"Ladybug ladybug fly away home"
Haha, ni behöver inte stressa, jag ser på statistiken att folk är här igen. Jag ville inte skuldbelägga folk till att läsa, jag ville bara veta ifall det liksom var värt att ha kvar de här orden the big web.
Det är dock alltid lite konstigt när jag tar upp saker i samtal med folk som ingen kommenterat på bloggen och så säger de "Jag vet, jag har läst det" För i tre sekunder så tror jag menar att de läst mina tankar.
Läskigt
Läskigt
(Ibland får jag tvångstankar om att folk kan läsa mina tankar och då måste jag tänka "rena" tankar...)
I allafall! Nu när ni alla veta att jag är en manshatade hagga...haha. Nä nä så illa är det inte. Jag är bara rätt grov.
Jag tror någon kommenterade på det häromdagen.
Förresten, det är inte som jag gör spektakel av mig för att jag ständigt och jämt tänker på det.
Jag blev så förvånad häromdagen, jag smsade en universitetsvän och frågade om jag fick hälsa på en snabbis när hennes familj var där och hon skämtade om att hon skulle förebereda dem för "en sån som du"
Det gjorde mig väldigt glad, men jag blev väldigt överaskad, jag trodde jag var relativt normal nuförtiden.
Fast...kanske inte. Jag hoppas inte det. För då skulle man liksom inte vara jag längre.
"Ladybug ladybug fly away home,
Your house is on fire and your children are gone"
(hur gick resten....?)
Jag har börjat få tvångstankar om barnen som börjat gå här i trappuppgången. Ja, det tycks helt plötsligt vara fullt av barn här i trapphuset. Om det inte vore för att det aldrig tycks vara samma barn så skulle jag tro att någon slyttat in med sina små.
Men det är aldrig samma!
Det känns som de bara kommer in. Leder folk in dem för att ätas? Är det ett monster över mig?
Jag vaknar tidigt på morgonen och hör deras stamp stamp stamp och tänker
"nu försvinner de, nu försvinner de"
Som en slags omvänd majsens barn, här offrar vuxna barn tll något monster i en lägenhet för att de ska kunna få behålla sin stad. ller få behålla sina vackra glas, jag bor ju i en kommun som heter Glasriket
Glasblåsarens barn?
Kommer någon i håg den fruktansvärda filmen? Jag måste se den igen, om jag minns rätt pcikar fåglar ut ögon, barn blir misshandlade och tårar blir glas. Glas blir tårar kanske?
Den filmen borde Svergie exportera som thriller, den är creepy.
Ladybug Ladybug fly another way instead
Your home is missing and your children are dead.
(Jag får ALDRIG skriva barnprosa me suspects)
Nyckelpiga heter Mariehön(s) på danska. Mhm.
Det är dock alltid lite konstigt när jag tar upp saker i samtal med folk som ingen kommenterat på bloggen och så säger de "Jag vet, jag har läst det" För i tre sekunder så tror jag menar att de läst mina tankar.
Läskigt
Läskigt
(Ibland får jag tvångstankar om att folk kan läsa mina tankar och då måste jag tänka "rena" tankar...)
I allafall! Nu när ni alla veta att jag är en manshatade hagga...haha. Nä nä så illa är det inte. Jag är bara rätt grov.
Jag tror någon kommenterade på det häromdagen.
Förresten, det är inte som jag gör spektakel av mig för att jag ständigt och jämt tänker på det.
Jag blev så förvånad häromdagen, jag smsade en universitetsvän och frågade om jag fick hälsa på en snabbis när hennes familj var där och hon skämtade om att hon skulle förebereda dem för "en sån som du"
Det gjorde mig väldigt glad, men jag blev väldigt överaskad, jag trodde jag var relativt normal nuförtiden.
Fast...kanske inte. Jag hoppas inte det. För då skulle man liksom inte vara jag längre.
"Ladybug ladybug fly away home,
Your house is on fire and your children are gone"
(hur gick resten....?)
Jag har börjat få tvångstankar om barnen som börjat gå här i trappuppgången. Ja, det tycks helt plötsligt vara fullt av barn här i trapphuset. Om det inte vore för att det aldrig tycks vara samma barn så skulle jag tro att någon slyttat in med sina små.
Men det är aldrig samma!
Det känns som de bara kommer in. Leder folk in dem för att ätas? Är det ett monster över mig?
Jag vaknar tidigt på morgonen och hör deras stamp stamp stamp och tänker
"nu försvinner de, nu försvinner de"
Som en slags omvänd majsens barn, här offrar vuxna barn tll något monster i en lägenhet för att de ska kunna få behålla sin stad. ller få behålla sina vackra glas, jag bor ju i en kommun som heter Glasriket
Glasblåsarens barn?
Kommer någon i håg den fruktansvärda filmen? Jag måste se den igen, om jag minns rätt pcikar fåglar ut ögon, barn blir misshandlade och tårar blir glas. Glas blir tårar kanske?
Den filmen borde Svergie exportera som thriller, den är creepy.
Ladybug Ladybug fly another way instead
Your home is missing and your children are dead.
(Jag får ALDRIG skriva barnprosa me suspects)
Nyckelpiga heter Mariehön(s) på danska. Mhm.
Kommentarer
Trackback
