Zoftis

Humör:  shocked


Musik:  Molly Malone - Sinead O' Connor (Hon är så vacker på flera vis. Och ingen dissning på grund "Nothing comapres to you" låten! ) 

Jag blev uppringt av ett okänt nummer som lämnade en röstmeddelande på 222.

Jag ringde upp dem och röstmeddelandet tycktes först vara någon som ringde av misstag då man bara hörde sprak. Sen så avbröts det av ett högt "Oh... OH MY GOD"! Som lät som det kom från en TV. Det var högt och det skrämde skiten ur mig.

Sen när jag ringer upp numret kommer jag fram till min gamla styvpappas röst (den hatade styvpappan) som talar om för mig att han inte kan svara just nu. En röstbrevlåda.

Detta satte mitt huvud i spinn. Varför ringde han mig? Varför det udda skriket? Om det var av misstag, hur kom det sig att misstag ringdes? S står inte först på listan av att ringas? Varför skulle en sådan teknikdåre ens göra misstaget av att glömma knapplås?

Hotade han mig? Hotade han oss?

Han och jag slutade på värre termer än han och mamma. Vårt farväl till varandra var egentligen långt innan han och mammas skiljdes.

Jag har ingen lust att berätta om det nu, men det var... obehagligt. En mening yttrad och sen så var sig saker och ting aldrig likt igen.

Tillbaka till telefonsamtalet. Efter ringt och Brainstormat med folk över vad det är så springer jag hem med matvaror medan jag ringer mamma och hör om han har ringt henne. Nej det har han inte, men kan det inte vara Dempa som har ringt?

Tydligen var Dempas mobil för länge sedan i styvfaderns ägo och de har helt enkelt inte bytt röstlåda. Och sant nog, lite senare ringer Dempa och berättar att han ringde förut för att önska mig "glad namnsdag".

Detta skakade mig både under tron att han hotade mig och efteråt när jag visste vad det hela handlade om. För jag blev fruktansvärt rädd. Jag började gråta så fort jag kom hem och alla maror hoppade på mig direkt.

Hur kan han ha sådan... makt över mig? Hur kan jag vara så rädd? Det är orättvist och egoistiskt av mig på ett sätt. Det finns så många värre öden här i världen han kunde ha tillfogat mig. Han kunde ha slagit mig, våldtagit mig, hotat mina vänner, dödat min mamma...

På ett sätt önskar jag att han gjort något sådant (mot mig då). Då kunde jag haft ett skäl för att bli galen.

Nu känns det bara som jag överreagerar, att jag är ovärdig de här känslorna av ren skräck som forsar över mig. Men jag är bara så rädd för honom...

Jag ska försöka sova nu, jag har varit uppe för att försöka skölja bort minnena som kommer så fort jag blundar.

... jag skulle gärna vilja ta upp detta med min mamma. MEN JAG FÅR INTE, KAN INTE.

Ingenting är fel. Nothing's wrong with me.

I'll make you proud mama.

Jag har mer att ta upp... men nu ska jag sova.