good morningz
Hoppsan jag startade lite sent i dag. Heh.
Jag ska försöka skriva här oftare, för det är fanimej kul! Jag mår alltid bättre på något sätt efteråt.
På senare tid har jag börjat utveckla udda vanor. Ifall jag kan ligger jag under bord eller sitter i hörn. Här hemma kan jag inte sitta längst ut vid matbordet när jag skriver på min laptop.¨
Det känns bara som någon kommer äta upp mig eller attackera mig ifall jag inte gör så.
Jag har svårt att lämna lägenhten över huvudtaget. Det är bara den känslan av att något väntar på en därute...
Lite som Ingentinget fast ändå inte för det är ändå en känsla.
Speaking of the shit så har det fått en lutig förmåga att få mig att spca out på demest udda av tillfälllen men i korta perioder. Jag hoppas jag inte ser så drogad ut som jag kan föreställa mig jag gör.
Igår på konserten var det som att jag såg en sångarna men ändå stod i ett rum med fyra väggar.
Suck.
Jag gillar det inte.
Jag skulle vilja sträcka ut en hand och röra vid folk men jag skulle inte få ut något av det. Det är som en förkylning, du tror du kan bota det men igentligen måste det gå över av sig själv.
Jag älskar ord.
Ord är mer än tre bokstäver som sockerdricka tröjorna sa.
Jag älskar när folk använder dem rätt i böcker eller sånger när de sätts i hop till något som får dig att känna.
Som att äta något riiiktigt gott och eller se något uuuuunderbart vackert.
Det är som en smekning till sinett, ord som bildar emningar som är och känner.
Jag önskar jag kunde beskriva det bättre.
Om man bortser från ingentinget så var allting perfekt igår. Musikerna var underbara, vi fick en hel publik att sjunga och vi snackade med dem efteråt och visade upp Charlies tröja.
Ibland så kände jag mig lite överföldig och bomullsmun, men musiken var till för alla iallafall.
Den fick mig, den hadde mig om inget annat.
Jag ska strax gå och nu känner jag och är ganska bra.
Jag ska våga mig utanför dörren, trots att något kommer att äta upp mig.
Haha, jag hoppas att det är något vackert iallafall.
Typ, en tiger.
