OMG SAD
Humör: 
alone in the god effing WORLD!!11!1!
Musik: SE NEDAN
Åh Gud jag har hittat den vackraste sången som någonsin existerat på nätet.
Subete no Hito no Tamashii no Shi
Översatt betyder titeln något av:
"The eventual death of all people's souls"
eller
"Death of Humanity's Soul".
eller
"The Hymn for Everyone's Souls"
IALLAFALL.
Jag tror inte ens det är riktiga ord i den, bara sorgligt piano och en röst. Jag är så svag för sådana låtar.
Snälla lyssna. Jag har suttit och gråtit i flera timmar över den. Den kommer från ett spel jag vill äga, Persona 3.
Spelet är allvarligt i sig, (Klimaxen är att man slåss med DÖDEN. Typ)
Jag har skrivit om det förut, man håller pistolliknande vapen till sitt huvud och sen skjuter man för att åkalla en ande som visar på ens personlighet men är ändå mytologisk och...
...det är komplicerat okej?
Men huvudgrejen i spelet är att karaktärerna håller pistoler till sina huvuden OCH FORTSÄTTER TRYCKA AV!
Jag kan bara tänka på sorgliga saker när jag hör den här sången. Om hur mina favoritkaraktärer i spel och filmer dör, om hur mina egna karaktärer dör, om hur jag själv dör...
Den är SÅ jävla sorglig okej?
Den får mig att tänka på allt jag har gjort, allt jag borde göra och allt jag aldrig kommer att kunnagöra (för att citera Loke) "för hela livet gått fort" och "Hela tillvaron är så jävla meningslös".
Jag måste pausa när jag skriver för att hålla om mina skakande axlar och ibland köra in en knytnäve i min mun för att bara hindra mig själv från att skrika högt.
Det är löjligt jag vet, men den här sången får mig att tänka på fallna hjältar och drömmar som man borde ha övergett.
1000 minnen på en gång och alla i en enda sång.
Det är löjligt.
Jag känner mig så förstörd, tusen bitar som alla för länge sen spritts ut med en illasinnad vind och nu får de liv och inser att de aldrig kan bli en helhet igen. Och nu lever de, men utan mening.
För de kan aldrig bli hela igen.
Jag känner mig utan ett öde.
Bara en röst som en gång för länge sedan klingat ut och som man inte ens kan höra ekot av längre.
Och därför inga bevis på att den en gång existerat.
meningslös
(jag tror jag ska svälja några valerina forte och försöka lägga mig nu.)
alone in the god effing WORLD!!11!1!Musik: SE NEDAN
Åh Gud jag har hittat den vackraste sången som någonsin existerat på nätet.
Subete no Hito no Tamashii no Shi
Översatt betyder titeln något av:
"The eventual death of all people's souls"
eller
"Death of Humanity's Soul".
eller
"The Hymn for Everyone's Souls"
IALLAFALL.
Jag tror inte ens det är riktiga ord i den, bara sorgligt piano och en röst. Jag är så svag för sådana låtar.
Snälla lyssna. Jag har suttit och gråtit i flera timmar över den. Den kommer från ett spel jag vill äga, Persona 3.
Spelet är allvarligt i sig, (Klimaxen är att man slåss med DÖDEN. Typ)
Jag har skrivit om det förut, man håller pistolliknande vapen till sitt huvud och sen skjuter man för att åkalla en ande som visar på ens personlighet men är ändå mytologisk och...
...det är komplicerat okej?
Men huvudgrejen i spelet är att karaktärerna håller pistoler till sina huvuden OCH FORTSÄTTER TRYCKA AV!
Jag kan bara tänka på sorgliga saker när jag hör den här sången. Om hur mina favoritkaraktärer i spel och filmer dör, om hur mina egna karaktärer dör, om hur jag själv dör...
Den är SÅ jävla sorglig okej?
Den får mig att tänka på allt jag har gjort, allt jag borde göra och allt jag aldrig kommer att kunnagöra (för att citera Loke) "för hela livet gått fort" och "Hela tillvaron är så jävla meningslös".
Jag måste pausa när jag skriver för att hålla om mina skakande axlar och ibland köra in en knytnäve i min mun för att bara hindra mig själv från att skrika högt.
Det är löjligt jag vet, men den här sången får mig att tänka på fallna hjältar och drömmar som man borde ha övergett.
1000 minnen på en gång och alla i en enda sång.
Det är löjligt.
Jag känner mig så förstörd, tusen bitar som alla för länge sen spritts ut med en illasinnad vind och nu får de liv och inser att de aldrig kan bli en helhet igen. Och nu lever de, men utan mening.
För de kan aldrig bli hela igen.
Jag känner mig utan ett öde.
Bara en röst som en gång för länge sedan klingat ut och som man inte ens kan höra ekot av längre.
Och därför inga bevis på att den en gång existerat.
meningslös
(jag tror jag ska svälja några valerina forte och försöka lägga mig nu.)
Kommentarer
Postat av: Dorothea
du kommer att bli hel igen. Det kanske tar ett tag, men det måste ta ett tag för att du ska bli hel på riktigt, och inte bara slarvigt ihoplimmad.
Postat av: M
Du är aldrig meningslös <3
Jag har försökt ringa dig några dagar, känns som RIP Bengt :( Du får gärna höra av dig, jag saknar dig!
1 maj, lust att gå på bio med ett gäng av oss?
Trackback
