Zoftis

För jag kan älska mer än någon annan men jag har svårt att vara stark

- Loke, Expojkvännens sång

That's me everybody.

Jag hadde samtal ang. Loggboken med Susanne idag. FAIL. Hon sa att den var jättebra, men hur kan den vara bra när jag glömt så mycket?
Dessutom vill jag bara glömma att jag nångonsin var med i Q. Jag kunde nöjt suttit i ett hörn och luften där jag en gång agerat kunde ha utnyttjas till bättre.

Jag började gråta och ville att Susanne skulle se hur dum hennes elev är, men hon bara nekade och sa att jag är faktist är smart (på vadå???), och att människor lyssnar på mig.
Men vad hjälper det mig?
Kommer det någonsin få mig att bli politiker?

"Ett G i Matte B och VG i Engelska? Snälla rara, ska du kunna räkna ut vad vi ska använda skattebetalarnas pengar till? Kan du prata med delgater från andra länder, eller måste vi använda tolk danskjävel? Dessutom G i idrott? Var du en av de där fettobarnen som bara satt och vägrade?"

"...men jag kan prata med folk...? Få dem glada?"

"Världen är inte glad."

Så kommer det bli. Jävla G i Matte B. Jag skulle inte ha nöjt mig med det och jag skulle ha varit duktig och LÄRT mig, men det kan jag inte för jag är så in i helvetes dum!

Oh fan, nu grinar jag ner i teet.

Susanne säger att jag är bra på Teater. Såsom alla andra i gruppen!
Dessutom kan jag inte vara bra, loggboken är ju fel. Jag som skriver, borde jag inte ha lyckats bättre på första gången?
Jag kan inget. Jag kan grina...

 - SKRIVET PÅ TÅGET PÅ VÄG TILL SACOMÄSSAN -

Jag känner mig lite som jag är på väg till en domare.
"Skyldig eller inte skyldig frun?"
Är det här allt kan få ett slut?

Det finns en man där som kan tala om vad man passar till. jag vet att han kommer, eller, jag är rädd för att han kommer titta länge på mig och sedan säga:
"...men du...jag ska bara ta paus här, men jag kommer om fem minuter så fortsätter vi då!"
Sen försvinner han.
Tyvärr trodde du att du kunde bli något?
För att citera SL "Se upp för dörrarna, dörrarna stängs"

Samtidigt så är jag arg på mig själv att jag slår ner mig i skorna så.

Jag har funderat ut en sak om detta.
Mitt Överjag är ofantligt stort men någonstans blev prioriteringarna fel.
Mitt jag är det som gör goda handlingar som söker efter folks glädje med mig och därav bli accepterat av mitt Överjag.
Har jag ett det?
Ja men det är sällan Det kommer fra,. Ibland för att njuta av extra mycket socker i teét och efter det klankar Överjaget på jaget.
"Varför stoppade du inte det!?"

Kära läsare, detta skrivande är på något sätt räddande.
Här kan jag skaffa självdistans och analysera mina fel.
Och om jag bloggar på internet har jag tillgånng till gamla inlägg överallt.

Jag undrar vad som gjorde att det blev så här? Jag minns...
Kanske jag ärvt det av mamma.
Hon har diagnotiserats Manodepp.
Hm.

Jag är snart framme vid mässan.
Kommer jag ens bli insläppt?

  - SLUTSKRIVET -

Den där mannen höll föredrag som var behjälpligt antar jag...ingen handpåläggning dock.

Usch, nu har jag ont. Sen när blev varje dag en kamp?




Ah, Masi Oka. 
Masi wins at acting. Lite gladare när jag ser honom.