Zoftis

Ah, hemma igen från Borås.

Jag blev livrädd för skolan, men själva resan med Anneli var kul! Vi åkte med en jättebekväm buss och satt och larvade oss med sockerbitar under både hemresan och ditresan.

Vi är så mogna 18-åringar.

Under stoppet i Linköping... ja... man "hör" någon på toaletten. Herre gud!

Den var inte ljudisolerad. Jag höll på att få kram för att inte börja asgarva rakt upp och ner så att hela bussen skulle ha vänt sig om.

Under resans gång så såg vi väldigt lågt flygande flygplan.

"Är det en flygplats?" (Anneli) Kolla, flygplan på pinne! (Sandra)

Visade sig vara någon slags konstig staty. Det förklarar varför de inte rörde sig.

Jag orkar inte beskriva så ingående, men skolan skrämde mig vithårig, så jag hade inget emot att gå och supa efteråt.

Min nya favoritdrink är Rosa pantern! Jag och mina alkoholist tendenser. Anneli lyckades lura i mig för en stund att citroner och lime är jordnötter, så ja, jag blev lite lullig.

Vi gick tillbaka till vårt fina hotell (vi trodde vi kommit fel första gången vi såg det) och brottades. En bra stund.

Värt att nämna är att Anneli inte alls är kittlig på samma sätt som jag. Så hon hade helt klart ett övertag. Men hon vann inte! Jag ägde henne hårt, trots övertaget!

Jepp. Jag var bäst

Lite fyllecitat:

"... Anneli logik... Och Sandra är filosofisk och pratar om sig själv i tredje person" (Sandra)

"... Anneli med." (Anneli)

"Det är inte som po, pot... pot... kartoffler!" (Sandra)

"Det är ingen dubbelsäng, det är två sängar med mellanrum i mellan" (Sandra)

"Jag är fullare när jag nyktrat till" (Anneli)

Angående sängcitatet, det var ingen dubbelsäng på rummet. Jag upptäckte det genom att upprepande gånger falla igenom de två sängarna.

Anneli har det på film till och med.

Så det var ett par härliga dagar. Anni... tack för allt.

I Borås ligger allt "mitt i". Det är en "mitt i" stad. Här ligger systemet, här ligger Ica, här ligger din el leverantör, här ligger högskolan.

Som han skröt representanten från högskolan! Som de alla skröt!

"Allt finns här!" "Ni har allt här!" "Här ligger allt mitt i!"

Det tog ungefär en dag för mig och Anni att lära oss att hitta i Borås. Allt låg "mitt i."

Allt fanns, allt är här.

Varför skulle du någonsin behöva lämna Borås? Varför skulle du någonsin vilja lämna Borås?

Varför skulle du någonsin vilja lämna Borås?

När en av de blivande eleverna frågade om uteställen så visste representanten precis.

Här går de äldre. Här går de yngre. Här går man för prisernas skull. Här går man för matens skull. Allting ligger mitt i.

Han hade bott och studerat i Borås i sju år. Hur kan man leva sju år i en stad där man lär sig hitta på en dag?

Jag förstår inte varför ingen får lappsjuka i Borås. Tar en yxa och försöker slakta sin väg ut. Skrika och hugga sin väg ut. Hugg ner Ica och deras snabbkasse system.

Hugg ner Systembolaget och deras lådviner. Hugg ner dem alla barr för att finna...

det går inte att lämna Borås.

Du kan inte lämna Borås. Det suger in dig, som ett svart hjärta som suger in syrefattigt blod. Men du kommer inte ut, du fastnar i aorta, du fastnar, du kan inte komma ut.

I Borås finns det väldigt många caféer. Och frisörer. Alla ligger "mitt i".

Fast de flesta var inte öppna när jag och Anni var där. "Ägarbyte" "Tillfälligt stängt" "Ny Affär kommer snart".

De försöker lämna.

Vad gör man i en stad där allt är mitt i?

Du går upp på morgonen. Du äter din frukost. Du går och köper mjölk till ditt kaffe. Du går och lämnar mjölken hemma. Du klipper dig för sjätte för sjätte gången den här månaden. Du äter pastasallad på ett café med dina vänner som ser allt mer jagade ut.

Du går. Du läser. Du jobbar. Du dricker ditt kaffe. Handlar din middag. Du äter din middag. Du går till stället man går för priserna och super dig full. Du går hem.

Innan du somnar kramar du kudden och intalar dig att morgondagen kommer att bli annorlunda.

Vem vill lämna Borås?

Det finns en studentgrupp lärde vi oss, vars ända syfte är att åka till Göteborg på mini semestrar. De är symbolen för alla människors hopp i Borås. Vi KAN lämna, vi KAN gå!

Men de måste alltid komma tillbaka till Borås.

Här bor de, här studerar de, här lever de, här handlar de, här super, de, här gråter de.

Antagligen vet de om att de också kommer dö här.

Det finns en kyrkogård i här.

Inte ens de döda ska lämna Borås.

Är man född 89 har man ingenting att kämpa för.

Alla de döda från förra krig är begravda och deras skelett har sedan länge bytt färg till pergamentsgula. De är tysta och säger inget mer.

Eller så sitter de på ett hem där de skriker att "tysken kommer, tysken kommer" och de ruttnar bort i sin senilitet.

Det ända minne vi 89:or har från krig, det är den gamla judinna som brukade komma till skolan och säga "att vi aldrig fick glömma."

Varje gång hon kom blev det en tryckt stämning i klassrummet när man skulle ställa frågor.

Man kunde ha skurit ut bitar av luften och använt dem som pålägg.

För vad frågar man?

Vad frågar man en från den hårda smärtsamma tiden då onda människor faktiskt fanns och skulle kämpas emot?

Vi som är 89:or i Sverige har ingenting att kämpa för. Det kliar i våra fingrar, våra munnar vill fyllas av ord som ska ha en mening, ord som ska förändra.

Men vad spelar det för roll?

När jag växte upp så minskade intresset att delta i elevrådet år efter år. Ögonen mattades av en likgiltighet. "Vad spelar det för roll? Vi kan ändå inte påverka."

Vi lärde oss att hur vi än skriar så kommer skolan aldrig att låta oss ha innerast när det är snöstorm ute. Hur vi än röstar kommer lärarna att fortsätta fika när barnen tros inte se.

Hur vi än protesterar så kommer vi inte få välja trycket på skoltröjorna själva.

De senare åren vill de plötsligt att vi ska kämpa. DenGlobalaUppvärmningen, det är vår fiende. Värmen som hotar, Uppvärmningen! Uppvärmningen! Glaciärerna smälter, isbjörnarna dör! Om de bara laddar oss med tillräckligt mycket ångest om hur framtiden kommer gå åt helvete så kommer vi rädda dem! Ett till föredrag om hur allt kommer att bli fel! En till film där en isbjörn drunknar!

Nu ska de ordlösa 89:orna ta tag och rädda oss!

Men vi var födda utan syfte.

Hur ska vi rädda? Så vi blir skuldens generation. De får inte köra bil (Bussar är bra! SL höjer priserna för att de är din vän!), de ska återvinna, åh de ska återvinna (hår kan du använda som kuddstoppning) och de ska köpa de ekologiska varorna, de ska köpa dem (de är dyra men det är ekologiskt kära 89:or, vi kan köpa de andra varorna och spara pengar så ni slipper), detta är våra nya budord, detta är ERA nya budord! Ni SKA NI SKA NI SKA.

Vem skriker man på för DenGlobalaUppvärmningen? Vem ska vi skrika på? Vart ska vi skrika? Nej vi ska inte skrika, inte vi, vi bara SKA.

Vi KAN inte kämpa. Vi har lärt oss att det spelar ingen roll. Vi gör bara som det sägs.

Vi sitter stilla i våra lägenheter, stilla. Bredvid oss står komposten och ruttnar och utanför skriker pensionärerna medan deras barn och våra föräldrar åker plan till paradiset på jorden.

Vad har vi att kämpa för?