Ny vecka, nytt försök
Men, men.
Jag lär mig av mina misstag.
Jag "jobbade" idag. Jag var med henne på gympan. Är det nåt slags jobb det? Jag tror hon testar mig, kollar om jag håller mottet. Det känns inte som ett jobb, men jag antar...att det är ett slags jobb?
Min migrän vill inte gå över. Den är inte lika satrk som förut men den molar. Väntar.
Jayzuz, jag känner en panikattack på väg. Den kommer att komma iveckan, det vet jag.
Egentligen är det väl inte en panikattack, men jag definierar det så. Jag känner panik i en plötslig attack.
Jag önskar ingen det.
Tankar, alla dåliga, snurrar runt i ditt huvud, och de tvingar ut luften ur dina lungor samtidigt som ditt ansikte kläms av en osynlig hand.
Samtidigt så känner du hur allt du någonsin känt eller upplevt eller minns som kan beskrivas dåligt kommer tillbaka till dig, och det får dig att riva dina naglar in i ditt skinn eller bita ihop tänderna så hårt du hör benet i käken knaka och ditt hjärna tycks svälla och explodera.
Det är igentligen ännu värre än jag beskriver det, men jag kan inte sätta ord på det.
Oftast, i fem av sex fall så skriker min attack samma sak på mig FettoFettofettoFettofettoFettoFettoooooooooooFETTOFETTOFetto (O.S.V)
De vet minsann vart de ska skära för att de ska göra mest ont, attackerna.
Här är mina älsklings ord. Jag hittade detta stycke i Jonas Gardells roman "Präriehundarna":
Knasbollarna, liksom byfånarna, är en undergrupp till knäppskallarna.
En byfåne har sitt revir. Han lämnar det aldrig. Det kan vara en hel stadsdel, men oftast inte mer än ett kvarter.
En knasboll, däremot, gör oftast vad som faller honom in. Därför är hans arbetsplats hela jorden. Enär han som regel är fattig håller han sig på marken. Färdas långsamt men utan avbrott. En knasboll kan aldrig stå still. Benen skakar, handen darrar, det liksom rycker i hans ansikte.
Om han blir trött lägger han sig ner mitt på trottoaren, är han ledsen ser han ut som döden själv. Hans uppgift är att underhålla.
Det dröjer sällan länge förrän en knasboll finner en anledning till att klä av sig naken.
En knasboll skämtar mycket, han är en "gamle skämtare där", men en knasboll menar alltid allvar.
Hela hans liv är en dråplig pantomim. Se så förtvivlad den tokstollen är! Han lustigheter är ett nödrop från ett källarhål.
Han sätter sig ned om någon ber honom, men ingen ber honom. Förresten är han snart uppe igen. Vem kan väl hindra en fladdrande knasboll på väg genom luften som en levande kanonkula?
Han fortsätter alltid, för han tror inte att någon vill på allvar att han ska stanna,
En knasboll förnöjer och befriar. Han är allas ställföreträdare, sanningssägande narr, en idiot som lämnar ut sig till höger och vänster utan att fråga först.
En knasboll är alltid rädd och egentligen blyg.
En knasboll söker sin tvilling. Han bär sina igenkänningstecken tydligt, han ropar ut dem i megafon.
En knasbolls utstrålning är stor, men hans kraft är ändlig.
En knasboll vilar aldrig. Han tänker ut nya fantasterier medan han sover.
Ser man på en knasboll börjar han genast sjunga.
En knasboll ser alltid ut att må bra.
En dag lägger han sig bara ner på gatan och dör.
Då är hans förtvivlan äntligen stillad.
Detta är jag! Jag är knasbollen! Hur kunde Jonas veta det så bra?
Mood:
Stackars Hiro. Jag känner mig som Hiro och Matt är min Panikattack som slår på mig.
Kul att relatera till nåt.
