Zoftis

jag har bara en regel om min blogg, och det är att jag TRASHtalkar aldrig människor som inte förtjänar det. Stefan kan jag gå lös på och blandade varierande artister, men aldrig mina vännner.

Men just nu så skulle jag så gärna vilja bli arg och jag kan höra era tankar, bli arg då, din mes.
men inte på mina vänner.

Fun shit.

Tacka mig inte för det jag gör utan tracka mig för det jag inte gör, herre gud, man kan inte känna sig mer ouppskattad. Hurrahz, hurrahz.

Så, jag försöker tänka på något annat, men det lyckas nästan aldrig. Jag lever genom att vara igång och skämta med folk, och när jag inte kan, då blir den enkla summan = jag lever inte.

Vi gråter för våra synders skull, inte för att vi gjort dem utan att de gör oss illa.
Kasta stenen ni som är fria av synd och ni finner att det inte går, hahah.

Jag har aldrig önskat så hett som nu att få sova längre och längre. Inte just för att jag blev så ledsen för den saken idag, utan snarare att jag känner mig så patetisk att jag låter något sådant komma till mig.
Att jag tar till mig.

---

Jag känner mig transporterad till mitt 14-åriga jag igen, ni skulle ha hatat henne.
För vi hatar svaga människor.

---

Jag får känslan av teatergruppen kommer splittras efter skolan.

S den äldsta, hon kommer att stiga och aldrig sluta sen. Eller så följer hon med L, eller får en solbränna i ett land där alla kommer att skratta åt hennes humor, och de kommer le åt Norrländska vinterhistorier.

L kommer dra fort som fan iväg med Ank och Mick och S på telefonkontakt. Hon har velat bli fri länge, och jag försöker att blunda och tänka på något annat varje gång jag ser det i hennes ögon.

E kommer väl flytta iväg med sitt bakverk, för så faller vi. Hon har alltid varit stark ständigt hålen därhemma och i skolan, så ta chansen, ta chansen kommer att eka.

D kommer bli smart, använda alla sina råd till folk som behöver dem, nya människor som kommer att älska och suga i sig som en tvättsvamp, och ständigt kräva mer och mer.
Och fotoblixtrarna haglar.

R till Oslo eller bara iväg. Hon är frihet, vilket får mig alltid att sucka av avund när jag ser henne springa förbi mig i korridoren. Alltid med klackarna som klickar, som det snart kommer att göra när catwalken vill ha deras fjäderlätta massage.

A flyttar ut, flyttar iväg, för varför skulle hon stanna kvar i en stad som hållit henne fast hela livet?
Kommer lära sig och bli beundrad, för därborta är smala vackra tjejer en raritet, särskilt de med ljusa ögon.

J flyttar ihop med Koski, ett helt liv med en sådan familj, då vill man ha en likasinnad, gammal vän. Och de kommer uppleva äventyr och ständigt ha varandras mjuka famnar att falla tillbaka på. Hon kommer till slut visa oss att de hon alltid haft, kan hon mer än vi trodde.

SLEDRAJ - kommer de ringa varandra?
Vem vet.

Är jag ond som beskriver öden så här? Jag som sa att jag inte TRASHtalkar?
men detta r ju inte ondska, de är mina förhoppningar. Aatt de lever sina drömmar till fullo. Jag vet inte ens varför jag inte bryr mig att skriva deras namn, men jag vill inte ge kött till ju de orden, de namnen.
Att säga det i tanken ger det för mycket verklighet.

Men splittras gör man - och oftast dör man. Nej ursäkta, ett dåligt skämt. Jag vill inte få folk att tro att jag vill ge dem skuldkänslor, jag arbetar bara med tankarna. Vore kul att se tillbaka mot det här någon dag.

---

Min största rädsla är snarare att de kommer njuta av att lämna varandra än att vi FAKTIST kommer lämna varandra. Och rädslorna är mina så, hahah.

---

Jag skrev inget öde till mig, den unga S. Kanske för att jag fortfarnde tror att det avslutas tidigt, eller att jag helt enkelt inte vill ha ett....
Jag vet faktist inte. Kanske är det en hög orättvisa att jag tillåter mig skriva deras öden, men jag kan inte skriva mitt.
Det är den där rädslan av att jag kommer skriva "Och jag står kvar och ser dem gå"
För det känns mest troligt nu.

---

Människor enas i sorg. Men jag vill inte vara sorgen

---

jag vill bara inte...SE mitt öde
för det är enkelt att se andra men inte sig själv. Det behöver man ju en spegel för.
Och jag är rädd för speglar.