A FANZ RANTIN - EVRYTHIN SUCKZ


Humör: frustrated frustrated


Musik:  AVGN Full Theme Song (Varning för språk som får din pappa att rodna.)

Jag tyckte musiken passade med tanke på dagens inläg...



Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska lägga upp det jag vill berätta för er just nu.
Det är spelnörden och författaren i mig som har blivit förolämpad åt det grövsta och jag MÅSTE dela med mig.

Men samtidigt vill jag att ni ska hänga med över vad som har gjort mig så arg. Hmm...

Okay, jag ska förklara det så bra som det går genom att använda mig själv i historien.

Tänk er...

Tänk er att jag gör ett spel. Ett annorlunda spel, men fyllt med gåtor, roliga saker, bra karaktärer, smarta referenser till populär kultur.

Samtidigt så har jag gjort huvudkaraktären (... Uh, ett bra namn uh...) Nicholas. Ni gillar Nicholas eftersom jag gett honom en bra karaktär som är rolig, allvarlig och alldeles egen. Han liknar ingen annan i sin omgivning och jag har gett er så mycket info, att ni vet hur han är, men samtidigt har jag lämnat en tom yta i hans förflutna så ni kan fylla i eget.
Så okay, spelet går och Nicholas råkar ut för saker, han far illa, måste rädda sina vänner, m.m.

Och när spelet slutar fylls ni av den där riktigt coola segerkänslan som man får när ett spel slutar bra och det känns som man verkligen åstadkommit något genom att bara avsluta ett spel.

Så jag ser att ni gillar Nicholas och hans äventyr, så jag gör ett till spel med honom i samma anda. Och ni gillar det, ni får mer bakgrundsinformation på Nicholas och hans vänner men nya karaktärer och spelaspekter som gör det fortfarande till något nytt och fräscht.
Spelet behåller fortfarande sina roliga och äventyrliga aspekter från spel1 + lite till, därför tar ni emot spel2 med mycket glädje.
Och återigen slutar spelet med en cool segerkänsla och att ni har gjort något bra.

Nu börjar jag känna mig segerviss och girig och inser att om jag istället mjölkar Nicholas med en mjölkmaskin istället för hand så blir det mer effektivt. Jag förlorar den personliga kontakten, men är det verkligen så illa?


Spel3 kommer ut, Nicholas är lika redo som alltid.
Ni känner igen spelstilen, men noterar att det inte finns något RIKTIGT nytt. Men som ni spelar vidare inser ni att detta är det spel ni älskar och gillar. Helt ok.
Spel3 ger er också mycket historia om människorna i Nicholas liv som kommit och gått och ni känner verkligen för alla dessa karaktärer som egentligen är pixlar på en skärm. De beter sig verkligt, Nicholas känns som en vän som tycker lika som du som spelar.


Nu kommer en intressant fotnot. Jag har noterat att en viss del av mina fans har riktigt kärat ner sig i Jack, en vän till Nicholas. Så jag gör den sista delen till ett riktigt storslaget slut där Jack faktiskt tar över spelet en stund (AKA du spelar som honom) medan ni inte vet så mycket om Nicholas öde.
Jacks fans jublar och ni tänker "cool grej, jag såg aldrig det komma."

Spel3 slutar och den knyter ihop allting och ni känner att nu, nu kan ingenting stoppa er och Nicholas, ni är ett coolt super team och ni har verkligen haft en upplevelse genom de här tre spelen.

Helt plötsligt är det tomt.
Jag har gjort spel åt er med Nicholas så fort som jag kunnat, men utan att låta kvalitén gå åt spillo.
Men ingenting kommer.

Så ni går vidare med era liv, kanske spelar de gamla spelen och njuter lite av dem. Helt plötsligt går ni förbi er lokala spelaffär och känner igen stilen på kartongen.


Spel4 har kommit och ni tänker, "Yes! Oh Yes! Han är tillbaka!"

Så ni spelar.


Och upptäcker... jag har totalt smutsat ner hjälten Nicholas som ni har byggt upp.
Han har blivit en sidokaraktär vars hela liv som ni spelat igenom i Spel1  Spel2  Spel3  och har blivit totalt kastat åt sidan. Ingenting av det finns kvar.
Jag drog honom istället i smutsen för kanske håna er och allt ni har gjort med honom.
Allt detta upptäcker ni i spelet med den nya huvudkaraktären som är lika förfärad som ni över vad som har hänt med Nicholas.
Och alla de där vännerna som Nicholas hadde?
GLÖM DEM. De existerar inte här och aldrig nämns dem.

Och jag skrattar åt er smärta och bestämmer för att lägga in en aspekt som kan vara det mest ondskefulla momentet i spelvärlden man kan göra.
Jag flashbackar spelet åt er, för att tvinga er igenom att spela stunden då Nicholas förlorade allting.
Och ni vill verkligen inte, spelet är inte ens roligt då, för ni vet ju att ni gör fel, det vet ni ju av att ni har sett hur illa Nicholas har fallit.
Och ni inser att jag har varit totalt hög och full när jag gjorde spelet för Nicholas karaktär i flashbacken stämmer inte med den Nicholas ni har lärt er att älska.

Ni avslutar spelet, och med hjälp av er nya karaktär återställer ni lite ära till Nicholas


Dock så blir det ingen segerkänsla när allting tar slut utan det är en ganska rättfram känsla av:

"Ingenting kommer någonsin bli som förut. Livet suger."

Sen gör jag inga mer spel med Nicholas eller hans efterträdare utan jag vänder mig till Jack fansen som efter Spel3 har erbjudit mig ännu mer droger och alkohol, så jag gör ett spel om Jack.

Och så slutar Nicholas saga.



Förstår ni varför jag är arg? Jag kan inte förklara det på ett bättre sätt, men författaren i mig skriker att man inte gör tre spel för att bygga upp en cool och grym karaktär bara för att dumpa honom i soptunnan! Man gör bara inte så! Det är en sådan oskriven lag inom karaktärs uppbyggande! Det finns inget mer oupfyllande än att göra just detta!
Man bygger inte upp så mycket för ingenting.

Och spelnörden i mig skriker på den aspekten av att man ska tvinga sig själv till att göra någonting i ett spel!

Skräckspel kan göra sådan här skit mot en, men inte den här typen av spel. Och om man tvingar sig själv att spela ett spel, då har den ju förlorat poängen med ett spel eller hur?

 Man spelar spel för att ha ett kul tidsfördriv goddammit!




Jag tror jag är skadad. Jag bryr mig för mycket. Det är samma sak som när de släppte Dead Rising på Wii (var originellt på xbox 360) och bara fuckar upp hela alltet.
Eller när Silent Hill serien blev så jäkla uppenbar och tråkig och inte alls samma psykologiska thrillers som de varit.

TV gör samma misstag. Anledningen till att jag slutade tittade på Heroes? De bastardiserade nästan alla karaktärerna och historien, utom några få som de höll mot skyarna. De riktigt tvingade mig att gilla dem och sådant står jag inte ut med, så jag spolade förbi det mesta.
När man spolar förbi på ett avsnitt som man ser för första gången, då är det rätt illa.

Eller LOST som bestämde sig för vilka karaktärer publiken skulle gilla och fokuserade bara på dem. De snyggaste då förstås.
Gillade du knarkaren eller den feta killen? Eller kanske den udda prästen?
Sorry, du ser dem aldrig mer. 

Varför tillåter man folk som uppenbarligen inte kan skriva eller ta hand om karaktärer göra det?
Scenariot med Nicholas var dock det värsta jag varit med om. Att vara ett fan av viss spel serie och sen få ett riktigt:

FUCK YOU FÖR ATT DU GILLAR DETTA!

i ansiktet var det mest onda jag fått ta emot som fan. Och jag överdriver inte, jag surfar runt och alla verkar tycka samma sak:
Varför fick inte karaktären som vi älskade fortsätta med det han gjorde?
Vad hade han förtjänat för att få detta?
Varför tog ni bort alla karaktärer som vi gillade?
Varför tvingar ni oss att spela momentet då allt gick fel?

Det var inte roligt, inte sorgligt-som-går-över-i-bra, inte tragikomiskt.
Bara smärtsamt.

Återigen ett stort FUCK YOU.

Och uppenbarligen kommer det inga mer spel med Nicholas. Inga nyheter om det.

Jag känner mig löjlig som gnabbar så mycket om detta. Men seriöst, nästan allting som blir populärt gör så här.
Allting som får berömmelse går för eller senare fel.

Fallet med Nicholas är bara det värsta jag någonsin sett. Det är min poäng som fan.

Nu ska jag till jobbet.

Nicholas riktiga namn? Vad det är för spel? Det spelar egentligen ingen roll, jag har illustrerat min poäng.
Dessutom om ni verkligen spelar detta så har jag inte riktigt spoilat er för jag har aldrig sagt Nicholas riktiga namn. Bara hans öde. 


Fuck, jag har inte varit såhär arg sedan de introducerade Charlie som spöke i LOST och använde honom bara EN gång.
Alla karaktärer jag gillar blir bortkastade

Och Jackfans, jag hoppas ni brinner i helvetet för att ni gjorde honom populär. Jag misstänker att releasen av hans egna spel gör att det inte finns något Spel5 eller att Spel4 suger så mycket som det gör.

Fans är verkligen det värsta ett spel/Tv-serie/Whatever kan ha. De är deras närvaro som gör att skaparna tror att de kan börja fucka upp historien.

Kommentarer
Postat av: M

Nu blir jag riktigt nyfiken... vad kan det vara för spel du pratar om??



I vilket fall så förstår jag PRECIS vad du pratar om, och mitt författarhjärta lider med dig! <3

2009-05-26 @ 20:56:29
URL: http://mmicha.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0