"Trist för DIG att NI mötte mig"
Humör:
thirstyMusik: Nu ger jag skrattet sparken - Från årets julkalender
Ni får stå ut med lite mer julkalenderssnack, men jag förklarar i slutet av texten.
Haha, min bror och jag har common grounds:
Dempa: "Tittar du på julkalendern?!
Jag: "Ja, på morgonen"
Dempa: "JAG MED!"
-
Dempa: "Du är Stål-Henrik, för du bakar och du är starkare än mig men när jag blir stor så blir jag åsså stark!"
Jag: "Åh vad snällt sagt. Det betyder att du är Super-snälla-silver-snälla Sara för att du är så snäll"
Dempa: "Men hon är TJEJ!"
Jag: "Du kan vara super-snälla-silver-dennis?"
Dempa: "Guld är snyggare än silver...."
Jag: "Du kan vara super-snälla-guld-dempa, det låter bra!"
Dempa: "Jaa! Då får jag flyga!"
Haha, julkalendern har växt på mig. Den har fortfarande lite av sin over-the-top acting som jag är lite njeh emot och gråfiltret och sagoberättandet är lite bleh.
Några av sångerna sitter dock fast på hjärnbarken.
Dessutom är jag inte precis the intended audience, det är min åttaåriga bror och han sitter som klistrad.
Jag älskar den ungen så, han ville bara krama mig när jag kom hem.
Min lille bror, jag kommer alltid älska dig, min lilla Dempa, förr fick jag hålla dina öron i garderoben och läsa saga medan din pappa kastade lampor och drog i din mamma, men jag älskar dig så.
Jag är mycket överbeskyddande, jag är moder för mina bröder, ni skulle bara våga göra dem illa.
På tal om julkalendern så ÄR jag Stål-Henrik. Han är så ledsen över sina misstag och vill så gärna göra rätt och straffar sig själv när han gör fel.
Han trivs bra med livet som pensionär och skulle hellre må bra som människa än överbekymrad super-hjälte haha!
Hans sång, Oj voj voj var typ hur jag kände för ett år sedan.
Han sjunger:
Hur fel jag gjorde
Se en stål-man gjord av papp!
Det finns ingen mer ursäkt kvar att ta till
Oj voj voj
Oj voj voj
Fasa!
Det var jag som gjord'et!
Fast jag inte borde'et!
Men man måste väl få göra fel?
Och inte dömas sen för det?
Och inte kastas in till gråsparvarna!?
Oj voj voj
Oj voj voj
Fasa!
Det var jag som gjord'et!
Dunka huvet i bord'et!
Jag borde sättas in en bur där folk fick se
Hur ful jag é!
Mens de stillsamt dricker sitt te...
Jag borde få aldrig finnas mer...
Stackars Stål- Henrik. Han får mina sympatier jag förstår honom precis. Förr när jag gjorde ett ända litet misstag eller trodde att folk var onda med mig så kände jag såhär.
Ändå sjunger han denna sång för att han blir lurad av superskurken att förstöra födelsedagar. Han grämer sig över att han sabbade barnens födelsedagar.
"Men du blev ju lurad! Det GÖR inget!" skriker bror och jag medan hsn går emo. Inne i köket kan man höra mamma fnittra.
Dempa och jag lovade varandra att vi skulle ge honom en kram och säga att det är OK att vara rädd för gråsparvar och att vi gillar honom.
Han verkar så ouppskattad, haha!
På tal om sånger, tydligen skriver superhjältarna (eller skådisarna som spelar dem antar jag) låtarna i årets kalender (jag gillade greveholm som anlitade ett band för det). Några av dem är riktigt usla och beiga, och andra rent perfekta.
Här är ett utdrag ur några favoriter från min bror och mig:
Vad roligt ni har det här då!
Ja, passa på ha roligt nu!
För här kommer Klante Volante.
Det kommer att bli som förr...
Skratta bäst som skratta sist.
TRIST FÖR DIG ATT NI MÖTTE MIG!
Skratta bäst som skratta sist!
Nu ger jag skrattet sparken!
WooOoo! WooOoo!
Så nu sprang jag och Dempa runt och skrek: "TRIST FÖR DIG ATT DU MÖTTE MIG!" och kittlar varandra.
Mycket roande.
En annan sång (Dempas favvo)
Upp och hoppa!
Alla otäcka barn!
Här får ingen knoppa!
Det är kul att väcka barn!
Hålla ungarna vakna!
Uppe varje natt!
Då kommer de att slockna
Och då blir det slut på alla skratt!
...Hans uppdrag var att väcka barn så att de inte skulle sova....har producenterna inte barn själva? Barn håller sig vakna själva. Haha!
Låt se, finns det nåt annat kul att rapportera av intresse? Det finns typ kommunistavsnitten där alla barn kläs lika, ska ha lika leksaker m.m
Såklart är detta JÄTTEFARLIGT (skoluniformskritik much?) och barnen ska inte vara "samma" och "alla är unika".
Jag tycket att detta kunde löst jättemycket, men, men i magiska SagoSvea är varje barn en unik snöflinga.
Blech.
Också, om ni passar barn, sjung "Förstöra kalas" sången från julkalendern så blir de paranoida.
Dempas poolare fyllde år i december och jag nynnade på denna och han tittade vilt på mig. Tydligen var han rädd att jag skulle komma och trasha och förstöra på hans kalas så som han sett på julkalendern.
Kalas är faligt för de små!
Vem kommer till er räddning då?
Jo, Stål-Henrik är här för barnens bästa!
Nu ska ni slippa festa!
(Stål-Henrik fattade inte att barnen gillar partyn vilket leder till den roliga repliken
ful unge: FÖRSTÖR INTE MIN KALAS!!! D: D: D:
Stål-Henrik IQ fiskmås: JAG HAR REDAN FÖRSTÖRT DET! :D:D)
Att rädda barn det gör jag bäst
Då blir det ingen mera fest
Vi flyttar på den farliga ballongen
Så har ni klarat er för den här gången!
Bort med alla farliga födelsedagskalasen!
Jag fördömer dig tårta! :D
Nu krossar jag glasen! :D
Äntligen är jag här! Disco-drivet!
Jag har räddat de små barnen till livet!
Julkalendern ligger på Svt om ni är intresserade av att se den. Jag ser den mer som parodi på julkalender vilket får mig att se på den med ett snällare öga.
Jag tror de har gett upp tanken om spännande julkalendrar med bra storys och satsar mer på parodier som är fint gjorda och flashiga som att titta på.
Som ett par snyggt inslagna strumpor.
Omslagspapparet är fint och prassligt och attans snyggt, men det är fortfarande strumpor.
Tråklig present men går att använda...
Men jag måste ge cred till en julkalender som får min bror att inse att killar bakar.
Julens Hjältar, Greveholm, Pelle Svanslös ligger alla på YouTube, gå och titta! Jag funderar starkt på att försöka författa en julkalender, jag kan behöva åsikter! :D
Jo, helt allvarligt, jag funderar på att skriva en.
Eller en sommarlovsmorgon (det heter inte sommarkalender blev jag rättad) de verkar inte köra med dem längre?
Visste ni att Henrik Ståhl (Stål-Henrik, haha) spelade huvudrollen Nils i somarrlovsmorgonen Salve? Hade ingen aning. Han har fin sångröst.
Jag visste bara att han jobbade mycket inom barn-Tv. Ska forska lite mer om det.
Så, återigen, åsikter tips och tankar m julkalendrar vad tycker ni? Det är därför jag tvingar på er allt detta julkalenders tramset! Haha!
Jag har inte så mycket att säga att det är julafton imorgon. För första (eller kanske andra, de vägrar säga) så ska mina föräldrar fira julafton på samma ställe.
Jag...det är så nytt och bisarrt för mig att det blir som en helt ny högtid.
För mig har det varit drömmen att komma ner att krama och klappa och prata med folk. Jag känner mig full av energi och ideér som jag vill genomföra.
Detta kommer vara deppigt att åka hem, men jag känner mig inte totaltsänkt.
Jag mår bra :)
Det som oroar mig är alla andra kära vänner. Folk som går på starka tabletter, som blir bortkastade av sina familjer, vars släktingar får allvarliga sjukdomar och själv vill operera sig, jag ingen jag känner verkar lycklig eller leva i sunda förhållanden.
Jag ska arbete ihop cas kära vänner, jag ska ta hand om er, ni håller ju mig uppe. But cash makes the world go around, cashy Mccash
Snälla folket, jag vill rädda er! Inte min mamma ens mår bra, hon har åldrats tio år och åker in och ut på olika sjukhus och Dempa erkänner i skymundan att pappa är "dum" mot honom men han vill inte berätta vad.
Vad ska en syster göra då? Jo, hon ska arbeta ihop sig och rädda sin broder och ge sin mamma en lägenhet i Viva La France och hon ska ta hand om sina vänner.
Jag kommer, jag kommer.
(ursäkta att jag inte kommenterat bloggar, jag använder gästdata)
Superskurk (AKA hur många gånger vi kan undvika att använda synonymboken och bara sätta in ordet skurk sitället)
Ahhhhh!
Nu börjar den stora fajten
In i superskurkens värld
Jag ska träna min skurkigaste träning
Jag ska slipa mitt skurkigaste svärd
För det är försent att vända tillbaka
Nu finns bara en väg att gå
Jag måste bli en superskurk
Och skurkigare än då!
Ahhhhh!
Nu börjar den stora fajten!
Snart ska inga barn skratta glatt
Jag ska gillra min skurkigaste fälla
Jag ska fnittra mitt skurkigaste skratt
För det är försent att vända tillbaka
Snart ska inga barn skratta mer
Akta er superhjältar
För jag är en superskurk som ni ser!
(nu har jag ens renskrivet verserna, detta är bara refrängerna)
Detta är sådant som gör att man både förlorar och får tittar Svt, men mest förlorar.
En gissning bara.
Nu ska jag sova
"Hon kommer med ljus i sin krona"
Humör:
thoughtfulMusik: Så mörk är natten (Alternativ Luciasång, min favorit)
Bahahahahah! Så ni Lucia firandet? Jag vet, jag spammade rätt många om det på söndagsmorgonen, men det var så roligt.
I år sändes det från domkyrkan i Växjö, en kyrka jag gått förbi många gånger nu. Och eleverna som framförde var elever från "Katedralskolan" små tonåringar i åldrarna 16-18 från "Katedralskolan" och oj oj oj så fint det lät.
Jag älskar att ha backstage fakta.
Jag delar buss med dessa elever, deras station är två stationer innan min och i flera veckor har de gnällt och tjurat om att de måste upp i ottan för att öva. Och "Katedralskolan" är rätt sunkig, det var därför de aldrig visade bilder på den, de bara visade upp namnet i kurisvtext.
Och dessa elever gnäller om sina övningar och sabbar bussresor.
Men i TV då logs det och smajlades!
Märkte ni hur blonda så många av tärnorna var? Så fejk! Det syndes ju så förtvivlat uppenbart hur många som hade blonderat håret för detta, alla hade just den glansen.
De var tvugna att "lajja" till Staffan sången för att få killarna att sjunga, men jag gillar hur demonstrativt sura en del såg ut. Sen fanns det förstås några oblagatoriska spexare och spejsare (sådana som bara stirrar tomt framför sig). Fanns kan en eller två killar som såg ut att ha kul.
Det fanns några vackra solon dock framförda av några tärnor och stjärngossar och de såg så uppriktigt lyckliga ut att jag blev lite tårögd.
Men vad fan hände med Lucian? Var hon på valium eller något? Det har varit mycket rabalder om att de körde orättvis stil när man ska "rösta" fram en Lucia (vad hände med att lotta?) i Växjö.
Jag trodde de som röstade, röstade pga att den här Lucian kunde sjunga eller hade bra röst som hördes för att läsa dikter eller så, för i min värld har Lucian alltid krävts att göra något mer, man måste förtjäna sin brinnande krona.
Nej nej, hon stod bara och log, ensam och sjöng i vissa sånger.
Det blev så bissart när kören sjöng massa olika sånger som hade "välkommen lucia" budskapet och hon svarade aldrig. Vad löjligt!
Plötsligt förstod jag allt rabalder med röstningen. Det var ingen talangjakt, det var bara hederlig sexistisk skönhetstävling. Hurra.
Men trots detta...
...jag saknar att vara med i Luciatåg. Jag saknar att vara Lucia. Att få hem metallkronan dagen innan från skolans kassaskåp och putsa upp den och klä den i grönt och rött...
Att skära ut en huvudduk och sätta fast kronljus i hållarna.
Att tvätta håret och locka det och se hur det skiner emellan kronan. Och sedan få det röda bandet runt sin midja och för en ända gång känna sig vacker och alla tittar på en uppskattande när man leder sången.
Jag var Lucia när jag var 12 och eftersom vår musiklärare var en ambitiös exmusiker så gjorde han ett mycket vackert Luciatåg. Han fick alla tärnor och stjärngossar att gå in först med tända ljus, sen så bytte de sång till en ny vacker (Så mörk är natten) Lucia sång som skulle "sjunga in" mig.
Så jag fick gå där ensam, och alla tittade. Att gå från klassens misfit och clown till att ha föräldrana till dessa barn som tyckte så illa om mig, det är en seger.
Och som jag hade övat! Jag värmde upp rösten, så när jag ledde "Goder kväll i denna sal." då lät det bra!
Jag läste mina rim utan att staka mig för jag hade bestämt att de skulle bli så bra så bra.
Jag var Lucia på kvällen. Kanska var det mörkret som gjorde det, eller mina envetna röstförberedelser, men jag klarade mig mycket bättre än de två dagsluciorna. Och exmusikern var så glad och stolt och jag älskade honom för att han var det.
Ja jag saknar det, det var som en teaterpremiär (men detta var innan jag började med teatern, så man kan säga att det var min första) bara för att jag slog de andra på nosen och de kunde inte göra något åt det.
Vi hade lottat och jag fick min lott (det var faktist en flicka före mig, men hon ville inte så då drog de mig). Lottningen hade fötts ur gamla orättvisor om röstningar.
Är det någon som tittar på svenska hjältar galan ikväll? Varför är det massa kändisar där? Får de betalt för att sitta där med näsduken och torka tårar medan de hör på historier om folk de kommer glömma dagen efter och en dag kommer försvinna?
Att folk orkar bry sig.
Jag är lite bitter om det, men ända jag såg den där valium-lucian så retar jag mig på de mesta. Arbeta folk, arbeta! Hon bara stod där och var söt, det räckte tydligen.
Efteråt pratade alla om hur vacker hon var och hade helt glömt bort debatten med att välja någon bara för hon var vacker.
Då hade någon av de duktigt sjungande tärnorna förtjänat Luciakronan bättre, de kunde och kämpade och skaffade sig moment i ljuset, för de kunde sjunga.
De stod inte och log med färgat hår och öppnade munnen en gång i kvarten medan ljusen brann ner.
...
Jag saknar att vara Lucia, att sjunga och vara ljusbärare och förtjäna min lott.
I övriga tankar: Imorgon åker jag! Åh, det kommer vara en lång dag, men jag kommer få krama mina bröder, mina föräldrar, mina vänner, kusiner och alla jag älskar igen!
Jag saknar er
"Leave me out with the waste, this is not what I do."
Humör:
restlessMusik: 9 crimes - Damien Rice
Ursäkta att det varit en paus i skrivandet, det är mycket nu, stress och sista minuten redovisningar.
Det är som att lärare, professorer, lektorer och vem-vet-vad orer inte känner till begreppet julen och att folk kanske vill ha annat för sig.
Egentligen är ingen bra kväll att skriva för mig, jag är för uppvindad, uppsnurrad.
Kanske beror det på att jag åt för mycket, åt för mycket kvällsmat de vindar alltid upp gamla plågoandar.
En av mina vanligaste mardrömmar som jag drömmer är att jag står på en scen och folk virrar omkring mig, alla springer hit och dit och gör sig i ordning.
Och de säger:
"Gör iordning dina saker Sandra, vi börjar snart!"
"Ställ dig på plats, de släpper in snart"
eller några välkända teaterslang
"Bubba dina grejer Sandra, har du bubbat och gjort iordnig dina grejer?"
Sen märker de att jag inte har scenkläder på mig och jag märker det med och då ansätter stressen mig för jag kan inte mina repliker, jag vet inte vad för pjäs vi gör och jag vet inte vad för saker jag ska göra iordning.
Jag snubblar, jag springer i välkända gångar, det är som någon har plockat ur mig från någon annanstans och släppt mig där på teatern och förväntar sig att jag ska kunna allt.
Och jag vet, publiken kommer snart "de kommer snart Sandra, varför har du inte gjort dig iordning?!"
Ibland hinner pjäsen starta och jag går ut på scenen, ovetandes om jag ska det eller inte, ibland är drömmen sjyst och väcker mig innan dess.
Det är så jag känner nu, helt oförklarligt, det snurrar, det viner, har jag glömt något?
Jag vet inte varför jag ens skriver det här, men det är som att skriva det och sedan få folk att läsa det gör det verkligt att det inte är något jag hittat på.
Som en människa som druknar som ristar in sitt namn i det sjunkade skeppet, för han var där, någonting måste han efterlämna alldeles precis innan han dör.
Det är inte dödsångest, ni behöver inte bli alldeles oroliga för liknelsen jag gjorde däruppe, det vara bara den jag kom på för ögonblicket.
En gammal del av mig piper "skriv inte om detta, skriv om glada saker, ligg inte till besvär" men det är bara löjligt att begära av sig själv att vara glad jämt.
Kanske är det så att ångest och dåliga känslor är som långvariga krämpor, som cancer. Det tar ett tag för dem att försvinna och ibland kan de dyka upp igen bara för att försvinna lika snabbt.
Ondskefullt.
Okej, jag tog en varm dusch, nu känns det bättre. Jag kom på att kvinnor i nöd och ångest alltid verkar ha botat den med varma bad.
Ett badkar äger jag inte, men det gör inget, när jag är såhär är jag för stressad för att kunna använda ett. Då är en varm dusch med rensning av kropp och sinne bättre.
Andas. Okej. Jag lever.
"Wide eyed, panic on the getaway"
Humör:
hungryMusik: Rainbow Veins - Owl City
Hungrig, hungrig, hungrig. Bah jag får skylla mig själv.
Ända sen jag läste om att man inte bör äta efter 19.00 så har det blivit en gyllene regel i mitt huvud.
Eller snarare en titanium regel, för jag kan inte böja den och ens bre mig en smörgås. Eller äta ett äpple.
Mitt huvud skriker "Stopp!"
Nåja, vi är en familj av starka viljor. Och till frukost har jag lovat mig flingor, med mjölk och kanel.
För det är jul och då är kanel ok!
Haha!
Nu var det faktist en annan sak jag skulle skriva om. Här i Hovmantorp har vi näemligen blivit invaderade.
Av FUCKING LÅNGTRADARE!
Jag blir arg och road. Hovmantorp ligger längs med väg 25 till Kalmar. Genom att inte köra på stora vägen utan köra i Hovamntorp så lyckas de tydligen undvika en poliskontroll.
Så ungefär varje kvart så blåser de förbi i 110.
Har ni någonsin blivit förbi körda av en långtradare? Det är väl så det känns att bli överkörd utan att faktist bli överkörd antar jag.
Något stort och massivt 30 cm ifrån dig, svoosh!
Alla har satt på sig självlysande västar och stirrar skrämt omkring sig och drar husdjur och små barn närmare sig.
Långtradarna tar över, haha! Alla små barn och fula hundar blor mos på trottoaren, julmiddagen är serverad!
Mumselimums
"Glädjen är stor – i ett barns klara ögon bor den" (maybe not)
Humör:
nostalgicMusik: Julen är Här - Tommy Körberg (den enda verision som finns på spotify tydligen)
Julkalender!
Jag vet att jag är egentligen för gammal för det, men jag har en bra anledning! Men är det någon annan som tittar på julkalendern i år?
Eller åtminstone såg 1:a avsnittet?
Haha, det märks att all skit Svt fick för sin gamla julkalendrar på sistone (särskilt förra årets) försökte de rädda i årets. Jag är inte helt säker på om de lyckats...
Årets julkalender är "Superhjältejul" (tydligen med två karaktärer som startade som ett skämt på barnprogrammen om jag ska förstå min bror rätt men nu fick en egen julkalender).
Två superhjältar som pensionerats och numera bor på julstjärnan där det alltid är jul och de läser äventyr för sina barnbarn ur en stor sagobok.
Så det är typ svenska The Incredibles?
För en av hjältarna vill kunna göra superhjältegrejer igen medan den andra är fullt nöjd med pensionärslivet. Men här är det ombytta roller tack darwin, med kvinnan som gillar äventyr och mannen som bakar lussebullar.
Av det lilla som jag berättat för er så kan man redan se en hel del av Svts svar på klagomål.
Förra julkalendern (jag minns inte vad den hette!) fick klagomål över att den inte var julig nog. Här bor de på en planet där det är jul året runt! All inredning är kopplad till julen.
Lite cheesy, jag menar, det funkar att låta julen växa fram i kalendrar med.
Kaspar i Nudådalen fick kritik för att den var deprimerande och hanterade med verkliga problem. Jag minns faktist inte vad det var, men jag tror att det var något hus som skulle rivas. Vilket jag tyckte var modigt gjort av Svt, för då tar man sin publik på allvar.
I år så läses äventyren upp ur sagoboken och är redan gjorda. Dessutom handlar det om superhjältar. Inte så realistiskt.
Kanske arbetar jag mig upp för mycket om detta. Men julkalender var så stort när jag (vi) växte upp och ack så lyckat. Här är däför några goda råd till hur bra julkalnder ska vara:
- ondskan behöver inte titeleras ond! (Vi behöver ingen ond skurk, i de flesta fallen är ondskan någon som inte presenteras förrän några avsnitt in eller till och med efter halva kalendern, och kanske då som Elake Måns i Pelle Svanslös bara en mobbare)
- julens högtider ska presenteras i kalendern (är det lucia på det verkliga datumet, då ska det vara lucia i kalendern)
- realism ger trovärdighet (så länge du håller folk normala, så kan de gärna vara katter som i Pelle Svanslös, för de fungerade som verkliga människor!)
- Ingen Over The Top Acting! (Vuxna tycks lida av det i barnprogrammen nuförtiden de gånger jag ser dem. Goddammit, vet ni hur fånigt det ser ut?)
Jag kommer säkert på mer. Jag ville lägga till punkten "Inga Musikaler!" för årets julkalender har en sång i varje avsnitt. Tydligen så behöver ett 15minuter kort avsnitt tas upp av 3 minuter dålig sång.
UGH.
Anledningen till att jag spanar på julkalendern är att de fick Pierre Lindqvist (jag vet inte om det är rättstavat) att ta en liten roll i den. Eller om den blir större, vi får se.
"Men Sandra. Du och dina obskyra skådespelare. Vem är nu det?" säger ni.
Pierre spelade Staffan i Mysteriet på greveholm!
Jag läste rollsättningen innan kalendern startade och igår dök han upp! Han är äldre och rynkigare men nog känner man igen Staffan!
Staffan och Jean (som alltid var min favorit) finns det några mer älskvärda fegisar?
Pierre har precis som Björn Kellman en distinkt röst så han var rätt lätt att känna igen. Han spelar någon karaktär kallad "Hustomten" som jag antar ska vara någon slags allt-i-allo?
Vet inte ännu. Han var på skärmen för några sekunder bara så vi får se vad som händer.
Ah, jag måste avrunda detta. Jag kan inte fatta att jag skrivit så mycket om det sabla julkalendern! Jag antar att glöggfikat jag var på igår förgiftade min hjärna.
Ta hand om er!
