no, no, no

Jag dagdrömde igen. Jag borde inte förlora mig i mina fantasier, men hur ska jag kunna sluta en sådan livslång vana?
Kattungarna skrek i mitt huvud och de stirrade på mig med sin blåa ögon, och det gör ont.
Titta inte på mig, snälla ungar, i en annan verklighet dog ni trots allt.

Jag fick veta att jag och D skulle till Kuratorn samma dag. Fast D en timme efter mig. Jag tyckte inte om att hon klargörde att "Yvonne" i mitt häfte stod för kuratorn, but the secret is out.
jag har tid kl 13:00 och hon 14:00

Plötsligt känner jag mig så ratad. En timme? Vad sen? Sätt på mig en tvångsskjorta och sätt mig på BUP.
Jag vill, jag vill inte, jag vill, jag vill inte.

Nu vet jag! Nu fan, kära läsare, jag håller på att få en attack till! Det är därför natten är så rastlös!
Jomenvisst. Hoppas att den...inte blir offentlig den här gången.
Med tanke på mina minnen om kattungarna så fruktar jag det värsta.
Men, det skulle kunna förklara varför marorna har ridit mig hårt nu. De kommer få upplopp i en attack snart, sen lägger sig det för ett tag. Åh nej.
Jag kan inte påstå att jag gillar attackerna, men tystnaden de lämnar bakom sig är bra. Jag får några dagars tidsfrist innan marorna kommer.
Någon dag ska jag ta mig tid atta skriva ner alla, så att jag kan berätta om dem för er och för mig själv, läsare.
Jag tror att jag kanske överlistar dem också.

När jag skriver maror, så menar jag de som andra kallar "demoner". Men jag är ingen Berny, jag har haft alldeles för många samtal om bögdemoner med min Carro för att jag ska kunna koppla dem till något annat än varelser med vingar och hög libido.
Maror däremot...vet ni vad nattmaran är?
Det är en kvinna som "rider" sina offer om natten och ger dem mardrömmar. Offret vaknar oftast svag och inte alls utsövd efter att maran besökt honom om natten.
Rider är ett bra ord, ifall man inte tänker på det i en sexuell bemärkelse. För det är just vad mina maror gör.

Kommentarer
Postat av: D

Hej! förlåt att jag klargjorde det, men de va bara för att du inte hörde att jag sa yvonne, så trodde jag att jag behövde klargöra... Jag ville egentligen inte heller att folk skulle fatta, men nu blev de som de blev... Egentligen gör det ju inget att folk vet eller hur? det e bara en del av att vi två blir lite mer öppna med hur vi känner, nåt som vi båda behöver.

pussar från D

2007-12-05 @ 20:57:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0