89:ornas öde - Sandras bussfunderingar Del 2
Är man född 89 har man ingenting att kämpa för.
Alla de döda från förra krig är begravda och deras skelett har sedan länge bytt färg till pergamentsgula. De är tysta och säger inget mer.
Eller så sitter de på ett hem där de skriker att "tysken kommer, tysken kommer" och de ruttnar bort i sin senilitet.
Det ända minne vi 89:or har från krig, det är den gamla judinna som brukade komma till skolan och säga "att vi aldrig fick glömma."
Varje gång hon kom blev det en tryckt stämning i klassrummet när man skulle ställa frågor.
Man kunde ha skurit ut bitar av luften och använt dem som pålägg.
För vad frågar man?
Vad frågar man en från den hårda smärtsamma tiden då onda människor faktiskt fanns och skulle kämpas emot?
Vi som är 89:or i Sverige har ingenting att kämpa för. Det kliar i våra fingrar, våra munnar vill fyllas av ord som ska ha en mening, ord som ska förändra.
Men vad spelar det för roll?
När jag växte upp så minskade intresset att delta i elevrådet år efter år. Ögonen mattades av en likgiltighet. "Vad spelar det för roll? Vi kan ändå inte påverka."
Vi lärde oss att hur vi än skriar så kommer skolan aldrig att låta oss ha innerast när det är snöstorm ute. Hur vi än röstar kommer lärarna att fortsätta fika när barnen tros inte se.
Hur vi än protesterar så kommer vi inte få välja trycket på skoltröjorna själva.
De senare åren vill de plötsligt att vi ska kämpa. DenGlobalaUppvärmningen, det är vår fiende. Värmen som hotar, Uppvärmningen! Uppvärmningen! Glaciärerna smälter, isbjörnarna dör! Om de bara laddar oss med tillräckligt mycket ångest om hur framtiden kommer gå åt helvete så kommer vi rädda dem! Ett till föredrag om hur allt kommer att bli fel! En till film där en isbjörn drunknar!
Nu ska de ordlösa 89:orna ta tag och rädda oss!
Men vi var födda utan syfte.
Hur ska vi rädda? Så vi blir skuldens generation. De får inte köra bil (Bussar är bra! SL höjer priserna för att de är din vän!), de ska återvinna, åh de ska återvinna (hår kan du använda som kuddstoppning) och de ska köpa de ekologiska varorna, de ska köpa dem (de är dyra men det är ekologiskt kära 89:or, vi kan köpa de andra varorna och spara pengar så ni slipper), detta är våra nya budord, detta är ERA nya budord! Ni SKA NI SKA NI SKA.
Vem skriker man på för DenGlobalaUppvärmningen? Vem ska vi skrika på? Vart ska vi skrika? Nej vi ska inte skrika, inte vi, vi bara SKA.
Vi KAN inte kämpa. Vi har lärt oss att det spelar ingen roll. Vi gör bara som det sägs.
Vi sitter stilla i våra lägenheter, stilla. Bredvid oss står komposten och ruttnar och utanför skriker pensionärerna medan deras barn och våra föräldrar åker plan till paradiset på jorden.
Vad har vi att kämpa för?
Jag vet inte, men kanske för våra framtida barn? Jag blir alltid så hemskt rädd när folk börjar prata om globala uppvärmningen, och att vår framtid e osäker, våra barn kommer att kriga om dricksvatten. De e sant att vi kommer kämpa av skuldkänslor (när det inte ens var vi som förstörde allt från början, de har lägligt nog börjat dö...) men vad fan har vi för val? Så vi kan lika gärna försöka se de ur en positiv synvinkel istället för den pessimistiska: Om vi lyckas, så kommer alla framtida generationer att se oss som hjältarna! :P Om vi misslyckas, finns det ingen kvar att trycka ner oss...
Föresten, älskade "Man kunde ha skurit ut bitar av luften och använt dem som pålägg." De va fan de bästa jag hört! Du måste bli författare!!!
KRAM