"Men sen håller du andan och så går det inte mer"
Loke Loke Loke, jag lyssnar inte på något annat än Loke.
Heeeh...mina händer darrar - klä på er varmt kiddos.
Jag är faktist glad över att jag tagit tag i mina nyårslöften. Jag har insett hur kul det är att skriva igen och helt plötsligt så ser jag en mening med livet.
Udda mycket udda.
Just nu är jag lite rädd. Två nätter i rad har jag vaknat upp mitt i natten med udda tankar som jag aldrig haft förut. Jag fick fysiska äckelkänslor av att låta olika kroppsdelar nudda varandra. Började nästan grina av äckel när jag kramade om benen.
Panikattacker är nästan föredra, vad tusan hände här? Usch, är så rädd för att lägga mig inatt ifall det händer igen. Ska se till att riktigt utmatta mig på gymmet så att jag sover som en död.
Problemet med gymmet är att jag har mest lust från 14.00 - 18.00 men då är alla andra där också och mina favvomaskiner är upptagna. Så jag försöker lära mig att gå dit ca. 18.30 men det är inte kul att dra ut i mörkret. Oh well, mitt dåliga samvete skulle iallafall inte låta mig hoppa över det.
Tack samvete!
Jag önskade jag hade en egen spinningcykel eller trappmaskin. Tänk så underbart att ha en egen! Tusan, nu måste jag kolla runt på blocket efter en.
Skriver detta dagen efter, fan fetto gå ner i vikt någon gång. Ska inte väga mig förrän fredag. Faktum är att jag ska gå och gömma vågen.
Sådär! Den står där och påminner mig annars om allt jag inte är, med onda ögon och sabbar en hel dag.
Vägde mig imorse och den skrev fetto fetto fetto efter mig.
Ah, så mycket att göra men jag gillar det. Det håller tankarna borta, fettotankar, lattankar eller bara skrik.
Januari är en sådan hård månad.
Jag kollar igenom mina gamla pubertetsdikter
Jag vill lära mig att spy.
Kräka ur mig livet, spy upp allt fett.
Jag vill lära mig att spy.
Kasta upp deppressionen, äckla ut hatet ur själen.
Jag vill lära mig att spy.
Gräva ut mig gnistan, ulka ut medvetandet.
Jag vill lära mig att spy.
Och, spy, spy,spy tills jag dör av kvävningen, ren och utrensad
Denna är från 2005. Tänk - den sätter nog bäst ord på hur jag mår när jag känner att livet är kass.
Och från garderoben ropar vågen: fetto fetto, ställ dig en gång till, testa testa, åh jag hatar dig mest av alla!
Dö våg
"Sucess is my only motherfuckin option - failure is not!"
Sa, sa, sa...sandra min vän - detta är ett öppet brev till mig själv för att jag ska minnas och läsa detta vareviga dag, även de dagar då jag kanske är på annat humör nu.
Därför de få läsare kvar av denna blogg, bli icke oroliga, detta inlägg är mer ett memo än någonting annat.
Sandra...du är stolt över de ändringar du har dragit - och jag medger, det är god start, men en fesljummen start.
Ändring kommer inte av något sådant! Du måste rivstarta, sätta igång och riktigt sparka dig själv. Skriv noveller! Träna för guds skull, träna mer! Har du sett...spegeln ljuger inte.
Ta i ta i, din lata typ. Ändring räknas bara om man gör det ordentligt och annars kommer ingen märka det.
Åh, så många viljor i mitt huvud, de sätter nivån högre och högre för att jag ska kunna känna att jag gjort något.
Samtidigt vill jag bara gömma mig under täcket med något vasst och trycka i mig choklad.
Den tillfälliga trösten är dock den mest ångestsamma i längden. Ska jag någonsin leva ett normalt liv?
Ändringen måste bli så stor så stor att den äter upp min tid, att jag inte hinner känna. Ja, det är min anledning. Är jag upptagen med plugg, skriv och träning så kommer jag inte hinna!
Att jag inte insett det förut! Med de tankarna så startar jag mitt nya liv imorgon. Arbeta arbeta arbeta skapar ett bättre jag, en jag kan stå ut med.
