so please be my hippie I'm nobody's hippie
and say you're my hippie I'll say I'm your hippie
we'll giggle and cuddle and always be happy
we'll never go crazy we'll never feel crappy
we'll never feel crappy we'll always be happy
Inatt drömde jag att jag låg och höll om Mackenzie Crook. Det är något med den mannen som riktigt eldar mina beskyddar instinkter.
Iallafall i drömmen så var hans huvud under mitt och jag höll om honom och jag tror jag han grät för jag kände hans magra kropp skaka.
Sen vaknade jag och kände mig lite melankolisk.
Jag vet inte riktigt varför jag drömde det där. Mackenzie Crook var en obskyr brittisk skådespelare som jag hade en liten mini-crush på. Kanske har jag lite fortfarande, för mitt hjärta knäpper när jag ser hans ledsna ansikte på bilder.
Det är det som är grejen med mannen, han är så mager och ser så fruktansvärt ledsen ut på varje bild.
Jag kommer ihåg att jag såg någon film han spelade huvudroll i för den totalt förstörde mig. Jag tror till och med jag skrev om det på bloggen.
Jag minns inte riktigt anledningen längre och jag kan inte längre frammana känslorna.
Det jag fann lustigast med drömmen var att jag skyddade honom.
Oftast när jag delar säng med någon så ligger jag i mitten mellan två människor och vi har vart uppe hela natten och är halvfulla och ligger och pratar eller tvingar dem att läsa Harry Potter för oss (detta är en riktig händelse, stackars Jess blev subjekterad till detta klockan 03.00 på natten eller något).
Jag har dock delat säng med någon annan och då låg jag rygg mot mage. Väldigt mysigt och jag trodde jag inte skulle somna men det gick på fem röda (fem rö'a, hahha).
Är det bara jag som tycker att sova i samma säng som någon inte har så mycket med sexualitet att göra? Det är mer av en beskyddargrej eller "Vad ska vi göra, vi kan inte sova någon annstans".
Det roliga är att jag delade aldrig säng med mina syskon när vi växte upp, varken hemma eller på semstrar.
Så det är inte som jag är van vid det.
Jag är nog mer av en "whatever" människa numera när det gäller sådant. Det orsakade mig mycket bekymmer i tidigare åldrar, för jag föreställde mig aldrig att jag skulle kunna sova brevid någon, jag skulle vara vaken hela natten.
Eller när man vaknar tidigare än folk och måste väääääänta på att de ska vakna. Förr i tiden var de en av sakerna som ofta höll mig hemma.
Jag kan inte sova särskilt länge på morgonarna. Efter klockan tio så MÅSTE jag vara uppe och göra saker. Jag tror inte det är bra för mig, men det är en livslång vana...
Tillbaka till att sova! Ibland när jag ligger i min säng i lägenheten så saknar jag en stor säng, full med människor att prata med och sedan skrämma med kalla tår.
Ungefär som vargar eller lejon ligger som en flock tillsammans och sover. Jag vet inte något bättre sätt att förklara det på.
Kanske kan det jämföras att man enklare kommer fysiskt nära människor man känt under lång tid. Jag vet att under första teatermånaderna på gymnasiet så hade vi kul och humor, men det fysiska fanns inte, eftersom vi var var främlingar. Det i sig är inte fel, men jämför man med tredje året så klängde vi överallt på varann i olika improvisationslekar.
Inte för att det fanns någon gnista eller eld där, utan vi var väl en flock och man kommer varandra nära nog för att tillåta det.
Det är väl så jag känner angående att sova flera i en säng.
Nu ska ni inte bli oroliga och tro att ni ska behöva släppa in mig i era sängar, jag nöjer mig gärna med filt och golv (eller bara golv ibland, men det är en annan historia).
Jag drömde den där drömmen om Mackenzie Crook och blev påmind om jag är ett flockdjur på villovägar.
Jag har vänner och jag är så glad för det, men jag har inte arbetat upp samma sak med dem.
En tiger som villar omkring lite grann, snart påväg hem.
Men jag undrar fortfarande över varför Mackenzie grät i min dröm. Stackars ledsna man.
På tal om igenting alls, vill ni förvilla folk så säg att ni har en "whatever - sexualitet".
Någon frågade mig häromdagen och då svarde jag med det.
Jag vet inte varför, jag kunde ju ha svarat Bi, men det känns inte som mig. Människor som människor för mig.
När jag attraheras eller när kemikalierna i min hjräna får mig att titta extra efter någon, då är det beronde på att personen kanske har underbar humor, kan disskutera med mig, ger mig kramar eller ser snäll ut.
Jag har svårt att sätta ordet Bi på det.
Kanske är det bara för den negativa utstrålning Bi har haft nuförtiden. Varje kvinna är det och varje man tror alla kvinnor är det.
Och en del tror att folk sätter Bi i deras facebook info för att få fler män, bla bla bla världen är så full av skit så jag fattar inte varför vi alla inte dör ?!
Varför vara rädd för att vara hetero? Det är inte likadant som homofob! Och om du är gay och inte vill erkänna det, le lite mystiskt. Ta inte en sexualitet som inte passar er!
Nu har jag förstås skrivit allt det där om "whatver-sexualitet så nu är jag ju lite...eh...motsägelsefull.Fast jag gillar det faktist, jag kanske får en egen del i Pride paraden.
"Kvinna, man?"
"Whatever!"
so please be my hippie I'm nobody's hippie
- Nobody's Hippe, Kimya Dawson
Kommentarer
Trackback
