"den är så lång jag kan vila hakan mot den"


Robban my love sjunger "Målet är ingenting, vägen är allt" SÅ SANT. FTW

De senaste dagarna har jag spenderat nyttigt mycket tid med anneli. Hon och jag och vår parterapi.

En dag handlade vi på ÖB och Willys. Det var billigare än jag trodde till att handla till shlagerkvällen, men ändå. Det skapar några svidande hål i kontot.
Haha, jag hade sönder alla svampbob fläktar på ÖB. Jag tog sönder deras näsor. Take that, svampbob. Det finns ingen serie jag hatar mer än svampbob, så revenge is sweet.

Jag önskar någon kunde filma mig ch Anneli 24/7 , för vi var inte kloka. Sen när vi väntade på bussen så utbrister människan med bordsuken mellan benen : "Den är så lång jag kan vila hakan mot den"

Håhåja XD

Sen var jag med henne igår, för det finns en gräns hur mycket jag kan sitta här inomhus.

Vi förberedda inför shlagermiddan. Jag säger inte mer än vad Anneli har avslöjat på sin blogg.

PÅSKGLÖGG For The Win! <3

Vi gjorde massa galenskaper, bl.a håna hennes bror och hans nya flickvän sjunga hela dagen lång
Plötsligt tyckte jag väldigt synd om Anneli.

Kan inte avslöja så mycket mer, men på kvällen så trackade vi Lisa på MSN. Jag förstod inte Annelis snack om att hon skulle hata oss för det, jag tyckte vi var jätteroliga. Vi slogs om tangentbordet, för jag skrev alla spydiga saker Anneli sa högt och det gillade inte hon.

Vi kanske var lite sockerhöga på Annlis kladd-mums-kaka. NOM NOM NOM

Sen spelade vi en kortfilm. Anneli och jag bilder ju komikerparet AS, känt från YouTube, men vi ville göra en ledsen film. Jag med smink liggandes på stenarna i botten av parkeringshuset inkluderat.
D: Folk körde förbi!

Och Anneli gav mig stryk....

Vi gick hem igen och Anneli värmde hemmagjord vegetarisk soppa till mig. Jag har nu döpt den till AnniSoppa och ska laga den idag. Faen va den var god!
Sluuuuurp.
Jag trackade lite mer människor på hennes MSN undertiden hon lagade.

Vi kikade på filmen "My Little Eye". Anneli var tvungen att ha någon med när hon tittade men till vår besvikelse var de inte så läskig. Typ Big Brother men alla dör.
Fast O-Läskigt.

Bonsumaterialet bestod av "Mer av sexscenen, fler kameravinklar"

^^ LolZodays!


Melodifetivals ranthez

De senare åren har jag tagit till mig melodifestivalen igen (och ja, jag bloggar om melodifetivalen) efter några års paus. Kanske för att jag hörde att låtarna var bra igen, eller att Stenmark var så het.

Men jag blir återigen besviken, men den här gången med råge. Jag tror att hela svenska folket har en grej för att skicka artister som har vunnit en gång förut i Shlager och skickar dem igen.
Men så fort som de INTE vinner, så dumpas de.

Som typ Carola. Fast i år får hon skylla sig själv. Låten var omjölig att hitta en mening och att sno Lysekils hela kollektion av TV-apparater är ingen orginell ide. Dessutom såg jag hennes och Andreas framträdande igen på YouTube och det får mig att utbrista "MEN HAR DE ATT ÖVAT ENS?!"
De stod i varsitt hörn och sjöng. Carola stod och trampande med glada hitler jugend steg, och Andreas försökte ormas sig ut ur sina kläder av ren obehaglighet. Eller så dansar han så.
Då och då slängte han ett despeat ögonkast till Carola för att påminna henne att de sjöng en duett, men botoxen gjorde henne blind och döv tydligen.
Kanske pekade någon kameraman på Andreas, för tillslut lyckas hon fånga hans ögon, men då är låten på väg mot sitt slut. Tyvärr Carola, du kan inte lita på ditt namn.
Och Andreas; I Pity You.

Så har vi all denna WOW faktor om AMYAMYAMY. Personligen har jag alltid ogillat henne. Hon framstår som vår tids typiska dumma flickespån när Luuk ska intervjua henne, och hennes röst låter datagjord.
Wow, Amy du är här i melodifestivalen. Uhuh- som JOKER.
Och vems ide var det att ge de stackars dansaren tröjor med hennes initialer på?
Snorunge. Melodifetivalen måste sålt många skivor för din del? Passa på att säja tröjorna på HM medans det går.

Jag gör ingen hemlighet av att jag älskade Rongedal. De hadde charm. Och vilke värme jag kände när de såg in i kameran. Jag har sökt klipp på YouTube och de var med i Så ska de låta en gång, och där snackar vi mångkulturella grabbar. De sjöng tilloch med en låt från Chess,!
Dessutom är de läskigt omevetet synkroniserade vilket är en ren coolhets faktor.

Men tänk er hur det skulle bli. Svegie skickar läskigtlika tvillingar med en Modern Mika låt.
Folk skulle liksom dras till dem, såsom de görs tvillingar.

Istället skickar vi Charlotte Perelli som ser läskigt tillverkad ut. Kanske är det hennes hårda ansikte eller hennes felsnea ögon som får mig att rysa.
Och vad är det för låt? Discotiden är ÖVER! Den sticker inte ut! Okej den är bra, men ska dennna skilja sig från mängden. Kanske folk röstar på oss med rädsla att Charlotte ska spränga dem med sina  laserögon.

I å för sig, det är ju bara ett jävla massa kompisröstande en då...

keep theh blame

full of broken thoughts,
I cannot repair.

Beneath the stains of time,
the feelings dissapear.
You are someone else,
I am still right here.

What have I become,
my sweetest friend?
Everyone I know,
goes away in the end,

 - Hurt, Jonny Cash

Om och om igen, de två första.
Idag så har jag bara varit elak. Skulden är alltid hos den som inte ber om den.


Jag vet inte varför jag blir så konstig. Men när jag inte ens kan så på knä, på rätt sätt, då är det lilla ego jag har borta.  Kan inte, går inte.
Och jag måste banta...

parfym i mina ögon, det svider så myckett.


a littlez lezz ofh meah tu lurb


Idag, eller snarare börjar min bantning. Om och om igen säger jag sådant, men gör jag ord av det, blir det allvar.
Mamma har en steg maskin som jag ska gå på.

och det är ju bra



Dagens samhälle har en sådan sports hets. Min lillebor håller på med Bandy, Fotboll och ishockey.
Han är sex fucking år! Jag vet att ni vill aktivera honom, men med tanke på att han har världen största mansgris som pappa, kom igen, tänk efter!
Stefan kommer att hetsa honom, SÅKLART!

Jag gillade Badminton när jag var liten. Men jag började gruppen försent, så alla hade redan parat ihop sig.
Jag var rädd för svettlukten i judolokalerna.
Jag var absolut rädd för allas gliringar i bollsporterna.
Jag var trött och rädd för skratt när jag inte kunde slå knopar på scouterna.

Det är därför jag inte gillar sport.
Egentligen är alla bar så rädda.




Idag körde vi teater och det kändes verkligen som vi hade något fint därinne. Men jag kunde bara inte få mig själv till att bli på bra humör.
Och sen kom Susanne och frågade om Loggboken..det blev spaz...

Murf

...are ju sadz?


Varje gång vi pratar om "Livet efter skolan" fylls jag av sådan fruktansvärd hjälplöshet, att den inte ens är rolig att parodisera. Det finns verkligen inget hopp därute, eller hur?

I'm the dreamer, who jumps off the bridge.

Arbeta, arbeta, så kanske du har råd att leva Sandra. Varför ska du gå på författarskola för?
Vad GER det dig?
VAD GERdet DIG?
Vad kan du få ut av det?

Varför måste folk säga så? Nu har jag ingen aning längre.

Jag upptäckte häromdagen, att jag bra mycket hellre försvinner istället för att stå ut med den här skiten.
Ärligt talat så bryr jag mig inte längre vad mina föräldrar tycker längre.

Gästtalaren på Livskunskapen sa att ibland behövs det en Kris för att det ska funka.
Han gjorde också reklam för Clockwork Orange inlärning, så jag blev lite osäker där.
Men bara för skojs skull så försöker jag få mig själv att sluta äta så mycket med hjälp av det. Vi får se om det går, för det låter skoj. Jag tror bara inte att jag kan lura mig själv så.


Men seriöst, varför ska man orka försöka skaffa någon att älska när man jag redan vet att det inte går?
Och för att fortsätta i pessimistik anda, varför ska jag dra p mig stora studieskulder för att kunna plugga till ett jobb som någon med kontakter får?

Det roliga är att mamma sa att hon och pappa kan hjälpa till att betala. Men tydligen inte allting eftersom den folkhögskola jag valt skulle inte GE mig något.

Ingenting är gratis, kan de  inte lära sig det? Ingen GER längre.



Jag känner mig substanslös ikväll, som mjök som spätts ut med vatten.
Blek och ingen definierad smak.

I'm the cuckoo, that never flew south.



Halva dagen idag har jag haft den där folkvise strofen i huvudet.

Du tycker du är vacker men det tycker inte jag!

Min styvmamma har den på ett julband. Jag tror den fortsätter om att de vill dansa med varandra, men just den strofen har hotat min skalle hela dagen.
Och, efter allt annat, så är det rena mordet.


Men jag mår väl bra.
Jag fick nyss ett sms från Jess. Det känns bättre. Kan jag få mina drömmar tillbaka nu?
Sluta slakta dem på sam-timmarna?
Låta mig skriva?
Låta mig politikisera?



I'm still young, but I know my days are numbered
1234567 and so on
But a time will come when these numbers have all ended
And all I've ever seen will be forgotten

Won't you come
To my funeral when my days are done
Life's not long
And so I hope when I am finally dead and gone
That you'll gather round when I am lowered into the ground

~*~

Well I can't be sure where I'm headed after death
To heaven, hell, or beyond to that Great Vast

~*~

Won't you come
To my funeral when my days are done
Life's not long
And so I hope when I am finally dead and gone
That you'll gather round when I am lowered into the ground

 

Jag har aldrig varit ett jättefan av Crash Test Dummies, men denna är en favorit på mp3 listan.




Och Du tycker jag är vacker men det tycker inte jag. Och jag tycker jag är vacker men det tycker inte jag.

Kanske är det bra med att ha en Kuratortid imorgon.

whoopie a sholliaop!

Tja...jag ligger (har laptopen i sängen) och skriver i nya lägenheten nu. Lyckats ta över någons oskydde nätverk, eftersom vårat är fail och vill inte.
Men telefon och TV har jag lyckats få in, jojo.

Jag ska bo här några veckor nu, morsan behöver mig och jag pakkar inte med "låt oss vara så elaka som mörligt men egentligen inte mena det" familjen på sadelvägen.
Jag har börjat att verkligen undra om min far mår bra på den sista tiden.

Den största frågan jag fått är "Hur känns det"?

Jag har kommit på ett svar nu. Som att leva på ett hotell. Jag väntar mig att varmvattnet ska ta slut, att jag måste sjasas ut ur rummet, för att de ska städa...

Men en annan känsla är: Trygghet.

Idag kunde jag spela dataspel igen, utan att Stefan skulle sätta mig i arbete, att han skulle gräla med mamma för att jag inte hjälper till, att jag bara slöar (Jag kan inte spela RolllerCoaster  Tycoon, men han kan spela CS)...
 så jag lever nu?

Huh.

jag skriver mer en annan stund, det är svårt att ligga ner att skriva.

RSS 2.0