...are ju sadz?


Varje gång vi pratar om "Livet efter skolan" fylls jag av sådan fruktansvärd hjälplöshet, att den inte ens är rolig att parodisera. Det finns verkligen inget hopp därute, eller hur?

I'm the dreamer, who jumps off the bridge.

Arbeta, arbeta, så kanske du har råd att leva Sandra. Varför ska du gå på författarskola för?
Vad GER det dig?
VAD GERdet DIG?
Vad kan du få ut av det?

Varför måste folk säga så? Nu har jag ingen aning längre.

Jag upptäckte häromdagen, att jag bra mycket hellre försvinner istället för att stå ut med den här skiten.
Ärligt talat så bryr jag mig inte längre vad mina föräldrar tycker längre.

Gästtalaren på Livskunskapen sa att ibland behövs det en Kris för att det ska funka.
Han gjorde också reklam för Clockwork Orange inlärning, så jag blev lite osäker där.
Men bara för skojs skull så försöker jag få mig själv att sluta äta så mycket med hjälp av det. Vi får se om det går, för det låter skoj. Jag tror bara inte att jag kan lura mig själv så.


Men seriöst, varför ska man orka försöka skaffa någon att älska när man jag redan vet att det inte går?
Och för att fortsätta i pessimistik anda, varför ska jag dra p mig stora studieskulder för att kunna plugga till ett jobb som någon med kontakter får?

Det roliga är att mamma sa att hon och pappa kan hjälpa till att betala. Men tydligen inte allting eftersom den folkhögskola jag valt skulle inte GE mig något.

Ingenting är gratis, kan de  inte lära sig det? Ingen GER längre.



Jag känner mig substanslös ikväll, som mjök som spätts ut med vatten.
Blek och ingen definierad smak.

I'm the cuckoo, that never flew south.



Halva dagen idag har jag haft den där folkvise strofen i huvudet.

Du tycker du är vacker men det tycker inte jag!

Min styvmamma har den på ett julband. Jag tror den fortsätter om att de vill dansa med varandra, men just den strofen har hotat min skalle hela dagen.
Och, efter allt annat, så är det rena mordet.


Men jag mår väl bra.
Jag fick nyss ett sms från Jess. Det känns bättre. Kan jag få mina drömmar tillbaka nu?
Sluta slakta dem på sam-timmarna?
Låta mig skriva?
Låta mig politikisera?



I'm still young, but I know my days are numbered
1234567 and so on
But a time will come when these numbers have all ended
And all I've ever seen will be forgotten

Won't you come
To my funeral when my days are done
Life's not long
And so I hope when I am finally dead and gone
That you'll gather round when I am lowered into the ground

~*~

Well I can't be sure where I'm headed after death
To heaven, hell, or beyond to that Great Vast

~*~

Won't you come
To my funeral when my days are done
Life's not long
And so I hope when I am finally dead and gone
That you'll gather round when I am lowered into the ground

 

Jag har aldrig varit ett jättefan av Crash Test Dummies, men denna är en favorit på mp3 listan.




Och Du tycker jag är vacker men det tycker inte jag. Och jag tycker jag är vacker men det tycker inte jag.

Kanske är det bra med att ha en Kuratortid imorgon.

Kommentarer
Postat av: Micha

Det finns så mycket i dig som jag inte kommer nära.
Men älskade, jag kommer aldrig att glömma dig.

Och fan, om JAG så måste jobba och betala för det, så SKA du bli politiker och du SKA gå den där folkhögskolan du vill gå.

2008-03-07 @ 21:44:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0