"Are you there? Are you there? I don't know if he's there. Are you there?"



Humör: sick sick (min hals är så svullen)


Musik: Voice Mail #5 - RENT (Broadway soundtrack)





Hade en liten nereperiod blandat med massviss av arbete, men nu kan jag äntligen sätta mig ner och skriva.
Det är synd att mina depresso perioder inte funkar som folk är när de är kära.

När folk är förälskade, olyckligt eller inte, så verkar de ha massviss att skriva.

Synd att det bara så fruktansvärt tråkigt.



För kärlek (för mig) är tråkigt. Det är kärleksdraman och shit som fuckar upp mina favorit TV-shower. Lost skulle vara så mycket bättre om de kunde lägga av med alla triangeldraman.
I Heroes dejtar alla, alla, seriösa mind-rape där.

För mig så gör kärlek allting så mycket tråkigare. Så fort någon blir kär i film eller Tv eller vilket medium som helst så stoppas storyn av enbart dessa två människors tankar och känslor om varandra.

Det finns tre varianter som jämt sker i Film/TV

De vägrar berätta för varandra och blir svartsjuka -> Jobbigt att titta på

De berättar och allt är gulligull (tills nåt händer) -> Jobbigt att titta på

De berättar men funkar ej och de bara bråkar -> Jobbigt att titta på


Finns säkert fler, men de är oftast variationer på de ovanstående. Kärleksdramor stoppar upp resten av historien, involverar sällan mer än två och gör dessa två helt onåbara i tankar och känslor som inte har med deras kärleksliv att göra.

Jag har upptäckt att i mina novller så skriver jag oftast om singlar, vänner eller släkt. Jag har en man och fru men de är dysfunktionella och pratar inte så mycket.
Så detta är inte något jag tänker på nu, detta är ständigt med mig.

Något som slår mig, varför måste folk vara "förälskade"? Kan de inte bara vara poolare och komma bra överens? Det måste finnas en anledning till att ens vänner är med en längre än förälskelsen.

Kanske är kärleken bara ett hopp? En lögn? En längtan vi aldrig kan tillfredställa?

Varför kan vi inte bara vara vänner? Vad är fel med det? Räcker inte det?

Finns kärleken? Är den bara en dröm?






Har ni tänkt på hur många avskedsbrev i världen från människor som tagit livet av sig som aldrig hittats?
Bara för att ingen brydde sig om den människan



jag har något på gång

ord.

Jag måste ta tag, starta nu.

nu, och nu

bara jag inte låter apatin ta över. bara man inte låter sig falla

big static




bara man hittar ut, något?


big static


nästa gång ni ser mig är jag osynlig


big static big static


???

finns kärleken






Kommentarer
Postat av: M

Ja.



Den finns.



Och den kommer hitta dig också.

2010-02-11 @ 15:42:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0