Zoftis

Humör: cold



Musik: What's up people! - Maximum The Hormone

---

Jag är för ung för att vara trött, för ung och oerfaren för att vara så äcklad som jag är på alla människor.

Överallt, köttmassa som tränger sig inpå, som letar sig in i en. Lämna mig ifred!

Jag vill bara ha vänner, jag min hemska människa

Ifall folk skulle falla i pest eller gå under så skulle jag vara en utmärkt överlevare, jag skulle bränna kroppar, stjäla hejvilt, och jag skulle vara lycklig, hör ni det?

Fantasierna har börjat igen, drömmar om att plötsligt börja flyga, vakna upp och alla andra irriterande människor är borta.
Är jag en dåre för att jag drömmer att flyga härifrån? Om mitt hus vis stranden och en vas med röda vallmoblommor?

---

Ibalnd känner jag mig delad i två. En del av mig sparkar, sliter skriker och ser till att jag gör mina uppgifter, att kolan inte halkar efter.
Den andra delen lägger sig ner och dör, den rivs, bits och hatar mig.

Jag vet inte vad jag ska göra med den.

---

Mitt internet flummar ut, så jag vet inte när jag kan skriva här igen. Jag måste faktist uppsöka hjälp från butiken, och är det något min erfarenhet säger mig är de kommer älska att inte hjälpa.
Åh, jag vill bara sova.

Jag orkar inte. Paniken är alltför inpå, allför hela tiden. alla ni som läser detta, kan ni inte skrika åt mig.
Ni vet att jag gillar er, bryr ni er?

Jag ska rädda er, men det är kallt och natten är numera onda, den är inte trygg längre

Jag blir trött på alla skadade människor i den här staden, de förståndshandikappade, alkisarna, hemlösa alla dessa männskor som inte kan ta avstånd och jämt står för nära.
När man handlar så flåsar de svordomar, när man ska på bussen så glorde och frågar en saker man inte vill svara på.

Låt mig vara ired, jag hatar er.

---

Jag orkar, jag orkar, ta var dag i sänder. Men jag skulle överleva världens undergång, jag skulle bli glad.