Zoftis

Humör:
 
Musik:  Luigi's Mansion Theme - Super Smash Bros. Brawl

---

Tro det eller ej. Det finns en liten gamer geek i mig också.
Ända sen jag drömde den där drömmen (se föregående inlägg) bubblar det i mig att spela massviss av spel som jag ignorerat eller negleterat.
Jag tycker om att spela för farao! Jag lånar bror min Nintendo DS mer än vad han själv använder den!
Så till för mitt eget höga nöjes skull så komponerar jag lite listor härnedanför.
Dock utan numrering :)

Zoftis Lista Över Superduper spel från barndomen

Jag ägde inte mycket som liten. Inte i konsolväg iallafall. Vi hadde bara PC.
Men när jag växte upp fick jag en Gameboy Colour och den har varit en trogen vän. Nu är ljudet raspigt och nästan inga spel görs längre till den, men den fick min förkärlek för handhållna konsoler att bita sig fast.
På senare år fick vi en xbox, men min GBC är ändå min hjärtevän

* The Legend of Zelda: Oracle of Ages och Oracle of Seasons
Typ det ända spel som var bra på GBC...nädå.
Alla vet vad Zelda handlar om. I dessa spel så är konceptet ruggigt lika. Rädda en tjej, samla skit i grottor och ha en huvudsak som har med titeln att göra.
I dessa fall en harpa som kontrollerar tiden på olika sätt (min favoritpryl i vilket spel som helst) och en stav som kontrollerar årstiderna.
Svårare är det inte. Jag vet inte hur många gånger jag spelade Oracle of Ages (dels för att jag fick det först men jag älskade den där fucking harpan).
Sen kunde man kopppla ihop spelen genom en kod man fick. Besgrade man ett spel skrev man in koden i den andra och spelet  liksom "fortsatte" i spel nr2.
Trots detta är inte storylinen annorlunda. Inte mer att kompisar från spel1 dök upp i spel2 och man slogs mot den ultimata bossen i slutet.

Jag kan inte säga så mycket, det var Zelda och det var bra.
Jag älskade harpan.

*Antz

Också ett spel för GBC. Jag ägde inte så många och de flesta var piratkopior pappa köpt någonstans, så jag tar bara upp licenserade spel.

Jag hatade det här spelet först (och filmen med) för det var mörkt, deprimerande och musiken sög.
Men sen så fattade jag vilken bra plattformsspel det är. Jag gillar en bra plattformare och antz funkade.
Men mer deprimerande bakgrunder har jag aldrig sett (90% av banorna var bruna). Dessutom växlade svårighetsgraden grymt mycket. En bana skulle man slåss mot en förstoringsglas och jag satt typ fast där i ett år eftersom jag gav upp på det jämt.
Tillslut fattade jag att man skulle skjuta på handen som höll förstoringsglaset, men spelet gav absolut ingen hint om detta var rätt när jag gjorde det.
Ni vet, bossar brukar rycka till eller blinka?
Inte ett skit.
Spelet blev löjligt svårt på slutet när man ska typ överleva på sin lilla båt när vattnet kommer. Men jag klarade aldrig hoppen i slutet, så för mig drunkande han. Det finns också en svår bana i början där man ska hitta en kis, oh den banan är så LÅNG! Man spelar typ i en halvtimme på en bana. Och då går man bara framåt, inget insamlande, inga omvägar. Bara framåt.
Men som jag sa, det är ett bra plattformsspel. Hoppa, dubbelhoppa, snurra i luften, lyfta, kasta, svinga, det känns så jäkla bra.

*Cel Damage

Ett av mina favoritspel. Screw that, det är mitt favoritspel. Vi har det för xbox, det kanske finns till PS2 också.
Det är i serietecknad stil och man kör en bil med en sjuk karaktär och dödar andra (snarare deras bilar) och får poäng för det. Det är Tom och Jerry våld på högsta nivå, med motorsågar, krympstrålar, minor, svarta hål, atombomber (!), målsökande missiler o.s.v...
Det finns fyra världar med fyra banor med varsin boss. Spelet belönar dig med dessa och deras vapen (man har specialvapen med) när man besgrat deras världar.
Det här spelet är så effing awsome och en av våra första xboxspel i vår familj.
Karaktärerna säger roliga saker, är roliga saker och gör roliga saker. Kontrollerna är simpla, skjut och kör, men en viss knapp gör dem ännu mer pratglada.
Bäst av allt, man kan vara fyra på det här spelet, och vi spelar hellre detta än Wii hemma hos oss när folk kommer över, för det är enkelt att lära sig och kul.

Jag har mer spel, men de är vanliga som Halo och m.m, jag tog upp mina favoriter av de mer ovanliga slaget.

Zoftis Super Suktande Lista över spel hon vill äga och spela:

-Zelda, Majoras Mask (Jag gillar att spela Zelda och denna verkar så...cool Och en legend inom Zelda spelare)
- KIngdom Hearts 1 (Vi har tvåan och jag fattar typ...nada, bara att det är kul)
- Zelda, Windvaker (Vi har Phantom Hourglass som typ är en indirekt fortsättning och jag älskar stilen)
- Arcanum (Coolt RPG spel på PC)
- Halo 3 (Jag gillar Halo...jag brukade vara bra på det också. Jag kunde faktist flyga en Banshee)
- Fable (Man kan vara ond. Jag vill vara ond!)
- Super Smash Bros Brawl. (Jag vill pröva åtminstone....)
- Ungefär allt som jag inte prövat till Nintendo DS (Jag älskar den konsolen)
- Psychonauts (Just beacuse)
- Allt inom Sims 2 (Jag kommer inte kunna spela 3:an med så mycket det kräver...)

---

Det är en liten gamer i mig som ville ut.
Jag nämnde inte PC spelen Atlantis och Atlantis 2 på bra listan trots att jag spelade dem under hela min uppväxt (inte Disneys Atlantis, detta var LÅÅÅNGT innan), men jag har två skäl. De sög och jag är fortfarande rädd för dem.
ATalntis och company är äventyrsspel med förbluffande bra grafik.

En gång skickade pappa ner mig som åttaåring i källaren för att hämta en tändare och han hade glömt att stänga av spelet därnere. Jag går in i ett mörkt rum och när jag går förbi datan stirrar en gammal gumma vars ansikte fyller hela skärmen, rakt på mig.

Je-ZUZ

Dessutom är både spelen löjligt svåra. En sak kräver att man på en hundradels sekund ska slänga sig åt vänster annars blir man spetsad av en kniv.
UTAN EN MINSTA FÖRVARNING OM ATT DEN KOMER.
Pappa fick spela Atlantis 1, sen när jag blev äldre spelade jag igenom Atlantis 2. Jag klarade allt förutom en del där man ska gå på ett speciellt sätt i ett spindelnät och inte bli våldtagen av spindlarna.
Jag hatade den banan så mycket.
Förutom spindlarna var man i en djungel och musiken var läskig och djungeln var en labyrint.

Hela labyrinten slutade med att en gud stack ut sina ögon för att blöda i en skål gjord av människokranium.
WTF

Dessutom har Atlantis aldrig varit bra på att animera mänskliga ansikten, de skrämde livet ur mig.

---

Så min gamersida håller sig borta från sådana flumspel ingen hört talas om.
Nu ska jag spela lite Zelda, Minish Cap på min data här för att rensa hjärnan.