Zoftis

Humör:   contemplative

Musik: We Both Reached for the Gun - Chicago

---

Jag kommer aldrig göra nånting ni kommer gilla.

---

Och jag håller på att ordna mig en framtid. Jag väntar på resultaten från antagningen medan jag letar lägenheter och söker jobb.
Man växer upp. Jag har lovat mig själv - åker jag inte iväg till skola,i så ska jag bo själv.

Men jag står i bostadskö båda här och i studentlägenheter.

Jag har mycket av livet planerat för mig. Jag åker iväg, blir bittrare, skaffar mer attueringar, komer tillbaka och har gett ut en bok med alla mina hemska noveller.
Jag kommer tillbaka (eller åker någon annastans) och är den jag är.

You won't miss me.

: )

---

Ska jag ärligt erkänna en sak? I flera år har jag planerat att min 25 års present till mig själv är att sterelisera mig själv.
För nej, aldrig att jag skaffar barn som kan ärva galenskap av mig och se min egen.
Jag planerar inte ens en familj.
Jag kan bli en cool faster det kan jag. Jag är så glad att jag har bröder med spermier som kan ta hand om det där med släktskapande istället, men aldrig aldrig ska jag ha ett barn.
Jag vill inte.

Jag har inte ens planerat att leva hela livet.
När jag är femtio komer jag försvinna. Poff bara!

Ni kommer inte ens minnas att jag varit där (om någon av er ens fortfarande känner mig då).

Men jag vill inte ha barn.
Galenskap är ärftligt, och jag vill inte ens att min unge ska ha chancen att få häften av allt det jag bär inom mig.
Och jag vill inte ha barn.
Nej.

---

Man växer upp och man försvinner. Jag har sagt upp mina medlemskap på facebook, bilddagboken och sockerdricka.
Och jag bryr mig ens inte, haha!

Kanske är osynlighet den största osårbarheten? Hm. Så ensam och bitter jag känner mig genom att tänka det.

Maybe I always was.

---

MINI PROJEKT:

Novellena
Diktboken med illustrationer
Skriva en pjäside jag har - förvandla till film?

---

Jag måste bort hemifrån.
Mammas mediciner gör henne omöjlig, hon tappar hår och har perioder där hon gråter och tror att jag inte hör henne fast jag är i rummet brevid.

Det är något dock roligt desperat med en människa som drar ut stora klumpar av sitt hår och som inte vet vart hon ska kasta det. Man vill inte lägga det i soptunnan för då kan det flyga ut och hamna överallt.
Man vill inte öppna dörren och kasta ut det, för hur ser det ut med hand från dörr som släpper ut en stor klump människohår som ett ickeönskat aborterat foster.
Det slutade med att hon släpade fram dammsugaren och sög upp det.

"Människor som är instängda och inte ätit något på flera veckor äter sitt eget hår. I sin sista desperation äter de, det som är lättast att få loss", ville jag säga. "När man obducerar dem så hittar man håret, oupplöst i magen, för de dör strax efteråt för det finns ingen näring i deti, så du behöver inte oroa dig för att det är en hel middag du gör av med där" ville jag skämta.
Men jag tror inte hon skulle uppskatta det.

---

Jag ska bli en sån där cool människa som accepterar alla människor vad de än ha gjort.
Bara för att jag inte bryr mig. Enda anledningen för mig att ogilla dem är för att de skadat mig (eller vänner och familj eftersom jag också blir skadad av det, människan är egoistisk - minns era psykologilektioner!).
Och vem som helst kan sova över hos mig i mitt boende, även om de sryper av blod eller hackar sönder mina armar med sina naglar i vredesutbrott.
Så ska jag bli.

Då kan jag aldrig bli ensam, haha!

---

Jag kanske borde motivera varför jag inte vill bli gammal.
Jag ser på gammla människor som fågelungar.

Jovisst de är söta ibland, men oftast sitter de still med stora gap till munnnar som tjuter "MERMERMER!"
Gammla människor böjer sig över rullatorer, smaskar och drägglar medan de stillsamt och bakom välklädda ord hatar både dig och sig själva över vad de blivit.

Det är så svårt att åldras med värdighet.

I "Dolores Claiborne" (en stephen king bok) fick huvudkaraktären ett skitjobb och det var att ta hand om en gammal häxa som medvetet sket på sig och rullade runt i det för att hon bara ville orsaka.

Hon brydde sig inte om hon orskade något bra eller dåligt, bara hon orskadet något!

Läser ni metro ibland? På sidan med serien så sitter små insändare, och du kan ge dig blanka fan på att om en dum fetmtonåring sitter och skickar in något, då kommer 511 arga insändare från "de äldre som byggde upp det här samhället" som hatar varje ord denna dumma idiot skrev.
De hatar.

Varför å Varför ska gamla människor ha så mycket repsekt för attt de byggde upp ett samhälle? VI GÖR PRECIS SAMMA SAK! De var bara födda tidigare och kunde då börja tidigare.
För örvrigt, tack, vilket fint samhälle ni grundade med växthusgaser, rasism och kvinnoförendring. Gamla gubbar i ännu äldre kostymer som suger på ciggarer och tackar fan för att fruntimmret inte är här och kan Agda ta in lite whiskey i biblioteket kanske?
Bah.

Det är så svårt att åldras med värdighet.

Jag vet, för jag blir bittrare för vart år som går.

---

Det här är ungefär så jag visonerar mitt vuxna liv XD

G-G är en sådan tragikomisk serie I <3 it