Zoftis

Inger är en RKTIGT svinigt jobbig männsika att få tag på. Inte någon av mina nummer till henne fungerar. Hon var vägen till att jag skulle få jobb i järfälla så fucking existerar inte nummret.
Gud är sur på mig.
DET FINNS INGEN GUD!

---

Jag funderar på en omstart. Nästan så har jag redan gjort det.
Allt gammalt ska jag lägga bakom mig, bara använda det för att bedöma framtiden med något slags ramar.
Man kan inte vara sur och deppad för alltid.

Nu när jag bantar i lagom takt ska allt gammalt likaså falla av. Jag ska söka upp mina gamla vänner och bli en ny vän.
Apelsinen förlorar sitt skal.
Och det visar sig vara en satsumas inuti! Jag älskar satsumas.

---

Det bästa kuratorn någonsin sa till mig var att så många år man har skadats, det dubbla det måste det ta för att läkas.
Det känns som jag har äntligen accepterat det istället för att inbilla mig själv att bli frisk på en gång.

Jag kanske mår sämre, redan i eftermiddag. Men då ska jag läsa detta igen, och minnas.