Vet du vad jag vill?
Så kom det några dagar då jag inte skriver.
Jag har varit trött bara. Jag och mamma gjorde en detox diet och hela min kraft gick till att gå omkring, laga mat och leva.
Men det funkade, jag gick ner i vikt.
Och hjälp mig någon, jag tror jag fastnade. Det är som ett rus att se sifforna på vågen trappa ner,ner,ner.
Min hjärna överöser mig med små glada känslokemikalier som får mig att känna att jag åstadkommit något riktigt viktigt.
För att inte vågen ska tala om hur mycket vatten jag förlorar snarare än fett så dricker jag vansinnigt mycket vatten. Och tydligen kan man dricka FÖR mycket, jag börjar nästan klökas ibland när tungan känner igen dess substans.
Rätt vidrigt hur ens kropp kan hålla på.
Men jag svär, att de kilon som ska försvinna,ska försvinna! Min vördade moder har till och med lovat att vi ska göra detoxdieten igen inom en snar framtid. Undertiden ska jag banta på mitt eget lilla sätt.
Problemet med mig är att jag vill ha allting nu. Jag vill se reslutat nu, allting ska vara fint och nerbantat nu.
Men jag håller på att lära mig att vissa saker måste man kämpa för, bita och fräsa och flåsa, i detta fall.
En annan sak som bekymmrar mig är att min hjärna funkar åt andra hållet med. Ser den viktökning så är det skuldåpeppring vilket leder till deppression vilket leder till tröstätande vilket leder till ännu mer viktökning.
Onda cirklar finns det gott om.
Nåja, jag öeverlever. Jag har kul utan mat, så mycket är säkert.
I lördags spelade jag in film med Dorothea och Anneli. Tiden flyger förbi.
Vi hadde kul, precis så kul och trevligt som vi hadde förut. Att svära åt att katten inte samarbetar med oss, att undra hur kameravinkeln ska sättas, brainstorma idéer för kommade filmer.
Jag tror vi mår bäst när vi jobbar med sådant vi trivs med (kanske när vi super också.)
På söndagen var det stora hälsodagen. Jag simmade med Anneli och jag måste säga det, det är mycket roligare att ha någon att prata med när man simmar. Längderna bara försvinner utan att man kan räkna dem.
Jag har köpt månadskort nu som om någon vill följa med och simma i Järfälla simhall kan de bara säga till.
Det är så mycket roligare med sällskap.
Och som vanligt när jag är med anneli så kan vi aldrig göra EN sak och vara klara sen, nej nej.
Vi gjorde lunch, åt och snackade. Sen skulle vi springa, men mitt otränade arsle ´gick snabbt mer än sprang.
Det var rätt sorgligt faktist.
Och för att avsluta, en fundering.
Vet du vad jag vill? Jag vill helst av allt inte kunna bry mig.
Jag sov en stund på eftermiddagen häromdagen. Jag kurade ihop mig till en varm mörk boll som var oeffekterad av världen runt omkring. Universum skulle kunnat explodera och jag skulle varit den varma mörka bollen och inte brytt mig ett skit.
Så skönt har jag aldrig sovit på länge.
Jag har varit trött bara. Jag och mamma gjorde en detox diet och hela min kraft gick till att gå omkring, laga mat och leva.
Men det funkade, jag gick ner i vikt.
Och hjälp mig någon, jag tror jag fastnade. Det är som ett rus att se sifforna på vågen trappa ner,ner,ner.
Min hjärna överöser mig med små glada känslokemikalier som får mig att känna att jag åstadkommit något riktigt viktigt.
För att inte vågen ska tala om hur mycket vatten jag förlorar snarare än fett så dricker jag vansinnigt mycket vatten. Och tydligen kan man dricka FÖR mycket, jag börjar nästan klökas ibland när tungan känner igen dess substans.
Rätt vidrigt hur ens kropp kan hålla på.
Men jag svär, att de kilon som ska försvinna,ska försvinna! Min vördade moder har till och med lovat att vi ska göra detoxdieten igen inom en snar framtid. Undertiden ska jag banta på mitt eget lilla sätt.
Problemet med mig är att jag vill ha allting nu. Jag vill se reslutat nu, allting ska vara fint och nerbantat nu.
Men jag håller på att lära mig att vissa saker måste man kämpa för, bita och fräsa och flåsa, i detta fall.
En annan sak som bekymmrar mig är att min hjärna funkar åt andra hållet med. Ser den viktökning så är det skuldåpeppring vilket leder till deppression vilket leder till tröstätande vilket leder till ännu mer viktökning.
Onda cirklar finns det gott om.
Nåja, jag öeverlever. Jag har kul utan mat, så mycket är säkert.
I lördags spelade jag in film med Dorothea och Anneli. Tiden flyger förbi.
Vi hadde kul, precis så kul och trevligt som vi hadde förut. Att svära åt att katten inte samarbetar med oss, att undra hur kameravinkeln ska sättas, brainstorma idéer för kommade filmer.
Jag tror vi mår bäst när vi jobbar med sådant vi trivs med (kanske när vi super också.)
På söndagen var det stora hälsodagen. Jag simmade med Anneli och jag måste säga det, det är mycket roligare att ha någon att prata med när man simmar. Längderna bara försvinner utan att man kan räkna dem.
Jag har köpt månadskort nu som om någon vill följa med och simma i Järfälla simhall kan de bara säga till.
Det är så mycket roligare med sällskap.
Och som vanligt när jag är med anneli så kan vi aldrig göra EN sak och vara klara sen, nej nej.
Vi gjorde lunch, åt och snackade. Sen skulle vi springa, men mitt otränade arsle ´gick snabbt mer än sprang.
Det var rätt sorgligt faktist.
Och för att avsluta, en fundering.
Vet du vad jag vill? Jag vill helst av allt inte kunna bry mig.
Jag sov en stund på eftermiddagen häromdagen. Jag kurade ihop mig till en varm mörk boll som var oeffekterad av världen runt omkring. Universum skulle kunnat explodera och jag skulle varit den varma mörka bollen och inte brytt mig ett skit.
Så skönt har jag aldrig sovit på länge.
Kommentarer
Trackback
