Zoftis

Humör: content


Musik: Better Weather - Kimya Dawson

---

Varför ger Word mig "brallisarna" som synonym förslag på "brudarna"?

Very much concerning.

---

Det känns bra. Solen skiner på mitt ansikte och jag finner en mening med att leva igen. Åh mina ord, ni ska bli skrivna. För blir ni skrivna så ska ni rädda folk.
För det är ert öde.

Platon och Aristotles trodde att det fanns två världar. Den världen vi lever i och en till värld "idévärlden".
Alla våra tankar och idéer kommer därifrån. Vi är aldrig orginella enligt Platon.
Vill någon skriva något, existerar ideén redan i idévärlden och denna dras helt enkelt ut därifrån.

Idévärlden är nirvana, det perfekta och vi människor bara kopierar.

Förut så blev jag förolämpad på tanken om en idévärld, att vi aldrig kunde vara orginella utan är slavar över att allting redan existerade och hade ett öde.
Men numera så kan jag aceptera att idévärlden är en himmel att uppnå.

Vi vill tillbaka. Det är därför vi går omkring med en längtan i våra bröst som vi inte kan forumlera (för det kan vi inte, vi kan inte placera ord på den).
Något perfekt finns där.

Men hur ska vi känna igen det? Jag är så rädd att jag ska missa det. Det som min längtan stillas av.

"Men märker du inte? Men märker du inte att när du slutar längta så är du där?"

Hur ska jag veta? Som människa tror jag ju att det alltid finns något bättre runt hörnet. Som skådespelare som säger "Det kan alltid bli bättre."
Har jag då vett att stanna? Att befinna mig i det som finns?

Hur ska vi veta när vår längtan stillas?

---

Jag är mycket fundersam.

Men just nu,

bara nu. Så stillas min längtan enkelt med musik i öronen, solsken på ansiktet. Och ett lungt balsam lägger sig på själen, jag föreställer mig att det smakar av vanilj och jord.



Off to make some midnight tea, looking at trains.