Zoftis

Jag tänker inte dedicera ett inlägg åt julen. Det skulle vara som att släppa ett fullt barnhem på ett minfält.

KABOOM! Och en massa tårar.

Inte fullt så hemskt kanske. Vi kan säga att det var elaka barn i barnhemmet, så är det inte alldeles sorgligt.

Jag begriper det inte, för några år sen kunde jag njuta av en middag utan att en massa rivsel tankar dök upp efteråt. Som om jag hade något litet och mörkt i huvudet som viskar saker i mitt öra när jag inte uppehåller mig med annat.

Låt mig vara!

Jag var inte alltid så, vart kom du ifrån?

Just nu så skulle jag vart hemma hos min mamma men Stefan var på så dåligt humör så hon sa att jag inte behövde komma. Själv flydde hon till min mormor.

Vi gjorde så tillsammans en gång tidigare. Stefan är läskig när han är arg. Han svär på ett sådant äckligt sätt, och han psyk terroriserar. För min del skulle han hellre kunna få slå mig än använda mig som ett argument för att bryta ner mamma.

Då kan vi alla fall anmäla honom. Han HAR gjort så att mamma fått blåmärken, men det var när han puttade ut henne genom en öppen dörr, och mamma sa att han måttat en spark mot henne. Men tänk om JAG, som har bestämt mig för att bli modigare, kommer medverka till att han äntligen tar det steget, att han slår..? ...mot mamma?

Nejenejejenjeej inte min mamma, inte madre mi.

Jag har försökt intala mig att det är skillnad på att vara rädd och att vara feg.

I alla år har jag sagt att jag är rädd för att saker ska bli värre ifall jag säger emot, IFALL JAG ÖPPNAR KÄFTEN för att säga något.

Jag har bara varit feg.

Feg är samma sak som rädd.

En feg fet liten människa. Ska jag vara värd mitt namn?

Jag är inte så kul ikväll, men jag har inte haft en kul kväll heller. "I hate it here" som Voltaire sjunger. Jag vill bara bort.

En dröm jag har är att jag tar tåget till dess ändstation. Jag kliver inte av i centralen och så hem igen, utan åker ända till ändstationen. Eller att jag bara tar alla mina pengar, köper mat och varma kläder, vandrar ut i en skog, och hörs aldrig av mer.

Några år senare hittar man mitt skelett " and a plauge, that reads: Here lies poor old..." Sandra. För att citera Nightmare Before Christmas.

Att vandra runt där tills jag dör av ensamhet, svält eller bara lycka skulle vara ett så enkelt öde att det riktigt kliar i mig för att göra det.

Eller så kan jag bara bli galen. Låt allt väga mig ner till botten av det ändlösa och inte se, inte vara. Galenskap är inte frihet dock, de låser in en.

Men det kanske är det enklaste lösningen. Jag kan känna spärrarna i hjärnan. Går jag bara tillräckligt nära och snuddar dem så bryts de sönder och alla mina maror, mardrömmar och rädslor viker in och äter upp mig.

Äter upp all personalitet och låter mig inte bry mer, låter mig gå.

Det låter som ett bra alternativ. Bättre än den värld jag har nu i alla fall, med hälften verklighet och hälften maror. Har jag alla mina maror med mig kan folk i alla fall se min felhet.

Men borde jag fly?

Ja. Jag orkar inte mer med det här skitlivet. Kanske säger jag det bara just nu, när allt är som nattsvartast, men jag vet att så fort som jag ligger i sängen så kommer tankarna.

- Läs helst inte detta, om du inte pallar dåliga tankar -

Åh känn på din mage, du är så fet, ingen av dina vänner är fet, varför är du fet? Varför åt du den potatisgratängen? Känn här, det är fett, du är så ful, de fula får aldrig lyckliga slut, lycklig va, tror du din mamma är lycklig va? Hon gråter och du har inte hjälpt henne, vem kan du hjälpa, du är feg och rädd, det är du det är du, speglar jagar dig för att visa det, fetfetfet, mamma gråter, du har inget att vara stolt över, din mamma kallade dig "krallig", det betyder fet, och nu gråter hon, du är fet och du hjälper henne inte, dumma unge, väx upp, om du dör så kommer hon bli så ledsen, villinte, känn på din mage, fet va?

Ungefär så. Det har vart lite jobbigt de senaste dagarna.

Jag orkar inte med sånt dag ut och dag in. Dessutom är tankarna alltid värre om natten.

Så mycket värre.

God natt mina läsare. Jag önskar er en god natt, för ska ni få. Jag önskade jag hade mina RB här, men nej. De är inte sömnpiller, men de hjälper.

God natt.