IM GONNA NEVR DO ANYTHIN U WILL LIEK
Humör: 
contemplative
Musik: We Both Reached for the Gun - Chicago
Jag kommer aldrig göra nånting ni kommer gilla.
Och jag håller på att ordna mig en framtid. Jag väntar på resultaten från antagningen medan jag letar lägenheter och söker jobb.
Man växer upp. Jag har lovat mig själv - åker jag inte iväg till skola,i så ska jag bo själv.
Men jag står i bostadskö båda här och i studentlägenheter.
Jag har mycket av livet planerat för mig. Jag åker iväg, blir bittrare, skaffar mer attueringar, komer tillbaka och har gett ut en bok med alla mina hemska noveller.
Jag kommer tillbaka (eller åker någon annastans) och är den jag är.
You won't miss me.
: )
Ska jag ärligt erkänna en sak? I flera år har jag planerat att min 25 års present till mig själv är att sterelisera mig själv.
För nej, aldrig att jag skaffar barn som kan ärva galenskap av mig och se min egen.
Jag planerar inte ens en familj.
Jag kan bli en cool faster det kan jag. Jag är så glad att jag har bröder med spermier som kan ta hand om det där med släktskapande istället, men aldrig aldrig ska jag ha ett barn.
Jag vill inte.
Jag har inte ens planerat att leva hela livet.
När jag är femtio komer jag försvinna. Poff bara!
Ni kommer inte ens minnas att jag varit där (om någon av er ens fortfarande känner mig då).
Men jag vill inte ha barn.
Galenskap är ärftligt, och jag vill inte ens att min unge ska ha chancen att få häften av allt det jag bär inom mig.
Och jag vill inte ha barn.
Nej.
Man växer upp och man försvinner. Jag har sagt upp mina medlemskap på facebook, bilddagboken och sockerdricka.
Och jag bryr mig ens inte, haha!
Kanske är osynlighet den största osårbarheten? Hm. Så ensam och bitter jag känner mig genom att tänka det.
Maybe I always was.
MINI PROJEKT:
Novellena
Diktboken med illustrationer
Skriva en pjäside jag har - förvandla till film?
Jag måste bort hemifrån.
Mammas mediciner gör henne omöjlig, hon tappar hår och har perioder där hon gråter och tror att jag inte hör henne fast jag är i rummet brevid.
Det är något dock roligt desperat med en människa som drar ut stora klumpar av sitt hår och som inte vet vart hon ska kasta det. Man vill inte lägga det i soptunnan för då kan det flyga ut och hamna överallt.
Man vill inte öppna dörren och kasta ut det, för hur ser det ut med hand från dörr som släpper ut en stor klump människohår som ett ickeönskat aborterat foster.
Det slutade med att hon släpade fram dammsugaren och sög upp det.
"Människor som är instängda och inte ätit något på flera veckor äter sitt eget hår. I sin sista desperation äter de, det som är lättast att få loss", ville jag säga. "När man obducerar dem så hittar man håret, oupplöst i magen, för de dör strax efteråt för det finns ingen näring i deti, så du behöver inte oroa dig för att det är en hel middag du gör av med där" ville jag skämta.
Men jag tror inte hon skulle uppskatta det.
Jag ska bli en sån där cool människa som accepterar alla människor vad de än ha gjort.
Bara för att jag inte bryr mig. Enda anledningen för mig att ogilla dem är för att de skadat mig (eller vänner och familj eftersom jag också blir skadad av det, människan är egoistisk - minns era psykologilektioner!).
Och vem som helst kan sova över hos mig i mitt boende, även om de sryper av blod eller hackar sönder mina armar med sina naglar i vredesutbrott.
Så ska jag bli.
Då kan jag aldrig bli ensam, haha!
Jag kanske borde motivera varför jag inte vill bli gammal.
Jag ser på gammla människor som fågelungar.
Jovisst de är söta ibland, men oftast sitter de still med stora gap till munnnar som tjuter "MERMERMER!"
Gammla människor böjer sig över rullatorer, smaskar och drägglar medan de stillsamt och bakom välklädda ord hatar både dig och sig själva över vad de blivit.
Det är så svårt att åldras med värdighet.
I "Dolores Claiborne" (en stephen king bok) fick huvudkaraktären ett skitjobb och det var att ta hand om en gammal häxa som medvetet sket på sig och rullade runt i det för att hon bara ville orsaka.
Hon brydde sig inte om hon orskade något bra eller dåligt, bara hon orskadet något!
Läser ni metro ibland? På sidan med serien så sitter små insändare, och du kan ge dig blanka fan på att om en dum fetmtonåring sitter och skickar in något, då kommer 511 arga insändare från "de äldre som byggde upp det här samhället" som hatar varje ord denna dumma idiot skrev.
De hatar.
Varför å Varför ska gamla människor ha så mycket repsekt för attt de byggde upp ett samhälle? VI GÖR PRECIS SAMMA SAK! De var bara födda tidigare och kunde då börja tidigare.
För örvrigt, tack, vilket fint samhälle ni grundade med växthusgaser, rasism och kvinnoförendring. Gamla gubbar i ännu äldre kostymer som suger på ciggarer och tackar fan för att fruntimmret inte är här och kan Agda ta in lite whiskey i biblioteket kanske?
Bah.
Det är så svårt att åldras med värdighet.
Jag vet, för jag blir bittrare för vart år som går.
Det här är ungefär så jag visonerar mitt vuxna liv XD
G-G är en sådan tragikomisk serie I <3 it
LOOKIE LOOKIE LOOKIE LOOKIE
Humör:
creativeMusik: Zombies Ate My Neighbors - Single File
(Varning för blodiga zombiebilder och blodiga människor)
In retrospect, att dricka mycket kaffe för att hindra sig själv från att vara nervös när ens chef ringer - ingen bra ide.
TITTA HÄR VAD JAG HAR GJORT, SÄRSILKT DU SKA TITTA ANNELI! TYP GRATTIS ELLER NÅGOT!
Hurr Sandra make video
DID YOU LIKE IT? Jag gillar att det avslöjar min extremt konstiga musiksmak. Nåja, det är en väl en fetish antar jag.
Jag är frestad att göra fler....
Så just nu har jag skickat iväg högskoleansökningar eftersom jag absolut inte tycks kunna vara kvar här hemma.
Med mina föräldrar alltså.
På senare tid har vi varit så skadliga mot varandra att det effekterar mina vänskapsliv med er, kära vänner och det är det sista jag vill.
Hur ska jag säga det? Mycket är privat, men slutsatsen är att morsan och jag har nästan hela vårt liv levt med att ta hand om varandra mot hennes dåliga pojkvänner (hon hade några bra också, jag gillade han med fåren) och när hon nu faktist har en bra kille vet vi inte vad vi ska göra med varandra.
Hon har fortfarande deppressioner (lite pga av felmedicinering SRS kan läkare göra någonting rätt någongång) men då hon inte har en yttre fiende hon kan avarbeta dessa på så har jag insett att jag blir hennes bästa måltavla.
Och när jag har egen skit att ta hand om så orkar jag inte ta hand om hennes då hon faktist har ett lyckligt liv, hon måste bara komma ikapp det.
OKAY SAMMANFATTNING: Jag kommer antagligen A: Flytta hemifrån och jobba B: plugga någon annanstans.
Det lutar mot B eftersom jobb är skitsvårt att hitta nu.
Morr, jag är fortfarande arg på mamma för de senaste veckorna. det var tur att jag kom ut på landet under påskhelgen och tillbringade tid med någon annan.
OCH JA, jag har en pappa, men han har hela tiden stått tillbaka och sett skiten hände hemma hos mamma...jag känner mig förådd.
Så FÖRLÅT att jag negleterat er alla mina vänner så länge, men jag ordnar mitt nya liv. Och ni ska veta, att pluggar jag i en ny stad så är det bara att ta en tågbiljett och komma och bo med mig ifall ni har det dåligt.
NI ÄR ALLTID VÄLKOMMNA, I LURB JU GUIS SO MUCH
Ha ha inget mer kaffe för mig :DD
SO GUIS IF YOU NEED VISUAL HELP.
Jag ritade två bilder åt er för att visa att jag har typ två humör nuförtiden.
Snäll och PSYCHOTIC BITCH
Jag vet inte varför jag skrattar, jag älskar bara brutna lolcats svärdomar.
THIS IS FUN JU GUIS I DEED ONE MOREZ
Rita sina psykotiska humör i Paint och skratta åt det?
AWESOME AND VERY MUCH CREEPY
Fast jag antar att om man inte kan skratta åt sig själv, vad kan man då skratta åt? :D
MORE COFFEE PLZ!
Och ja, det där är är frisyrerna jag kan välja imellan, snällt uppsatt hår eller någon form av galet penntroll.
IT'S FUNNIEH
Nu ska jag kommentera bloggar medan jag är kaffehög!
OMG SAD
Humör: 
alone in the god effing WORLD!!11!1!
Musik: SE NEDAN
Åh Gud jag har hittat den vackraste sången som någonsin existerat på nätet.
Subete no Hito no Tamashii no Shi
Översatt betyder titeln något av:
"The eventual death of all people's souls"
eller
"Death of Humanity's Soul".
eller
"The Hymn for Everyone's Souls"
IALLAFALL.
Jag tror inte ens det är riktiga ord i den, bara sorgligt piano och en röst. Jag är så svag för sådana låtar.
Snälla lyssna. Jag har suttit och gråtit i flera timmar över den. Den kommer från ett spel jag vill äga, Persona 3.
Spelet är allvarligt i sig, (Klimaxen är att man slåss med DÖDEN. Typ)
Jag har skrivit om det förut, man håller pistolliknande vapen till sitt huvud och sen skjuter man för att åkalla en ande som visar på ens personlighet men är ändå mytologisk och...
...det är komplicerat okej?
Men huvudgrejen i spelet är att karaktärerna håller pistoler till sina huvuden OCH FORTSÄTTER TRYCKA AV!
Jag kan bara tänka på sorgliga saker när jag hör den här sången. Om hur mina favoritkaraktärer i spel och filmer dör, om hur mina egna karaktärer dör, om hur jag själv dör...
Den är SÅ jävla sorglig okej?
Den får mig att tänka på allt jag har gjort, allt jag borde göra och allt jag aldrig kommer att kunnagöra (för att citera Loke) "för hela livet gått fort" och "Hela tillvaron är så jävla meningslös".
Jag måste pausa när jag skriver för att hålla om mina skakande axlar och ibland köra in en knytnäve i min mun för att bara hindra mig själv från att skrika högt.
Det är löjligt jag vet, men den här sången får mig att tänka på fallna hjältar och drömmar som man borde ha övergett.
1000 minnen på en gång och alla i en enda sång.
Det är löjligt.
Jag känner mig så förstörd, tusen bitar som alla för länge sen spritts ut med en illasinnad vind och nu får de liv och inser att de aldrig kan bli en helhet igen. Och nu lever de, men utan mening.
För de kan aldrig bli hela igen.
Jag känner mig utan ett öde.
Bara en röst som en gång för länge sedan klingat ut och som man inte ens kan höra ekot av längre.
Och därför inga bevis på att den en gång existerat.
meningslös
(jag tror jag ska svälja några valerina forte och försöka lägga mig nu.)
alone in the god effing WORLD!!11!1!Musik: SE NEDAN
Åh Gud jag har hittat den vackraste sången som någonsin existerat på nätet.
Subete no Hito no Tamashii no Shi
Översatt betyder titeln något av:
"The eventual death of all people's souls"
eller
"Death of Humanity's Soul".
eller
"The Hymn for Everyone's Souls"
IALLAFALL.
Jag tror inte ens det är riktiga ord i den, bara sorgligt piano och en röst. Jag är så svag för sådana låtar.
Snälla lyssna. Jag har suttit och gråtit i flera timmar över den. Den kommer från ett spel jag vill äga, Persona 3.
Spelet är allvarligt i sig, (Klimaxen är att man slåss med DÖDEN. Typ)
Jag har skrivit om det förut, man håller pistolliknande vapen till sitt huvud och sen skjuter man för att åkalla en ande som visar på ens personlighet men är ändå mytologisk och...
...det är komplicerat okej?
Men huvudgrejen i spelet är att karaktärerna håller pistoler till sina huvuden OCH FORTSÄTTER TRYCKA AV!
Jag kan bara tänka på sorgliga saker när jag hör den här sången. Om hur mina favoritkaraktärer i spel och filmer dör, om hur mina egna karaktärer dör, om hur jag själv dör...
Den är SÅ jävla sorglig okej?
Den får mig att tänka på allt jag har gjort, allt jag borde göra och allt jag aldrig kommer att kunnagöra (för att citera Loke) "för hela livet gått fort" och "Hela tillvaron är så jävla meningslös".
Jag måste pausa när jag skriver för att hålla om mina skakande axlar och ibland köra in en knytnäve i min mun för att bara hindra mig själv från att skrika högt.
Det är löjligt jag vet, men den här sången får mig att tänka på fallna hjältar och drömmar som man borde ha övergett.
1000 minnen på en gång och alla i en enda sång.
Det är löjligt.
Jag känner mig så förstörd, tusen bitar som alla för länge sen spritts ut med en illasinnad vind och nu får de liv och inser att de aldrig kan bli en helhet igen. Och nu lever de, men utan mening.
För de kan aldrig bli hela igen.
Jag känner mig utan ett öde.
Bara en röst som en gång för länge sedan klingat ut och som man inte ens kan höra ekot av längre.
Och därför inga bevis på att den en gång existerat.
meningslös
(jag tror jag ska svälja några valerina forte och försöka lägga mig nu.)
