You'll have to face the future
"You'll have to face the future when the truth comes out"
Jag har de senaste dagarna funderat på vad jag lärt mig från skivan. Är det något jag lärt mig så är det att man aldrig går mindre vetandes om hur saker och ting fungerar efter sådana upplevelser.
Det är rätt.
Och nu har jag kommit till en plötslig insikt. Den skulle också förklara varför jag ständigt går runt med den här ilskan kroppen.
Jag trodde jag visste varför jag är arg, men nu vet jag det fulla.
Och jag bär med mig den här insikten i mitt hjärta. Jag göder den, gör den mörkare och svartare tills den förblindar mig. Jag har alltid riktat ilskan mot mig själv, men den här gången så förtjänar jag inte det.
Det gör jag inte.
För om jag låter den här insikten komma ut, så dör jag inte. Jag förstörinte för någon annan än mig skälv.
Ibland förösker jag resonera med mig själv om att insikten igentligen är mitt självhat som förstör mig ännu mer.
Men i fösta gången i mitt liv så är jag arg, men jag tänker inte ta u det på mig själv.
Just nu så förtjänar jag inte det.
Folk säger ofta till mig att det är bättre om jag vore arg oftare, att jag inte höll så mycket inom mig,
Jag har alltid sagt emot det, att jag inte vill göra världen hårdare m.m
Det är sant, men jag vill ha självrespekten tillbaka. Jag har trampat ner den varenda gång folk: Ignorierar mig, dummifierar mig, tar ut sin ilska på mig, slår mig.
Vad jag har för instikt? Åh, inte ska jag skriva ner den,
Men den handlar om hur jag äntligen kommit underfund med hur alla ser på mig.
Iallafall mina närmaste och hur jag existerar i era ögon.
Nu har jag dragit undan pallen för mina fötter och hängsnaran stryper mig, men jag har fått min självrespekt tillbaka. Jag hatar när folk hatar mig, men jag hatar ännu mer att vara feg.
Jag har de senaste dagarna funderat på vad jag lärt mig från skivan. Är det något jag lärt mig så är det att man aldrig går mindre vetandes om hur saker och ting fungerar efter sådana upplevelser.
Det är rätt.
Och nu har jag kommit till en plötslig insikt. Den skulle också förklara varför jag ständigt går runt med den här ilskan kroppen.
Jag trodde jag visste varför jag är arg, men nu vet jag det fulla.
Och jag bär med mig den här insikten i mitt hjärta. Jag göder den, gör den mörkare och svartare tills den förblindar mig. Jag har alltid riktat ilskan mot mig själv, men den här gången så förtjänar jag inte det.
Det gör jag inte.
För om jag låter den här insikten komma ut, så dör jag inte. Jag förstörinte för någon annan än mig skälv.
Ibland förösker jag resonera med mig själv om att insikten igentligen är mitt självhat som förstör mig ännu mer.
Men i fösta gången i mitt liv så är jag arg, men jag tänker inte ta u det på mig själv.
Just nu så förtjänar jag inte det.
Folk säger ofta till mig att det är bättre om jag vore arg oftare, att jag inte höll så mycket inom mig,
Jag har alltid sagt emot det, att jag inte vill göra världen hårdare m.m
Det är sant, men jag vill ha självrespekten tillbaka. Jag har trampat ner den varenda gång folk: Ignorierar mig, dummifierar mig, tar ut sin ilska på mig, slår mig.
Vad jag har för instikt? Åh, inte ska jag skriva ner den,
Men den handlar om hur jag äntligen kommit underfund med hur alla ser på mig.
Iallafall mina närmaste och hur jag existerar i era ögon.
Ja, det är mig ni ska hata. Denna natt på denna gata.
Bara kom! Jag är fienden av varje typ och slag.
För om vanlig innebär att vara nåt av det ni är
och dela era ideal då ska jag aldrig nånsin bli normal
- Loke, Aldrig mera Rädd
Nu har jag dragit undan pallen för mina fötter och hängsnaran stryper mig, men jag har fått min självrespekt tillbaka. Jag hatar när folk hatar mig, men jag hatar ännu mer att vara feg.
Kommentarer
Postat av: Doughie
BRA!
Trackback
