov mig som sagt så in i det grövsta och var tvungen att paniksmsa Malin
Men vi hadde en awsome dag trots allt!
Jag skäms dock för min försovning fortfarande.
Malin och jag går jämt på inredningsbutiker tillsammans och nästa gång ska vi på IKEA. Jag känner mig så vuxen.
Äntligen lite vila. Efter att kollat på mina gfavoritsidor som påminner mig om varför jag gör såhär mot mig själv tänkte jag att jag skulle dela med mig om några av mina favorit objekt att sukta efter.
Oh, I want. De här är så söta. Kommer från den här sidan.
Jag har en katt suktan. Deal with that. Kommer härifrån.
De här stället har massviss av saker, men jag vill bara ha snygga shorts. Kan visa prisor i svenska kronor.
Kolla här.
Jag längtar och suktar och vill ha.
Plus allt detta vill jag ha ett eget Nintendo DS. Varför är jag beseglad med sådan köpelängtan när jag är så snål?
Mänsklighetens största fråga. Egentligen.
Nu börjar jag se ljusfläckar igen. Jag tror jag ska sova....
"And I can end the planet in a holocaust"
Humör: 
aggravated
Musik: Handlebars - Flobots
Vojne, vojne jag kommer kanske inte kunna skriva här på ett tag så jag tar upp min senaste irritation med er just nu.
Effing studenten!
Varför anses detta vara en sådan stor grej? Du blir arbetslös, dina vänner drar, du får inte längre studiebidrag och all den trygghet och vana skolan erbjöd är borta (om du inte är ett fucking mobboffer men sabba inte min ranting nu) .
Jag var och firade min kusin som tog studenten och hon kände precis samma sak (förutom pengarna, hennes familj är goddamn rik).
Vad bra kommer från att ta studenten?
NADA
1. Mössföretagen blåser dig på pengar på en hatt du bara kan använda EN gång i ditt liv. Visst ha den på andras studenter men det kommer alltid se patetiskt aut att du försöker minnas något som var ditt på en STUND SOM UPPENBARLIGEN INTE ÄR DIN!
Att ha på sig asin egen studentmössa på någon annans student är som att försöka stjäla mikrofonen från en som uppträder för att alla ska höra dig sjunga istället anser jag.
2. Partyföretagen blåser dig på pengar genom att ta ut överpris för små loklaer och lite mat och sedan totalt ignorera dina musikval för kvällen. Och eftersom baren är så jävla överprisad kan du inte ens få en fylla för besväret.
3. Bilförtagen tar överbetalt för osäkra flak som kanske kostar en tiondel av vad ni betalat om det var får som skjutsades istället. (Min kusin betalade 19.000!!!!)
....mönster någon? Alla lurar studeanterna på pengar EFTERSOM DE VET ATT DE INTE KOMMER HA NÅGRA INOM EN SNAR FRAMTID!!!
Och snälla, sluta fråga studenter: "Vad ska du göra nu?" till studenter. Kommer de inte rakt fram och säger det eftersom de är stolta/glada över jobbet/utbildningen de ska börja med, så VET de helt enkelt inte!
Att ha varje människa lägga på stressen över att "bli duktig" genom att ställa den förbannande frågan är det minsta en nybliven arbetslös vill ha.
Ja, jag är bitter och cynisk men jag kommer på i efterhand att studenten var nada kul för mig. Jag gick inte ut eller åkte flak för jag var en goddamn fegis, ändå blåste jag mer pengar än jag gör på ett år på det hela, och jag förlorade en bunt vänner som tydligen ansåg att nu kunde de äntligen ge upp kontakten med mig.
Även sådana som inte ens gick i min klass eller ens i min skola, what the fuck?
Studenten är en ända stor lögn.
Lögnen att du skall bli fri när du blir arbetslös
Lögnen att ni alltid ska hålla kontakten när folk plötsligt blir osynliga
Lögnen att du ska bli en duktig arbetande medborgare med pengar när alla precis lurat av dig dina pengar för diamantlyxhatten med oxskinnläder och ett gulddoppat lastbilsflak med champagnefontäner.
Alla bara lurar dig.
Jag är arg men alla studenter idag väckte verkligen minnena till liv om skivor som sög och utspring som sög värre.
(Och ni som är mina vänner, ni vet att ni inte ska känna er träffade. Jag ventlilerar och tycker. )
aggravatedMusik: Handlebars - Flobots
Vojne, vojne jag kommer kanske inte kunna skriva här på ett tag så jag tar upp min senaste irritation med er just nu.
Effing studenten!
Varför anses detta vara en sådan stor grej? Du blir arbetslös, dina vänner drar, du får inte längre studiebidrag och all den trygghet och vana skolan erbjöd är borta (om du inte är ett fucking mobboffer men sabba inte min ranting nu) .
Jag var och firade min kusin som tog studenten och hon kände precis samma sak (förutom pengarna, hennes familj är goddamn rik).
Vad bra kommer från att ta studenten?
NADA
1. Mössföretagen blåser dig på pengar på en hatt du bara kan använda EN gång i ditt liv. Visst ha den på andras studenter men det kommer alltid se patetiskt aut att du försöker minnas något som var ditt på en STUND SOM UPPENBARLIGEN INTE ÄR DIN!
Att ha på sig asin egen studentmössa på någon annans student är som att försöka stjäla mikrofonen från en som uppträder för att alla ska höra dig sjunga istället anser jag.
2. Partyföretagen blåser dig på pengar genom att ta ut överpris för små loklaer och lite mat och sedan totalt ignorera dina musikval för kvällen. Och eftersom baren är så jävla överprisad kan du inte ens få en fylla för besväret.
3. Bilförtagen tar överbetalt för osäkra flak som kanske kostar en tiondel av vad ni betalat om det var får som skjutsades istället. (Min kusin betalade 19.000!!!!)
....mönster någon? Alla lurar studeanterna på pengar EFTERSOM DE VET ATT DE INTE KOMMER HA NÅGRA INOM EN SNAR FRAMTID!!!
Och snälla, sluta fråga studenter: "Vad ska du göra nu?" till studenter. Kommer de inte rakt fram och säger det eftersom de är stolta/glada över jobbet/utbildningen de ska börja med, så VET de helt enkelt inte!
Att ha varje människa lägga på stressen över att "bli duktig" genom att ställa den förbannande frågan är det minsta en nybliven arbetslös vill ha.
Ja, jag är bitter och cynisk men jag kommer på i efterhand att studenten var nada kul för mig. Jag gick inte ut eller åkte flak för jag var en goddamn fegis, ändå blåste jag mer pengar än jag gör på ett år på det hela, och jag förlorade en bunt vänner som tydligen ansåg att nu kunde de äntligen ge upp kontakten med mig.
Även sådana som inte ens gick i min klass eller ens i min skola, what the fuck?
Studenten är en ända stor lögn.
Lögnen att du skall bli fri när du blir arbetslös
Lögnen att ni alltid ska hålla kontakten när folk plötsligt blir osynliga
Lögnen att du ska bli en duktig arbetande medborgare med pengar när alla precis lurat av dig dina pengar för diamantlyxhatten med oxskinnläder och ett gulddoppat lastbilsflak med champagnefontäner.
Alla bara lurar dig.
Jag är arg men alla studenter idag väckte verkligen minnena till liv om skivor som sög och utspring som sög värre.
(Och ni som är mina vänner, ni vet att ni inte ska känna er träffade. Jag ventlilerar och tycker. )
SUNDAIS IZ NAO DED DAIS
Humör: 
working
Musik: Stinky Stuff - Kimya Dawson
Ah, en sådan dag. Horribel och udda. Och det var faktist en söndag, haha!
Skämtet ligger i att jag var rädd för söndagar när jag var liten. Jag började gråta som tioåring när jag såg söndagsöppet. Mamma trodde att jag kom in i en känslig ålder (det finns tydligen en hel del skrivit om "den fundersamma tioåringen" - tydligen ett öppet problem, who had thunk it?) och pappa trodde jag var rädd för skolan som kom på måndagen.
Enligt mig var det ett mellanting mellan båda.
Jag var bara en orolig tioåring med sömnsvårigheter och som många andra brukar det rekommenderas viloband och mjölk med honung och bestämda röster.
Jag minns aldrig vad som hände sen bara att jag gömde vilobanden eftersom de alla hade RAPEVOICE, mycket skärrande.
Haha! Vilka minnesbilder jag får. Och jag kan fortfarande inte ens titta på någon gammal inspelning av söndagsöppet, hahaha vilken udda fobi att gå omkring och vara rädd för söndagar.
Men som dagen var idag kan jag mycket väl återuppta den rädslan. Jag somnade runt 00:30 (jag kan ALDRIG somna tidigt när jag har morgonpasset) och vaknar 02:40.
Nattbussen går 02:57 och går en gång i timmen.
Jag är 10minuters cykelfärd från hållplatsen.
Jag slänger på mig min klänning och trosor trycker ner resten i väskan, upptäcker att pappa flyttat på cykeln, cyklar på 3 minuter ner, håller på att dö i trappor, upptäcker att bussen inte kommit ännu.
Då ställer jag mig i ett hörn och drar på mig tight, kammar håret med händerna och sätter upp det, hittar mobilen i fel fack och sätter på mp3:n, gräver fram busskortet.
Sen så fick jag njut av att sitta med massa fyllon på vägen dit men tack gode gud hade pressbyrån öppet så jag kunde köpa något att äta och en deo.
På jobbet går det iallafall bra (sätter på mig BH på en toalett) och jag kom hem bra. SEN SOV JAG.
Och jag hann rösta efter det!
Mycket bra, jag hade ju faktist tagit reda på saker inför detta.
För övrigt är jag rätt emotionellt skadad med mer problem än vanligt i familjen.
q
Jag önskar verkligen att jag kunde åka bort någonstans i sommar...jag behöver semester från ALLT.
Jag känner mig som en blöt och möglig handduk och dessutom är mitt emotionella centrum i hjärnan helt felkopplat, jag vet inte om det beror på allt som hänt, sömnnbrist eller om allt jag begravt genom åren sipprar igenom.
Jag ve bara att jag kan bli så fruktansvärd arg för minsta lilla, min folkpanik har gått över till manisk (och jag jobbar på arlanda folks, det är konstant hyperventilering).
Samtidigt så kommer jag bara hem och grinar för minsta lilla.
Helt stört.
Jag kan ju passa på medan jag klagar och är allmänt bitchig, jag verkar ha utvcklat någonslag bacillskräck. Allt är så fruktansvärt klibbigt därute och det känns som det riktigt kryper i händerna.
Jag öppnar dörrar med armbågarna för guds skull! Dessutom så utnyttjar jag alla toaletterna och tvätta sig på arlanda och om någon har varit och fingrat på mitt tangentbord vill jag helst svepa av det.
Jag kommer iallafall klara mig från vinterkräksjukan iallafall, haha!
Det känns som jag tappat kontrollen på något men jag vet inte vad. Det känns om något spiraliserar utom mitt räckhåll utan att jag vet vad det är.
Jag har ju koll på jobbet, jag träffar ju vänner (med undantag för den den här bomben i helgen, men) just nu så mår min familj (nåja relativt) bra, ingen ska någonstans, jag håller på med mina små projekt...
Vad har jag glömt? Jag är säker på att det är något som försvinner utan att jag kan se det...
Nu ska jag ta lite te och några Valerina Forte och ha en god natts sömn. Med detta sätter jag punkt för den här knasiga och sjuka veckan och börjar om på nytt igen imorgon.
Låv Jö All.
(jag ringer)
maybe. om jag kan ta upp telefonen utan att grina.
workingMusik: Stinky Stuff - Kimya Dawson
Ah, en sådan dag. Horribel och udda. Och det var faktist en söndag, haha!
Skämtet ligger i att jag var rädd för söndagar när jag var liten. Jag började gråta som tioåring när jag såg söndagsöppet. Mamma trodde att jag kom in i en känslig ålder (det finns tydligen en hel del skrivit om "den fundersamma tioåringen" - tydligen ett öppet problem, who had thunk it?) och pappa trodde jag var rädd för skolan som kom på måndagen.
Enligt mig var det ett mellanting mellan båda.
Jag var bara en orolig tioåring med sömnsvårigheter och som många andra brukar det rekommenderas viloband och mjölk med honung och bestämda röster.
Jag minns aldrig vad som hände sen bara att jag gömde vilobanden eftersom de alla hade RAPEVOICE, mycket skärrande.
Haha! Vilka minnesbilder jag får. Och jag kan fortfarande inte ens titta på någon gammal inspelning av söndagsöppet, hahaha vilken udda fobi att gå omkring och vara rädd för söndagar.
Men som dagen var idag kan jag mycket väl återuppta den rädslan. Jag somnade runt 00:30 (jag kan ALDRIG somna tidigt när jag har morgonpasset) och vaknar 02:40.
Nattbussen går 02:57 och går en gång i timmen.
Jag är 10minuters cykelfärd från hållplatsen.
Jag slänger på mig min klänning och trosor trycker ner resten i väskan, upptäcker att pappa flyttat på cykeln, cyklar på 3 minuter ner, håller på att dö i trappor, upptäcker att bussen inte kommit ännu.
Då ställer jag mig i ett hörn och drar på mig tight, kammar håret med händerna och sätter upp det, hittar mobilen i fel fack och sätter på mp3:n, gräver fram busskortet.
Sen så fick jag njut av att sitta med massa fyllon på vägen dit men tack gode gud hade pressbyrån öppet så jag kunde köpa något att äta och en deo.
På jobbet går det iallafall bra (sätter på mig BH på en toalett) och jag kom hem bra. SEN SOV JAG.
Och jag hann rösta efter det!
Mycket bra, jag hade ju faktist tagit reda på saker inför detta.
För övrigt är jag rätt emotionellt skadad med mer problem än vanligt i familjen.
q
Jag önskar verkligen att jag kunde åka bort någonstans i sommar...jag behöver semester från ALLT.
Jag känner mig som en blöt och möglig handduk och dessutom är mitt emotionella centrum i hjärnan helt felkopplat, jag vet inte om det beror på allt som hänt, sömnnbrist eller om allt jag begravt genom åren sipprar igenom.
Jag ve bara att jag kan bli så fruktansvärd arg för minsta lilla, min folkpanik har gått över till manisk (och jag jobbar på arlanda folks, det är konstant hyperventilering).
Samtidigt så kommer jag bara hem och grinar för minsta lilla.
Helt stört.
Jag kan ju passa på medan jag klagar och är allmänt bitchig, jag verkar ha utvcklat någonslag bacillskräck. Allt är så fruktansvärt klibbigt därute och det känns som det riktigt kryper i händerna.
Jag öppnar dörrar med armbågarna för guds skull! Dessutom så utnyttjar jag alla toaletterna och tvätta sig på arlanda och om någon har varit och fingrat på mitt tangentbord vill jag helst svepa av det.
Jag kommer iallafall klara mig från vinterkräksjukan iallafall, haha!
Det känns som jag tappat kontrollen på något men jag vet inte vad. Det känns om något spiraliserar utom mitt räckhåll utan att jag vet vad det är.
Jag har ju koll på jobbet, jag träffar ju vänner (med undantag för den den här bomben i helgen, men) just nu så mår min familj (nåja relativt) bra, ingen ska någonstans, jag håller på med mina små projekt...
Vad har jag glömt? Jag är säker på att det är något som försvinner utan att jag kan se det...
Nu ska jag ta lite te och några Valerina Forte och ha en god natts sömn. Med detta sätter jag punkt för den här knasiga och sjuka veckan och börjar om på nytt igen imorgon.
Låv Jö All.
(jag ringer)
maybe. om jag kan ta upp telefonen utan att grina.
no.
Jag vill gå ut i en skog. Granarna ska vara så täta och allting ska vara så tyst.
Inga ljud.
Jag bygger koja av filtar och lakan som är skira och låter mig se skogen imellan drömmarna.
Där har jag en stor säng i min koja.
Där ligger jag i min säng.
Och sover.
Jag vill bara det. Låt mig få sova den drömnlösa sömnen, jag blir galen av all denna sömnbrist och mardrömmar.
Jag skulle träffa Anneli idag Jag skulle träffa Malin och Dorothea imorgon, Tre hjärtan elakt ont krossade.
Ond är jag.
Mardrömmar gör att man inte vilar ut.
Jag har haft mardrömmar om att jag tapppat bort mig, vet inte var jag är, jag tappar mina saker, kan inte mina repliker....
Alla drömmar har samma budskap: Du tappar kontrollen.
Galenskapen äter på mig.
Jag går up klockan 02:00 till jobbet när jag lyckats somna 23:45 och galenskapen bara växer
Mamma blir galen igen.
Jag dör.
Hon kanske ska lägga in sig igen, varför varför? Jag minns första gången då jag fick ett mobilsamtal efter jag kommit hem från skolan och ljög för min bror att allt var bar.
Jag orkar inte mer av den här skiten nu. Jag vill sova. Jag orkar inte ens träffa människor och jag blir ond, men jag kan inte se på min andra familj.
Sömnbrist gör mig galen. Snälla snälla låt mig FÅ SOVA JAG MÅSTE FÅ SOVA!
jag orkar inte med detta. snälla mamma nej, du fick ECT sist och då glömde du bort mig, du glömde bort saker om din dotter att jag funnits där.
dom satte ju el i dig.
jag orkar inte träffa människor just nu och jag är världens staörsta bitch
men snälla jag kan väl få sova.
Inga ljud.
Jag bygger koja av filtar och lakan som är skira och låter mig se skogen imellan drömmarna.
Där har jag en stor säng i min koja.
Där ligger jag i min säng.
Och sover.
Jag vill bara det. Låt mig få sova den drömnlösa sömnen, jag blir galen av all denna sömnbrist och mardrömmar.
Jag skulle träffa Anneli idag Jag skulle träffa Malin och Dorothea imorgon, Tre hjärtan elakt ont krossade.
Ond är jag.
Mardrömmar gör att man inte vilar ut.
Jag har haft mardrömmar om att jag tapppat bort mig, vet inte var jag är, jag tappar mina saker, kan inte mina repliker....
Alla drömmar har samma budskap: Du tappar kontrollen.
Galenskapen äter på mig.
Jag går up klockan 02:00 till jobbet när jag lyckats somna 23:45 och galenskapen bara växer
Mamma blir galen igen.
Jag dör.
Hon kanske ska lägga in sig igen, varför varför? Jag minns första gången då jag fick ett mobilsamtal efter jag kommit hem från skolan och ljög för min bror att allt var bar.
Jag orkar inte mer av den här skiten nu. Jag vill sova. Jag orkar inte ens träffa människor och jag blir ond, men jag kan inte se på min andra familj.
Sömnbrist gör mig galen. Snälla snälla låt mig FÅ SOVA JAG MÅSTE FÅ SOVA!
jag orkar inte med detta. snälla mamma nej, du fick ECT sist och då glömde du bort mig, du glömde bort saker om din dotter att jag funnits där.
dom satte ju el i dig.
jag orkar inte träffa människor just nu och jag är världens staörsta bitch
men snälla jag kan väl få sova.
A TRAGIC STORY OV FREEDOM
Humör:
pessimisticMusik: Will You Be Me? - Kimya Dawson
Frihet måste ständigt erövras och förtjänas. Ingen är egentligen fri.
Kan du stå ensam på ett fält som ingen har skapat utan med minsta skuld över hur du kom dit så är du fri.
Men hur tog du dig då till fältet? Och hur överlevde du dina första levnadsår tills du var mogen nog att komma till fältet och uppleva frihet?
Någon hjälpte dig.
Känner du ingen skuld över att lämna denna person bakom dig?
I så fall är du inte fri.På ett sätt så vill jag bli alldeles fri från andra människor. Tänk att utan skuld kunna göra vad du ville eller ta dig fram hur du ville utan att orsaka andra skada som ger dig skuld.
För skuld är fångenskap.
Jag har tänkt mycket på frihet på sista tiden.
Mycket som har hänt som fått mig att fundera.
Och så som jag har starka åsikter om kärlek, likaväl har jag det om frihet.
INGEN är fri, förutom den människa som kan låta sina känslor gå överallt utan att de orsakar henne smärta. För ingen vill ha smärtan, då den tynger sinnet och kroppen, därav blir smärta i sig själv ett slags fängelse.
Men det finns ju fysisk och psykisk smärta, varav den sistnämnda blir svår att komma undan då den infilkteras av andra människor och ens realtioner till dessa.
Jag har funderat på att om jag skulle bli fri ifall jag flydde ifrån alla jag kände och de känslor som jag får av dem.
Men nej. Jag är ingen sociopat, jag BRYR mig om vad de här människorna tänker och hur de mår.
Skulden av att lämna dem skulle bli mitt fängelse som jag är osäker på om jag skulle bryta mig ur. Även om jag skulle lämna dem i olycka/självmord/mord/m.m.
För vi vet ju inte ens om döden är den ultimata friheten. Tänk om man fortfarande har känslor i döden?
Den ultimata friheten är att antingen inte möta människor alls, eller att hata dem. Lär man sig att hata alla man känner så kommer man ju inte ha skuld över att lämna dem eller hur?
Eller om de aldrig fanns där över huvudtaget.
Problemet i att hata, är att folk som hatar, de flyr inte. De försvinner inte ut i frihet. De oftast dödar eller hämnas på den människa som de hatar så mycket.
Betyder det att hatmördare (nästan alla mord är av hat, men jag skriver hatmördare för säkerhetskull) upnått den ultima friheten?
De har gjort sig av med källan till sitt hat, därav plågas de inte av de känslorna längre? Och kan man verkligen känna skuld över att man mördat någon man hatat?
Är de fria?
SLUTSATS:
Hur blir man fri?
Jag anser att frihet är när man gjort sig av med både fysisk och psykisk smärta. Detta verkar leda till att man ska växa upp till ett liv i ensamhet (vilket inte går) eller att man lär sig hata alla i sin omgivning för att sedan antingen lämna dem medan man lever sitt nya fria liv eller så gör man sig av med källan till hattet och man lämnas tom som en oinfylld runsten.
Frihet för mig är:
Frihet är att inte känna någonting som gör ont
Jag misstänker att folks störta klagomål med detta resonemang är att "men att aman får inte bara ont av människorna i sin omgivning, de kan ge gott också! Vänner och familj är ju snälla!"
Ha, ha. ALLA gör en illa förr eller senare. Oundvikligt. Så klart, man kommer över det och 7fortsätter vara vänner och man har sina familj, men det blir ju alltid smärta blandat med glädje.
Och jag specifierade ju att "inte känna NÅGONTING som gör ont."
Det är som att ha en bikupa. Visst du får god honung men förr eller senare sticker bina dig. Det är en del av deras natur såsom att göra honaungen.
Detta är inte ett klagomål gentemot någon. Detta är bara jag som utvokaliserar mina tankar om ett speciellt ämne, dvs: Frihet.
Ni får gärna bidra med era tankar. Min slutsats är iallafall fortfarande:
Frihet är att inte känna någonting som gör ont
